8 åring som aldrig sover i sin säng
Förskoleklass (6-års.)
  1. Medlem sedan
    Mar 2018
    #1

    8 åring som aldrig sover i sin säng

    Jag har 8årig bonusson som aldrig har sovit en hel natt i sin egen säng. Fram till nyligen så somnade han inte själv men nu har vi lyckats få till att han åtminstone somnar i sin säng om hans mamma sitter utanför med öppen dörr i ca 30 min. Han sover ca 2-3 timmar sen vaknar han ofta skrikande i en mardröm och springer in gråtande och lägger sig i vår säng. Vi har en 160 cm bred säng vilken göra att det blir så trångt att jag inte kan sova eftersom att vi ska alla sova då sova där, han, jag och hans mamma och som ibland även måste ta upp vår lilla dotter på 2 månader och amma. Konsekvensen blir att jag blir att jag måste sova på soffan eller t.o.m. i hans rum de veckor som han bor här. Det är såklart jobbigt för mig men framförallt tänker jag på honom, att det skulle vara bra om han kunde lära sig sova själv, så att han kan bli mer självständig och kanske kunna sova borta hon kompisar och farmor/farfar och mormor framöver. Vi har vänt oss till BUP och de säger bara att " det är så vanligt" och många bekanta verkar vara inne på att barnen ska sova i föräldrarnas säng så mycket och länge de vill. Vad tänker ni?
  2. 1
    8 åring som aldrig sover i sin säng Jag har 8årig bonusson som aldrig har sovit en hel natt i sin egen säng. Fram till nyligen så somnade han inte själv men nu har vi lyckats få till att han åtminstone somnar i sin säng om hans mamma sitter utanför med öppen dörr i ca 30 min. Han sover ca 2-3 timmar sen vaknar han ofta skrikande i en mardröm och springer in gråtande och lägger sig i vår säng. Vi har en 160 cm bred säng vilken göra att det blir så trångt att jag inte kan sova eftersom att vi ska alla sova då sova där, han, jag och hans mamma och som ibland även måste ta upp vår lilla dotter på 2 månader och amma. Konsekvensen blir att jag blir att jag måste sova på soffan eller t.o.m. i hans rum de veckor som han bor här. Det är såklart jobbigt för mig men framförallt tänker jag på honom, att det skulle vara bra om han kunde lära sig sova själv, så att han kan bli mer självständig och kanske kunna sova borta hon kompisar och farmor/farfar och mormor framöver. Vi har vänt oss till BUP och de säger bara att " det är så vanligt" och många bekanta verkar vara inne på att barnen ska sova i föräldrarnas säng så mycket och länge de vill. Vad tänker ni?
  3. Medlem sedan
    Mar 2018
    #2
    Jag tycker absolut inte att en 8-åring ska sova i samma säng som sina föräldrar. Blir jättekonstigt om det dessutom är styvförälder. Jag har en 8, 7 och 5 åring. Den enda som ibland sover i vår säng är 5 åring och han kommer in vid 6 tiden på morgonen i så fall.
    Jag har alltid burit tillbaka barnen till sina sängar när de kommit till oss.
    Det låter kanske jättehårt men vi har aldrig tillåtit några barn i våra sängar. Sover gör man i sin egen säng såvida man inte är jättesjuk. Även som bebisar har barnen sovit i egen säng.

    Vad ska man göra då? Det är rätt svårt att bryta en rutin eftersom barnet kan känna att det blir bestraffat när man ändrar något de alltid var fått göra. Nästa gång han vaknar kan väl den förälder som har mest energi leda tillbaka honom till hans säng och sitta där en stund tills hans somnar om. Och sedan vara stenhård att han inte får komma till er säng.
    Fixa en ”star chart” och ge honom en stjärna varje gång han sover en hel natt i sin egen säng. Efter 14 dagar/en månad ge honom någon slags pris. Tex gå på bio hela familjen, nya sjyssta lakan till sängen eller något annat kul.
  4. 2
    Jag tycker absolut inte att en 8-åring ska sova i samma säng som sina föräldrar. Blir jättekonstigt om det dessutom är styvförälder. Jag har en 8, 7 och 5 åring. Den enda som ibland sover i vår säng är 5 åring och han kommer in vid 6 tiden på morgonen i så fall.
    Jag har alltid burit tillbaka barnen till sina sängar när de kommit till oss.
    Det låter kanske jättehårt men vi har aldrig tillåtit några barn i våra sängar. Sover gör man i sin egen säng såvida man inte är jättesjuk. Även som bebisar har barnen sovit i egen säng.

    Vad ska man göra då? Det är rätt svårt att bryta en rutin eftersom barnet kan känna att det blir bestraffat när man ändrar något de alltid var fått göra. Nästa gång han vaknar kan väl den förälder som har mest energi leda tillbaka honom till hans säng och sitta där en stund tills hans somnar om. Och sedan vara stenhård att han inte får komma till er säng.
    Fixa en ”star chart” och ge honom en stjärna varje gång han sover en hel natt i sin egen säng. Efter 14 dagar/en månad ge honom någon slags pris. Tex gå på bio hela familjen, nya sjyssta lakan till sängen eller något annat kul.
  5. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #3
    Jag delar inte din uppfattning, sonen samsov med oss tills han var 6-7 år ungefär och jag har vänner som samsovit längre än så med sina barn.

    Det som jag alltid är lite frågande när det gäller sådana här trådar är att om man som jag och sambon, väljer att ha egna rum när vi sover, så är det väldigt "chockerande". Dvs två vuxna som trivs bäst att sova själv väljer att göra det, för som vuxna sammanboende ska man absolut dela säng, men ett barn som verkligen behöver tryggheten för att kunna sova ska prompt sova i egen säng.
    Men absolut, det bästa är att få barnet att vara trygg i sin egen säng. Vi valde att sova med sonen i hans rum (en av oss), tills dess han var redo att sova själv.
    När han väl var redo att sova själv, så fungerade det utmärkt, en eller två gånger har han nattvandrat, när han varit sjuk.

    Innan jag fick barn så hade jag inställningen, inga barn i sängen, och hade (sa inget förstås) väldigt svårt att förstå när kollegorna pratade om sängrotation hemma (barn ett till sovrummet, barn två och sedan försvann mor eller far till soffan eller någon av barnens rum)
  6. 3
    Jag delar inte din uppfattning, sonen samsov med oss tills han var 6-7 år ungefär och jag har vänner som samsovit längre än så med sina barn.

    Det som jag alltid är lite frågande när det gäller sådana här trådar är att om man som jag och sambon, väljer att ha egna rum när vi sover, så är det väldigt "chockerande". Dvs två vuxna som trivs bäst att sova själv väljer att göra det, för som vuxna sammanboende ska man absolut dela säng, men ett barn som verkligen behöver tryggheten för att kunna sova ska prompt sova i egen säng.
    Men absolut, det bästa är att få barnet att vara trygg i sin egen säng. Vi valde att sova med sonen i hans rum (en av oss), tills dess han var redo att sova själv.
    När han väl var redo att sova själv, så fungerade det utmärkt, en eller två gånger har han nattvandrat, när han varit sjuk.

    Innan jag fick barn så hade jag inställningen, inga barn i sängen, och hade (sa inget förstås) väldigt svårt att förstå när kollegorna pratade om sängrotation hemma (barn ett till sovrummet, barn två och sedan försvann mor eller far till soffan eller någon av barnens rum)
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar