Jag håller på att bli vansinnig på Alva. Ingenting är bra, det ska bara skrikas hela tiden och det spelar ingen roll vad vi än gör allt är bara fel. Det går inte att prata med henne och det går inte att försöka få henne på andra tankar. Nu i morse så försökte jag att inte bry mig om henne, men det funkar inte heller (slutar bara med att jag får huvudvärk).
Givetvis är hon en liten solstråle när andra människor är i närheten och jag vet inte vad jag gör med nästa människa som frågar om hon alltid är så snäll.
Ni som har fler barn, när går denna monsterperiod över? Ok, jag vet att barn alltid kommer att testa gränser, men det måste väl i alla fall lätta någon gång?
1
Dessa raseriutbrott Jag håller på att bli vansinnig på Alva. Ingenting är bra, det ska bara skrikas hela tiden och det spelar ingen roll vad vi än gör allt är bara fel. Det går inte att prata med henne och det går inte att försöka få henne på andra tankar. Nu i morse så försökte jag att inte bry mig om henne, men det funkar inte heller (slutar bara med att jag får huvudvärk).
Givetvis är hon en liten solstråle när andra människor är i närheten och jag vet inte vad jag gör med nästa människa som frågar om hon alltid är så snäll.
Ni som har fler barn, när går denna monsterperiod över? Ok, jag vet att barn alltid kommer att testa gränser, men det måste väl i alla fall lätta någon gång?
det där totala frustrationsvrålandet brukar ju gå över, sen är det ju en annan typ av gränstestande. Men det driver en till vanvett, lillebror var på väg att säljas till högstbjudande...
Men jag tycker allt att det har börjat lätta något nu, och vi ber till alla högre makter att det faktiskt är en fas som är över och inte bara ett tillfälligt avbrott. Det känns som om lillebror har tagit ett utvecklingssprång, han kan numera inte bara benämna saker utan även känslor. Tex så hade dom ställt in en fläkt på dagis i morse som brummade lite och då kom lillebror fram till mig, pekade på fläkten och sa \"rädd\" \"jättevam\". Dessutom så bemästrar han numera knopppussel, lego att bygga tågbana osv. Jag tror att dessa nyvunna färdigheter både språkligt och motoriskt gjort att frustrationen minskat.
Jag minns också från då storasyster var liten att 1 1/2 till 2 år var den absolut jobbigaste perioden. Visst har det funnits perioden av trots osv men på ett helt annat sätt, 2-åringar är fantastiskt roligta, så vi har mycket kul att se fram emot. Det finns ljus i slutet av tunneln (om det nu inte är ett mötande tåg...)
2
Jo det där totala frustrationsvrålandet brukar ju gå över, sen är det ju en annan typ av gränstestande. Men det driver en till vanvett, lillebror var på väg att säljas till högstbjudande...
Men jag tycker allt att det har börjat lätta något nu, och vi ber till alla högre makter att det faktiskt är en fas som är över och inte bara ett tillfälligt avbrott. Det känns som om lillebror har tagit ett utvecklingssprång, han kan numera inte bara benämna saker utan även känslor. Tex så hade dom ställt in en fläkt på dagis i morse som brummade lite och då kom lillebror fram till mig, pekade på fläkten och sa \"rädd\" \"jättevam\". Dessutom så bemästrar han numera knopppussel, lego att bygga tågbana osv. Jag tror att dessa nyvunna färdigheter både språkligt och motoriskt gjort att frustrationen minskat.
Jag minns också från då storasyster var liten att 1 1/2 till 2 år var den absolut jobbigaste perioden. Visst har det funnits perioden av trots osv men på ett helt annat sätt, 2-åringar är fantastiskt roligta, så vi har mycket kul att se fram emot. Det finns ljus i slutet av tunneln (om det nu inte är ett mötande tåg...)
det går \"över\". Men de beter sig så för att de måste få uttrycka sig...
Jag har inget minne av att Julia var sån i den här åldern, inget besvärande men vet att hon kom in i trotsåldern vid 3 års ålder, heller inte så besvärande - värst var kläderna...Bara klänning hela tiden!! :-)
Ida får också sådana raseriutbrott, men det börjar \"gå\" över (det känns så nu bara för att hon inte orkar göra något pga febern...).
Det gäller att ha tålamod!! :-)
4
Ja det går \"över\". Men de beter sig så för att de måste få uttrycka sig...
Jag har inget minne av att Julia var sån i den här åldern, inget besvärande men vet att hon kom in i trotsåldern vid 3 års ålder, heller inte så besvärande - värst var kläderna...Bara klänning hela tiden!! :-)
Ida får också sådana raseriutbrott, men det börjar \"gå\" över (det känns så nu bara för att hon inte orkar göra något pga febern...).
Det gäller att ha tålamod!! :-)
jag förstår att det är ett sätt att uttrycka sig, men det jobbigaste är att man inte alltid förstår vad som är fel och Alva pratar absolut inte när hon blir så arg, hon bara vrålar. Men hon är ju söt ändå :-)
6
Jo jag förstår att det är ett sätt att uttrycka sig, men det jobbigaste är att man inte alltid förstår vad som är fel och Alva pratar absolut inte när hon blir så arg, hon bara vrålar. Men hon är ju söt ändå :-)
casper har också kommit in i en sån period. när han blir arg och inte får som han vill blir han ¨jätte arg och skriker och kastar sig på golvet m.m. känner mig som en jätte dålig mamma när detta händer ett par ggr om dagen. Dp känns det som om man inte gjort annat än bara varit osams.
Men det känns skönt att höra att det går över...
7
samma här ... casper har också kommit in i en sån period. när han blir arg och inte får som han vill blir han ¨jätte arg och skriker och kastar sig på golvet m.m. känner mig som en jätte dålig mamma när detta händer ett par ggr om dagen. Dp känns det som om man inte gjort annat än bara varit osams.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
