Hej! Min pappa har alltid haft ett himla temperament och mitt och min brors liv har liksom präglats av hans humör, utskällningar (mycket för småsaker), bråk med andra människor som inte gör som han tycker man ska och man har varit allmänt försiktig runt honom för att inte "väcka björnen". När jag var runt tjugo hade jag planer på att aldrig låta honom träffa mina eventuella barn.
Nu däremot är jag 26 och bor med min 1-åriga dotter hos mina föräldrar, pga omständigheter som ställt till det för oss. Jag är givetvis tacksam över att dom gjort plats för oss i sina liv och jag får mycket hjälp och avlastning. Däremot tar det emot när min pappa säger till dottern om saker. Vissa tillsägelser är helt befogade, hon är ju en 1-åring så allt ska ju pillas på. Men ibland höjer han rösten åt henne onödigt mycket, och säger till på ett sätt som att han inte riktigt förstår att hon bara är ett litet barn och inte helt förstår vad hon gjort fel. Änsålänge, har gått två veckor, har jag bitit mig i tungan, men nu undrar jag lite vad ni tycker är rimligt? Hur "arg" får en mor/farförälder bli på sitt barnbarn?