Min son är ickebinär(gillar tjejkläder?)

[Anonym]

Hej! Glad att jag hittade det här forumet, då jag verkligen behöver stöd, tips och bara få skriva av mig.
Jag bor ensam med min son i äldre tonåren, han bor här i veckorna och varannan helg är han hos sin far i grannkommunen.

Det hela började för något år sedan, när reagerade på att det var lite stökigare i mina byrålådor än det brukar vara men jag la ingen vidare tanke på det förrän jag av en slump hittade några trosor i min sons rum gömda under madrassen i sängen. Jag vet att jag kanske inte borde gått in, men han var i skolan och det behövdes städas i hans rum.

Jag märkte att det blev oordning i min byrå ibland när jag jobbat kväll eller natt, och till slut skrev jag ett meddelande till honom på messenger. Jag valde att skriva då det kändes som ett bättre alternativ så han slipper skämmas och tycka det är lika jobbigt. Jag skrev att jag har märkt att han rotat i min byrålådor och att jag även sett trosorna på hans rum, men att det absolut inte gör något och jag stöder honom till 110% oavsett vad.

Han blev ledsen och berättade hur han mådde och att han inte vet varför, men vi kom fram till att han troligtvis är ickebinär eller något åt det hållet då han trivs i sin kropp men trivs bättre i tjejkläder.

Idag lever han ett dubbelliv, där han klär sig som vilken kille som helst i skolan, med vänner och hos sin far. Men hemma hos mig klär han sig i tjejkläder och sminkar sig till och med ibland.

Hur ska jag kunna hjälpa honom våga ta steget offentligt? Ska jag ens hjälpa honom med det, eller ska jag uppmuntra honom till att leva ett dubbelliv? Tycker så synd om honom, och jag får absolut inte berätta för hans far.

Är det någon här med liknande erfarenhet?

[Freyja_IhSv]

Hej! Skulle vilja börja med att yttra hur skönt det är med föräldrar som bryr sig när det gäller sånt här! Det är ett känsligt ämne för många transpersoner och rätt stöd kan vara livsviktigt.

Alla transpersoner hanterar sin resa annorlunda, och precis som med alla andra upplevelser i livet så är denna resa unik till en själv. Med det sagt så finns det en del du som förälder kan göra för att ge ditt barn det bästa stödet för en trygg uppväxt och utveckling.

1: Respektera ditt barns önskan. Det kan kännas skumt i början, men gör verkligen ditt bästa för att visa att du bryr dig, och respekterar ditt barn, exempelvis vid ett byte av pronomen (exempelvis om ditt barn hellre vill refereras med hon/henne istället för han/honom) eller vid namnbyte. Misstag händer, och man säger ofta vad som redan är inprogrammerat i hjärnan, men rättar man sig själv ofta nog så kan man programmera om. Denna ändring i tal och beteende kan kännas mycket mer bekvämt för ditt barn än vad det kan verka obekvämt för dig.

2: Ge plats åt utveckling. Detta kan vara en mycket turbulent tid för ditt barn, och det kan kräva en del egentid för att utforska sin könsidentitet och stil. Detta kan ta tid, så ge det tid.

3: Där hjälp önskas, så skall hjälp fås. Kom ihåg att även om du inte har alla svaren så är du fortfarande ditt barns mor, och om du inte vet så finns det alltid någon som gör. Ta lite tid att göra research, rfsu har en bra sida på könsidentitet. Om ditt barn även menar att de gärna vill gå igenom hormonbehandling så skall det vara upp till den och de läkare som ditt län tycker är relevant. Könsbekräftande vård kan i många fall vara livsviktigt och kan höja livskvalitét signifikant.


Allt som allt så vill jag bara säga att jag är transperson själv, och endast utgår ifrån vad jag själv har upplevt i mina dagar. Allas upplevelse varierar, men det viktigaste cirkulerar kring respekt och tro i varandras förmåga att veta vad som är bäst för en själv. Skriv gärna om du har några andra frågor! Puss