Jag behöver bolla med någon.

Idag blev jag utskälld av en annan mamma på lekplatsen.

Jag är nybliven tvåbarnsmamma, som alla andra pushad så extremt med dålig sömn och massor att göra varje dag och en treåring i trotsåldern som är lika explosiv som jag.
Vi bråkar - ofta. Gränserna tänjs hela tiden och ibland skriker vi på varandra. Rätt ofta.

Idag fick jag inte in henne i bilen för att lämna lekplatsen. Fysiskt får inte ner henne i stolen. Hon slåss och skriker och jag skriker tillbaka, absolut högt och absolut högre än vad som är pedagogiskt. Jag tappade det och ryter att jag får lämna henne där om hon inte sätter sig ner.

Då kommer en mamma från vår förskola fram och ryter ifrån, och anser att man ska inte skrika på barn - ”hon blir ju rädd för dig! Hon tror ju att du ska lämna henne här!”

Jag vet att det finns en grundtrygghet mellan mig och dottern, det tvivlar jag aldrig på. Det känns bra.

Men jag tar så illa vid mig av detta. Såklart att jag lider med mitt barn också, och självklart går hon först. Men just nu mår jag så dåligt att jag fysiskt inte kan resa mig upp. Jag tog så vansinnigt illa vid mig av tanken på att en annan mamma bryr sig mer om mitt barn än vad jag gör. Jag vet fan inte hur jag ska göra. Jag vet att jag inte borde skrika, men ibland finns det liksom inte energi att hantera det. Jag vet också att jag aldrig betett mig såhär innan jag fick mitt andra barn. Hur fan bär man sig åt.

Någon annan som känt så här förut?