Min syster bor i Tyskland och har varit och hälsat på oss under den senaste veckan tillsammans med sina två flickor, sex och fyra år gamla. Barnen är jättegulliga och snälla i sig, men får alltid som de vill, aldrig något motstånd eller gränser. Min syster gör precis som barnen vill hela tiden, t.ex. avbryter hon sin frukost för att klä på barnen som har ätit färdigt och vill gå ut, istället för att be de att vänta tills hon själv har ätit färdigt. Detta medför att hela situationen kring matbordet blir fruktansvärt rörig och orolig. Inte för att det varit så mycket lugnare så länge de satt vid bordet: De tar för sig av maten innan alla ens har satt sig vid bordet, öser den sortens mat som de tycker om på sin tallrik utan att ens smaka på övrig mat som står på bordet, sitter och hyvlar ostskivor som de stoppar direkt i munnen, tar för sig utan att tänka på att andra också vill ha osv. Dessutom sitter de inte stilla någon längre stund, går från matbordet då och då, sitter på kökssoffans armstöd och äter osv. Allt detta sker utan den minsta tillsägelse från min systers sida och jag blir så otroligt störd av detta! Det handlar ju trots allt inte bara om hennes barn och deras beteende utan även om våra egna som har fått en helt annan uppfostran. (Vi har en flicka som är fem och en pojke som är 2½ år gammal.)
Eftersom min syster inte reagerade på sina barns beteende så sa jag till de flera gånger och då tycker jag att syrran borde fattat att jag inte accepterar deras beteende, eller hur? Visst är det pinsamt när någon annan säger till ens egna barn och man får väl se det som ett misslyckande i sin egen uppfostran? Men hon verkar inte fatta överhuvudtaget. Jag tycker att hela matsituationen var så fruktansvärt stressande och irriterande, så jag känner nästan att jag inte vill ha de hemma hos oss mer. Men det är ju trots allt min syster… Jag hör absolut inte till de personerna som inte säger vad de tycker när någonting är fel, men jag var så otroligt upprörd över det hela så det hade bara blivit helt fel om jag hade sagt någonting då. Dessutom så ville jag ju inte förstöra vår vecka när vi ändå inte ses så ofta. Men idag när de har åkt så känner jag mig så otroligt arg på mig själv att jag inte satte stopp för det hela och sa till de på skarpen. Jag kände att de fullständigt tog över hela vår tillvaro och våra regler med sitt uppförande.
En annan sak som störde mig så otroligt mycket var att hennes barn sprang ut på vägen fast att jag hade påpekat detta för de innan och även bett min syster att säga till sina barn ordentligt att de absolut inte får vara där. Men de lyssnar ju inte på henne när hon lite snällt förklarar för de att de inte får vara där, och när de ändå gör det inte får någon tillsägelse… Jag tycker att detta är så otroligt dåligt eftersom det påverkar i allra högsta grad våra barn och deras säkerhet eftersom detta sänder helt fel signaler till de.
Jag är fruktansvärd frustrerad över det hela och jag vet helt enkelt inte vad ska jag göra för att få det som jag vill ha det hemma hos mig när de kommer. Behöver jag vara ännu mer tydlig nästa gång eller ska jag försöka diskutera detta med henne nu efteråt? Jag står helt enkelt inte ut med detta längre, det har varit så här varenda gång de har varit hos oss och de kommer säkert och hälsar på oss även nästa år… Det får helt enkelt inte bli så här en gång till!!!
Snälla, hjälp mig ni som varit med om liknande. Jag tror att det är ett ganska vanligt problem att man inte vet hur man ska hantera situationer där andras ungar inte kan uppföra sig och där man inte vill trampa någon på tårna. Visst, man kan undvika kompisar som inte har pli på sina barn, men när det gäller ens egen släkt...?
1
Egna barn, andras ungar... Min syster bor i Tyskland och har varit och hälsat på oss under den senaste veckan tillsammans med sina två flickor, sex och fyra år gamla. Barnen är jättegulliga och snälla i sig, men får alltid som de vill, aldrig något motstånd eller gränser. Min syster gör precis som barnen vill hela tiden, t.ex. avbryter hon sin frukost för att klä på barnen som har ätit färdigt och vill gå ut, istället för att be de att vänta tills hon själv har ätit färdigt. Detta medför att hela situationen kring matbordet blir fruktansvärt rörig och orolig. Inte för att det varit så mycket lugnare så länge de satt vid bordet: De tar för sig av maten innan alla ens har satt sig vid bordet, öser den sortens mat som de tycker om på sin tallrik utan att ens smaka på övrig mat som står på bordet, sitter och hyvlar ostskivor som de stoppar direkt i munnen, tar för sig utan att tänka på att andra också vill ha osv. Dessutom sitter de inte stilla någon längre stund, går från matbordet då och då, sitter på kökssoffans armstöd och äter osv. Allt detta sker utan den minsta tillsägelse från min systers sida och jag blir så otroligt störd av detta! Det handlar ju trots allt inte bara om hennes barn och deras beteende utan även om våra egna som har fått en helt annan uppfostran. (Vi har en flicka som är fem och en pojke som är 2½ år gammal.)
Eftersom min syster inte reagerade på sina barns beteende så sa jag till de flera gånger och då tycker jag att syrran borde fattat att jag inte accepterar deras beteende, eller hur? Visst är det pinsamt när någon annan säger till ens egna barn och man får väl se det som ett misslyckande i sin egen uppfostran? Men hon verkar inte fatta överhuvudtaget. Jag tycker att hela matsituationen var så fruktansvärt stressande och irriterande, så jag känner nästan att jag inte vill ha de hemma hos oss mer. Men det är ju trots allt min syster… Jag hör absolut inte till de personerna som inte säger vad de tycker när någonting är fel, men jag var så otroligt upprörd över det hela så det hade bara blivit helt fel om jag hade sagt någonting då. Dessutom så ville jag ju inte förstöra vår vecka när vi ändå inte ses så ofta. Men idag när de har åkt så känner jag mig så otroligt arg på mig själv att jag inte satte stopp för det hela och sa till de på skarpen. Jag kände att de fullständigt tog över hela vår tillvaro och våra regler med sitt uppförande.
En annan sak som störde mig så otroligt mycket var att hennes barn sprang ut på vägen fast att jag hade påpekat detta för de innan och även bett min syster att säga till sina barn ordentligt att de absolut inte får vara där. Men de lyssnar ju inte på henne när hon lite snällt förklarar för de att de inte får vara där, och när de ändå gör det inte får någon tillsägelse… Jag tycker att detta är så otroligt dåligt eftersom det påverkar i allra högsta grad våra barn och deras säkerhet eftersom detta sänder helt fel signaler till de.
Jag är fruktansvärd frustrerad över det hela och jag vet helt enkelt inte vad ska jag göra för att få det som jag vill ha det hemma hos mig när de kommer. Behöver jag vara ännu mer tydlig nästa gång eller ska jag försöka diskutera detta med henne nu efteråt? Jag står helt enkelt inte ut med detta längre, det har varit så här varenda gång de har varit hos oss och de kommer säkert och hälsar på oss även nästa år… Det får helt enkelt inte bli så här en gång till!!!
Snälla, hjälp mig ni som varit med om liknande. Jag tror att det är ett ganska vanligt problem att man inte vet hur man ska hantera situationer där andras ungar inte kan uppföra sig och där man inte vill trampa någon på tårna. Visst, man kan undvika kompisar som inte har pli på sina barn, men när det gäller ens egen släkt...?
Och ta ett snack med din syster när barnen somnat. Oavsett vad hon har för syn på uppfostran, så är det en sak som är säker: hemma hos dig bestämmer DU vad barn får göra resp inte göra! Detta är jag stenhård med, och jag respekterar självklart andras regler när vi är på besök.
Om hon är för \"snäll\" eller mesig eller inte fattar att hon gör sina flickor en björntjänst, så är det mest synd om flickorna. De kommer ju att dra på sig irritation och förebråelser och betraktas som \"jobbiga ungar\" bara för att deras mamma (och pappa, kanske) inte förmått uppfostra dem eller sätta gränser.
Även ganska små barn fattar att när man är bortbjuden beter man sig på ett visst sätt, och när man är hemma kan man vara på ett annat sätt. Förstår att detta är både ledsamt och jobbigt för dig men du måste stå på dig!
2
Fortsätt säga till dem! Och ta ett snack med din syster när barnen somnat. Oavsett vad hon har för syn på uppfostran, så är det en sak som är säker: hemma hos dig bestämmer DU vad barn får göra resp inte göra! Detta är jag stenhård med, och jag respekterar självklart andras regler när vi är på besök.
Om hon är för \"snäll\" eller mesig eller inte fattar att hon gör sina flickor en björntjänst, så är det mest synd om flickorna. De kommer ju att dra på sig irritation och förebråelser och betraktas som \"jobbiga ungar\" bara för att deras mamma (och pappa, kanske) inte förmått uppfostra dem eller sätta gränser.
Även ganska små barn fattar att när man är bortbjuden beter man sig på ett visst sätt, och när man är hemma kan man vara på ett annat sätt. Förstår att detta är både ledsamt och jobbigt för dig men du måste stå på dig!
Oj, det lät som att det varit en jobbig vecka. Visst är det jobbigt när ens egna uppfostringsmetoder krockar med andras!
En liten grej, totalt OT, är att jag blir så himla förvånad över att barnen har ett så dåligt bordsskick (för det tycker jag att de verkar ha) just när de bor i Tyskland. Min sambo kommer därifrån, och jag har alltid haft uppfattningen att bordsskick och annat \"vett och etikett\" för barn prioriteras mycket hårdare där än i Sverige. Som sagt, helt OT, men det bara slog mig. Där tror jag förresten verkligen att föräldrarna gör sina barn en stor björntjänst om de inte sätter tydliga gränder för hur man beter sig, det kommer att få följder för barnen socialt, tror jag. De blir helt enkelt inte lika \"attraktiva lekkamrater\" om de inte uppför sig enligt \"mallen\".
Sedan är det ju så att det är din systers barn, det är hon som ska uppfostra dem. Om hon vill gå från frukostbordet för att klä på barnen kan du ju knappast hindra henne, även om du själv inte skulle göra så. Det är hennes barn, och hon bestämmer över dem. Och om hon nu tycker det är en bra idé att _hennes_ barn leker på gatan, så får hon väl ta ansvar för det. Däremot ska du tydligt markera för dina barn att det är totalförbjudet för dem att göra samma sak. Hemma hos oss är standardfrasen att \"det spelar ingen roll vad x får göra/säga/äta, det bestämmer hans mamma och pappa. Men _du_ får _inte_ göra/säga/äta så, det bestämmer jag.\" När barnen blir lite större kan man ju också resonera med dem om varför man inte t ex får springa ut på vägen, och nya frasen är \"gör inte något bara för att andra gör det, använd ditt eget huvud.\"
Vet inte om du blev något klokare av mina funderingar, men om dethär stör relationen mellan dig och din syster så kan du väl, vid lämpligt tillfälle, påpeka att du tyckte att hennes senaste besök var påfrestande och varför. Kanske hade hon det jobbigt och orkade inte \"ta itu\" med barnen när hon var ensam med dem, utan behövde verkligen lite semster. Eller så har hon blivit lite \"hemmablind\" och ser inte riktigt vad som händer. Det är väl bra om man kan prata om hur det är.
3
Låt inte hennes uppfostran påverka din! Oj, det lät som att det varit en jobbig vecka. Visst är det jobbigt när ens egna uppfostringsmetoder krockar med andras!
En liten grej, totalt OT, är att jag blir så himla förvånad över att barnen har ett så dåligt bordsskick (för det tycker jag att de verkar ha) just när de bor i Tyskland. Min sambo kommer därifrån, och jag har alltid haft uppfattningen att bordsskick och annat \"vett och etikett\" för barn prioriteras mycket hårdare där än i Sverige. Som sagt, helt OT, men det bara slog mig. Där tror jag förresten verkligen att föräldrarna gör sina barn en stor björntjänst om de inte sätter tydliga gränder för hur man beter sig, det kommer att få följder för barnen socialt, tror jag. De blir helt enkelt inte lika \"attraktiva lekkamrater\" om de inte uppför sig enligt \"mallen\".
Sedan är det ju så att det är din systers barn, det är hon som ska uppfostra dem. Om hon vill gå från frukostbordet för att klä på barnen kan du ju knappast hindra henne, även om du själv inte skulle göra så. Det är hennes barn, och hon bestämmer över dem. Och om hon nu tycker det är en bra idé att _hennes_ barn leker på gatan, så får hon väl ta ansvar för det. Däremot ska du tydligt markera för dina barn att det är totalförbjudet för dem att göra samma sak. Hemma hos oss är standardfrasen att \"det spelar ingen roll vad x får göra/säga/äta, det bestämmer hans mamma och pappa. Men _du_ får _inte_ göra/säga/äta så, det bestämmer jag.\" När barnen blir lite större kan man ju också resonera med dem om varför man inte t ex får springa ut på vägen, och nya frasen är \"gör inte något bara för att andra gör det, använd ditt eget huvud.\"
Vet inte om du blev något klokare av mina funderingar, men om dethär stör relationen mellan dig och din syster så kan du väl, vid lämpligt tillfälle, påpeka att du tyckte att hennes senaste besök var påfrestande och varför. Kanske hade hon det jobbigt och orkade inte \"ta itu\" med barnen när hon var ensam med dem, utan behövde verkligen lite semster. Eller så har hon blivit lite \"hemmablind\" och ser inte riktigt vad som händer. Det är väl bra om man kan prata om hur det är.
är att du slipper ha dem hos dig på ett helt år :) Visst, kan man bli irriterad. Min systers pojke är väldigt kräsen och när min systers familj bodde hos oss mutade min syster pojken med yoggi, sedan flingor, sedan macka, sedan mjölkchoklad, sedan äggrora, sedan frukt och sedan pankaka till frukost - till en och samma frukost! Mat som jag köpte och som han inte åt och som blev slängd! Det var så löjligt att se där han satt vid bordet med sur min och all den maten framför sig. Då var jag naturligtvis på gränsen, men sa ingenting...och idag är jag glad för det. Jag vet att min syster bara skulle ha blivit defensiv och hittat saker att klaga på hos mina barn och då skulle det bli bråk, bråk, bråk.
Men när hon hälsar på igen kommer jag att komma ihåg hur det var sist och förvarna om att \"nu får han välja en sak till frukost - inte 1000 olika som han ändå inte vill äta\". Det är svårare att sätta gränser när gränserna redan har överskridits än att förvarna. Det är mycket viktigt att du förvarnar din syster nästa gång om hur du vill att barnen ska uppföra sig vid matbordet och att de ska lyda så att de inte råkar illa ut.
4
Det som är bra är att du slipper ha dem hos dig på ett helt år :) Visst, kan man bli irriterad. Min systers pojke är väldigt kräsen och när min systers familj bodde hos oss mutade min syster pojken med yoggi, sedan flingor, sedan macka, sedan mjölkchoklad, sedan äggrora, sedan frukt och sedan pankaka till frukost - till en och samma frukost! Mat som jag köpte och som han inte åt och som blev slängd! Det var så löjligt att se där han satt vid bordet med sur min och all den maten framför sig. Då var jag naturligtvis på gränsen, men sa ingenting...och idag är jag glad för det. Jag vet att min syster bara skulle ha blivit defensiv och hittat saker att klaga på hos mina barn och då skulle det bli bråk, bråk, bråk.
Men när hon hälsar på igen kommer jag att komma ihåg hur det var sist och förvarna om att \"nu får han välja en sak till frukost - inte 1000 olika som han ändå inte vill äta\". Det är svårare att sätta gränser när gränserna redan har överskridits än att förvarna. Det är mycket viktigt att du förvarnar din syster nästa gång om hur du vill att barnen ska uppföra sig vid matbordet och att de ska lyda så att de inte råkar illa ut.
Det var precis vad jag behövde höra. Visst är det jag som bestämmer vilka regler som ska gälla hemma hos oss! För vi gör ju också det när vi hälsar på de. Och jag håller med dig om att även små barn fattar att det kan finnas olika regler på olika ställen, det är bara det att om inte deras mamma fattar eller vill gå med på det, så kommer ju aldrig ungarna förstå eller acceptera det heller. Så det hänger ju helt o hållet på hur min syster beter sig. Frågan är bara hur jag ska få henne att förstå det hela. För det är nog som \"me\" skriver att det förmodligen skulle sluta med bråk även om jag på ett väldigt \"försiktigt och skonsamt\" sätt skulle försöka förklara för henne hur jag känner. Hon skulle förmodligen även leta efter en massa fel i hur vi uppfostrar våra barn.
Jag får fundera på hur jag ska gå tillväga. Men en sak är säker: Nästa gång är det jag som bestämmer och det blir helt på våra villkor!!!
5
Tack, Annika! Det var precis vad jag behövde höra. Visst är det jag som bestämmer vilka regler som ska gälla hemma hos oss! För vi gör ju också det när vi hälsar på de. Och jag håller med dig om att även små barn fattar att det kan finnas olika regler på olika ställen, det är bara det att om inte deras mamma fattar eller vill gå med på det, så kommer ju aldrig ungarna förstå eller acceptera det heller. Så det hänger ju helt o hållet på hur min syster beter sig. Frågan är bara hur jag ska få henne att förstå det hela. För det är nog som \"me\" skriver att det förmodligen skulle sluta med bråk även om jag på ett väldigt \"försiktigt och skonsamt\" sätt skulle försöka förklara för henne hur jag känner. Hon skulle förmodligen även leta efter en massa fel i hur vi uppfostrar våra barn.
Jag får fundera på hur jag ska gå tillväga. Men en sak är säker: Nästa gång är det jag som bestämmer och det blir helt på våra villkor!!!
Va’ skönt o höra att du tycker och gör precis som vi brukar göra. Vi brukar nämligen också säga till våra barn att det som andra gör får deras föräldrar bestämma, men det som de får göra bestämmer vi. Och att det är helt okej att göra olika. Använd ditt eget huvud och häng inte bara med på vad andra gör, utan tänk själv, ifrågasätt och säg ifrån om du tycker att något är fel – det är en av de vikigaste saker man ska lära sina barn, tycker jag. Jag tror faktiskt att just detta har ”räddat” våra barns uppfostran när min syster kommer och håller på att förstöra alltihop. De vet att vi inte brukar göra så och de känner förmodligen innerst inne att det inte är okej som kusinerna beter sig.
Sedan tror jag också att du har rätt i att man till och med är hårdare med barnens bordsskick i Tyskland än vad vi är här i Sverige, vilket ju betyder att folk där måste reagera lika mycket som jag. Jag tror att min syster har blivit väldigt hemmablind och fattar inte riktigt vad hon håller på med. Jag vet bara inte hur jag ska få henne att förstå detta. Det är känsliga saker det här, att tala om för någon att det inte är okej hur man uppfostrar sina barn… Har du något bra förslag på hur jag ska gå tillväga så är jag mer än tacksam…!
6
Hej Mamma Mu! Va’ skönt o höra att du tycker och gör precis som vi brukar göra. Vi brukar nämligen också säga till våra barn att det som andra gör får deras föräldrar bestämma, men det som de får göra bestämmer vi. Och att det är helt okej att göra olika. Använd ditt eget huvud och häng inte bara med på vad andra gör, utan tänk själv, ifrågasätt och säg ifrån om du tycker att något är fel – det är en av de vikigaste saker man ska lära sina barn, tycker jag. Jag tror faktiskt att just detta har ”räddat” våra barns uppfostran när min syster kommer och håller på att förstöra alltihop. De vet att vi inte brukar göra så och de känner förmodligen innerst inne att det inte är okej som kusinerna beter sig.
Sedan tror jag också att du har rätt i att man till och med är hårdare med barnens bordsskick i Tyskland än vad vi är här i Sverige, vilket ju betyder att folk där måste reagera lika mycket som jag. Jag tror att min syster har blivit väldigt hemmablind och fattar inte riktigt vad hon håller på med. Jag vet bara inte hur jag ska få henne att förstå detta. Det är känsliga saker det här, att tala om för någon att det inte är okej hur man uppfostrar sina barn… Har du något bra förslag på hur jag ska gå tillväga så är jag mer än tacksam…!
att de bor långt borta så jag slipper ha det så här jämt, men det hade ju trots allt varit mycket trevligare om jag också kunde njuta lite grann när vi väl ses. Men det kan jag ju inte när jag bara retar mig på deras sätt att uppföra sig. Och jag känner precis som du – jag skulle så otroligt gärna vilja säga vad jag tycker, men förmodligen skulle det bara sluta med en massa bråk och hon skulle leta efter brister i vår egen uppfostran.
Jag har själv börjat fundera på det du föreslår, nämligen att förvarna henne om vissa saker innan hon kommer nästa gång. Då ska det vara på våra villkor och som vi brukar ha det hemma och barnen får finna sig i att vi gör annorlunda än de brukar göra hemma. Nu är vi hemma hos oss och då är det våra regler som gäller! Blir nog ingen lätt match det där, men jag står inte ut med att ha det så här längre, så hon får helt enkelt bli lite sur då. Det är väl inte meningen att jag ska må dåligt varje gång de har åkt?
7
Visst är det en fördel att de bor långt borta så jag slipper ha det så här jämt, men det hade ju trots allt varit mycket trevligare om jag också kunde njuta lite grann när vi väl ses. Men det kan jag ju inte när jag bara retar mig på deras sätt att uppföra sig. Och jag känner precis som du – jag skulle så otroligt gärna vilja säga vad jag tycker, men förmodligen skulle det bara sluta med en massa bråk och hon skulle leta efter brister i vår egen uppfostran.
Jag har själv börjat fundera på det du föreslår, nämligen att förvarna henne om vissa saker innan hon kommer nästa gång. Då ska det vara på våra villkor och som vi brukar ha det hemma och barnen får finna sig i att vi gör annorlunda än de brukar göra hemma. Nu är vi hemma hos oss och då är det våra regler som gäller! Blir nog ingen lätt match det där, men jag står inte ut med att ha det så här längre, så hon får helt enkelt bli lite sur då. Det är väl inte meningen att jag ska må dåligt varje gång de har åkt?
Dina barn behöver lugn och ro när de äter och att hennes barn får respektera det eller äta i ett annat dum?
Förstår att du är ledsen - jag blir också galen på föräldrar som tycker det är okej att deras barn ska styra/trakassera ett helt sällskap med människor.
8
Kan du inte bara förklara att... Dina barn behöver lugn och ro när de äter och att hennes barn får respektera det eller äta i ett annat dum?
Förstår att du är ledsen - jag blir också galen på föräldrar som tycker det är okej att deras barn ska styra/trakassera ett helt sällskap med människor.
Jag tycker att Camelias förslag var jättebra - att säga att dina barn behöver lugn och ro. För det är ju sant, även om det iofs är lika sant att hennes barn behöver det också.
10
Håller med Camelia Jag tycker att Camelias förslag var jättebra - att säga att dina barn behöver lugn och ro. För det är ju sant, även om det iofs är lika sant att hennes barn behöver det också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
