Annons:
Ordet är fritt
  1. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #1

    Ni som haft gallsten, enkät

    Perfekt lördagsämne va? Skämt åsido, seriös fundering.

    Är du opererad?

    Hade du dåliga levervärden före pga gallsten?

    Om du är opererad, fick du problem efteråt, dvs bestående eller långvariga problem inte läkningen.


    Är i valet och kvalet inför bedömning, har förstått att galloperation inte alls är så okomplicerat som man fått en bild av utan att en del får dagliga problem med magen efteråt oavsett vad de äter, hur fettsnålt de än äter s.a.s. pga gallsyrorna inte pga kramper i gallgångarna.

    Skulle du säga att det är värt att operera bort blåsan när det inte är akut?
    Don't pick a fight you can't win

    ~ Because I said so ~
  2. 1
    Ni som haft gallsten, enkät Perfekt lördagsämne va? Skämt åsido, seriös fundering.

    Är du opererad?

    Hade du dåliga levervärden före pga gallsten?

    Om du är opererad, fick du problem efteråt, dvs bestående eller långvariga problem inte läkningen.


    Är i valet och kvalet inför bedömning, har förstått att galloperation inte alls är så okomplicerat som man fått en bild av utan att en del får dagliga problem med magen efteråt oavsett vad de äter, hur fettsnålt de än äter s.a.s. pga gallsyrorna inte pga kramper i gallgångarna.

    Skulle du säga att det är värt att operera bort blåsan när det inte är akut?
  3. Mamma Erik är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    jan 2000
    Forumvärd
    #2
    Är opererad, har mått bra sedan dess, mig veterligen är mina levervärden bra
  4. 2
    Är opererad, har mått bra sedan dess, mig veterligen är mina levervärden bra
  5. S-JJ är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    aug 2006
    #3
    Opererades för 17 år sedan, hade då en stor sten i gallblåsan och haft ont dagligen i minst en månad. Jag hade för högt värde på något av leverproverna, minns inte vad det hette.

    Jag har fortfarande besvär emellanåt, i form av kramper i hallväggarna, och när de riktiga kramperna kommer är det ordentligt och det har blivit några besök på akutmottagningen under åren. De har inte kunnat se grus eller småsten i gallgångarna men kramper kommer alltså ändå. Fast jag ångrar inte operationen, önskar bara att jag förberetts mer på att man faktiskt kan ha besvär efteråt också även om de flesta slipper.
  6. 3
    Opererades för 17 år sedan, hade då en stor sten i gallblåsan och haft ont dagligen i minst en månad. Jag hade för högt värde på något av leverproverna, minns inte vad det hette.

    Jag har fortfarande besvär emellanåt, i form av kramper i hallväggarna, och när de riktiga kramperna kommer är det ordentligt och det har blivit några besök på akutmottagningen under åren. De har inte kunnat se grus eller småsten i gallgångarna men kramper kommer alltså ändå. Fast jag ångrar inte operationen, önskar bara att jag förberetts mer på att man faktiskt kan ha besvär efteråt också även om de flesta slipper.
  7. Medlem sedan
    feb 2000
    #4
    Jag ä opererad. Men jag hade inte problem alls utan de kom ganska plötsligt. När väl jag varit på ultraljud på röntgen blev jag inskriven på en vårdavdelning för att operationen skulle ske under helgen. Så blev inte fallet för det fanns annat som var mer bråttom.

    Det visade sig också att gallblåsan var inflammerad så det hade troligen inte räckt med titthålsoperation. Detta var på våren för 8-10 år sedan. Det blev en planerad titthålsoperation i slutet av juni och då hade jag bara en känning i mellanperioden.

    Jag vet inte om jag hade dåliga levervärden varken för eller efter operationen, men troligen inte eftersom ingen sagt något om det.

    Jag hör tydligen till den gruppen som mår bra efteråt för det enda jag kan märka är om jag någon gång (mycket sällan) ätit extremt fet mat kan jag få lite ont.

    Så jag är nöjd med hur det blev.
  8. 4
    Jag ä opererad. Men jag hade inte problem alls utan de kom ganska plötsligt. När väl jag varit på ultraljud på röntgen blev jag inskriven på en vårdavdelning för att operationen skulle ske under helgen. Så blev inte fallet för det fanns annat som var mer bråttom.

    Det visade sig också att gallblåsan var inflammerad så det hade troligen inte räckt med titthålsoperation. Detta var på våren för 8-10 år sedan. Det blev en planerad titthålsoperation i slutet av juni och då hade jag bara en känning i mellanperioden.

    Jag vet inte om jag hade dåliga levervärden varken för eller efter operationen, men troligen inte eftersom ingen sagt något om det.

    Jag hör tydligen till den gruppen som mår bra efteråt för det enda jag kan märka är om jag någon gång (mycket sällan) ätit extremt fet mat kan jag få lite ont.

    Så jag är nöjd med hur det blev.
  9. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #5
    Vad skönt!
    Hade du stora besvära, långvariga, innan?
  10. 5
    Vad skönt!
    Hade du stora besvära, långvariga, innan?
  11. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #6
    Ah, stackare. Så fick jag en gång av den berömda hostmedicinen. Gallkramper men vad jag vet hade jag då inga stenar.

    Jag hade nu symtom på att stenar fastnat för att jag hade höga leverprover (asat, alat, ALP, bilirubin) och ett CRP som ökade från 3 till 37 på ett dygn (tydde på inflammation).
    Men UL och MR visade bara på att "batteri av stenar".

    Jag har haft 4-5 anfall före det här, bara det att jag trott att jag var matförgiftad för det har skett med långa intervall och alltid när jag ätit ute.
    En gång fick jag det diagnosticerat som magsår på akuten, det var exakt som nu och med höga levervärden. Det bedömer de nu var gallsten när de kollade journalen.

    Det jag läst, som jag inte vill få, är kronisk diarré efter op. Aldrig hört förut, men sen hörde jag att det är en biverkning av att ta bort gallblåsan.
    Men det verkar inte ha drabbat er och det är ju trösterikt iaf!

    Är det fet mat du får ont av?
  12. 6
    Ah, stackare. Så fick jag en gång av den berömda hostmedicinen. Gallkramper men vad jag vet hade jag då inga stenar.

    Jag hade nu symtom på att stenar fastnat för att jag hade höga leverprover (asat, alat, ALP, bilirubin) och ett CRP som ökade från 3 till 37 på ett dygn (tydde på inflammation).
    Men UL och MR visade bara på att "batteri av stenar".

    Jag har haft 4-5 anfall före det här, bara det att jag trott att jag var matförgiftad för det har skett med långa intervall och alltid när jag ätit ute.
    En gång fick jag det diagnosticerat som magsår på akuten, det var exakt som nu och med höga levervärden. Det bedömer de nu var gallsten när de kollade journalen.

    Det jag läst, som jag inte vill få, är kronisk diarré efter op. Aldrig hört förut, men sen hörde jag att det är en biverkning av att ta bort gallblåsan.
    Men det verkar inte ha drabbat er och det är ju trösterikt iaf!

    Är det fet mat du får ont av?
  13. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #7
    Skönt! Alltså, magproblem är ju handikappande.
    Jag får se vad de säger på gastrokirurgen då.
    Jag skulle inte våga åka utomlands till fattiga länder iaf med den här kvar, eftersom jag var nära gulsot och ja då kan man ju snabbt bli väldigt sjuk.

    Är det bara väldigt fet mat man känner av så kan man ju ganska lätt undvika att överdriga intaget s.a.s.
  14. 7
    Skönt! Alltså, magproblem är ju handikappande.
    Jag får se vad de säger på gastrokirurgen då.
    Jag skulle inte våga åka utomlands till fattiga länder iaf med den här kvar, eftersom jag var nära gulsot och ja då kan man ju snabbt bli väldigt sjuk.

    Är det bara väldigt fet mat man känner av så kan man ju ganska lätt undvika att överdriga intaget s.a.s.
  15. S-JJ är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    aug 2006
    #8
    Det är inte helt logiskt det där, vissa fettrika saker som nötter och oljiga dressingar t ex är inga problem alls men kramper har tryggats igång av hemmagjord chokladmousse med mycket grädde t ex. Och många med gallbesvär får det av syrliga saker som t ex äpple och rabarber men inte jag. Starksprit däremot funkar inte såvida det inte är blandat till en ganska svag drink, men jag saknar inte direkt snapsen

    Ja mediciner med morfin eller morfinliknande ämnen går bort. Som just den där hostmediciner, och citidon t ex. Så smärtlindringen har varit ett bekymmer ibland, i synnerhet vid akutvård.

    Men, jag är ovanlig De flesta får betydligt mindre besvär efteråt och många får inga alls.
  16. 8
    Det är inte helt logiskt det där, vissa fettrika saker som nötter och oljiga dressingar t ex är inga problem alls men kramper har tryggats igång av hemmagjord chokladmousse med mycket grädde t ex. Och många med gallbesvär får det av syrliga saker som t ex äpple och rabarber men inte jag. Starksprit däremot funkar inte såvida det inte är blandat till en ganska svag drink, men jag saknar inte direkt snapsen

    Ja mediciner med morfin eller morfinliknande ämnen går bort. Som just den där hostmediciner, och citidon t ex. Så smärtlindringen har varit ett bekymmer ibland, i synnerhet vid akutvård.

    Men, jag är ovanlig De flesta får betydligt mindre besvär efteråt och många får inga alls.
  17. Medlem sedan
    maj 2004
    #9
    Hade gallsten för ca 3 år sedan, kraftiga besvär fick åka ambulans var dålig, men då gick det över efter medicin. Nu fick jag ont i somras igen men kunde köra in själv, fick åka hem men inte utskrift en utan skulle tillbaka dagen efter för fortsatt koll, dagen efter hade jag inte ont men maken körde ändå in mig, och tur var det för efter undersökningen fick jag så ont att jag svimmade och blev inlagd med dropp och smärtlindring. Blev opererad under natten och fick åka hem dagen efter.
    Så skönt att slippa ha ont, kan känna av ibland om jag äter en hamburgare med pommes om jag tex ätit ägg till frukost, men annars känner jag ingenting, smärtfri!
  18. 9
    Hade gallsten för ca 3 år sedan, kraftiga besvär fick åka ambulans var dålig, men då gick det över efter medicin. Nu fick jag ont i somras igen men kunde köra in själv, fick åka hem men inte utskrift en utan skulle tillbaka dagen efter för fortsatt koll, dagen efter hade jag inte ont men maken körde ändå in mig, och tur var det för efter undersökningen fick jag så ont att jag svimmade och blev inlagd med dropp och smärtlindring. Blev opererad under natten och fick åka hem dagen efter.
    Så skönt att slippa ha ont, kan känna av ibland om jag äter en hamburgare med pommes om jag tex ätit ägg till frukost, men annars känner jag ingenting, smärtfri!
  19. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #10
    Ah, det låter likt.
    Jag var inne akut natt till ons, återbesök ons, tors och fre på akuten pga prover som blev sämre och sämre.
    Verkar värt att ta bort den iaf. Jag har bara hört folk som fått problem efteråt, och när jag läste kroniska diarréer tänkte jag jösses det går ju inte att jobba med.

    Tack för input!
  20. 10
    Ah, det låter likt.
    Jag var inne akut natt till ons, återbesök ons, tors och fre på akuten pga prover som blev sämre och sämre.
    Verkar värt att ta bort den iaf. Jag har bara hört folk som fått problem efteråt, och när jag läste kroniska diarréer tänkte jag jösses det går ju inte att jobba med.

    Tack för input!
  21. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #11
    Nog därför jag inte fattat att det är gallan jag haft tidigare.
    För paprika och gurka går, ägg likaså, pizza också, men inte pizza med sån där fakebea på.
    När jag letar i huvudet är det enda jag fått anfall av fejkbea och sen riktigt smör (i tisdags då).
    Men jag har ju ätit både pizza och smör många ggr utan anfall så det måste vara någon slags kombo (totalt över dygnen s.a.s).

    Till mig sa de att lågfettskost ger stenar som sen gärna stökar till det vid fet kost för att fet kost kräver mer galla.

    Bra att du hittat ungefär vad som ger problem iaf! För det där är inte kul, alls!
  22. 11
    Nog därför jag inte fattat att det är gallan jag haft tidigare.
    För paprika och gurka går, ägg likaså, pizza också, men inte pizza med sån där fakebea på.
    När jag letar i huvudet är det enda jag fått anfall av fejkbea och sen riktigt smör (i tisdags då).
    Men jag har ju ätit både pizza och smör många ggr utan anfall så det måste vara någon slags kombo (totalt över dygnen s.a.s).

    Till mig sa de att lågfettskost ger stenar som sen gärna stökar till det vid fet kost för att fet kost kräver mer galla.

    Bra att du hittat ungefär vad som ger problem iaf! För det där är inte kul, alls!
  23. Medlem sedan
    jun 2004
    #12
    Inte opererad men har nu bestämt mig då den är full med sten och grus samt en lättare kronisk inflammation i den.

    Levervärdena är bra . Har förstorad och förfettad lever dock, har gjort ct och flera ultraljud.
  24. 12
    Inte opererad men har nu bestämt mig då den är full med sten och grus samt en lättare kronisk inflammation i den.

    Levervärdena är bra . Har förstorad och förfettad lever dock, har gjort ct och flera ultraljud.
  25. Mamma Erik är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    jan 2000
    Forumvärd
    #13
    Anfall nästan varje vecka
  26. 13
    Anfall nästan varje vecka
  27. Mamma Erik är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    jan 2000
    Forumvärd
    #14
    Det som jag var mest fundersam över, var att när jag fick mitt största anfall (juldagen självklart) så ville de på akuten ha det till magkatarr, men när jag sedan googlade på symptom (efter det jag fick reda på att jag hade stenar i gallblåsan) så var det check på allt för gallsten, men inte alls lika mycket check på magkatarr.
  28. 14
    Det som jag var mest fundersam över, var att när jag fick mitt största anfall (juldagen självklart) så ville de på akuten ha det till magkatarr, men när jag sedan googlade på symptom (efter det jag fick reda på att jag hade stenar i gallblåsan) så var det check på allt för gallsten, men inte alls lika mycket check på magkatarr.
  29. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #15
    Så var det för mig första gången jag sökte och var ganska säker på gallstensanfall (för det kändes som när jag fick gallkramper av medicin men värre).
    Då trodde läkaren hjärtinfarkt eller magsår.
    Diagnosen blev magsår alternativt dyspepsi.

    Mtp på att han i samma veva remitterade mig till VC för uppföljning av leverproverna inom fyra veckor, borde han tänkt tanken gallsten. De sa det inte rätt ut, nu, men jag märkte att det var de de tyckte. Att jag hade samma juni-16 som nu för allt var samma, men nu gjorde de UL på gallan och MR på de inre gallvägarna.
    Förra gången tog han bara blodprover.

    Jag tror inte jag hade magsår och absolut inte magkatarr, jag har aldrig problem med de typiska livsmedlen, ingen hallsbränna, ingen magbränna (den folk beskriver, suget i magsäcken), och han kollade ju inte om jag hade magsårsbakterien.

    Nu, den här vändan, sa de att det är lätt att förväxla magsår/magkatarr med gallstensanfall, och tvärtom.
    Om man inte gör undersökningar utan går på symtom.
  30. 15
    Så var det för mig första gången jag sökte och var ganska säker på gallstensanfall (för det kändes som när jag fick gallkramper av medicin men värre).
    Då trodde läkaren hjärtinfarkt eller magsår.
    Diagnosen blev magsår alternativt dyspepsi.

    Mtp på att han i samma veva remitterade mig till VC för uppföljning av leverproverna inom fyra veckor, borde han tänkt tanken gallsten. De sa det inte rätt ut, nu, men jag märkte att det var de de tyckte. Att jag hade samma juni-16 som nu för allt var samma, men nu gjorde de UL på gallan och MR på de inre gallvägarna.
    Förra gången tog han bara blodprover.

    Jag tror inte jag hade magsår och absolut inte magkatarr, jag har aldrig problem med de typiska livsmedlen, ingen hallsbränna, ingen magbränna (den folk beskriver, suget i magsäcken), och han kollade ju inte om jag hade magsårsbakterien.

    Nu, den här vändan, sa de att det är lätt att förväxla magsår/magkatarr med gallstensanfall, och tvärtom.
    Om man inte gör undersökningar utan går på symtom.
  31. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #16
    Ah, ja då låter det som det är värt det. Inte minst när du har förstorad fettlever.

    Jag trodde jag hade risk för det var så nu (risken ökar med sköldkörtelsjukdom, övervikt och dessutom förhöjda LDL-kolesterol fast mitt kolesterol totalt ligger bra). MEN då borde de sagt något nu när värdena var förhöjda och de kollade lever, njurar och gallan med UL och MR.
    Alltså de såg den ju.
  32. 16
    Ah, ja då låter det som det är värt det. Inte minst när du har förstorad fettlever.

    Jag trodde jag hade risk för det var så nu (risken ökar med sköldkörtelsjukdom, övervikt och dessutom förhöjda LDL-kolesterol fast mitt kolesterol totalt ligger bra). MEN då borde de sagt något nu när värdena var förhöjda och de kollade lever, njurar och gallan med UL och MR.
    Alltså de såg den ju.
  33. Medlem sedan
    aug 2000
    #17
    Umm... Om jag svarar kommer du nog aldrig vilja operera dig, fast i mitt fall var det dels tvunget att göra det och dels så har jag med avseende på det du frågar om varit helt besvärsfri efter det att allt var fixat... För mig var det värt det i långa loppet, och jag var ju tvungen, så...

    Nåväl, jag skriver berättelsen lite längre ner så kan du skippa den om du känner dig nervös.

    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .

    När min förstfödde var runt, tja... 5 månader kanske så började jag få gallstensanfall. Det kom och gick under drygt en månads tid. det ena värre än det andra. Det gick så långt att jag först inte vågade vara ensam med bebisen och till sist så att jag blev orange som en morot. Vi snackar inte "brun utan sol" eller annan fejksolbränna utan verklig orange som en morot. Jag hade ingen mobil på den tiden och tänkte tyvärr aldrig på att fota det hela.
    I alla fall hade jag varit ett antal vändor till akuten, men när jag bytte färg till morotsorange så tog de in mig under en dryg vecka 10-dagar för att fixa problemet. Man gjorde undersökningar, petade och donade och till slut så brände man upp gallgångsöppningen i magen så att gallan skulle komma ut rätt väg igen och inte gå ut i huden. Min egendomliga solbränna försvann ganska snabbt efter det och efter några dagar fick jag (och sonen som varit med mig) komma hem igen.
    En månad senare var jag kallad för att få operera bort gallblåsan medelst titthålskirurgi då operation sades vara nödvändigt då man drabbats av så pass allvarliga anfall som jag fått.

    I alla fall opererades jag, men tyvärr hade inflammationen i gallblåsan tydligen inte läkt ut som hade hoppats. Det läckte nämligen ut var i buken på mig. Istället för att få åka hem samma kväll så blev jag så himla sjuk att du anar inte. Lungsäcksinflammation eller nåt. Jag hallucinerade av febern långt innan de satte in antibiotika och morfin och fy f-n vad ont jag hade!
    Det blev ytterligare 10 dagar på sjukhuset och 2 veckors sjukskrivning ovanpå det. Men gallbesvären var borta.

    Det var bara det att jag lagom till att jag blev gravid med min dotter fick ärrbrock i operationsärret i naveln... Jag hamnade i snabbfil för operation eftersom detta är något man gärna fixar i god tid innan magen börjar växa, och det gör den ju gärna lite tidigare med andra barnet.
    I alla fall så blev jag opererad en fredag i vaket tillstånd då man körde ryggmärgsbedövning för att fostret inte skulle må dåligt av det hela - och jag hade väl inte haft så mycket att fundera på om det hela om det inte varit så att överläkaren kommit in för att inspektera vad min kirurg höll på med, och utan att tänka på att jag hörde allt kläckte ur sig "Lägger du nät? Det skulle jag aaaaaldrig göra!" Jo, tjena... Precis vad man vill höra!

    Sedan skickades jag hem dagen efter (de ville väl försäkra sig om att jag inte skulle bli sjuk igen ). Jag hade strikta order om att inte lyfta nåt tyngre än ett mjölkpaket och att undvika trappor och sådant.
    På den tiden bodde jag i ett 14-våningarshus med 2 hissar. När jag kommer hem kan jag konstatera att båda hiss-dj*vlarna står. Jag bodde på 5e våningen och trapporna var väldigt snäva och läskiga även om man var fullt frisk.
    Jag ringde Securitas (larmnumret man skulle kontakta) och felanmälde hissarna, precis som flera andra verkade redan ha gjort. Reparatör skulle skickas och allt verkade vara frid och fröjd, så jag satte mig på en bänk och väntade. Och väntade. Och väntade...
    Grannar passerade, en del pratade med mig, en höggravid kvinna från våning 10 satt med mig på bänken en stund innan hon gav upp och tog trapporna, men jag kunde ju inte så där satt jag... Jag ringde Securitas flera gånger - och visst reparatör var på gång.
    Efter runt 3,5 timmar så kom en granne jag pratat tidigare med ner igen och tyckte att så där kunde jag ju inte ha det, så han ringde brandkåren som ryckte ut med steglift (eller vad de heter) och brandbil. Runt tio snygga brandmän kommer alltså för att hjälpa mig hem!
    Först funderar de på om jag kan hänga på 2 brandmäns axlar som avlastning upp för trappen, men den är snäv och snirklig så nej...
    Sedan föreslog de bår, men det föll på samma anledning.
    Till slut frågade en vilken våning jag bodde på (5an) och åt vilket håll balkongen vette (mot gatan) och konstaterade käckt att då lyfter vi upp dig med stegliften!
    Vid det här laget hade det samlats massor av nyfikna grannar. Vårt hus innehöll ca 110 lägenheter och det var bara ett av 4 lika stora hus. Jag har ALDRIG sett så många fullkomligt fullsmockade fönster förut, och ALDRIG lika många grannar samlade på gården samtidigt! Alla ville veta vad som hänt och var det brann (men det gjorde det ju inte). Det var en så absurd och komisk situation att jag bara ville skratta, men det gjorde ont, så istället fnissade jag hysteriskt medan de lyfter upp mig med stegliften till vår balkong där 2 brandmän tog emot mig och hjälpte mig ur korgen.
    Underbart att vara hemma igen var det!

    Det visade sig dagen efter att Securitas inte hade meddelat reparatören att BÅDA hissarna stod still, så han hade trott att det var ok - en funkade ju trodde han, så han hade tillbringat x antal timmar med att rädda en dams resväska ur en hiss.

    Nu fick jag ju ganska mycket komplikationer, men jag måste verkligen påpeka att efter dessa komplikationer var avklarade så har jag mått fint med avseende på levervärden och galla. Jag har inte haft tillstymmelse till nya anfall.
    Och så fick jag ju en lite smålustig och självupplevd anekdot på köpet. Det är ju inte alla som räddats hem vid en kris, annars brukar ju folk bli räddade ut från hemmet...
    Anna E med Viktor och Emma

    Hitta massa goda recept och matbudgettips på
    http://eklund.dyndns.org/mat/index.html -
    även med julrecept från tidigare års julsnack
    -o0===0o-
  34. 17
    Umm... Om jag svarar kommer du nog aldrig vilja operera dig, fast i mitt fall var det dels tvunget att göra det och dels så har jag med avseende på det du frågar om varit helt besvärsfri efter det att allt var fixat... För mig var det värt det i långa loppet, och jag var ju tvungen, så...

    Nåväl, jag skriver berättelsen lite längre ner så kan du skippa den om du känner dig nervös.

    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .
    .

    När min förstfödde var runt, tja... 5 månader kanske så började jag få gallstensanfall. Det kom och gick under drygt en månads tid. det ena värre än det andra. Det gick så långt att jag först inte vågade vara ensam med bebisen och till sist så att jag blev orange som en morot. Vi snackar inte "brun utan sol" eller annan fejksolbränna utan verklig orange som en morot. Jag hade ingen mobil på den tiden och tänkte tyvärr aldrig på att fota det hela.
    I alla fall hade jag varit ett antal vändor till akuten, men när jag bytte färg till morotsorange så tog de in mig under en dryg vecka 10-dagar för att fixa problemet. Man gjorde undersökningar, petade och donade och till slut så brände man upp gallgångsöppningen i magen så att gallan skulle komma ut rätt väg igen och inte gå ut i huden. Min egendomliga solbränna försvann ganska snabbt efter det och efter några dagar fick jag (och sonen som varit med mig) komma hem igen.
    En månad senare var jag kallad för att få operera bort gallblåsan medelst titthålskirurgi då operation sades vara nödvändigt då man drabbats av så pass allvarliga anfall som jag fått.

    I alla fall opererades jag, men tyvärr hade inflammationen i gallblåsan tydligen inte läkt ut som hade hoppats. Det läckte nämligen ut var i buken på mig. Istället för att få åka hem samma kväll så blev jag så himla sjuk att du anar inte. Lungsäcksinflammation eller nåt. Jag hallucinerade av febern långt innan de satte in antibiotika och morfin och fy f-n vad ont jag hade!
    Det blev ytterligare 10 dagar på sjukhuset och 2 veckors sjukskrivning ovanpå det. Men gallbesvären var borta.

    Det var bara det att jag lagom till att jag blev gravid med min dotter fick ärrbrock i operationsärret i naveln... Jag hamnade i snabbfil för operation eftersom detta är något man gärna fixar i god tid innan magen börjar växa, och det gör den ju gärna lite tidigare med andra barnet.
    I alla fall så blev jag opererad en fredag i vaket tillstånd då man körde ryggmärgsbedövning för att fostret inte skulle må dåligt av det hela - och jag hade väl inte haft så mycket att fundera på om det hela om det inte varit så att överläkaren kommit in för att inspektera vad min kirurg höll på med, och utan att tänka på att jag hörde allt kläckte ur sig "Lägger du nät? Det skulle jag aaaaaldrig göra!" Jo, tjena... Precis vad man vill höra!

    Sedan skickades jag hem dagen efter (de ville väl försäkra sig om att jag inte skulle bli sjuk igen ). Jag hade strikta order om att inte lyfta nåt tyngre än ett mjölkpaket och att undvika trappor och sådant.
    På den tiden bodde jag i ett 14-våningarshus med 2 hissar. När jag kommer hem kan jag konstatera att båda hiss-dj*vlarna står. Jag bodde på 5e våningen och trapporna var väldigt snäva och läskiga även om man var fullt frisk.
    Jag ringde Securitas (larmnumret man skulle kontakta) och felanmälde hissarna, precis som flera andra verkade redan ha gjort. Reparatör skulle skickas och allt verkade vara frid och fröjd, så jag satte mig på en bänk och väntade. Och väntade. Och väntade...
    Grannar passerade, en del pratade med mig, en höggravid kvinna från våning 10 satt med mig på bänken en stund innan hon gav upp och tog trapporna, men jag kunde ju inte så där satt jag... Jag ringde Securitas flera gånger - och visst reparatör var på gång.
    Efter runt 3,5 timmar så kom en granne jag pratat tidigare med ner igen och tyckte att så där kunde jag ju inte ha det, så han ringde brandkåren som ryckte ut med steglift (eller vad de heter) och brandbil. Runt tio snygga brandmän kommer alltså för att hjälpa mig hem!
    Först funderar de på om jag kan hänga på 2 brandmäns axlar som avlastning upp för trappen, men den är snäv och snirklig så nej...
    Sedan föreslog de bår, men det föll på samma anledning.
    Till slut frågade en vilken våning jag bodde på (5an) och åt vilket håll balkongen vette (mot gatan) och konstaterade käckt att då lyfter vi upp dig med stegliften!
    Vid det här laget hade det samlats massor av nyfikna grannar. Vårt hus innehöll ca 110 lägenheter och det var bara ett av 4 lika stora hus. Jag har ALDRIG sett så många fullkomligt fullsmockade fönster förut, och ALDRIG lika många grannar samlade på gården samtidigt! Alla ville veta vad som hänt och var det brann (men det gjorde det ju inte). Det var en så absurd och komisk situation att jag bara ville skratta, men det gjorde ont, så istället fnissade jag hysteriskt medan de lyfter upp mig med stegliften till vår balkong där 2 brandmän tog emot mig och hjälpte mig ur korgen.
    Underbart att vara hemma igen var det!

    Det visade sig dagen efter att Securitas inte hade meddelat reparatören att BÅDA hissarna stod still, så han hade trott att det var ok - en funkade ju trodde han, så han hade tillbringat x antal timmar med att rädda en dams resväska ur en hiss.

    Nu fick jag ju ganska mycket komplikationer, men jag måste verkligen påpeka att efter dessa komplikationer var avklarade så har jag mått fint med avseende på levervärden och galla. Jag har inte haft tillstymmelse till nya anfall.
    Och så fick jag ju en lite smålustig och självupplevd anekdot på köpet. Det är ju inte alla som räddats hem vid en kris, annars brukar ju folk bli räddade ut från hemmet...
  35. Mamma Erik är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    jan 2000
    Forumvärd
    #18
    Förutom att du verkade ha max otur med din gallblåsa (min operation flöt jättebra och mådde toppen efteråt, som en liten motvikt), så fick du mig skratta rejält när jag läste om hur ni skulle lösa hissproblemet. Tack för att du förgyllde din morgon (har roat mig med att leta spam för fullt)
  36. 18
    Förutom att du verkade ha max otur med din gallblåsa (min operation flöt jättebra och mådde toppen efteråt, som en liten motvikt), så fick du mig skratta rejält när jag läste om hur ni skulle lösa hissproblemet. Tack för att du förgyllde din morgon (har roat mig med att leta spam för fullt)
  37. Medlem sedan
    mar 2003
    #19
    Inte opererad men har måttliga gallstensmärtor då jag intagit större mängder ägg, lax osv

    Inte känt ang leverpåverkan men osannolikt i mitt fall.

    Jag skulle definitivt operera mig om jag hade rejäla bekymmer. Visst finns det komplikationer men de flesta blir ju trots allt helt besvärsfria. Krya på dig!
  38. 19
    Inte opererad men har måttliga gallstensmärtor då jag intagit större mängder ägg, lax osv

    Inte känt ang leverpåverkan men osannolikt i mitt fall.

    Jag skulle definitivt operera mig om jag hade rejäla bekymmer. Visst finns det komplikationer men de flesta blir ju trots allt helt besvärsfria. Krya på dig!
  39. - Miko - är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    okt 2006
    #20
    Ah, nej jag är inte lättskrämd. Jag har hört att just titthålsvarianten faktiskt ger komplikationer oftare än vad man hör.
    Finns även att läsa i Läkartidningen (bukhinneinflammationer och alla möjliga ännu värre saker).

    När jag opererades för giftstruma (sköldkörteln i halsen) hade min rumsgranne gjort gallstensoperation. Hon mådde prima och vi kollade på TV och pratade. Hon var "gammal", säkert 40 och jag var 29.
    När jag vaknade tidig natt så låg hon och jämrade sig och sa väldigt konstiga saker, alltså typ nästan som de med psykos.
    Jag ringde på personal och de körde iväg henne innan jag fattade vad de höll på med.
    Hon hade fått komplikation så de fick öppna henne och sen hade hon bukspottkörtelinflammation.

    Men hon repade sig iaf, men låg kvar inlagd när jag åkte hem fem dagar senare.

    Den där hissgrejen låter SJUKT jobbig, jag är höjdrädd. Haha, så jag avundas dig INTE!
    Men tur det löste sig!

    Och, skönt att du mår bra idag !
  40. 20
    Ah, nej jag är inte lättskrämd. Jag har hört att just titthålsvarianten faktiskt ger komplikationer oftare än vad man hör.
    Finns även att läsa i Läkartidningen (bukhinneinflammationer och alla möjliga ännu värre saker).

    När jag opererades för giftstruma (sköldkörteln i halsen) hade min rumsgranne gjort gallstensoperation. Hon mådde prima och vi kollade på TV och pratade. Hon var "gammal", säkert 40 och jag var 29.
    När jag vaknade tidig natt så låg hon och jämrade sig och sa väldigt konstiga saker, alltså typ nästan som de med psykos.
    Jag ringde på personal och de körde iväg henne innan jag fattade vad de höll på med.
    Hon hade fått komplikation så de fick öppna henne och sen hade hon bukspottkörtelinflammation.

    Men hon repade sig iaf, men låg kvar inlagd när jag åkte hem fem dagar senare.

    Den där hissgrejen låter SJUKT jobbig, jag är höjdrädd. Haha, så jag avundas dig INTE!
    Men tur det löste sig!

    Och, skönt att du mår bra idag !
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Annons:
Annons: