Kanske slutet på relationen...
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    Mar 2018
    #1

    Kanske slutet på relationen...

    Ja hörrni... Desperation, förtvivlan, ånger eller en blandning av allt, eller ett annat passande ord. Kanske att jag "skitit i det blå skåpet" helt enkelt!

    Ett femårigt förhållande med en fantastisk sambo tillika fästmö som sedermera resulterar i 2 underbara ungar på 2 & 3 år.

    I grunden är jag en halvknepig person som varit duktig på att mätta mina egna behov framför andras. Inbillat mig att om jag förser familjen med ekonomisk trygghet, så kan jag köra på i samma spår. Kan tilläggas att jag är en arbetsnarkoman. Är dels "högt" uppsatt i ett företag, och är delägare i ett annat.

    Ja absolut, det kan vara ett flyktbeteende pga av en underliggande osäkerhet i att vara en familjefar.

    Under en kundrepresentation i utlandet så kändes det som att jag stannade till och reflekterade över min familjesituation. Jag satt med mitt påklistrade leende och tittade runt bland sällskapet. Jag tänkte, här sitter jag tankar alkohol i människor som utifrån detta ska fatta ett beslut som kan vara viktigt för firman. Jag kom ganska snabbt fram till att jag lever ett, utåt sätt, ytligt liv där mitt jobb blivit min identitet. FAN, jag vill ju till min familj!

    2 dagar senare, med insikt, kommer jag hem och pratar med min sambo. Jag är vid stunden väldigt upprörd och kan inte hindra tårarna från att falla. Jag säger att jag vill se en ändring i mitt levene och att jag inte tycker det varit schysst mot henne att jag betett mig som jag gjort genom att åsidosätta hennes untressen.

    Fick diagnosen adhd för ett par veckor sedan (no shit, tänkte jag), och det förklarar ganska mycket. Har känt ett starkt behov av att alltid vara igång.

    Min sambo blev även hon upprörd. Jag förstod att det inte berodde på medkänsla, utan mer på att det var något hon ville säga. Det var försent... Hon har inga känslor kvar. Oboy, hela min värld raserade...

    Hon har alltså inga känslor kvar, men vill inte göra slut. Vi är nu separerade då hon vill känna längtan efter mig. Familjerådgivning är bokad och självklart hoppas jag på ett mirakel. Inte för att jag är desperat, men för att jag verkligen vill visa att hon är mitt allt och att hon förtjänar det bästa jag kan ge henne. Dvs mig själv!

    Hon inte splittra familjen, men måste som sagt känna längtan.

    Till min fråga, hur ska jag agera för att inte vara för "på" och heller inte uppfattas som att jag gör mig till när vi ses?

    Jag kan av henne uppfattas som tjatig när vi ses och det får henne att backa ännu mer. Jag är antagligen angelägen om att lösa problemet genom att ta upp dem. Men jag måste ju lära mig att respektera hennes vilja om att backa. Men vad fan, hur gör jag??
  2. 1
    Kanske slutet på relationen... Ja hörrni... Desperation, förtvivlan, ånger eller en blandning av allt, eller ett annat passande ord. Kanske att jag "skitit i det blå skåpet" helt enkelt!

    Ett femårigt förhållande med en fantastisk sambo tillika fästmö som sedermera resulterar i 2 underbara ungar på 2 & 3 år.

    I grunden är jag en halvknepig person som varit duktig på att mätta mina egna behov framför andras. Inbillat mig att om jag förser familjen med ekonomisk trygghet, så kan jag köra på i samma spår. Kan tilläggas att jag är en arbetsnarkoman. Är dels "högt" uppsatt i ett företag, och är delägare i ett annat.

    Ja absolut, det kan vara ett flyktbeteende pga av en underliggande osäkerhet i att vara en familjefar.

    Under en kundrepresentation i utlandet så kändes det som att jag stannade till och reflekterade över min familjesituation. Jag satt med mitt påklistrade leende och tittade runt bland sällskapet. Jag tänkte, här sitter jag tankar alkohol i människor som utifrån detta ska fatta ett beslut som kan vara viktigt för firman. Jag kom ganska snabbt fram till att jag lever ett, utåt sätt, ytligt liv där mitt jobb blivit min identitet. FAN, jag vill ju till min familj!

    2 dagar senare, med insikt, kommer jag hem och pratar med min sambo. Jag är vid stunden väldigt upprörd och kan inte hindra tårarna från att falla. Jag säger att jag vill se en ändring i mitt levene och att jag inte tycker det varit schysst mot henne att jag betett mig som jag gjort genom att åsidosätta hennes untressen.

    Fick diagnosen adhd för ett par veckor sedan (no shit, tänkte jag), och det förklarar ganska mycket. Har känt ett starkt behov av att alltid vara igång.

    Min sambo blev även hon upprörd. Jag förstod att det inte berodde på medkänsla, utan mer på att det var något hon ville säga. Det var försent... Hon har inga känslor kvar. Oboy, hela min värld raserade...

    Hon har alltså inga känslor kvar, men vill inte göra slut. Vi är nu separerade då hon vill känna längtan efter mig. Familjerådgivning är bokad och självklart hoppas jag på ett mirakel. Inte för att jag är desperat, men för att jag verkligen vill visa att hon är mitt allt och att hon förtjänar det bästa jag kan ge henne. Dvs mig själv!

    Hon inte splittra familjen, men måste som sagt känna längtan.

    Till min fråga, hur ska jag agera för att inte vara för "på" och heller inte uppfattas som att jag gör mig till när vi ses?

    Jag kan av henne uppfattas som tjatig när vi ses och det får henne att backa ännu mer. Jag är antagligen angelägen om att lösa problemet genom att ta upp dem. Men jag måste ju lära mig att respektera hennes vilja om att backa. Men vad fan, hur gör jag??
  3. Medlem sedan
    Jul 2005
    #2
    Hej! Om jag var hon skulle jag vilja se att du verkligen menar allvar med din förändring. Att du visar att du tänker på henne och och prioriterar henne. Hör av dig och kolla hur hon mår, utgå från henne. Berätta hur mycket hon betyder för dig. Jag tror absolut att ni kan hitta tillbaka till varandra, men det är ju inte bara att trycka på en knapp. Lycka till!
  4. 2
    Hej! Om jag var hon skulle jag vilja se att du verkligen menar allvar med din förändring. Att du visar att du tänker på henne och och prioriterar henne. Hör av dig och kolla hur hon mår, utgå från henne. Berätta hur mycket hon betyder för dig. Jag tror absolut att ni kan hitta tillbaka till varandra, men det är ju inte bara att trycka på en knapp. Lycka till!
  5. Medlem sedan
    Jun 2018
    #3
    Hej

    Är i en ungefärlig situation dock har jag inget bra svar till dig. Min fru (än så länge min fru) tycker att jag var oerhört pushig och påträngande när jag skickade sms om det ena eller andra så fort det jag hade gjort uppdagades och nu är hon med barnen hos familj och vänner.

    Om 1 vecka så ses vi och då har hon varit borta i 3 veckor och det kommer bli så oerhört jobbigt att prata ut men något som vi måste göra.

    Kan säga att du ska prova att aktivera dig själv med träning och liknande för det gör jag men ändå är man rastlös som fan och tittar på mobilen var 3 sekund om man har fått något.

    Har du vänner så umgås med dem så mycket du kan. Jag själv har valt att sluta tycka synd om mig själv för det är jag som har svikit min fru och det hjälper inte längre.

    Bära eller brista så måste du försöka hitta något som du älskar/gillar och gå "all in". Fokusera på annat....

    Jäkligt osammanhängande inlägg men jag tror du förstår poängen
  6. 3
    Hej

    Är i en ungefärlig situation dock har jag inget bra svar till dig. Min fru (än så länge min fru) tycker att jag var oerhört pushig och påträngande när jag skickade sms om det ena eller andra så fort det jag hade gjort uppdagades och nu är hon med barnen hos familj och vänner.

    Om 1 vecka så ses vi och då har hon varit borta i 3 veckor och det kommer bli så oerhört jobbigt att prata ut men något som vi måste göra.

    Kan säga att du ska prova att aktivera dig själv med träning och liknande för det gör jag men ändå är man rastlös som fan och tittar på mobilen var 3 sekund om man har fått något.

    Har du vänner så umgås med dem så mycket du kan. Jag själv har valt att sluta tycka synd om mig själv för det är jag som har svikit min fru och det hjälper inte längre.

    Bära eller brista så måste du försöka hitta något som du älskar/gillar och gå "all in". Fokusera på annat....

    Jäkligt osammanhängande inlägg men jag tror du förstår poängen
  7. Medlem sedan
    Mar 2018
    #4
    Citat Ursprungligen postat av Tomte80 Visa inlägg
    Hej

    Är i en ungefärlig situation dock har jag inget bra svar till dig. Min fru (än så länge min fru) tycker att jag var oerhört pushig och påträngande när jag skickade sms om det ena eller andra så fort det jag hade gjort uppdagades och nu är hon med barnen hos familj och vänner.

    Om 1 vecka så ses vi och då har hon varit borta i 3 veckor och det kommer bli så oerhört jobbigt att prata ut men något som vi måste göra.

    Kan säga att du ska prova att aktivera dig själv med träning och liknande för det gör jag men ändå är man rastlös som fan och tittar på mobilen var 3 sekund om man har fått något.

    Har du vänner så umgås med dem så mycket du kan. Jag själv har valt att sluta tycka synd om mig själv för det är jag som har svikit min fru och det hjälper inte längre.

    Bära eller brista så måste du försöka hitta något som du älskar/gillar och gå "all in". Fokusera på annat....

    Jäkligt osammanhängande inlägg men jag tror du förstår poängen
    Hej!

    Vilken skitperiod man hamnar i, inte sant?
    Men det är precis vad det är. Dvs en period!

    Jag kände som du att sluta tycka synd om mig själv. En barndomsdröm har alltid varit att ta mc-kort. Sagt och gjort så är kortet taget och drömhojen köpt. Wow, snacka om rätt typ av terapi för mig.

    Vi är för övrigt inte ett par längre. Vad framtiden har att erbjuda vet varken exet eller jag. Kanske blir det vi, eller kanske inte.

    Barnen, absolut barnen måste alltid komma på första plats.

    Tomte 80, låt inte detta förstöra din sommar. Planera aktiviteter ihop med barnen och kretsa allt kring dem tills att din partner är redo, för vad än hon behöver känna.
  8. 4
    Citat Ursprungligen postat av Tomte80 Visa inlägg
    Hej

    Är i en ungefärlig situation dock har jag inget bra svar till dig. Min fru (än så länge min fru) tycker att jag var oerhört pushig och påträngande när jag skickade sms om det ena eller andra så fort det jag hade gjort uppdagades och nu är hon med barnen hos familj och vänner.

    Om 1 vecka så ses vi och då har hon varit borta i 3 veckor och det kommer bli så oerhört jobbigt att prata ut men något som vi måste göra.

    Kan säga att du ska prova att aktivera dig själv med träning och liknande för det gör jag men ändå är man rastlös som fan och tittar på mobilen var 3 sekund om man har fått något.

    Har du vänner så umgås med dem så mycket du kan. Jag själv har valt att sluta tycka synd om mig själv för det är jag som har svikit min fru och det hjälper inte längre.

    Bära eller brista så måste du försöka hitta något som du älskar/gillar och gå "all in". Fokusera på annat....

    Jäkligt osammanhängande inlägg men jag tror du förstår poängen
    Hej!

    Vilken skitperiod man hamnar i, inte sant?
    Men det är precis vad det är. Dvs en period!

    Jag kände som du att sluta tycka synd om mig själv. En barndomsdröm har alltid varit att ta mc-kort. Sagt och gjort så är kortet taget och drömhojen köpt. Wow, snacka om rätt typ av terapi för mig.

    Vi är för övrigt inte ett par längre. Vad framtiden har att erbjuda vet varken exet eller jag. Kanske blir det vi, eller kanske inte.

    Barnen, absolut barnen måste alltid komma på första plats.

    Tomte 80, låt inte detta förstöra din sommar. Planera aktiviteter ihop med barnen och kretsa allt kring dem tills att din partner är redo, för vad än hon behöver känna.
  9. Medlem sedan
    Sep 2018
    #5
    Hej!

    Jag arbetar med en programidé där vi just nu söker seriösa kärlekspar som inte upplever att deras relation fungerar som den ska. Som behöver göra en förändring. Som kanske vill ha experthjälp på vad det är som saknas? Just nu är det bara en programidé som vi kommer spela in en pilot på och vi vill gärna komma i kontakt med par som kan berätta om sina relationsproblem. Detta kommer givetvis ske med största respekt för paren. Kontakta [email protected] vid intresse, eller mer information.
  10. 5
    Hej!

    Jag arbetar med en programidé där vi just nu söker seriösa kärlekspar som inte upplever att deras relation fungerar som den ska. Som behöver göra en förändring. Som kanske vill ha experthjälp på vad det är som saknas? Just nu är det bara en programidé som vi kommer spela in en pilot på och vi vill gärna komma i kontakt med par som kan berätta om sina relationsproblem. Detta kommer givetvis ske med största respekt för paren. Kontakta [email protected] vid intresse, eller mer information.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar