Jag vill inte gå till den tråkmånsen (LÅÅÅNGT)
  1. Hello
    #1

    Jag vill inte gå till den tråkmånsen (LÅÅÅNGT)

    var det första min dotter sa idag när hon slog upp ögonen. Tråkmånsen, det är skolan det. Hon är snart 7 år och har gått 8 veckor i skolan. Här är vårt dilemma:

    E är tidig på \"intelektuella\" saker; läser kapitelböcker, skriver långa brev, kan plus och minus över tiotalen, har förstått att multiplikation är upprepad addition, kan dividera lite, löser lätta 9x9 rutors sudokus,osv.
    Hon är lite senare på de motoriska bitarna, dvs hon har till viss del fortfarande en sexårings behov av rörelse och därmed ibland problem att sitta still länge.

    Detta medför att hon inte orkar göra saker bara för att göra dem. Hon vill tex mest av allt jobba i matteboken, men det får man inte göra förrän man är klar med matteschemat tom siffran 5. För varje siffra ska man göra 14 (!) kryss som alla går ut på att träna antal på tex siffran 3 (hoppa 3 hopp, kasta boll tre gånger, räkna 1233210 för fröken, plocka fram 3 kronor ur burken osv) samt välskrivning, dvs kunna skriva siffran 3 rätt. Efter föräldramötet i måndags räknade jag ut att för varje siffra har man skrivit den ca 70 ggr innan man är klar med schemat för den siffran. När det gäller bokstäver har man skrivit ca 60 små och 60 stora av den bokstav man håller på med.

    Jag vill poängtera att jag _absolut inte_ är motståndare till att hon ska lära sig skriva siffror och bokstäver rätt. Jag är själv 1-7-lärare och låter alla barn jobba med det, för att det underlättar så mycket senare i skolan och livet om man lär sig rätt från början. Men jag ser ju också att man bara behöver visa henne hur man skriver en siffra så gör hon det rätt sen. Bokstäverna är lite bökigare att få rätt på, men 120 ggr/bokstav är henne ändå övermäktigt.

    Nu har vi alltså en situation med en skoltrött ettagluttare, som inte ser någon ljusning på sin situation. Vad ska vi göra. Vi ska ha utvecklingssamtal den 14 november, men jag börjar känna att det blir för långt att vänta ända tills dess med att ta upp detta med fröken. Vad ska vi göra? Vad ska jag säga? Och vad ska jag säga när E är med resp vad ska jag ta med fröken utan E?

    Vi tog upp med fröken att det fanns en risk för att vi skulle hamna i det här läget redan på inskolningssamtalet när E inte var med.

    Är jag nojjig eller tror ni att jag har rätt när det känns som att det är otroligt mycket känsligare för att jag säger, jag som också är lärare \"hon ska inte tro att hon kan komma och lära mig mitt jobb\" liksom?? Det känns nämligen som att det är taggarn ut jättemycket, och det gör ju allt det här mycket mycket jobbigare.
  2. 1
    Jag vill inte gå till den tråkmånsen (LÅÅÅNGT) var det första min dotter sa idag när hon slog upp ögonen. Tråkmånsen, det är skolan det. Hon är snart 7 år och har gått 8 veckor i skolan. Här är vårt dilemma:

    E är tidig på \"intelektuella\" saker; läser kapitelböcker, skriver långa brev, kan plus och minus över tiotalen, har förstått att multiplikation är upprepad addition, kan dividera lite, löser lätta 9x9 rutors sudokus,osv.
    Hon är lite senare på de motoriska bitarna, dvs hon har till viss del fortfarande en sexårings behov av rörelse och därmed ibland problem att sitta still länge.

    Detta medför att hon inte orkar göra saker bara för att göra dem. Hon vill tex mest av allt jobba i matteboken, men det får man inte göra förrän man är klar med matteschemat tom siffran 5. För varje siffra ska man göra 14 (!) kryss som alla går ut på att träna antal på tex siffran 3 (hoppa 3 hopp, kasta boll tre gånger, räkna 1233210 för fröken, plocka fram 3 kronor ur burken osv) samt välskrivning, dvs kunna skriva siffran 3 rätt. Efter föräldramötet i måndags räknade jag ut att för varje siffra har man skrivit den ca 70 ggr innan man är klar med schemat för den siffran. När det gäller bokstäver har man skrivit ca 60 små och 60 stora av den bokstav man håller på med.

    Jag vill poängtera att jag _absolut inte_ är motståndare till att hon ska lära sig skriva siffror och bokstäver rätt. Jag är själv 1-7-lärare och låter alla barn jobba med det, för att det underlättar så mycket senare i skolan och livet om man lär sig rätt från början. Men jag ser ju också att man bara behöver visa henne hur man skriver en siffra så gör hon det rätt sen. Bokstäverna är lite bökigare att få rätt på, men 120 ggr/bokstav är henne ändå övermäktigt.

    Nu har vi alltså en situation med en skoltrött ettagluttare, som inte ser någon ljusning på sin situation. Vad ska vi göra. Vi ska ha utvecklingssamtal den 14 november, men jag börjar känna att det blir för långt att vänta ända tills dess med att ta upp detta med fröken. Vad ska vi göra? Vad ska jag säga? Och vad ska jag säga när E är med resp vad ska jag ta med fröken utan E?

    Vi tog upp med fröken att det fanns en risk för att vi skulle hamna i det här läget redan på inskolningssamtalet när E inte var med.

    Är jag nojjig eller tror ni att jag har rätt när det känns som att det är otroligt mycket känsligare för att jag säger, jag som också är lärare \"hon ska inte tro att hon kan komma och lära mig mitt jobb\" liksom?? Det känns nämligen som att det är taggarn ut jättemycket, och det gör ju allt det här mycket mycket jobbigare.
  3. demeter
    #2

    tror du kommer få det tufft...

    min erfarenhet är att det är jättesvårt att få gå fram tillräckligt snabbt i svensk skola, trots att vi haft ovanligt bra skolor.
    Och ja, jag tro att du kan räkna med den reaktion du beskriver. Kan pappan gå på utvecklingssamtalet istället?
  4. 2
    tror du kommer få det tufft... min erfarenhet är att det är jättesvårt att få gå fram tillräckligt snabbt i svensk skola, trots att vi haft ovanligt bra skolor.
    Och ja, jag tro att du kan räkna med den reaktion du beskriver. Kan pappan gå på utvecklingssamtalet istället?
  5. Sofia*
    #3

    Lärarbarn

    Det är ju alltid svårt med lärarbarn,det är en välkänd sanning i skolvärlden.
    Min dotters första lärare var väldigt noga med att hålla mig på avstånd och visa att hon kunde sitt jobb själv.
    Numer gör vi så att maken går på dessa möten,han an föra fram samma åsikter som jagmen från ett föräldraperspektiv. Men hänvisa hem till mina kunskaper som lärare. Det fungerar bra så tycker jag, även om den lärare dottern har nu inte alls verkar känna sig hotad som den gamla. (Och jag som vet att det kan vara problem försökte ändå vara mycket försiktig)
  6. 3
    Lärarbarn Det är ju alltid svårt med lärarbarn,det är en välkänd sanning i skolvärlden.
    Min dotters första lärare var väldigt noga med att hålla mig på avstånd och visa att hon kunde sitt jobb själv.
    Numer gör vi så att maken går på dessa möten,han an föra fram samma åsikter som jagmen från ett föräldraperspektiv. Men hänvisa hem till mina kunskaper som lärare. Det fungerar bra så tycker jag, även om den lärare dottern har nu inte alls verkar känna sig hotad som den gamla. (Och jag som vet att det kan vara problem försökte ändå vara mycket försiktig)
  7. Lärare
    #4

    Tycker inte det

    Jag har tvärtom haft stor förståelse för mina barns lärare. Jag vet hur tufft det är att göra alla lyckliga (vilket man inte lyckas) och försöker tolka det de gör och säger till det bästa. Säger åt mina barn att FRÅGA vad läraren menar om det är något som verkar konstigt. Ofta är det bara rena missförstånd som kan uppförstoras till det oändliga om barnen berättar hemma och föräldrarna lyssnar med negativa öron.

    Jag har personligen inte haft så mycket att invända mot förrän äldsta barnen kom till högstadiet och gymnasiet. Där har det varit väldigt mycket korvstoppning och en del lärare som vill ha ordagranna avskrifter från boken som svar på provfrågor för att ge alla rätt. Fyrkantigt!
    Men samtidigt kommer ju mina barn att råka på sådana människor i hela sitt liv. Lika bra för dem att anpassa sig när det är lämplig, ifrågasätta när man känner att det går att påverka och diskutera med folk. att bli sur och obstinat kommer man aldrig långt med.
  8. 4
    Tycker inte det Jag har tvärtom haft stor förståelse för mina barns lärare. Jag vet hur tufft det är att göra alla lyckliga (vilket man inte lyckas) och försöker tolka det de gör och säger till det bästa. Säger åt mina barn att FRÅGA vad läraren menar om det är något som verkar konstigt. Ofta är det bara rena missförstånd som kan uppförstoras till det oändliga om barnen berättar hemma och föräldrarna lyssnar med negativa öron.

    Jag har personligen inte haft så mycket att invända mot förrän äldsta barnen kom till högstadiet och gymnasiet. Där har det varit väldigt mycket korvstoppning och en del lärare som vill ha ordagranna avskrifter från boken som svar på provfrågor för att ge alla rätt. Fyrkantigt!
    Men samtidigt kommer ju mina barn att råka på sådana människor i hela sitt liv. Lika bra för dem att anpassa sig när det är lämplig, ifrågasätta när man känner att det går att påverka och diskutera med folk. att bli sur och obstinat kommer man aldrig långt med.
  9. Hello
    #5

    Tack för era svar

    Vi funderar fortfarande på hur vi ska lösa allt till det bästa.

    Visst kan pappan gå på utvecklingssamtal, men vi har hittills lyckats gå båda på alla samtal och jag _vill_ i alla fall tycka att det är en dålig anledning att jag ska sluta med det nu, bara för att jag råkar ha samma yrke som fröken. Vi får se hur det blir med den saken...

    Sur och obstinat tycker jag väl inte att någon har varit, så det vet jag inte riktigt var \"Lärare\" har fått det ifrån. Självklart möter man fyrkantiga och besvärliga personer på sin väg genom livet, men eftersom detta är första året i skolan, så tycker jag att en viktigare lärdom för min dotter just nu är att vi finns här för dig, vi står på din sida och vill att det här ska bli bra för alla inblandade. Inte \"finn dig i att så är det, det finns inget som kan bli bättre\". Hur ska jag då få henne till skolan de närmaste 12 åren?
  10. 5
    Tack för era svar Vi funderar fortfarande på hur vi ska lösa allt till det bästa.

    Visst kan pappan gå på utvecklingssamtal, men vi har hittills lyckats gå båda på alla samtal och jag _vill_ i alla fall tycka att det är en dålig anledning att jag ska sluta med det nu, bara för att jag råkar ha samma yrke som fröken. Vi får se hur det blir med den saken...

    Sur och obstinat tycker jag väl inte att någon har varit, så det vet jag inte riktigt var \"Lärare\" har fått det ifrån. Självklart möter man fyrkantiga och besvärliga personer på sin väg genom livet, men eftersom detta är första året i skolan, så tycker jag att en viktigare lärdom för min dotter just nu är att vi finns här för dig, vi står på din sida och vill att det här ska bli bra för alla inblandade. Inte \"finn dig i att så är det, det finns inget som kan bli bättre\". Hur ska jag då få henne till skolan de närmaste 12 åren?
  11. Lärare
    #6

    Sorry hamnade fel

    Mitt svar skulle ligga som svar till Sofia angående lärarbarn.
    Stycket om sur och obstinat var en kommentar om hur jag anser att MINA barn inte ska vara gentemot lärare oavsett hur \"dumma\" de lärarna är.
  12. 6
    Sorry hamnade fel Mitt svar skulle ligga som svar till Sofia angående lärarbarn.
    Stycket om sur och obstinat var en kommentar om hur jag anser att MINA barn inte ska vara gentemot lärare oavsett hur \"dumma\" de lärarna är.
  13. Hello
    #7

    Det håller jag absolut med

    Alla förtjänar att behandlas med respekt - både duktiga barn och sämre lärare. Man får vara kreativ och ta tag i det på andra sätt än bara genom att sura!
  14. 7
    Det håller jag absolut med Alla förtjänar att behandlas med respekt - både duktiga barn och sämre lärare. Man får vara kreativ och ta tag i det på andra sätt än bara genom att sura!
  15. Sofia*
    #8

    Till mig?

    Jag förstår inte ditt svar. Jag har alltid varit förstående mot barnens lärare. Här handlade det om en lärare som gick i försvar mot mig innan jag ens mött henne första gången. Och även om det ofta fungerar så blir det ibland svårt när rollerna inte klara. Kollega-förälder osv. Vi har löst det på ett sätt, det finns säkert fler som fungerar.
  16. 8
    Till mig? Jag förstår inte ditt svar. Jag har alltid varit förstående mot barnens lärare. Här handlade det om en lärare som gick i försvar mot mig innan jag ens mött henne första gången. Och även om det ofta fungerar så blir det ibland svårt när rollerna inte klara. Kollega-förälder osv. Vi har löst det på ett sätt, det finns säkert fler som fungerar.
  17. Lärare
    #9

    ...som en utveckling av det du skrev

    Jag förstår inte varför lärarbarn skulle vara knepigare att ha för andra lärare.
    Har haft kollegors barn i klassen och snarare sett det som en fördel. Deras föräldrar som arbetar som lärare själva vet ofta vilken problematik som råder kring att hantera en klass med individer och även få dem att fungera som grupp (+ det jag skrev tidigare om omöjligheten i att göra alla till lags).
    Så det var snarare en reflektion och utveckling av det du skrev.

    Men struntsamman. Det var ingen kritik mot dig.
  18. 9
    ...som en utveckling av det du skrev Jag förstår inte varför lärarbarn skulle vara knepigare att ha för andra lärare.
    Har haft kollegors barn i klassen och snarare sett det som en fördel. Deras föräldrar som arbetar som lärare själva vet ofta vilken problematik som råder kring att hantera en klass med individer och även få dem att fungera som grupp (+ det jag skrev tidigare om omöjligheten i att göra alla till lags).
    Så det var snarare en reflektion och utveckling av det du skrev.

    Men struntsamman. Det var ingen kritik mot dig.

Liknande trådar

  1. Till alla som inte kan och inte vill
    By wondergirl in forum Ordet är fritt
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-10-13, 13:24
  2. JAG VILL SLUTA AMMA! LÅÅÅNGT
    By Annica m Felix in forum _0607 Julibarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-12-28, 00:18
  3. vill inte vara med längre *lååångt*
    By Zahra+F-00 J-04 J-06 in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-01-30, 16:06
  4. Jag vill inte gå till den tråkmånsen (LÅÅÅNGT)
    By Helen m. Emilia 9812 och Agnes 0107 in forum _98 Alla barn
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2005-10-24, 11:48
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar