Stränga föräldrar

[Jagvillvaraanonym8]

Hej, jag är en tjej som ganska nyss fyllt 15. (Ok jag vet att dehär är ett forum för föräldrar..) men, jag känner att jag har ett litet problem som jag mår väldigt dåligt över och jag vill därför ha andra föräldrars åsikter.

Det är så att jag tycker att min mamma är väldigt sträng och jag mår ofta inte så bra när jag är hos henne (har skillda föräldrar).

T.ex så har jag en bestämd läggtid på kl halv 10. Då måste jag lägga undan telefonen en timme innan, mobilen får inte ligga på mitt rum och måste absolut vara på flygplansläge (för annars kan vågorna förstöra min hjärna)

Jag får inte vara ute när det är mörkt och om jag ska vara med en kompis (vilket sällan händer) så måste hon veta vem, om det är en kille eller tjej, vart vi ska vara och när jag ska komma hem. Jag har aldrig varit på fest, rökt, druckit eller haft sex. Jag har bra betyg i skolan och går på 2st olika sporter.

En sak som jag är väldigt sur över är att hon måste veta mitt lösenord på telefonen, så att hon ska kunna kolla igenom den om hon vill. (Detta har hänt ett flertal gånger) när hon nu kollar igenom så kollar hon sökhistorik, meddelanden och bilder.

Jag får absolut inte ha på mig det jag vill då hon anser att min stil är ”killig” och ”inte så fin som den borde” om jag vill köpa eller har köpt något så får jag alltid massa blickar som oftast antyder att det är fult eller att hon inte gillar det.

Hon tänker väldigt mycket organiskt och att man ska äta bra (vilket jag också gör) men ibland när vi är hos pappa så äter vi t.ex donken och då blir hon skitsur och kallar mig och min lillebror för grisar och att vi äter fult.

Hon gör ofta saker som bara retar mig lite men om jag gör EXAKT samma sak mot henne så blir hon skogstokig.

När vi åkte i bilen så svor hon väldigt mycket och har gjort det ett tag (vi i vår familj är väldigt tydliga med att man ej ska svära) då sa jag åt henne och hon sa ”ok jag ska tänka på det” 5 minuter senare så gjorde hon det igen och jag sa åt henne ännu en gång, denna gången lite liksom ”surare” från min sida också. Då sa hon ”sluta tjata!” Och var skitsur resten av kvällen.

Sen är det det värsta. Jag får en månadspeng på 340kr vilket jag är helt nöjd med + att jag alldeles snart ska få ett nytt rum. Men om jag då t.ex har någon liten grej på golvet eller säger något eller i princip gör vad som helst så säger hon ”det är fortfarande möjligt att göra så att din bror får det nya rummet” eller ”vi kan dra undan månadspengen det vet du va?” Jag förstår att hon kan bli sur ibland men det blir när hon ”hotar” mig som det känns fel.

Nu, det ni alla tänker ”prata med henne då”. Du jag har försökt på alla möjliga olika sätt. Men det blir ALLTID så att det blir hon som tar över konversationen och skyller allt på mig och att det är jag som har gjort fel och att hon är vuxen och då spelar det ingen roll vad hon gör. Det hela slutar med att jag gråter och att hon säger att ”hon ska försöka tänka på det” sen nästa dag blir det likadant igen.

Alltså jag vill inte låta töntig eller så men jag har liksom gråtit mig till söms nu i 3 veckor i streck enbart pga henne.

Snälla hjälp mig jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Är hon sträng eller är det bara jag som överdriver?

(Ber om ursäkt ifall denhär texten vart alldeles för lång)

[Christopher]

Låter mycket, ja.

För all del, man kan vara orolig för att en ung tjej skall råka illa ut, det finns tyvärr allt för många exempel på det. Av din beskrivning att döma tar din mor det dock väl långt. Det låter som om hon har ett väldigt stort kontrollbehov?

Det här med telefonen: Ja, jag kan förstå det delvis - telefonen kan vara en oerhört stor lockelse som gör att du inte somnar i vettig tid, man vill bara kolla ett inlägg till på Instagram, just som man skulle somna komemr ett SMS etc, etc. Att du inte har den i sovrummet kan jag alltså se en poäng med, även om jag inte tillämpade den regeln själv.

Att hon skall rota i din telefon vid din ålder tycker jag är att gå på tok för långt, hon verkar inte ha insett att du har kommit till en ålder då man faktiskt vill ha en del saker privata. Det här med att hota dig känns småaktigt, som att hon inte kan släppa kontrollen.

Samtidigt är du 15 år och kan ha inflytande själv på din situation. Du är myndig om 3 år, den tiden går fortare än du just nu kan inse. Det låter som om dina föräldrar är skilda, kan det vara ett alternativ att tillbringa mer tid hos din pappa? Vid din ålder bör man kunna bestämma själv var man vill bo om man har skilda föräldrar.

Att vara 15 år är en jobbig tid i livet - både för dig och rätt ofta för dina föräldrar. Det jag vill påminna dig om är också att även om din mor är hopplöst jobbig just nu tror jag att ni kommer att ha ett betydligt bättre förhållande om t.ex. 5 år, när du är vuxen och har ett eget liv. Se upp så att du i din frustration inte förstör förhållandet till din mor i framtiden.

[ISAK.M]

Jag skapade ett konto bara för att svara på den här tråden. Jag är en 17 årig kille som trodde att jag var helt ensam med maktgalen förälder (För mig är de Pappa). De är helt likadant för mig. Gå å lägga sig senast halv 10. Både dator och telefon i köket när man ska sova. Hatar McDonalds. Vi äter aldrig där pågrund av de, om ja äter där själv på skolan typ så blir han sur. Får inte vara ute alls överhuvudtaget faktiskt, bara om dom får veta hur länge, med vem/vilka, oftast om dom inte vet måste ja fan beskriva personen också. Sällan ja får vara utan i mer än 3 timmar också.
Jag vet exakt hur de känns asså.
Mitt tips är att försöka anpassa sig så gott de går. Om ja inte följer dom här reglerna så blir saker och ting värre lixom.
Att också tänka att "om några år slipper ja de här skiten" brukar oxå funka ganska bra.

[StinaBallerina]

Hej, jag är en tjej som ganska nyss fyllt 15. (Ok jag vet att dehär är ett forum för föräldrar..) men, jag känner att jag har ett litet problem som jag mår väldigt dåligt över och jag vill därför ha andra föräldrars åsikter.

Det är så att jag tycker att min mamma är väldigt sträng och jag mår ofta inte så bra när jag är hos henne (har skillda föräldrar).

T.ex så har jag en bestämd läggtid på kl halv 10. Då måste jag lägga undan telefonen en timme innan, mobilen får inte ligga på mittk rum och måste absolut vara på flygplansläge (för annars kan vågorna förstöra min hjärna)

Jag får inte vara ute när det är mörkt och om jag ska vara med en kompis (vilket sällan händer) så måste hon veta vem, om det är en kille eller tjej, vart vi ska vara och när jag ska komma hem. Jag har aldrig varit på fest, rökt, druckit eller haft sex. Jag har bra betyg i skolan och går på 2st olika sporter.

En sak som jag är väldigt sur över är att hon måste veta mitt lösenord på telefonen, så att hon ska kunna kolla igenom den om hon vill. (Detta har hänt ett flertal gånger) när hon nu kollar igenom så kollar hon sökhistorik, meddelanden och bilder.

Jag får absolut inte ha på mig det jag vill då hon anser att min stil är ”killig” och ”inte så fin som den borde” om jag vill köpa eller har köpt något så får jag alltid massa blickar som oftast antyder att det är fult eller att hon inte gillar det.

Hon tänker väldigt mycket organiskt och att man ska äta bra (vilket jag också gör) men ibland när vi är hos pappa så äter vi t.ex donken och då blir hon skitsur och kallar mig och min lillebror för grisar och att vi äter fult.

Hon gör ofta saker som bara retar mig lite men om jag gör EXAKT samma sak mot henne så blir hon skogstokig.

När vi åkte i bilen så svor hon väldigt mycket och har gjort det ett tag (vi i vår familj är väldigt tydliga med att man ej ska svära) då sa jag åt henne och hon sa ”ok jag ska tänka på det” 5 minuter senare så gjorde hon det igen och jag sa åt henne ännu en gång, denna gången lite liksom ”surare” från min sida också. Då sa hon ”sluta tjata!” Och var skitsur resten av kvällen.

Sen är det det värsta. Jag får en månadspeng på 340kr vilket jag är helt nöjd med + att jag alldeles snart ska få ett nytt rum. Men om jag då t.ex har någon liten grej på golvet eller säger något eller i princip gör vad som helst så säger hon ”det är fortfarande möjligt att göra så att din bror får det nya rummet” eller ”vi kan dra undan månadspengen det vet du va?” Jag förstår att hon kan bli sur ibland men det blir när hon ”hotar” mig som det känns fel.

Nu, det ni alla tänker ”prata med henne då”. Du jag har försökt på alla möjliga olika sätt. Men det blir ALLTID så att det blir hon som tar över konversationen och skyller allt på mig och att det är jag som har gjort fel och att hon är vuxen och då spelar det ingen roll vad hon gör. Det hela slutar med att jag gråter och att hon säger att ”hon ska försöka tänka på det” sen nästa dag blir det likadant igen.

Alltså jag vill inte låta töntig eller så men jag har liksom gråtit mig till söms nu i 3 veckor i streck enbart pga henne.

Snälla hjälp mig jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Är hon sträng eller är det bara jag som överdriver?

(Ber om ursäkt ifall denhär texten vart alldeles för lång)

Hej kära du,
Först och främst vill jag skicka en stor varm kram till dig. Du överdriver inte dina känslor och jag blir så ledsen att höra att du gråter dig till sömns. Det är inte lätt att vara 15 år och din mamma gör inte vardagen lättare för dig heller.

På din text så verkar det som att hon är stressad, sur och spänd till sättet, och det går oförtjänt ut över er. Hon verkar behöva ta hand om sitt eget mående anser jag, som att gå i terapi, börja med yoga, byta arbete, hitta på roliga sker med er och på egen hand mm. Men det ursäktar inte att hon ger sig på dig. Kan du kanske skriva ett brev till henne? Eller kan du prata med en moster/vän/pappa eller annan person som står henne nära som kan hjälpa till att få henne på en bättre plats mentalt?

Gällande hennes kontrollbehov över dig så tycker jag det gått alldeles för långt. Du är stor nog att kunna bestämma själv när du är trött, såklart ska du inte vända på dygnet men att somna vid halv elva-elva under veckorna låter mer rimligt.

Att hon ska ha tillgång till ditt lösenord är inte alls ok, då du har rätt till din integritet. Du bör också få ha din telefon på rummet, det är din telefon.

Att du inte har möjlighet till ditt eget umgänge pga detta påverkar ju hela din uppväxt, klart du ska kunna gå på fest och träffa kompisar. Bestäm en tid du ska vara hemma och se till att du kommer iväg.

Mitt tips är att antingen skriva ett brev till mamma och berätta hur du känner, mår och upplever din vardag. Då kanske hon kan ta in det på ett lugnare sätt.

Du kan också prata med din pappa och få hjälp av honom så han kan föra din talan. Kan du inte bo hos pappa mer permanent istället och träffa mamma någon helg i månaden?

Prata med någon annan vuxen som du har förtroende för, som en lärare eller skolsyster, du ska inte må såhär. Du kan även ringa till BRIS och få bra samtalsstöd där.

Försök att öppna upp mot någon kompis så du delar dina känslor med någon. Man behöver vänner, de kan hjälpa till med pepp, kärlek och stöd. Ensam är inte stark.

Det är också bra att hänga med kompisar med harmoniska familjer. Då känner säkert din mamma sig trygg med vart du är och du kan uppleva en annan typ av vardag och komma nära den familjen.

Heja dig och stor kram igen ♥️♥️♥️