Lämnad av tjejen under graviditeten...
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    Feb 2018
    #1

    Lämnad av tjejen under graviditeten...

    Hej... För tre dagar sedan blev jag lämnad av min gravida flickvän som är i vecka 10 just nu...

    Vi har inte varit tillsammans särskilt länge och vi har "bara" dejtat sedan 8 månader tillbaka. Vårt förhållande har varit helt fantastiskt med så mycket glädje, lugnt stabilt tempo och fantastisk kärlek fram tills för 4 veckor sedan, då vi fick reda på att hon var gravid. Sedan dess har hon tagit mer och mer avstånd till mig och nu även gjort slut..

    Hon grundar det på att jag är för omhändertagande och hon känner sig instängd och får ingen space. Samtidigt som min intuition har sagt till mig att ta hand om min gravida flickvän.. så det har verkligen blivit helt fel!
    Nu uppgav hon för tre dagar sedan när hon gjorde slut för att hon inte har några känslor kvar för mig längre, och jag kunde se på henne att hon inte rörde en min när hon sa det så jag tror att hon verkligen menar det.. för tillfället i alla fall.

    Jag undrar om det är någon kvinna här som känner igen sig i situationen och kan förklara mer vad det är som händer med henne så att jag kan förstå bättre..? Har blivit dumpad nu och räknar inte med att det ska bli vi igen för hon verkar så säker på sin sak. Är det "bara hormoner"? Kommer det komma tillbaka till henne att hon faktiskt har känslor tro? För vi ska göra abort på tisdag (eftersom att vi båda vill ha en stadig relation om vi ska bli föräldrar).

    För övrig information så kommer vi att ses om två dagar då det är dags för abort(vilket är tråkigt såklart).

    Alla erfarenheter och input välkomnas.
  2. 1
    Lämnad av tjejen under graviditeten... Hej... För tre dagar sedan blev jag lämnad av min gravida flickvän som är i vecka 10 just nu...

    Vi har inte varit tillsammans särskilt länge och vi har "bara" dejtat sedan 8 månader tillbaka. Vårt förhållande har varit helt fantastiskt med så mycket glädje, lugnt stabilt tempo och fantastisk kärlek fram tills för 4 veckor sedan, då vi fick reda på att hon var gravid. Sedan dess har hon tagit mer och mer avstånd till mig och nu även gjort slut..

    Hon grundar det på att jag är för omhändertagande och hon känner sig instängd och får ingen space. Samtidigt som min intuition har sagt till mig att ta hand om min gravida flickvän.. så det har verkligen blivit helt fel!
    Nu uppgav hon för tre dagar sedan när hon gjorde slut för att hon inte har några känslor kvar för mig längre, och jag kunde se på henne att hon inte rörde en min när hon sa det så jag tror att hon verkligen menar det.. för tillfället i alla fall.

    Jag undrar om det är någon kvinna här som känner igen sig i situationen och kan förklara mer vad det är som händer med henne så att jag kan förstå bättre..? Har blivit dumpad nu och räknar inte med att det ska bli vi igen för hon verkar så säker på sin sak. Är det "bara hormoner"? Kommer det komma tillbaka till henne att hon faktiskt har känslor tro? För vi ska göra abort på tisdag (eftersom att vi båda vill ha en stadig relation om vi ska bli föräldrar).

    För övrig information så kommer vi att ses om två dagar då det är dags för abort(vilket är tråkigt såklart).

    Alla erfarenheter och input välkomnas.
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #2
    Jag skulle nog säga att det är när det händer större saker i ens liv, som man även funderar på sina relationer.
    Nu verkar ni inte ha haft någon djupare relation bakom er så jag skulle nog säga att kombinationen er korta tid tillsammans (just vid 6-8 månader brukar man märka om ens känslor blir djupare eller om det endast var en ytlig förälskelse) och att hon blev gravid.
    När hon blev gravid, så ställdes nog allt på sin spets och då konstaterade att känslorna inte fanns där.
    Personligen så kan jag nog säga att det var min pappas hastiga död som fick mig att ta det avgörande steget att bryta upp.
  4. 2
    Jag skulle nog säga att det är när det händer större saker i ens liv, som man även funderar på sina relationer.
    Nu verkar ni inte ha haft någon djupare relation bakom er så jag skulle nog säga att kombinationen er korta tid tillsammans (just vid 6-8 månader brukar man märka om ens känslor blir djupare eller om det endast var en ytlig förälskelse) och att hon blev gravid.
    När hon blev gravid, så ställdes nog allt på sin spets och då konstaterade att känslorna inte fanns där.
    Personligen så kan jag nog säga att det var min pappas hastiga död som fick mig att ta det avgörande steget att bryta upp.
  5. Medlem sedan
    Feb 2018
    #3
    För att ge en uppdatering.

    Jag med henne genom hela abortprocessen som varade i två dygn(för att ta mitt stora ansvar), var där natt och dag för att stötta henne genom den svåra tiden. Jag som också behövde stöttning fick det av familjemedlemmar och några få nära vänner, när jag var med henne höll jag ihop.

    Sedan tog vi ett snack någon vecka senare på mitt initiativ för att jag behövde svar på vad det var som hade orsakat att hon tappat känslorna. Vad vi kom fram till var att vi inte kände varandra och varandras behov tillräckligt bra.
    - Jag ville ta hand om min gravida flickvän / Hon behövde space för hon var gravid för första gången och 1000 saker som hände inom henne samtidigt.
    - Jag hade svårt att uttrycka mina behov för jag satte henne först / Hon ville egentligen att jag skulle vara stark nog att se till mig själv före henne fast att hon var gravid.
    - Vi hade aldrig bråkat någon gång och "rensat luften" utan tippat på tå runt varandra, som man oftast gör första perioden i ett förhållande medans man är kär.


    Dessa var saker som gjorde att hon tog utvägen och gjorde sig av med det som var lättast att emetionellt bli av med för att få frihet och space, mig. Och hon hade även tappat/blockerat känslorna.

    Snabbspolning. Jag träffar en ny tjej en månad senare. Stöter på exet någon gång på nattklubb och någon fest. Vi pratar lite varje gång. Jobbar under hela denna tiden otroligt mycket på mig själv för att se till att detta aldrig händer med mig igen. Framförallt jobbar jag på min självrespekt, att respektera mig själv först för att jag är viktigast i mitt liv oavsett.
    1,5 månad in i mitt nya förhållande bryter vi upp. Jag har på senare tid då tänkt en hel del på exet, även när jag varit med min nya flickvän.

    2 veckor senare skickar jag ett meddelande till exet och frågar om hon är sugen på en promenad de kommande dagarna, det är hon. Vi klickar på nytt. Hon berättar att hon har saknat mig mycket. Vi börjar dejta och hittar på saker. Vi blir tillsammans i juli och idag(september) så har hon även sagt upp sin lägenhet och ska flytta hem till mig om två månader.

    Som det kan gå!
    Glad över att jag har mentaliteten att fortsätta växa och jobba ännu mer på att bli en mer stabil man när jag går igenom denna typen av utmaningar, som har varit bland de tuffaste tiderna i mitt liv.
  6. 3
    För att ge en uppdatering.

    Jag med henne genom hela abortprocessen som varade i två dygn(för att ta mitt stora ansvar), var där natt och dag för att stötta henne genom den svåra tiden. Jag som också behövde stöttning fick det av familjemedlemmar och några få nära vänner, när jag var med henne höll jag ihop.

    Sedan tog vi ett snack någon vecka senare på mitt initiativ för att jag behövde svar på vad det var som hade orsakat att hon tappat känslorna. Vad vi kom fram till var att vi inte kände varandra och varandras behov tillräckligt bra.
    - Jag ville ta hand om min gravida flickvän / Hon behövde space för hon var gravid för första gången och 1000 saker som hände inom henne samtidigt.
    - Jag hade svårt att uttrycka mina behov för jag satte henne först / Hon ville egentligen att jag skulle vara stark nog att se till mig själv före henne fast att hon var gravid.
    - Vi hade aldrig bråkat någon gång och "rensat luften" utan tippat på tå runt varandra, som man oftast gör första perioden i ett förhållande medans man är kär.


    Dessa var saker som gjorde att hon tog utvägen och gjorde sig av med det som var lättast att emetionellt bli av med för att få frihet och space, mig. Och hon hade även tappat/blockerat känslorna.

    Snabbspolning. Jag träffar en ny tjej en månad senare. Stöter på exet någon gång på nattklubb och någon fest. Vi pratar lite varje gång. Jobbar under hela denna tiden otroligt mycket på mig själv för att se till att detta aldrig händer med mig igen. Framförallt jobbar jag på min självrespekt, att respektera mig själv först för att jag är viktigast i mitt liv oavsett.
    1,5 månad in i mitt nya förhållande bryter vi upp. Jag har på senare tid då tänkt en hel del på exet, även när jag varit med min nya flickvän.

    2 veckor senare skickar jag ett meddelande till exet och frågar om hon är sugen på en promenad de kommande dagarna, det är hon. Vi klickar på nytt. Hon berättar att hon har saknat mig mycket. Vi börjar dejta och hittar på saker. Vi blir tillsammans i juli och idag(september) så har hon även sagt upp sin lägenhet och ska flytta hem till mig om två månader.

    Som det kan gå!
    Glad över att jag har mentaliteten att fortsätta växa och jobba ännu mer på att bli en mer stabil man när jag går igenom denna typen av utmaningar, som har varit bland de tuffaste tiderna i mitt liv.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar