Om du var ”särkullbarnsbarn”...!?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Sep 1998
    #1

    Om du var ”särkullbarnsbarn”...!?

    Här poppar en gammal aff:ara/fn:are in för att vädra en liten fråga som jag funderat över. Den handlar om arvsrätt för särkullbarns och möjligheten att gå med på sk ”orubbat bo” för en förälders fru/man vid ev död.

    Finns det någon omständighet som du skulle säga vore anledning att du inte skulle kunna tänka dig att gå med på detta om du vore det sk särkullbarnet?

    För dem som inte vet så har make eller maka rätt till orubbat bo om/när de har gemensamma barn. Barnen ärver inte förrän båda föräldrarna dör. När det finns barn från tidigare förhållande har dessa barn rätt att ärva sin del direkt efter sin egen förälders dödsfall. Gemensamma tillgångar delas på två. Den bortgångnes halva delas i sin tur på två där make eller maka ärver ena halvan och särkullbarn ärver andra halvan. Alltså 1/4 av gemensamma tillgångar. För orubbat bo krävs att särkullbarn går med på detta, vilket kanske känns naturligt vid en ok relation eller inte vid en dålig relation.

    Hur skulle du göra om du var särkullbarnet beroende på olika scenarier?
  2. 1
    Om du var ”särkullbarnsbarn”...!? Här poppar en gammal aff:ara/fn:are in för att vädra en liten fråga som jag funderat över. Den handlar om arvsrätt för särkullbarns och möjligheten att gå med på sk ”orubbat bo” för en förälders fru/man vid ev död.

    Finns det någon omständighet som du skulle säga vore anledning att du inte skulle kunna tänka dig att gå med på detta om du vore det sk särkullbarnet?

    För dem som inte vet så har make eller maka rätt till orubbat bo om/när de har gemensamma barn. Barnen ärver inte förrän båda föräldrarna dör. När det finns barn från tidigare förhållande har dessa barn rätt att ärva sin del direkt efter sin egen förälders dödsfall. Gemensamma tillgångar delas på två. Den bortgångnes halva delas i sin tur på två där make eller maka ärver ena halvan och särkullbarn ärver andra halvan. Alltså 1/4 av gemensamma tillgångar. För orubbat bo krävs att särkullbarn går med på detta, vilket kanske känns naturligt vid en ok relation eller inte vid en dålig relation.

    Hur skulle du göra om du var särkullbarnet beroende på olika scenarier?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Som du säger

    Det beror nog helt på vilken relation man har haft till den avlidne. Jag hade ju inte kunnat tänka mig annat än att änkan/änklingen får sitta i orubbat bo men så har ju jag en god relation till mina föräldrar också (eller den som är kvar åtminstone...)

    Om man däremot har känt sig undanskuffad hela livet kommer säkert saken i ett annat läge. Egentligen är det en väldigt märklig lagstiftning, att inte regeln om orubbat bo gäller i alla lägen. Visst, föräldern kan ha gift om sig med någon som lever väldigt mycket längre men ändå...?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Som du säger Det beror nog helt på vilken relation man har haft till den avlidne. Jag hade ju inte kunnat tänka mig annat än att änkan/änklingen får sitta i orubbat bo men så har ju jag en god relation till mina föräldrar också (eller den som är kvar åtminstone...)

    Om man däremot har känt sig undanskuffad hela livet kommer säkert saken i ett annat läge. Egentligen är det en väldigt märklig lagstiftning, att inte regeln om orubbat bo gäller i alla lägen. Visst, föräldern kan ha gift om sig med någon som lever väldigt mycket längre men ändå...?
  5. Medlem sedan
    Mar 2017
    #3
    Nu är det rent hypotetiskt, men jag tänker att det skulle vara ett stort vågstycke att inte kräva ut sin del, medan man kan det. För gör man inte det, så är det inte säkert att det finns något kvar när styvföräldern dör.

    Han eller hon kan leva upp allting, festa upp det, under sin livstid till och med skänka bort det (till sina egna barn, en älskare, predikant, politiker, katthem...) o.s.v..

    Det kan t.o.m. hända att man tappar kontakten med styvföräldern efter ett tag, och då har man inte en aning om vad som händer med ens arv - ingen insyn alls.

    Så - jag skulle råda alla människor att kräva ut sitt arv medan de kan! Det är inget fult i det - det är ju deras.
    It's what you know that sets you apart
  6. 3
    Nu är det rent hypotetiskt, men jag tänker att det skulle vara ett stort vågstycke att inte kräva ut sin del, medan man kan det. För gör man inte det, så är det inte säkert att det finns något kvar när styvföräldern dör.

    Han eller hon kan leva upp allting, festa upp det, under sin livstid till och med skänka bort det (till sina egna barn, en älskare, predikant, politiker, katthem...) o.s.v..

    Det kan t.o.m. hända att man tappar kontakten med styvföräldern efter ett tag, och då har man inte en aning om vad som händer med ens arv - ingen insyn alls.

    Så - jag skulle råda alla människor att kräva ut sitt arv medan de kan! Det är inget fult i det - det är ju deras.
  7. Medlem sedan
    Sep 1998
    #4

    Tack för era intressanta svar

    I en bra värld har alla fina relationer till sina familjer, oavsett utökade varianter. I en annan värld kan en förälder hänge sig i ett nytt sammanhang och förtränga/strunta i/negligera sitt gamla sammanhang, mer eller mindre. I den andra världen är det nog rätt bra att ”orubbat bo” inte gäller som lag. Och möjlighet finns fortfarande att i det bra sammanhanget komma överens om att det är orubbat bo som gäller.

    Låt säga att en förälder som aldrig erbjudit varken någon ekonomisk eller praktisk trygghet under ett särkullsbarns liv, pga egen sjukdom kommer och vill garantera ekonomisk och praktisk trygghet för sin partner i händelse av död, hur hade ni agerat tror ni?
  8. 4
    Tack för era intressanta svar I en bra värld har alla fina relationer till sina familjer, oavsett utökade varianter. I en annan värld kan en förälder hänge sig i ett nytt sammanhang och förtränga/strunta i/negligera sitt gamla sammanhang, mer eller mindre. I den andra världen är det nog rätt bra att ”orubbat bo” inte gäller som lag. Och möjlighet finns fortfarande att i det bra sammanhanget komma överens om att det är orubbat bo som gäller.

    Låt säga att en förälder som aldrig erbjudit varken någon ekonomisk eller praktisk trygghet under ett särkullsbarns liv, pga egen sjukdom kommer och vill garantera ekonomisk och praktisk trygghet för sin partner i händelse av död, hur hade ni agerat tror ni?
  9. Medlem sedan
    Mar 2017
    #5
    Citat Ursprungligen postat av Granit Visa inlägg
    I en bra värld har alla fina relationer till sina familjer, oavsett utökade varianter. I en annan värld kan en förälder hänge sig i ett nytt sammanhang och förtränga/strunta i/negligera sitt gamla sammanhang, mer eller mindre. I den andra världen är det nog rätt bra att ”orubbat bo” inte gäller som lag. Och möjlighet finns fortfarande att i det bra sammanhanget komma överens om att det är orubbat bo som gäller.

    Låt säga att en förälder som aldrig erbjudit varken någon ekonomisk eller praktisk trygghet under ett särkullsbarns liv, pga egen sjukdom kommer och vill garantera ekonomisk och praktisk trygghet för sin partner i händelse av död, hur hade ni agerat tror ni?
    Som jag skrev, så skulle jag inte acceptera det. Jag skulle kräva ut min rätt. Enda sättet för min pappa att garantera min styvmamma detta (allt detta är hypotetiskt - jag har aldrig haft någon styvförälder), skulle i så fall vara att skriva över allt på henne medan han lever. Så att han (formellt) inte äger något när han dör, och då finns det heller inget för mig att ärva.
    It's what you know that sets you apart
  10. 5
    Citat Ursprungligen postat av Granit Visa inlägg
    I en bra värld har alla fina relationer till sina familjer, oavsett utökade varianter. I en annan värld kan en förälder hänge sig i ett nytt sammanhang och förtränga/strunta i/negligera sitt gamla sammanhang, mer eller mindre. I den andra världen är det nog rätt bra att ”orubbat bo” inte gäller som lag. Och möjlighet finns fortfarande att i det bra sammanhanget komma överens om att det är orubbat bo som gäller.

    Låt säga att en förälder som aldrig erbjudit varken någon ekonomisk eller praktisk trygghet under ett särkullsbarns liv, pga egen sjukdom kommer och vill garantera ekonomisk och praktisk trygghet för sin partner i händelse av död, hur hade ni agerat tror ni?
    Som jag skrev, så skulle jag inte acceptera det. Jag skulle kräva ut min rätt. Enda sättet för min pappa att garantera min styvmamma detta (allt detta är hypotetiskt - jag har aldrig haft någon styvförälder), skulle i så fall vara att skriva över allt på henne medan han lever. Så att han (formellt) inte äger något när han dör, och då finns det heller inget för mig att ärva.
  11. Medlem sedan
    Sep 1998
    #6
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Som jag skrev, så skulle jag inte acceptera det. Jag skulle kräva ut min rätt.
    Att ”kräva” ut sin rätt är helt klart lättare sagt än gjort i det läget. Hur gör man liksom det på ett smidigt sätt utan att framstå som en fullkomlig idiot? För det krävs att särkullbarnet vädrar fram alla oförrätter och troligtvis fördjupar den redan existerande konflikten. Detta dessutom om pengar som särkullbarnet ännu inte har rätt till. En konstig och makaber situation!

    Sedan kan man också vända på det! Man kan precis lika gärna se det som att det är föräldern som i och med sin förfrågan fördjupar den redan existerande konflikten. Som åter igen väljer att missgynna sina egna biologiska barn.
  12. 6
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Som jag skrev, så skulle jag inte acceptera det. Jag skulle kräva ut min rätt.
    Att ”kräva” ut sin rätt är helt klart lättare sagt än gjort i det läget. Hur gör man liksom det på ett smidigt sätt utan att framstå som en fullkomlig idiot? För det krävs att särkullbarnet vädrar fram alla oförrätter och troligtvis fördjupar den redan existerande konflikten. Detta dessutom om pengar som särkullbarnet ännu inte har rätt till. En konstig och makaber situation!

    Sedan kan man också vända på det! Man kan precis lika gärna se det som att det är föräldern som i och med sin förfrågan fördjupar den redan existerande konflikten. Som åter igen väljer att missgynna sina egna biologiska barn.
  13. Medlem sedan
    Mar 2017
    #7
    Citat Ursprungligen postat av Granit Visa inlägg
    Att ”kräva” ut sin rätt är helt klart lättare sagt än gjort i det läget. Hur gör man liksom det på ett smidigt sätt utan att framstå som en fullkomlig idiot? För det krävs att särkullbarnet vädrar fram alla oförrätter och troligtvis fördjupar den redan existerande konflikten. Detta dessutom om pengar som särkullbarnet ännu inte har rätt till. En konstig och makaber situation!

    Sedan kan man också vända på det! Man kan precis lika gärna se det som att det är föräldern som i och med sin förfrågan fördjupar den redan existerande konflikten. Som åter igen väljer att missgynna sina egna biologiska barn.
    Fel, särkullsbarnet HAR rätt till sitt arv i det läget. Det är det som står i lagen, det som är default. Det kan aldrig vara fel att följa lagen, att kräva det som man har rätt till enligt lag och som (som sagt) är default. Jag skulle inte ha några problem med det nu, men OK att jag hade svårare att stå på mig som ung...

    I så fall skulle jag tycka att det var betydligt svårare (fortfarande rent hypotetiskt) att begära ut mitt arv om mina föräldrar hade levt ihop livet ut, men inte varit gifta. I det fallet får ju även de gemensamma barnen ut sitt arv direkt (och den kvarblivande sambon kan stå där med mycket litet, eftersom han eller hon inte har någon arvsrätt alls, och inte heller någon giftorätt).

    En styvförälder behöver man naturligtvis inte ta samma hänsyn till som en biologisk förälder. Dessutom blir man kvar i den biologiska förälderns närhet, och kan ha lite koll på vad han eller hon gör med sina pengar... Styvföräldern kan försvinna ur ens synfält helt och hållet, och då vet man inte vad personen gör med ens arv - han eller hon kan bli involverad med en ung sol-och-vårare/lycksökerska, eller gå med i någon konstig sekt eller vad som helst...
    It's what you know that sets you apart
  14. 7
    Citat Ursprungligen postat av Granit Visa inlägg
    Att ”kräva” ut sin rätt är helt klart lättare sagt än gjort i det läget. Hur gör man liksom det på ett smidigt sätt utan att framstå som en fullkomlig idiot? För det krävs att särkullbarnet vädrar fram alla oförrätter och troligtvis fördjupar den redan existerande konflikten. Detta dessutom om pengar som särkullbarnet ännu inte har rätt till. En konstig och makaber situation!

    Sedan kan man också vända på det! Man kan precis lika gärna se det som att det är föräldern som i och med sin förfrågan fördjupar den redan existerande konflikten. Som åter igen väljer att missgynna sina egna biologiska barn.
    Fel, särkullsbarnet HAR rätt till sitt arv i det läget. Det är det som står i lagen, det som är default. Det kan aldrig vara fel att följa lagen, att kräva det som man har rätt till enligt lag och som (som sagt) är default. Jag skulle inte ha några problem med det nu, men OK att jag hade svårare att stå på mig som ung...

    I så fall skulle jag tycka att det var betydligt svårare (fortfarande rent hypotetiskt) att begära ut mitt arv om mina föräldrar hade levt ihop livet ut, men inte varit gifta. I det fallet får ju även de gemensamma barnen ut sitt arv direkt (och den kvarblivande sambon kan stå där med mycket litet, eftersom han eller hon inte har någon arvsrätt alls, och inte heller någon giftorätt).

    En styvförälder behöver man naturligtvis inte ta samma hänsyn till som en biologisk förälder. Dessutom blir man kvar i den biologiska förälderns närhet, och kan ha lite koll på vad han eller hon gör med sina pengar... Styvföräldern kan försvinna ur ens synfält helt och hållet, och då vet man inte vad personen gör med ens arv - han eller hon kan bli involverad med en ung sol-och-vårare/lycksökerska, eller gå med i någon konstig sekt eller vad som helst...
  15. Medlem sedan
    Sep 1998
    #8
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Fel, särkullsbarnet HAR rätt till sitt arv i det läget
    I min följdfråga ifrågasätter jag inte den rätten. Jag är medveten om att när en förälder dött så har särkullsbarnet rätt till sitt arv, oavsett förälders önskan innan döden och styvförälders åsikter.

    Följdfrågan handlade om hur man kan agera när en förälder tar upp frågan innan sin död. Och även där är jag medveten om vad särkullbarnet har rätt till. Men tas frågan upp blir givetvis sakfrågan mer komplicerad

    Så länge en förälder lever har man inte med några pengar eller egendom att göra över huvud taget. Har barnnoch föräldrar haft en dålig relation, med svek och särbehandling genom livet är det vanligt att ett särkullbarn har kämpat för att bli accepterad och sedd av sin förälder. När en sådan fråga kommer till särkullbarnet blir det givetvis svårt att bemöta, om man inte väldigt gärna vill cementera en för alltid omöjlig relation resten av det liv man har kvar. Att neka kan också upplevas osmakligt, oavsett rätt eller inte!

    Hur bemöter man smidigast här? Utan att ge bort alla de rättigheter man har rakt av?
  16. 8
    Citat Ursprungligen postat av Väldigt ny medlem Visa inlägg
    Fel, särkullsbarnet HAR rätt till sitt arv i det läget
    I min följdfråga ifrågasätter jag inte den rätten. Jag är medveten om att när en förälder dött så har särkullsbarnet rätt till sitt arv, oavsett förälders önskan innan döden och styvförälders åsikter.

    Följdfrågan handlade om hur man kan agera när en förälder tar upp frågan innan sin död. Och även där är jag medveten om vad särkullbarnet har rätt till. Men tas frågan upp blir givetvis sakfrågan mer komplicerad

    Så länge en förälder lever har man inte med några pengar eller egendom att göra över huvud taget. Har barnnoch föräldrar haft en dålig relation, med svek och särbehandling genom livet är det vanligt att ett särkullbarn har kämpat för att bli accepterad och sedd av sin förälder. När en sådan fråga kommer till särkullbarnet blir det givetvis svårt att bemöta, om man inte väldigt gärna vill cementera en för alltid omöjlig relation resten av det liv man har kvar. Att neka kan också upplevas osmakligt, oavsett rätt eller inte!

    Hur bemöter man smidigast här? Utan att ge bort alla de rättigheter man har rakt av?
  17. Medlem sedan
    Mar 2017
    #9
    "Smidigast"? Ljug, säg till din förälder att du självklart inte kommer att kräva någon jämkning av testamentet, om han eller hon testamenterar allt (eller whatever) till sin nya fru/make. Efter att föräldern är död - kräv din rätt i alla fall! Eller var jag elak nu..? ;-) Jag tror man måste vara lite streetwise, om man ska klara sig på den här planeten...
    It's what you know that sets you apart
  18. 9
    "Smidigast"? Ljug, säg till din förälder att du självklart inte kommer att kräva någon jämkning av testamentet, om han eller hon testamenterar allt (eller whatever) till sin nya fru/make. Efter att föräldern är död - kräv din rätt i alla fall! Eller var jag elak nu..? ;-) Jag tror man måste vara lite streetwise, om man ska klara sig på den här planeten...
  19. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #10
    Fast det du skriver stämmer inte.
    Helt korrekt att man delar upp tillgångarna (exklusive skulder) i två delar, dvs giftorätt, om man är gifta vill säga.
    Men särkullebarnen ärver, om inte testamente finns, hela sin förälders giftorätt, gemensamma barn delar också den delen, men har inte rätt att få ut detta, dvs den kvarvarande får inte hälften av detta.

    Vi har inte gift oss, så sambons killar inklusive vår gemensamma son kommer få ut allt efter sambon.
  20. 10
    Fast det du skriver stämmer inte.
    Helt korrekt att man delar upp tillgångarna (exklusive skulder) i två delar, dvs giftorätt, om man är gifta vill säga.
    Men särkullebarnen ärver, om inte testamente finns, hela sin förälders giftorätt, gemensamma barn delar också den delen, men har inte rätt att få ut detta, dvs den kvarvarande får inte hälften av detta.

    Vi har inte gift oss, så sambons killar inklusive vår gemensamma son kommer få ut allt efter sambon.
  21. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #11
    Svärfar och hans fru har ett testamente (de har barn på varsin sida, inga gemensamma) där de skriver att vill barnet ta ut arvet direkt, då är det laglotten som gäller, kan de vänta, så är det arvslotten. Rätt smart, de är ju gamla och den enda stora tillgången de har är fastigheten som de bor i.
  22. 11
    Svärfar och hans fru har ett testamente (de har barn på varsin sida, inga gemensamma) där de skriver att vill barnet ta ut arvet direkt, då är det laglotten som gäller, kan de vänta, så är det arvslotten. Rätt smart, de är ju gamla och den enda stora tillgången de har är fastigheten som de bor i.
  23. Medlem sedan
    Mar 2017
    #12
    Ställd inför det ultimatumet, så får man väl göra en riskbedömning. För det KAN ju bli så, att det är bättre att ta laglotten nu - för att den framtida arvslotten kan visa sig bli mindre än det belopp som man skulle haft rätt till nu. Svärföräldrarna i ditt exempel, har ju rätt att slösa bort allt om de vill - de behöver inte spara något till särkullsbarnen.


    Du säger att det mesta är bundet i ett hus - men förr eller senare blir de gamla vårdbehövande, och då måste de kanske sälja huset för att flytta in på ett vårdboende, och betala för sin vård där. Om de är mycket gamla är väl risken för ett nytt giftermål litet när den ena har dött, men risken finns fortfarande att de - efter ett gräl t.ex. - får för sig att göra styvbarnen arvlösa. T.ex. genom att skänka bort allt de äger i livet redan, till välgörenhet t.ex.. Läste till och med om en gubbe en gång, som tog ut hela sin förmögenhet i kontanter och BRÄNDE sedlarna, för att det inte skulle finnas något arv efter honom...


    Det är en gambling att gå med på det.
    It's what you know that sets you apart
  24. 12
    Ställd inför det ultimatumet, så får man väl göra en riskbedömning. För det KAN ju bli så, att det är bättre att ta laglotten nu - för att den framtida arvslotten kan visa sig bli mindre än det belopp som man skulle haft rätt till nu. Svärföräldrarna i ditt exempel, har ju rätt att slösa bort allt om de vill - de behöver inte spara något till särkullsbarnen.


    Du säger att det mesta är bundet i ett hus - men förr eller senare blir de gamla vårdbehövande, och då måste de kanske sälja huset för att flytta in på ett vårdboende, och betala för sin vård där. Om de är mycket gamla är väl risken för ett nytt giftermål litet när den ena har dött, men risken finns fortfarande att de - efter ett gräl t.ex. - får för sig att göra styvbarnen arvlösa. T.ex. genom att skänka bort allt de äger i livet redan, till välgörenhet t.ex.. Läste till och med om en gubbe en gång, som tog ut hela sin förmögenhet i kontanter och BRÄNDE sedlarna, för att det inte skulle finnas något arv efter honom...


    Det är en gambling att gå med på det.
  25. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #13
    Nu måste jag rätta dig.
    Särkullbarn har rätt, såvida inget testamente finns, till den avlidnas förälders hela giftorätt, inte halva som du skriver. Däremot kan man minska giftorätten till hälften genom testamente.
    En efterlevande maken ärver alltså INTE halva giftorätten som tillhör den döde, utan endast SIN giftorätt
  26. 13
    Nu måste jag rätta dig.
    Särkullbarn har rätt, såvida inget testamente finns, till den avlidnas förälders hela giftorätt, inte halva som du skriver. Däremot kan man minska giftorätten till hälften genom testamente.
    En efterlevande maken ärver alltså INTE halva giftorätten som tillhör den döde, utan endast SIN giftorätt
  27. Medlem sedan
    Mar 2017
    #14
    Citat Ursprungligen postat av Mamma Erik Visa inlägg
    Nu måste jag rätta dig.
    Särkullbarn har rätt, såvida inget testamente finns, till den avlidnas förälders hela giftorätt, inte halva som du skriver. Däremot kan man minska giftorätten till hälften genom testamente.
    En efterlevande maken ärver alltså INTE halva giftorätten som tillhör den döde, utan endast SIN giftorätt
    Vilket inlägg svarar du på? Jag kan av någon anledning inte få upp trådat forum.
    It's what you know that sets you apart
  28. 14
    Citat Ursprungligen postat av Mamma Erik Visa inlägg
    Nu måste jag rätta dig.
    Särkullbarn har rätt, såvida inget testamente finns, till den avlidnas förälders hela giftorätt, inte halva som du skriver. Däremot kan man minska giftorätten till hälften genom testamente.
    En efterlevande maken ärver alltså INTE halva giftorätten som tillhör den döde, utan endast SIN giftorätt
    Vilket inlägg svarar du på? Jag kan av någon anledning inte få upp trådat forum.
  29. Medlem sedan
    Mar 2017
    #15
    ...åter får vi bevis på mångkulturens välsignelser! Vi behöver inte åka till Afrika för att träffa en äkta medicinman längre - han finns här mitt ibland oss! Det är en fantastisk tillgång!
    It's what you know that sets you apart
  30. 15
    ...åter får vi bevis på mångkulturens välsignelser! Vi behöver inte åka till Afrika för att träffa en äkta medicinman längre - han finns här mitt ibland oss! Det är en fantastisk tillgång!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar