Annons:
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    jun 2018
    #1

    Jag har varit otrogen

    Hej (nu kommer en väldigt långt berättelse)!

    För ett kort tag sedan var jag otrogen mot min fru. Min fru och jag har enligt mig haft problem under en längre tid men vi verkar ej få till det med allt som händer i våra liv då vi har två fantastiska tjejer och en son (en i tonåren och 2st lite mindre) och två karriärer som tagit bra med fart vilket resulterar enligt mig i mindre tid för oss.

    I slutändan så kände jag mig ej bekräftad, sedd eller hörd och jag försökte på olika sätt berätta detta för min fru men jag nådde aldrig fram och jag tror att jag gav upp. Oavsett vad så träffade jag en annan mamma på våra döttrars skola som har sin dotter i en parallelklass och hon verkade genomgå samma sak. Vi bestämde oss för att ta en lunch för att prata om våra liv och redan där kände jag att jag var otrogen. Jag höll det hemligt för min fru att vi träffades. Vi hade mycket gemensamt men i slutändan så fick jag reda på att hon har gått igenom så mycket mer och hennes man är helt instabil vilket gjorde att jag kände att detta är fel och kommer ej bli bra.

    Det som jag trodde skulle bli ett sorts emotionellt stöd visade sig vara helt fel. Oavsett vad så beslut vi oss för att ha en lunch till och jag fick så mycket beröm för hur jag såg ut, hur jag är som person och hon visade ett enormt stort intresse för mitt jobb vilket jag kände att min fru inte bryr sig om och allt det jag trodde jag sökte efter gällande att bli sedd, hörd och bekräftad uppfyllde hon, det blev som en våg av bekräftelse som jag inte upplevt på väldigt länge.

    Vi bestämde oss för att åka hem till oss och ha sex men när vi väl var hemma hos oss så började vi hångla men direkt där insåg jag hur allt låg till, skamkänslorna föll över mig som en stor våg som svepte iväg mig och allt bara dog. Fysiskt och psykiskt. Jag upplevde allt som jag drunknade och kunde inte ta mig till ytan oavsett hur mycket jag försökte.

    Jag bröt all kontakt direkt och har under en längre tid kämpat med känslorna och mitt svek och när jag väl trodde att allt höll på och försvinna så erkände hon för sin man som tog kontakt med min fru och berättade allt och visade klipp ur hennes sms till sina vänner där hon skriver om oss, falska saker men ändå.

    Till en början förnekar jag allt till min fru och som ni kan tänka er så var det ett helt fel beslut, agerat ur panik och nu är det helt kört. Den dagen fick jag sova hos mina föräldrar och jag kände ett tvång att berätta för dem och min syster. Naturligtvis tycker de att jag är en stor idiot!

    Häromdagen fick jag äntligen komma hem och sova tillsammans med mina barn och jag vet att det kommer ta ett bra tag innan jag får dela säng med min fru (ej sexuellt) och jag vet om att jag behöver göra allt för att vinna tillbaka hennes förtroende och tillit. Tyvärr är jag den otåliga personen men nu måste jag ge henne utrymme vilket är det svåraste jag genomgått i hela mitt liv.

    Utöver det så ska min fru åka ner på sommarlovet till småland där hennes familj och vänner finns och det är högst oklart om jag får lov och komma ner och träffa barnen. De åker om en vecka och jag försöker spendera så mycket tid med dem som möjligt men jag vet inte om jag får träffa dem sen på 1 månad eller innan och det knäcker mig fullständigt.

    Den personen som jag har varit otrogen med vidhåller på sin historia och kommer fortsätta göra så för hon försöker bara rädda sitt äktenskap oavsett om hon vet om att hennes man är en psykopat och vill göra allt för att förstöra för henne. Min fru har enbart hört deras version och jag är medveten om att otrohet är otrohet men det känns som att jag på något sätt vill förklara mig.

    Jag har alltid varit en stark motståndare till otrohet och haft mina moraliska predikningar om detta och nu har jag själv trillat dit vilket i sig är sjukt irriterande för min fru. Hon känner ett svek utan dess like och framförallt tror hon att alla på hennes arbetsplats vet vilket innebär att hon känner sig kränkt på flera plan. Utöver det så är alla hennes närmsta vänner och betrodda i småland så hon kan enbart över telefon prata.

    I slutändan har jag varit otrogen med en annan kvinna då vi kysstes men vi hade ej sex men jag är medveten om att det är otrohet sen dagen jag bestämde mig för att ta lunch med henne och jag kan tyvärr inte gå tillbaka i tiden.

    Nu bor jag hemma igen men sover hos barnen men min fru vill ej veta av mig och vill inte ens se mig eller prata med mig vilket jag förstår. Om vi ej hinner prata innan hon åker är jag rädd att vårt äktenskap är över vilket i sin tur ger mig ångestattacker och det leder till att jag kollapsar helt. Igår bröt jag ihop framför vår dotter och jag var tvungen att ljuga och säga att jag trampat på en av sonens leksaker.

    Jag känner ett sådant enormt svek inom min egen kropp att jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte hur jag ska resonera. Det är som att falla i ett bottenlöst hål och det ger mig ångestattacker och andningssvårigheter så fort jag tänker på det.

    Alla säger att jag måste ge min fru tid att tänka men jag har så svårt för det och det känns som ingen vill lyssna på mig eller höra vad jag har att säga. Jag kan ej berätta för min bästa vänn då jag kommer kollapsa igen och det kan jag inte. Hon håller ihop sig inför barnen och väntar tills hon träffar sina vänner men jag fixar inte det. Jag är så rådlös och varje gång jag börjar tänka på att hon ska lämna mig så känns det som att jag drunknar, långsamt som fan.

    Varför var jag en sådan idiot och varför riskerade jag allt som betyder något för mig? Mitt liv utan familjen är värt noll och jag är fullt medveten om vad jag har gjort.

    Vill bara skrika förlåt och riva ut varje cell ur min kropp som kan tänkas vara nedsmutsat av den andra kvinnan men det går ej, gjort är gjort. Vad ska jag göra???? Jag är i desperat behov av hjälp och försöker få tid hos en psykolog för att prata ut men jag skulle bara vilja gå ner till jobbet och be en kollega spöa skiten ur mig så jag mår även fysiskt dåligt och inte bara inte bara mentalt.

    Min fru och jag konverserar enbart genom sms nu och hon vill hela tiden att jag ska backa, ge henne tid och hon ska få lov att bestämma OM och hur vi ska gå vidare. Detta är just detta "OM:et" som skrämmer mig. Detta misstag kan kosta mig allt som jag håller kärt och jag är livrädd för vad barnen ska tycka om mig.

    Ångestattackerna, andningsproblemen och känslan av att drunkna är för mycket men hon bryr sig inte då det handlar om mig och inte om henne vilket hon har helt rätt i. Det är ju jag som aktivt tog steget. Vad ska jag göra???????


    /En man som varit otrogen mot världens underbaraste fru och kan förlora allt!
  2. 1
    Jag har varit otrogen Hej (nu kommer en väldigt långt berättelse)!

    För ett kort tag sedan var jag otrogen mot min fru. Min fru och jag har enligt mig haft problem under en längre tid men vi verkar ej få till det med allt som händer i våra liv då vi har två fantastiska tjejer och en son (en i tonåren och 2st lite mindre) och två karriärer som tagit bra med fart vilket resulterar enligt mig i mindre tid för oss.

    I slutändan så kände jag mig ej bekräftad, sedd eller hörd och jag försökte på olika sätt berätta detta för min fru men jag nådde aldrig fram och jag tror att jag gav upp. Oavsett vad så träffade jag en annan mamma på våra döttrars skola som har sin dotter i en parallelklass och hon verkade genomgå samma sak. Vi bestämde oss för att ta en lunch för att prata om våra liv och redan där kände jag att jag var otrogen. Jag höll det hemligt för min fru att vi träffades. Vi hade mycket gemensamt men i slutändan så fick jag reda på att hon har gått igenom så mycket mer och hennes man är helt instabil vilket gjorde att jag kände att detta är fel och kommer ej bli bra.

    Det som jag trodde skulle bli ett sorts emotionellt stöd visade sig vara helt fel. Oavsett vad så beslut vi oss för att ha en lunch till och jag fick så mycket beröm för hur jag såg ut, hur jag är som person och hon visade ett enormt stort intresse för mitt jobb vilket jag kände att min fru inte bryr sig om och allt det jag trodde jag sökte efter gällande att bli sedd, hörd och bekräftad uppfyllde hon, det blev som en våg av bekräftelse som jag inte upplevt på väldigt länge.

    Vi bestämde oss för att åka hem till oss och ha sex men när vi väl var hemma hos oss så började vi hångla men direkt där insåg jag hur allt låg till, skamkänslorna föll över mig som en stor våg som svepte iväg mig och allt bara dog. Fysiskt och psykiskt. Jag upplevde allt som jag drunknade och kunde inte ta mig till ytan oavsett hur mycket jag försökte.

    Jag bröt all kontakt direkt och har under en längre tid kämpat med känslorna och mitt svek och när jag väl trodde att allt höll på och försvinna så erkände hon för sin man som tog kontakt med min fru och berättade allt och visade klipp ur hennes sms till sina vänner där hon skriver om oss, falska saker men ändå.

    Till en början förnekar jag allt till min fru och som ni kan tänka er så var det ett helt fel beslut, agerat ur panik och nu är det helt kört. Den dagen fick jag sova hos mina föräldrar och jag kände ett tvång att berätta för dem och min syster. Naturligtvis tycker de att jag är en stor idiot!

    Häromdagen fick jag äntligen komma hem och sova tillsammans med mina barn och jag vet att det kommer ta ett bra tag innan jag får dela säng med min fru (ej sexuellt) och jag vet om att jag behöver göra allt för att vinna tillbaka hennes förtroende och tillit. Tyvärr är jag den otåliga personen men nu måste jag ge henne utrymme vilket är det svåraste jag genomgått i hela mitt liv.

    Utöver det så ska min fru åka ner på sommarlovet till småland där hennes familj och vänner finns och det är högst oklart om jag får lov och komma ner och träffa barnen. De åker om en vecka och jag försöker spendera så mycket tid med dem som möjligt men jag vet inte om jag får träffa dem sen på 1 månad eller innan och det knäcker mig fullständigt.

    Den personen som jag har varit otrogen med vidhåller på sin historia och kommer fortsätta göra så för hon försöker bara rädda sitt äktenskap oavsett om hon vet om att hennes man är en psykopat och vill göra allt för att förstöra för henne. Min fru har enbart hört deras version och jag är medveten om att otrohet är otrohet men det känns som att jag på något sätt vill förklara mig.

    Jag har alltid varit en stark motståndare till otrohet och haft mina moraliska predikningar om detta och nu har jag själv trillat dit vilket i sig är sjukt irriterande för min fru. Hon känner ett svek utan dess like och framförallt tror hon att alla på hennes arbetsplats vet vilket innebär att hon känner sig kränkt på flera plan. Utöver det så är alla hennes närmsta vänner och betrodda i småland så hon kan enbart över telefon prata.

    I slutändan har jag varit otrogen med en annan kvinna då vi kysstes men vi hade ej sex men jag är medveten om att det är otrohet sen dagen jag bestämde mig för att ta lunch med henne och jag kan tyvärr inte gå tillbaka i tiden.

    Nu bor jag hemma igen men sover hos barnen men min fru vill ej veta av mig och vill inte ens se mig eller prata med mig vilket jag förstår. Om vi ej hinner prata innan hon åker är jag rädd att vårt äktenskap är över vilket i sin tur ger mig ångestattacker och det leder till att jag kollapsar helt. Igår bröt jag ihop framför vår dotter och jag var tvungen att ljuga och säga att jag trampat på en av sonens leksaker.

    Jag känner ett sådant enormt svek inom min egen kropp att jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte hur jag ska resonera. Det är som att falla i ett bottenlöst hål och det ger mig ångestattacker och andningssvårigheter så fort jag tänker på det.

    Alla säger att jag måste ge min fru tid att tänka men jag har så svårt för det och det känns som ingen vill lyssna på mig eller höra vad jag har att säga. Jag kan ej berätta för min bästa vänn då jag kommer kollapsa igen och det kan jag inte. Hon håller ihop sig inför barnen och väntar tills hon träffar sina vänner men jag fixar inte det. Jag är så rådlös och varje gång jag börjar tänka på att hon ska lämna mig så känns det som att jag drunknar, långsamt som fan.

    Varför var jag en sådan idiot och varför riskerade jag allt som betyder något för mig? Mitt liv utan familjen är värt noll och jag är fullt medveten om vad jag har gjort.

    Vill bara skrika förlåt och riva ut varje cell ur min kropp som kan tänkas vara nedsmutsat av den andra kvinnan men det går ej, gjort är gjort. Vad ska jag göra???? Jag är i desperat behov av hjälp och försöker få tid hos en psykolog för att prata ut men jag skulle bara vilja gå ner till jobbet och be en kollega spöa skiten ur mig så jag mår även fysiskt dåligt och inte bara inte bara mentalt.

    Min fru och jag konverserar enbart genom sms nu och hon vill hela tiden att jag ska backa, ge henne tid och hon ska få lov att bestämma OM och hur vi ska gå vidare. Detta är just detta "OM:et" som skrämmer mig. Detta misstag kan kosta mig allt som jag håller kärt och jag är livrädd för vad barnen ska tycka om mig.

    Ångestattackerna, andningsproblemen och känslan av att drunkna är för mycket men hon bryr sig inte då det handlar om mig och inte om henne vilket hon har helt rätt i. Det är ju jag som aktivt tog steget. Vad ska jag göra???????


    /En man som varit otrogen mot världens underbaraste fru och kan förlora allt!
  3. Medlem sedan
    jul 2018
    #2
    Till att börja med - skönt att du har den insikt du har. Otrohet är alltid vidrigt och ursäktar inget dåligt äktenskap. Jag tror att du har två alternativ här,
    1. Ge henne tid. Det är uppenbart det hon behöver och det är bara att acceptera. Hur svårt det än är. Ta tiden innan resan till att umgås med dina barn och tiden de är borta till att rannsaka dig själv, ta hand om dig själv/din psykiska hälsa och ligg lågt när det kommer till din fru. När de är hemma igen kommer hon säkert att vara öppen för en dialog och du får möjlighet att berätta din version av det hela. Jag, personligen, tror inte att du behöver oroa dig för det där OM:et. Jag tror att det är ett sätt för henne att visa att hon har övertag. Er framtid ligger i hennes händer. Men samtidigt är det individuellt och jag talar bara utifrån mina erfarenheter.
    2. Fundera över vad du egentligen vill. Du skriver till en början att du aldrig blev sedd, hörd och bekräftad. Du sökte dig till en annan kvinna av en anledning. Att bli sedd, hörd och bekräftad är väl ändå grunden för ett bra äktenskap. Saknas det, ja men då är det kanske inget äktenskap att kämpa för heller? Jag vet att många väljer att sätta barnen i första hand, men om föräldrarna inte trivs med varandra så kommer inte det att generera lyckliga barn heller. Det är kanske inte bara din fru som behöver tid till att tänka, utan du också?
  4. 2
    Till att börja med - skönt att du har den insikt du har. Otrohet är alltid vidrigt och ursäktar inget dåligt äktenskap. Jag tror att du har två alternativ här,
    1. Ge henne tid. Det är uppenbart det hon behöver och det är bara att acceptera. Hur svårt det än är. Ta tiden innan resan till att umgås med dina barn och tiden de är borta till att rannsaka dig själv, ta hand om dig själv/din psykiska hälsa och ligg lågt när det kommer till din fru. När de är hemma igen kommer hon säkert att vara öppen för en dialog och du får möjlighet att berätta din version av det hela. Jag, personligen, tror inte att du behöver oroa dig för det där OM:et. Jag tror att det är ett sätt för henne att visa att hon har övertag. Er framtid ligger i hennes händer. Men samtidigt är det individuellt och jag talar bara utifrån mina erfarenheter.
    2. Fundera över vad du egentligen vill. Du skriver till en början att du aldrig blev sedd, hörd och bekräftad. Du sökte dig till en annan kvinna av en anledning. Att bli sedd, hörd och bekräftad är väl ändå grunden för ett bra äktenskap. Saknas det, ja men då är det kanske inget äktenskap att kämpa för heller? Jag vet att många väljer att sätta barnen i första hand, men om föräldrarna inte trivs med varandra så kommer inte det att generera lyckliga barn heller. Det är kanske inte bara din fru som behöver tid till att tänka, utan du också?
  5. Medlem sedan
    jun 2018
    #3
    Jag vet om vad jag har gjort och det är ett svek i sig oavsett hur långt jag än må ha gått.

    1. Min uppfattning är att pratar vi inte innan hon reser kommer det bara att leda till att hon kommer vilja ha en skilsmässa. Jag ändrade min semester för att just vara med barnen och den värsta känslan är att jag känner att jag förlorar barnen.

    Jag saknar att prata med min fru, berätta saker, diskutera saker men framförallt kontakten vi hade. Jag hade kunnat göra mer det vet jag även om jag försökte komma fram till henne.

    Om vi inte pratar innan hon åker så funderar jag på att skriva ett mail där jag förklarar allt. Är det bra? olämpligt?

    2. Jag blev knappt sedd, hörd eller bekräftad men jag vet att innerst inne så vill hon men kan ej förmå sig själv att göra det vilket irriterar mig mest.

    Sedan jag kysste den andra kvinnan så insåg jag direkt vem jag vill vara med och kämpa för så att det ska bli så bra som möjligt. Det blev tydligt men jag vet att vi behöver gå på familjeterapi för att hitta tillbaka till varandra men framförallt så behöver vi egentid.

    Vi behöver ordentligt med egentid för allt kretsar kring barnen eller våra karriärer. Har sagt så många gånger här hemma att det känns som ett administrativt liv när man kommer hem och inte en relation där det finns 3 barn i.

    TIll sist:
    Jag känner mig så maktlös och varje sms hon skriver eller samtal hon har känns som ett steg närmare döden för vårt äktenskap. Jag ser hela mitt liv glida iväg och jag har ingen kontroll. Bara tanken får mig att få ångestattacker.

    Igår när jag gick till butiken fick jag ringa min syster och bad henne att berätta om hennes dag och inget annat. Inget dömande utan bara berätta om deras familjs dag så det känns lite mer normalt för mig. Efter det la jag på och grät.

    Jag har skapat den här situationen, jag har svikit min fru och i slutändan tog jag klivet och kysste en annan kvinna.
  6. 3
    Jag vet om vad jag har gjort och det är ett svek i sig oavsett hur långt jag än må ha gått.

    1. Min uppfattning är att pratar vi inte innan hon reser kommer det bara att leda till att hon kommer vilja ha en skilsmässa. Jag ändrade min semester för att just vara med barnen och den värsta känslan är att jag känner att jag förlorar barnen.

    Jag saknar att prata med min fru, berätta saker, diskutera saker men framförallt kontakten vi hade. Jag hade kunnat göra mer det vet jag även om jag försökte komma fram till henne.

    Om vi inte pratar innan hon åker så funderar jag på att skriva ett mail där jag förklarar allt. Är det bra? olämpligt?

    2. Jag blev knappt sedd, hörd eller bekräftad men jag vet att innerst inne så vill hon men kan ej förmå sig själv att göra det vilket irriterar mig mest.

    Sedan jag kysste den andra kvinnan så insåg jag direkt vem jag vill vara med och kämpa för så att det ska bli så bra som möjligt. Det blev tydligt men jag vet att vi behöver gå på familjeterapi för att hitta tillbaka till varandra men framförallt så behöver vi egentid.

    Vi behöver ordentligt med egentid för allt kretsar kring barnen eller våra karriärer. Har sagt så många gånger här hemma att det känns som ett administrativt liv när man kommer hem och inte en relation där det finns 3 barn i.

    TIll sist:
    Jag känner mig så maktlös och varje sms hon skriver eller samtal hon har känns som ett steg närmare döden för vårt äktenskap. Jag ser hela mitt liv glida iväg och jag har ingen kontroll. Bara tanken får mig att få ångestattacker.

    Igår när jag gick till butiken fick jag ringa min syster och bad henne att berätta om hennes dag och inget annat. Inget dömande utan bara berätta om deras familjs dag så det känns lite mer normalt för mig. Efter det la jag på och grät.

    Jag har skapat den här situationen, jag har svikit min fru och i slutändan tog jag klivet och kysste en annan kvinna.
  7. Medlem sedan
    jul 2018
    #4
    Jag tycker att du kan skriva ett mail. En del kan säkert tycka att det är olämpligt, men what to do? Du behöver uppenbarligen få ur dig din version av det hela. Nämn att hon gärna får läsa när hon känner sig redo, så blir det så kravlöst det bara går.
  8. 4
    Jag tycker att du kan skriva ett mail. En del kan säkert tycka att det är olämpligt, men what to do? Du behöver uppenbarligen få ur dig din version av det hela. Nämn att hon gärna får läsa när hon känner sig redo, så blir det så kravlöst det bara går.
  9. Medlem sedan
    jul 2018
    #5
    Tôi nghĩ bạn nên thẳng thắn nói chuyện với vợ của mình, nếu cô ấy tha thứ thì bạn cũng nên thay đổi bản thân, bởi người phụ nữ luôn là người thiệt thòi

    Seemore: váy trẻ em, váy bé gái
  10. 5
    Tôi nghĩ bạn nên thẳng thắn nói chuyện với vợ của mình, nếu cô ấy tha thứ thì bạn cũng nên thay đổi bản thân, bởi người phụ nữ luôn là người thiệt thòi

    Seemore: váy trẻ em, váy bé gái
  11. Anonym
    #6

    Ta chansen

    Hoppas du fortfarande har tid att fundera över hur du ska reparera det du har ställt till med. Här kommer en lång, ostrukturerad kommentar och du får ta det med en nypa salt:
    Nu har du den enda chansen att få till en hanterbar situation med din fru vare sig ni fortsätter tillsammans eller särar på er. Ni kommer alltid att ha era barn tillsammans och för deras skull måste du göra allt du kan för att få till detta på ett bra sätt. Annars kan det vara kört för lång tid framöver och kanske flyttar hon och barnen till Småland där hon har sina vänner och släkt?! Du måste inse att det här handlar om resten av ditt liv!
    Så lägg av snacket om att hon inte bekräftat och stöttat dig. Hur mycket har du funnits för henne?! Min erfarenhet säger att ofta samspelar man och har en gemensam attityd mot varandra i förhållandet. Jag tror inte du har stöttat och bekräftat henne i någon större omfattning. I så fall hade du nog gnällt över det istället...
    Inte heller kan du skicka någon förklaring i ett mail till henne. Du behöver inse att du måste göra världens största pudel!!!
    En "förklaring" andas att hon inte bara blivit bedragen utan hon ska dessutom vara delansvarig för det.
    Fundera över om rollerna varit de omvända, om hon varit otrogen med en pappa på barnens skola. Och hon sedan säger till dig, när du blivit sårad, att du får skylla dig själv för du inte har stöttat henne i jobbet! Hade du stannat då?
    Så be om förlåtelse för att du gjort fel. Förklara att du ångrar dig och förstår att du sårat din fru. Resonera inte om hur långt du gick med den andra, och att det "hände" inget för inse att du har brutit den trohet du lovat din fru. Det är helt oavsett om du gjort det ena eller andra, utan gränsen passerades när du fullt medvetet inlät dig med den andra. (Att den andra sprider rykten om ert förhållande är självklart, hennes intresse är att brännmärka dig inför alla. Strunta i det! Kan du istället återupprätta relationen med din fru får du din revansch.)
    Ge din fru all tid och utrymme hon önskar! Lasta inte henne för att du gjorde fel.
    Gå till familjerådgivning och försök att lösa de knutar som uppstått och jobba med de mönster som ni har i ert förhållande.
    Det du kan uppnå är att få behålla dina barn nära och vara delaktig i besluten om dem. Om din fru älskar dig och är beredd att satsa på dig igen så kanske ni kan fortsätta som gifta.
    Om du gör fel nu så kan du drabbas av helvetet på jorden!
    Lycka till från en tjej som blivit bedragen...
  12. 6
    Ta chansen Hoppas du fortfarande har tid att fundera över hur du ska reparera det du har ställt till med. Här kommer en lång, ostrukturerad kommentar och du får ta det med en nypa salt:
    Nu har du den enda chansen att få till en hanterbar situation med din fru vare sig ni fortsätter tillsammans eller särar på er. Ni kommer alltid att ha era barn tillsammans och för deras skull måste du göra allt du kan för att få till detta på ett bra sätt. Annars kan det vara kört för lång tid framöver och kanske flyttar hon och barnen till Småland där hon har sina vänner och släkt?! Du måste inse att det här handlar om resten av ditt liv!
    Så lägg av snacket om att hon inte bekräftat och stöttat dig. Hur mycket har du funnits för henne?! Min erfarenhet säger att ofta samspelar man och har en gemensam attityd mot varandra i förhållandet. Jag tror inte du har stöttat och bekräftat henne i någon större omfattning. I så fall hade du nog gnällt över det istället...
    Inte heller kan du skicka någon förklaring i ett mail till henne. Du behöver inse att du måste göra världens största pudel!!!
    En "förklaring" andas att hon inte bara blivit bedragen utan hon ska dessutom vara delansvarig för det.
    Fundera över om rollerna varit de omvända, om hon varit otrogen med en pappa på barnens skola. Och hon sedan säger till dig, när du blivit sårad, att du får skylla dig själv för du inte har stöttat henne i jobbet! Hade du stannat då?
    Så be om förlåtelse för att du gjort fel. Förklara att du ångrar dig och förstår att du sårat din fru. Resonera inte om hur långt du gick med den andra, och att det "hände" inget för inse att du har brutit den trohet du lovat din fru. Det är helt oavsett om du gjort det ena eller andra, utan gränsen passerades när du fullt medvetet inlät dig med den andra. (Att den andra sprider rykten om ert förhållande är självklart, hennes intresse är att brännmärka dig inför alla. Strunta i det! Kan du istället återupprätta relationen med din fru får du din revansch.)
    Ge din fru all tid och utrymme hon önskar! Lasta inte henne för att du gjorde fel.
    Gå till familjerådgivning och försök att lösa de knutar som uppstått och jobba med de mönster som ni har i ert förhållande.
    Det du kan uppnå är att få behålla dina barn nära och vara delaktig i besluten om dem. Om din fru älskar dig och är beredd att satsa på dig igen så kanske ni kan fortsätta som gifta.
    Om du gör fel nu så kan du drabbas av helvetet på jorden!
    Lycka till från en tjej som blivit bedragen...
  13. Medlem sedan
    jun 2018
    #7
    Hej

    Tack för ditt svar och jag delar det du säger dock vill min fru inte prata med mig och speciellt inte i när barnen är runt om kring vilket de är 24/7. De äldsta lägger sig relativt sen och det blir nog ganska problematiskt att försöka prata i rummet bredvid.

    Med ovanstående i ovantanke och att hon kan knappt titta på mig så är jag osäker på hur jag ska gå tillväga? Hon vill ju komma bort från mig för att tänka bland nära och kära och det vill ej veta av mig.

    Därför undrar jag om mailet är ett bra alternativ? Handskrivet? Eller ska jag bara försöka ta tjuren vid hornen och säga det jag vill säga? Jag är så jävla rådlös och jag är livrädd att vilket som kommer slå fel.
  14. 7
    Hej

    Tack för ditt svar och jag delar det du säger dock vill min fru inte prata med mig och speciellt inte i när barnen är runt om kring vilket de är 24/7. De äldsta lägger sig relativt sen och det blir nog ganska problematiskt att försöka prata i rummet bredvid.

    Med ovanstående i ovantanke och att hon kan knappt titta på mig så är jag osäker på hur jag ska gå tillväga? Hon vill ju komma bort från mig för att tänka bland nära och kära och det vill ej veta av mig.

    Därför undrar jag om mailet är ett bra alternativ? Handskrivet? Eller ska jag bara försöka ta tjuren vid hornen och säga det jag vill säga? Jag är så jävla rådlös och jag är livrädd att vilket som kommer slå fel.
  15. Medlem sedan
    jun 2018
    #8
    Så,

    Igår kväll skrev jag ut brevet på datorn då jag kom fram till att det har nog ingen betydelse om det är handskrivet eller utskrivet då det viktigaste är själva innehållet.

    Det ligger nu inne i ett kuvert i vårt sovrum och hon har flyttat det till sin hög med rena kläder. Tror inte det är öppet och jag vet inte om hon ens tar med sig det vilket jag hoppas.

    Nu är det tre dagar kvar tills barnen åker och jag börjar få koncentrationssvårigheter då jag börjar bli ganska ledsen men får ej visa det på något sätt.

    Jag kan bara tänka mig var hon går igenom och det måste vara ett rent helvete och det finns ingenting jag kan göra för det var just det som var felet, jag svek henne.

    Vet inte om det är logiskt eller idiotiskt att börja tänka på hur livet blir som ensamstående pappa med delad vårdnad men just nu känns det så.

    Tills dess har jag börjat ta itu med mina egna problem och kommer träffa några personer som jag har varit mindre trevlig mot och försöka be om förlåtelse och reda ut saker och sedan gå vidare.

    Om det känns så här jobbigt för mig så vill jag nog inte ens veta hur det känns för henne....
  16. 8
    Så,

    Igår kväll skrev jag ut brevet på datorn då jag kom fram till att det har nog ingen betydelse om det är handskrivet eller utskrivet då det viktigaste är själva innehållet.

    Det ligger nu inne i ett kuvert i vårt sovrum och hon har flyttat det till sin hög med rena kläder. Tror inte det är öppet och jag vet inte om hon ens tar med sig det vilket jag hoppas.

    Nu är det tre dagar kvar tills barnen åker och jag börjar få koncentrationssvårigheter då jag börjar bli ganska ledsen men får ej visa det på något sätt.

    Jag kan bara tänka mig var hon går igenom och det måste vara ett rent helvete och det finns ingenting jag kan göra för det var just det som var felet, jag svek henne.

    Vet inte om det är logiskt eller idiotiskt att börja tänka på hur livet blir som ensamstående pappa med delad vårdnad men just nu känns det så.

    Tills dess har jag börjat ta itu med mina egna problem och kommer träffa några personer som jag har varit mindre trevlig mot och försöka be om förlåtelse och reda ut saker och sedan gå vidare.

    Om det känns så här jobbigt för mig så vill jag nog inte ens veta hur det känns för henne....
  17. Medlem sedan
    mar 2013
    #9
    Shit jag fick ångest bara av att läsa om lunchen å hånglet... förlåt kanske inte vad du vill höra... MEN! F-n vad skönt att också läsa att det inte gick längre än så.
    Tror också om:et är för att hon ska visa att hon har kontroll. Tror att det är till din fördel att hon åker iväg. Så hon får lite distans till det hela. Visst, hela grejen var otrohet, men det värsta fysiska som hände var hångel eller hur? Känns inte som att det är anledning till att skiljas. Om hon vill skiljas så måste fler anledningar ligga till grund (anser jag) men hon kanske lägger fram den här händelsen som orsaken.
    Berätta gärna hur det går för dig/er. Håller tummarna för att ni håller ihop som en familj och att ni stärks av detta och lär er uppskatta varandra mer i fortsättningen. Och att ni får ett par timmars parterapi. Annars är nog risken stor att saker ligger å gnager å gror...
  18. 9
    Shit jag fick ångest bara av att läsa om lunchen å hånglet... förlåt kanske inte vad du vill höra... MEN! F-n vad skönt att också läsa att det inte gick längre än så.
    Tror också om:et är för att hon ska visa att hon har kontroll. Tror att det är till din fördel att hon åker iväg. Så hon får lite distans till det hela. Visst, hela grejen var otrohet, men det värsta fysiska som hände var hångel eller hur? Känns inte som att det är anledning till att skiljas. Om hon vill skiljas så måste fler anledningar ligga till grund (anser jag) men hon kanske lägger fram den här händelsen som orsaken.
    Berätta gärna hur det går för dig/er. Håller tummarna för att ni håller ihop som en familj och att ni stärks av detta och lär er uppskatta varandra mer i fortsättningen. Och att ni får ett par timmars parterapi. Annars är nog risken stor att saker ligger å gnager å gror...
  19. Medlem sedan
    jun 2018
    #10
    Enligt henne finns det mer än själva otroheten och jag tror att hon känner inte att jag varit tillräckligt närvarande under vårt förhållande och häromdagen påbörjade jag skriva ett långt mail där jag gick igenom ett flertal händelser i vårt liv som vi tillsammans har gått igenom och initialt handlade det om hur hon har varit ledande men i slutet så skriver jag att hon bör kanske tänka på hur eller vart jag har varit i de situationerna för att ibland handlar det inte om att vara ledande utan om man kan stötta på olika sätt.

    Ej skickat än och jag tror det kommer ta lång tid innan jag skickar det. Känns bara så jäkla tungt att inte prata med min fru och dela allt som händer i vardagslivet men även tankar och farhågor. Jag behöver ge henne tid men det är så svårt, oerhört svårt och mina tankar vandrar iväg, hela tiden.
  20. 10
    Enligt henne finns det mer än själva otroheten och jag tror att hon känner inte att jag varit tillräckligt närvarande under vårt förhållande och häromdagen påbörjade jag skriva ett långt mail där jag gick igenom ett flertal händelser i vårt liv som vi tillsammans har gått igenom och initialt handlade det om hur hon har varit ledande men i slutet så skriver jag att hon bör kanske tänka på hur eller vart jag har varit i de situationerna för att ibland handlar det inte om att vara ledande utan om man kan stötta på olika sätt.

    Ej skickat än och jag tror det kommer ta lång tid innan jag skickar det. Känns bara så jäkla tungt att inte prata med min fru och dela allt som händer i vardagslivet men även tankar och farhågor. Jag behöver ge henne tid men det är så svårt, oerhört svårt och mina tankar vandrar iväg, hela tiden.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Annons:
Annons: