Vi hade en lärare på gymnasiet som brukade slänga sig på golvet när han kom in i klassrummet. - Titta fitta, viskade han liggande på golvet. Flickorna satt längst fram och kjolarna hade blivit rätt mycket kortare på 1960-talet. Dessutom kunde de ha byxor som satt åt betydligt snävare än förr, t ex jeans. Där låg magistern och pekade ut de som han tyckte hade fel klädsel. - Örk, örk, örk, sa han och framställde olika kräkljud.
- Nu får magistern sätta sig i katedern och undervisa lite, sa jag efter att vi fått se denna uppvisning ett antal gånger, det här börjar bli tröttsamt. Dessutom skitar han ner sin fina kostym.
Alla skrattade och jag fick anmärkning för uppstudsighet. Kallades till Rektorn, han suckade och skakade på huvudet och strök anmärkningen efter min redogörelse.
Oj, han är visst död numera och har fått en dödsruna av den svenska folklivsforskningens främsta namn:
https://www.hd.se/2010-01-20/elis-palsson-till-minne
Han hade alltid blåa kläder (för att alludera till arbetarklassens blåställ, osv) och keps. Han var f ö kommunistpartiets lokale ledare.