Ingen hör av sig!
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jun 2012
    #1

    Ingen hör av sig!

    Hejsan.
    Jag har varit sjukskriven i två månader.
    Mina kollegor hörde av sej samma dag och frågade hur jag mådde...sen har jag inte hört ett ord från dem.
    Vi har en messengergrupp och där kan jag tycka att de kan skriva ett par ord....har jag fel, tycker ni?
  2. 1
    Ingen hör av sig! Hejsan.
    Jag har varit sjukskriven i två månader.
    Mina kollegor hörde av sej samma dag och frågade hur jag mådde...sen har jag inte hört ett ord från dem.
    Vi har en messengergrupp och där kan jag tycka att de kan skriva ett par ord....har jag fel, tycker ni?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Antar att de har fullt upp

    Om ni nu har en grupp kan du väl själv skriva där och fråga vad som händer?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Antar att de har fullt upp Om ni nu har en grupp kan du väl själv skriva där och fråga vad som händer?
  5. Medlem sedan
    May 2004
    #3
    Detta upplevde även jag när jag var sjukskriven, ingen hörde av sig eller jag fick några inbjudningar som sedan drogs tillbaka mtp att jag brytit ett ben och skulle inte orka det dom tänkt sig eller att jag inte skulle kunna ta mig dit dom skulle träffas eftersom jag inte fick köra bil.
    Under min sjukskrivning var det ingen, varken kollegor eller chef som frågade hur jag mådde, ingen information om vad som hände osv, man kände sig verkligen inte varken delaktig eller som en i arbetsgruppen. Blev inte ens inbjuden till sommarfesten som 'alla' blev inbjudna till, detta trots att jag hälsade på, hade med fika och verkligen försökte upprätthålla kontakten.

    Vet dock inte vad man ska göra, bara så att du vet att du inte är ensam i din upplevelse!
    Hur är det idag, har någon kontaktat dig?
  6. 3
    Detta upplevde även jag när jag var sjukskriven, ingen hörde av sig eller jag fick några inbjudningar som sedan drogs tillbaka mtp att jag brytit ett ben och skulle inte orka det dom tänkt sig eller att jag inte skulle kunna ta mig dit dom skulle träffas eftersom jag inte fick köra bil.
    Under min sjukskrivning var det ingen, varken kollegor eller chef som frågade hur jag mådde, ingen information om vad som hände osv, man kände sig verkligen inte varken delaktig eller som en i arbetsgruppen. Blev inte ens inbjuden till sommarfesten som 'alla' blev inbjudna till, detta trots att jag hälsade på, hade med fika och verkligen försökte upprätthålla kontakten.

    Vet dock inte vad man ska göra, bara så att du vet att du inte är ensam i din upplevelse!
    Hur är det idag, har någon kontaktat dig?
  7. Medlem sedan
    May 2004
    #4

    Är det en kvinnlig...

    arbetsplats, kvinnor brukar annars vara duktigare på att hålla kontakten med varandra på fritiden. Manliga arbetsplatser så faller man snart i glömska. Kvinnorna kanske har anammat det manliga sättet eller så hinner de helt enkelt inte med att bry sig. Människor i sverige blir alltmer ensamma, bortglömda och isolerade tyvärr.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  8. 4
    Är det en kvinnlig... arbetsplats, kvinnor brukar annars vara duktigare på att hålla kontakten med varandra på fritiden. Manliga arbetsplatser så faller man snart i glömska. Kvinnorna kanske har anammat det manliga sättet eller så hinner de helt enkelt inte med att bry sig. Människor i sverige blir alltmer ensamma, bortglömda och isolerade tyvärr.
  9. Medlem sedan
    Dec 2019
    #5
    Det är ett vanligt fenomen. Speciellt när man blir sjuk. Psykologen Nathaniel Branden skriver att det spelar ingen roll hur mycket man skriker vad man tänker och känner och inte heller hur mycket man vill ha något om man inte delar det med andra och berättar, att man måste våga.
    Saker att tänka:
    -Folk är upptagna, människor jobbar och har sitt eget liv.
    -Det finns massa stress och man försöker klara av utgifterna.
    -Jag ser dig, jag hör dig; vilket betyder att människor har en viss geografisk representation av världen. Svårt att nå andra som inte finns eller syns.

    Att göra:
    -Bli engagerad
    -Fråga efter projekter de jobbar, om lunch, om vädret, om Annika kom till jobbet, om planer, o.s.v..
    -Bidra med idéer, information, tankar om det är möjligt
    -Då och då fråga det som ingen vågar(hur är det hemma?).

    En dag kommer du in i bilden utan att vara fysiskt närvarande. En dag kommer någon fråga sig själv 'jag saknar någonting'.

    Detta är också bra att lära sina barn, det gör jag när min son säger att systern inte hör av sig.
  10. 5
    Det är ett vanligt fenomen. Speciellt när man blir sjuk. Psykologen Nathaniel Branden skriver att det spelar ingen roll hur mycket man skriker vad man tänker och känner och inte heller hur mycket man vill ha något om man inte delar det med andra och berättar, att man måste våga.
    Saker att tänka:
    -Folk är upptagna, människor jobbar och har sitt eget liv.
    -Det finns massa stress och man försöker klara av utgifterna.
    -Jag ser dig, jag hör dig; vilket betyder att människor har en viss geografisk representation av världen. Svårt att nå andra som inte finns eller syns.

    Att göra:
    -Bli engagerad
    -Fråga efter projekter de jobbar, om lunch, om vädret, om Annika kom till jobbet, om planer, o.s.v..
    -Bidra med idéer, information, tankar om det är möjligt
    -Då och då fråga det som ingen vågar(hur är det hemma?).

    En dag kommer du in i bilden utan att vara fysiskt närvarande. En dag kommer någon fråga sig själv 'jag saknar någonting'.

    Detta är också bra att lära sina barn, det gör jag när min son säger att systern inte hör av sig.
  11. Medlem sedan
    Mar 2017
    #6
    Nej, jag tycker att du i prinip har rätt - men människor ÄR så där. De glömmer en arbetskamrat väldigt fort, även efter många års bra samarbete, om han eller hon slutar eller blir borta länge av någon anledning. Det här får man lov att tugga i sig, och i stället säkra upp sitt liv med familj och goda vänner.
    It's what you know that sets you apart
  12. 6
    Nej, jag tycker att du i prinip har rätt - men människor ÄR så där. De glömmer en arbetskamrat väldigt fort, även efter många års bra samarbete, om han eller hon slutar eller blir borta länge av någon anledning. Det här får man lov att tugga i sig, och i stället säkra upp sitt liv med familj och goda vänner.
  13. Medlem sedan
    Dec 2019
    #7
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Nej, jag tycker att du i prinip har rätt - men människor ÄR så där. De glömmer en arbetskamrat väldigt fort, även efter många års bra samarbete, om han eller hon slutar eller blir borta länge av någon anledning. Det här får man lov att tugga i sig, och i stället säkra upp sitt liv med familj och goda vänner.
    Ja, det är det bästa att vi människor är som vi är och vi handlar både som individer och som deltagare i grupper. Vi tycker om det som fungerar för stunden och vi inte är rationella varelser. Vi måste förse oss själva med kunskaper och färdigheter och vi ska ägna oss åt att förändra vår tankesätt och försöka påverka andra. Vi är ansvariga för de vi har och inte har. En vän till mig sa en gång att det man har ingen kan ta ifrån en. Flera år senare förstod jag vad han menade.
  14. 7
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Nej, jag tycker att du i prinip har rätt - men människor ÄR så där. De glömmer en arbetskamrat väldigt fort, även efter många års bra samarbete, om han eller hon slutar eller blir borta länge av någon anledning. Det här får man lov att tugga i sig, och i stället säkra upp sitt liv med familj och goda vänner.
    Ja, det är det bästa att vi människor är som vi är och vi handlar både som individer och som deltagare i grupper. Vi tycker om det som fungerar för stunden och vi inte är rationella varelser. Vi måste förse oss själva med kunskaper och färdigheter och vi ska ägna oss åt att förändra vår tankesätt och försöka påverka andra. Vi är ansvariga för de vi har och inte har. En vän till mig sa en gång att det man har ingen kan ta ifrån en. Flera år senare förstod jag vad han menade.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar