känslomässig otrohet??? långt

[anonym]

Vad tar ni för ställning till det? Alltså inte fysisk otrohet, utan en relation (t ex vän eller kollega) som blir lite för nära, ömsesidig attraktion, flirt el förälskelse, men man inte rört varandra?

Min sambo satt en kväll under en diskussion, med våra gäster, och pratade om detta, som om att det var världens naturligaste och att vi lärt oss att det är fel, men vad är det som egentligen säger att det är det? Han kunde förklara situationer som det kan ske på väldigt beskrivande och detaljerat och i vilka situationer det lättare händer. Han berättade om att han inte tänkt så tidigare, men han hört något och fick en aha-upplevelse. Han pratade om det som om det var helt acceptabelt att bli förälskad i någon annan och bara naturligt.

Jag däremot tycker att det är helt oacceptabelt, jag är medveten om att det är vanligt, men tycker inte att man kan rättfärdiga det på något sätt.

Till saken hör att jag för 1 år sedan av många anledningar var orolig för att han var otrogen och konfronterade honom, han nekade. Jag ställde även frågan om någon sådan, flirt eller förälskelse ägt rum och att jag isf ville veta det. Han sa nej. Men jag kände mig osäker på det men la det åt sidan. Bara förra veckan fick jag höra att han tyckte att jag varit psykiskt instabil vid den perioden förra året. Tyckte att det var konstigt att det kom upp helt plötsligt och utan anledning (så vitt jag vet).

Senare i diskissionen med gästerna talade vi om otrohet och han nämnde att han varit otrogen i flera tidigare relationer (som ganska ung, ena fallet räknar jag inte ens, då han var så ung och det var så oskyldigt, men det andra var senare men så vitt jag vet hade han inte samlag med ngn annan då). Senare i diskussionen men i ett annat sammanhang sa han \"once a cheater, always a cheater\" och det kändes, måste jag säga.

Vi har varit tillsammans i fem år nu och har 2 barn. Tycker att detta är otroligt jobbigt. Allt han satt och sa, på sättet han sa det, kändes det som om han satt och erkände det jag frågade honom om ett år tidigare. Och att han nu helt plötsligt har fått en så liberal inställning till att man blir kär i andra, är inte heller så roligt. Vi har diskuterat detta tidigare och han har inte tyckt så, men hade han haft den inställningen när vi träffades hade jag nog tagit avstånd.

Hur är era spontana reaktioner till detta???

[maria65a]

Hade någon frågat mig när jag var yngre om jag tyckt att det var ok att bli förälskad i andra när man lever i en relation hade jag svarat nej. Det var på den tiden då jag trodde livet var svart eller vitt.
Idag ser jag mig omkring och upptäcker att både jag och andra i min omgivning då och då har \"förälskelser\" på sidan om, små historier som aldrig nästan leder till sex utan som bara gör tillvaron lite mer färggrann. Ofta dör dom känslorna ut efter ett tag eftersom man inte matar dom genom att ha en relation.

Så idag tycker jag att det är ok därför att det nästan händer alla, för mig är det naturligt att någon annan då och då fångar ens attraktion. Det är skönt att bli begräftad av någon annan ibland, en känsla som man ofta kan bära med sig hem och som kan sprida lite ljus där.

Tycker att det är viktigt att man i en relation talar om var gränserna för otro ska gå och att man gör det med jämna mellanrum så att en åsikt man en gång hade inte behöver vara skriven i sten.

Du kan ju aldrig förhindra din man att ha en flirt med någon annan men du kan förhindra att han då fortsätter att vara din man om det är oacceptabelt för dig, det är något som han bör ha klart för sig.

Kommunikation är viktigt och det kanske inte var så lyckat, för hans del, att ta upp diskussionen när man har gäster utan att förbereda dig på hans inställning först!

[Anonym]

att det händer många, det vet jag. Men att man kan rättfärdiga det och säga att det är ok, naturligt och ska vara så, det tycker inte jag är ok. Det är som att få det till att vara normalt och att man får och borde göra så. Alltså, iom att han sagt allt detta vet jag att han har haft eller kommer att ha. Det vill jag inte veta. Jag vill att både han och jag gör allt vi kan för att hålla oss trogna varandra, både på det fysiska och det känslomässiga planet.

Han sa t o m att man är onormal om man t ex haft ett 30-årogt förhållande och aldrig varit kär i någon annan.

Jag tycker att man kan i stort sett rättfärdiga vad som helst, men det betyder inte att det är rätt, man bara gör att det känns mer rätt eller mindre fel.

[maria65a]

Men det är ju jätteviktigt att ni diskuterar det hemma (när ni inte har fest, dina tankar kring detta är lika värdefulla som hans och jag ser inte att någon av er har mer rätt eller fel.

Lycka till!

[Åsa]

jag tycker att din man kränkte dig när han inför gäster satt och berättade om sin syn.Dessutom sa han ju underförstått att han nästan kan tänka sig att både bli förälskad och köra på som i gamla dagar.Han måste ha låg självkänsla om han får ut något av att sitta och spela upp en sådan bild av sig själv.
Jag undrar varför du inte då sa att du tex ofta blev kär etc för att då se vad han skulle svara.
Jag skulle dock tycka det var oerhöt pinsamt om en sådan disk uppkom på en middag.
Antingen så spolar du honom eller så kör du den offensiva stilen och blir kär lite lägligt och HELT håller med om att det är naturligt....
Förnedra dig själv genom att försöka prata eller reda ut.Det matar bara hans jagsvaga sida.

[gunzan]

Man kan inte hjälpa att bli förälskad. Känslor kan man inte styra. Man kan styra vad van gör med känslorna men inte känslorna i sig.

Ja, jag hade den tankaen också för några år sedan att det var otro att tänka på någon annan. Har nu själv det problemet men gör inget för att vara fysiskt otrogen men känslorna finns där.

Förälskelsen har jag läst om har inget att göra med objektet i fråga utan vad man önskar att ens eget liv hade mer av. Den andra personen tillskrivs egenskaper som det inte är säkert att den andra har men som man skulle vilja ha själv.

Döm honom inte för hårt innan du har pratat med honom.

[Anonym]

ja, jag tyckte själv att det var lite jobbigt att han tog upp detta när vi hade gäster, kändes som om han ville komma lätt undan och slippa jobbiga reaktioner från mig.

Hur menar du att det visar att han har en låg självkänsla? Han har alltid haft bra sjlvkänsla, fast det kanske bara är det sken han vill ge.

Man kanske ska, som du säger, låta honom få smaka på sin egna medicin, hihi!

[Anonym]

hända vem som helst, det är nog inte heller helt ovanligt. Men det känns väldigt konstigt att han sitter och säger att, det är helt OK att ha känslor för andra, att bli förälskad/kär, att man är onormal om man t ex efter ett 30-årigt förhållande inte kännt så för någon annan.

Jag dömer honom inte för hårt, men det är för mig inte acceptabelt att känna så för andra. Och jag var tvungen att ställa mig frågan om jag kan leva så resten av livet och hela tiden undra om han är kär i någon annan.

Jag ska prata med honom, vi måste lösa detta!

[gunzan]

För det är väldigt vanligt att man får känslor för någon annan. Speciellt om ens eget förhållande inte är tiptop. Det kan vara så att HAN inte tycker att det är helt bra mellan er. Men för den saken skull så betyder det inte att han kommer att vara fysiskt otrogen. Det är väldigt ovanligt att vara fysiskt otrogen om man jämför med hur ofta som man kan bli intresserad av någon annan. Det kan vara så att man blir lite småkär, eller förälskad men det brukar oftast försvinna efter några dagar/veckor.

Sedan har han faktiskt inte sagt ATT han har eller haft sådana känslor för någon annan när han har varit ihop med dig. Du utgick ifrån att det var så för det var något som du kände att det kunde vara så. Men du vet inte med säkerhet. Det är bättre att fria än fälla.

Sedan känner man när den andra parten är kär i någon annan. Så jag tror inte att du behöver leva med någon resten av livet som är kär i någon annan.

Lycka till med snacket!