40 år och oplanerat gravid
Gravidsnack
  1. Medlem sedan
    Dec 2018
    #1

    40 år och oplanerat gravid

    Hejsan
    Fick i går veta jag är gravid, troligtvis i vecka 5. Jag och min särbo träffades på sensommaren i år så vårt förhållande är rätt färskt om man säger så. Mitt livs stora kärlek så känslorna är du ingen tvekan på från nåt håll.

    Vi har båda sagt vi inte vill ha fler barn men nu när stickan ligger framför oss och skriker gravid är det som först va så självklart inte alls lika självklart. Vi vaklar av och an i hur vi ska göra.

    Vi bor ju inte ens ihop än och ska vi bo ihop ska hans hus byggas ut. Inget man gör i en handvändning precis.
    Min ekonomiska sits är oxå under all kritik så en av frågorna är oxå, har vi ens råd med en bebis.

    Alla odds känna emot oss och abort känns som den "rätta" lösningen.
    Men mitt hjärta tvekar... Det känns som Nu eller Aldrig mer.... Väljer jag bort detta barn är de en chans som aldrig kommer åter iom att jag är till åren...

    Vad ska vi göra... 😖
  2. 1
    40 år och oplanerat gravid Hejsan
    Fick i går veta jag är gravid, troligtvis i vecka 5. Jag och min särbo träffades på sensommaren i år så vårt förhållande är rätt färskt om man säger så. Mitt livs stora kärlek så känslorna är du ingen tvekan på från nåt håll.

    Vi har båda sagt vi inte vill ha fler barn men nu när stickan ligger framför oss och skriker gravid är det som först va så självklart inte alls lika självklart. Vi vaklar av och an i hur vi ska göra.

    Vi bor ju inte ens ihop än och ska vi bo ihop ska hans hus byggas ut. Inget man gör i en handvändning precis.
    Min ekonomiska sits är oxå under all kritik så en av frågorna är oxå, har vi ens råd med en bebis.

    Alla odds känna emot oss och abort känns som den "rätta" lösningen.
    Men mitt hjärta tvekar... Det känns som Nu eller Aldrig mer.... Väljer jag bort detta barn är de en chans som aldrig kommer åter iom att jag är till åren...

    Vad ska vi göra... 😖
  3. Medlem sedan
    Dec 2018
    #2

    Behåll

    Jag skulle behålla barnet! Som du säger är det här kanske er enda chans och du kommer nog att ångra dig resten av livet om du känner så här och gör abort. Saker och ting har en tendens att lösa sig när man har bestämt sig och det kanske inte behöver vara så optimala förutsättningar. Man kanske kan bo mer trångbodda än man tänkt sig osv.
  4. 2
    Behåll Jag skulle behålla barnet! Som du säger är det här kanske er enda chans och du kommer nog att ångra dig resten av livet om du känner så här och gör abort. Saker och ting har en tendens att lösa sig när man har bestämt sig och det kanske inte behöver vara så optimala förutsättningar. Man kanske kan bo mer trångbodda än man tänkt sig osv.
  5. Medlem sedan
    Dec 2018
    #3
    Bebis är kvar och verkar så förbli. Mina känslor ang det är upp å ner. Ena dagen känns de okej för att i nästa ge mig panik. Någon riktig glädje känner jag dessvärre inte (än). Har varit till min Bm och pratat av mig och de kändes bra. Hon försäkrade mig om att glädjen kommer komma och att jag inte skulle känna panik över mina känslor nu.

    Ang boendet så försöker vi göra nödlösningar så länge nu, kommer bo väldigt, väldigt trångt och jag gruvar mig faktiskt lite för att ge upp mitt stadsliv för ett liv på landet men känner ändå att de är det bästa och rätta..

    Livet blir sällan som man tänkt sig men de kan bli bra ändå 😊
  6. 3
    Bebis är kvar och verkar så förbli. Mina känslor ang det är upp å ner. Ena dagen känns de okej för att i nästa ge mig panik. Någon riktig glädje känner jag dessvärre inte (än). Har varit till min Bm och pratat av mig och de kändes bra. Hon försäkrade mig om att glädjen kommer komma och att jag inte skulle känna panik över mina känslor nu.

    Ang boendet så försöker vi göra nödlösningar så länge nu, kommer bo väldigt, väldigt trångt och jag gruvar mig faktiskt lite för att ge upp mitt stadsliv för ett liv på landet men känner ändå att de är det bästa och rätta..

    Livet blir sällan som man tänkt sig men de kan bli bra ändå 😊
  7. Medlem sedan
    Dec 2018
    #4
    Bebis är kvar och verkar så förbli. Mina känslor ang det är upp å ner. Ena dagen känns de okej för att i nästa ge mig panik. Någon riktig glädje känner jag dessvärre inte (än). Har varit till min Bm och pratat av mig och de kändes bra. Hon försäkrade mig om att glädjen kommer komma och att jag inte skulle känna panik över mina känslor nu.

    Ang boendet så försöker vi göra nödlösningar så länge nu, kommer bo väldigt, väldigt trångt och jag gruvar mig faktiskt lite för att ge upp mitt stadsliv för ett liv på landet men känner ändå att de är det bästa och rätta..

    Livet blir sällan som man tänkt sig men de kan bli bra ändå 😊
  8. 4
    Bebis är kvar och verkar så förbli. Mina känslor ang det är upp å ner. Ena dagen känns de okej för att i nästa ge mig panik. Någon riktig glädje känner jag dessvärre inte (än). Har varit till min Bm och pratat av mig och de kändes bra. Hon försäkrade mig om att glädjen kommer komma och att jag inte skulle känna panik över mina känslor nu.

    Ang boendet så försöker vi göra nödlösningar så länge nu, kommer bo väldigt, väldigt trångt och jag gruvar mig faktiskt lite för att ge upp mitt stadsliv för ett liv på landet men känner ändå att de är det bästa och rätta..

    Livet blir sällan som man tänkt sig men de kan bli bra ändå 😊
  9. Medlem sedan
    Jan 2019
    #5
    Hej. Först vill jag säga Grattis!!
    När jag läser din beskrivning så förstår jag din osäkerhet. Är själv 40, har 2 tonårsbarn från mitt förra äktenskap, min nuvarande sambo har inga barn men vill ha ett. Vi har nu bestämt att vi ska försöka. En del av mig vill det men sen finns det en del som är tveksam/orolig/osäker. Jag tror det har med mognad och ålder att göra. När man var yngre så räknade man med ”att det löser sig” nu är man mer beräknande, medveten om riskerna och vill ha det mer ordnat för det kommande barnets skull. Den sidan tar ju tyvärr bort lite av glädjen med en graviditet.
    Jag tycker du ska göra det som din instinkt säger, tänk och analysera inte för mycket, vill man så kan man ☺️ Lycka till 💕
  10. 5
    Hej. Först vill jag säga Grattis!!
    När jag läser din beskrivning så förstår jag din osäkerhet. Är själv 40, har 2 tonårsbarn från mitt förra äktenskap, min nuvarande sambo har inga barn men vill ha ett. Vi har nu bestämt att vi ska försöka. En del av mig vill det men sen finns det en del som är tveksam/orolig/osäker. Jag tror det har med mognad och ålder att göra. När man var yngre så räknade man med ”att det löser sig” nu är man mer beräknande, medveten om riskerna och vill ha det mer ordnat för det kommande barnets skull. Den sidan tar ju tyvärr bort lite av glädjen med en graviditet.
    Jag tycker du ska göra det som din instinkt säger, tänk och analysera inte för mycket, vill man så kan man ☺️ Lycka till 💕
  11. Medlem sedan
    Dec 2018
    #6
    Citat Ursprungligen postat av zanlou Visa inlägg
    Hej. Först vill jag säga Grattis!!
    När jag läser din beskrivning så förstår jag din osäkerhet. Är själv 40, har 2 tonårsbarn från mitt förra äktenskap, min nuvarande sambo har inga barn men vill ha ett. Vi har nu bestämt att vi ska försöka. En del av mig vill det men sen finns det en del som är tveksam/orolig/osäker. Jag tror det har med mognad och ålder att göra. När man var yngre så räknade man med ”att det löser sig” nu är man mer beräknande, medveten om riskerna och vill ha det mer ordnat för det kommande barnets skull. Den sidan tar ju tyvärr bort lite av glädjen med en graviditet.
    Jag tycker du ska göra det som din instinkt säger, tänk och analysera inte för mycket, vill man så kan man ☺️ Lycka till 💕

    Hej å tack för svar ❤️
    Jag är expert på att över analysera saker samt grubbla i det negativa. Försöker dock nu att bara gilla läget. Vi har bestämt att göra KUB och resultatet av det är det som avgör om vi behåller. Får vi veta något med stor sannolikhet är fel så avbryter vi (pratat länge å mycket om just det och kommer då även såklart göra fler tester oxå så som nipt, fostervattensprov etc ) . Om dock allt ser bra ut så kör vi och berättar då för omgivningen och förhoppningsvis kommer även glädjen bubbla upp inom mig då 💕💕

    Stort Lycka Till med Bebisverkstaden för er 🤰 💓
  12. 6
    Citat Ursprungligen postat av zanlou Visa inlägg
    Hej. Först vill jag säga Grattis!!
    När jag läser din beskrivning så förstår jag din osäkerhet. Är själv 40, har 2 tonårsbarn från mitt förra äktenskap, min nuvarande sambo har inga barn men vill ha ett. Vi har nu bestämt att vi ska försöka. En del av mig vill det men sen finns det en del som är tveksam/orolig/osäker. Jag tror det har med mognad och ålder att göra. När man var yngre så räknade man med ”att det löser sig” nu är man mer beräknande, medveten om riskerna och vill ha det mer ordnat för det kommande barnets skull. Den sidan tar ju tyvärr bort lite av glädjen med en graviditet.
    Jag tycker du ska göra det som din instinkt säger, tänk och analysera inte för mycket, vill man så kan man ☺️ Lycka till 💕

    Hej å tack för svar ❤️
    Jag är expert på att över analysera saker samt grubbla i det negativa. Försöker dock nu att bara gilla läget. Vi har bestämt att göra KUB och resultatet av det är det som avgör om vi behåller. Får vi veta något med stor sannolikhet är fel så avbryter vi (pratat länge å mycket om just det och kommer då även såklart göra fler tester oxå så som nipt, fostervattensprov etc ) . Om dock allt ser bra ut så kör vi och berättar då för omgivningen och förhoppningsvis kommer även glädjen bubbla upp inom mig då 💕💕

    Stort Lycka Till med Bebisverkstaden för er 🤰 💓
  13. Anonym
    #7
    Är lite i samma sits men har spiral och min man vill inte ha fler barn, men säger att om jag är gravid mot alla odds så stöttar han mig. Har mått dåligt i några veckor nu och har goglat runt och fått svar på de mesta. Jag har haft ont i nedre delen, oregelbunden mens, ont i brösten som några år tillbaka av och till.
    Misstänker ägglossning just nu, senast mens den 4:e
    och nästa mens ska då va kring den 18-19. Om jag är gravid hur ska jag säga det till min man. Han kanske tror att jag lurar honom.
    Har förståelse för din oro.
  14. 7
    Är lite i samma sits men har spiral och min man vill inte ha fler barn, men säger att om jag är gravid mot alla odds så stöttar han mig. Har mått dåligt i några veckor nu och har goglat runt och fått svar på de mesta. Jag har haft ont i nedre delen, oregelbunden mens, ont i brösten som några år tillbaka av och till.
    Misstänker ägglossning just nu, senast mens den 4:e
    och nästa mens ska då va kring den 18-19. Om jag är gravid hur ska jag säga det till min man. Han kanske tror att jag lurar honom.
    Har förståelse för din oro.
  15. Medlem sedan
    Nov 2017
    #8
    Är lite i samma sits men har spiral och min man vill inte ha fler barn, men säger att om jag är gravid mot alla odds så stöttar han mig. Har mått dåligt i några veckor nu och har goglat runt och fått svar på de mesta. Jag har haft ont i nedre delen, oregelbunden mens, ont i brösten som några år tillbaka av och till.
    Misstänker ägglossning just nu, senast mens den 4:e
    och nästa mens ska då va kring den 18-19. Om jag är gravid hur ska jag säga det till min man. Han kanske tror att jag lurar honom.
    Har förståelse för din oro.
  16. 8
    Är lite i samma sits men har spiral och min man vill inte ha fler barn, men säger att om jag är gravid mot alla odds så stöttar han mig. Har mått dåligt i några veckor nu och har goglat runt och fått svar på de mesta. Jag har haft ont i nedre delen, oregelbunden mens, ont i brösten som några år tillbaka av och till.
    Misstänker ägglossning just nu, senast mens den 4:e
    och nästa mens ska då va kring den 18-19. Om jag är gravid hur ska jag säga det till min man. Han kanske tror att jag lurar honom.
    Har förståelse för din oro.
  17. Medlem sedan
    Dec 2018
    #9
    Citat Ursprungligen postat av Littlestar78 Visa inlägg
    Hejsan
    Fick i går veta jag är gravid, troligtvis i vecka 5. Jag och min särbo träffades på sensommaren i år så vårt förhållande är rätt färskt om man säger så. Mitt livs stora kärlek så känslorna är du ingen tvekan på från nåt håll.

    Vi har båda sagt vi inte vill ha fler barn men nu när stickan ligger framför oss och skriker gravid är det som först va så självklart inte alls lika självklart. Vi vaklar av och an i hur vi ska göra.

    Vi bor ju inte ens ihop än och ska vi bo ihop ska hans hus byggas ut. Inget man gör i en handvändning precis.
    Min ekonomiska sits är oxå under all kritik så en av frågorna är oxå, har vi ens råd med en bebis.

    Alla odds känna emot oss och abort känns som den "rätta" lösningen.
    Men mitt hjärta tvekar... Det känns som Nu eller Aldrig mer.... Väljer jag bort detta barn är de en chans som aldrig kommer åter iom att jag är till åren...

    Vad ska vi göra... 😖


    Blev ett MA för oss sist. Lillärtan hade gett upp vecka 7 men låg kvar till vecka 10. Va jobbigt att gå igenom allt som blev,uscha.

    Nu är vi iaf gravida igen och denna gång är de Högst Planerat. Är i vecka 6 nu och första besöket hos Bm är på tisdag. Sen ett VUL inbokat den 9 juli bara för att lugna mig. Livrädd det ska bli samma denna gång.

    Någon mer 40+ som ska ha nästa år?
  18. 9
    Citat Ursprungligen postat av Littlestar78 Visa inlägg
    Hejsan
    Fick i går veta jag är gravid, troligtvis i vecka 5. Jag och min särbo träffades på sensommaren i år så vårt förhållande är rätt färskt om man säger så. Mitt livs stora kärlek så känslorna är du ingen tvekan på från nåt håll.

    Vi har båda sagt vi inte vill ha fler barn men nu när stickan ligger framför oss och skriker gravid är det som först va så självklart inte alls lika självklart. Vi vaklar av och an i hur vi ska göra.

    Vi bor ju inte ens ihop än och ska vi bo ihop ska hans hus byggas ut. Inget man gör i en handvändning precis.
    Min ekonomiska sits är oxå under all kritik så en av frågorna är oxå, har vi ens råd med en bebis.

    Alla odds känna emot oss och abort känns som den "rätta" lösningen.
    Men mitt hjärta tvekar... Det känns som Nu eller Aldrig mer.... Väljer jag bort detta barn är de en chans som aldrig kommer åter iom att jag är till åren...

    Vad ska vi göra... 😖


    Blev ett MA för oss sist. Lillärtan hade gett upp vecka 7 men låg kvar till vecka 10. Va jobbigt att gå igenom allt som blev,uscha.

    Nu är vi iaf gravida igen och denna gång är de Högst Planerat. Är i vecka 6 nu och första besöket hos Bm är på tisdag. Sen ett VUL inbokat den 9 juli bara för att lugna mig. Livrädd det ska bli samma denna gång.

    Någon mer 40+ som ska ha nästa år?
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar