Skit också...
Abort
  1. Manonym
    #1

    Skit också...

    Sitter och är alldeles svettig och smått chockad. Trodde att jag kanske hade kommit in i klimakteriet men är så gravid man kan vara.

    Av jätteolika skäl så kan vi inte behålla detta. Men vad gör jag nu?
    Troligen är jag i vecka 12, får man ta abort då?

    Om jag tillhör Danderyds sjukhus, vet någon vart jag kan ringa och beställa tid?

    Om någon orkar, snälla hjälp mig jag har riktigt panik! :,(
  2. 1
    Skit också... Sitter och är alldeles svettig och smått chockad. Trodde att jag kanske hade kommit in i klimakteriet men är så gravid man kan vara.

    Av jätteolika skäl så kan vi inte behålla detta. Men vad gör jag nu?
    Troligen är jag i vecka 12, får man ta abort då?

    Om jag tillhör Danderyds sjukhus, vet någon vart jag kan ringa och beställa tid?

    Om någon orkar, snälla hjälp mig jag har riktigt panik! :,(
  3. mia
    #2

    Ring till

    sjukhuset direkt på måndag morgon och boka tid. Man får göra abort även efter v12 men då blir det kirurgisk, inte medicinsk.

    Vet att det är en väldigt jobbig situation, skickar många kramar!
  4. 2
    Ring till sjukhuset direkt på måndag morgon och boka tid. Man får göra abort även efter v12 men då blir det kirurgisk, inte medicinsk.

    Vet att det är en väldigt jobbig situation, skickar många kramar!
  5. Manonym
    #3

    Tack för ditt svar!

    Jag har ringt och fått tid när man kan ringa och boka tid. Kunde knappt prata i luren, usch...

    Jag har också läst om kirurgisk abort, och jag som är livrädd för sjukhusvården.
    Vet du om man har mycket ont under själva ingreppet?

    Sitter just nu och hyperventilerar, skitjobbigt är det. Faan. :(
  6. 3
    Tack för ditt svar! Jag har ringt och fått tid när man kan ringa och boka tid. Kunde knappt prata i luren, usch...

    Jag har också läst om kirurgisk abort, och jag som är livrädd för sjukhusvården.
    Vet du om man har mycket ont under själva ingreppet?

    Sitter just nu och hyperventilerar, skitjobbigt är det. Faan. :(
  7. Manonym
    #4

    Vilken huvudvärk man får...

    Har nog aldrig tänkt så många tankar i hela mitt liv som dessa timmar efter testet.

    Maken kände spontant att det vore kul med en liten till, det var jag som fick förklara att vi kommer att vara pensionärer när denne fortfarande bor hemma. Vi har åldern emot oss rätt så rejält.
    Orken kommer inte att finnas där, helt enkelt.

    Detta skulle ha hänt för 10 år sedan, inte nu...

    Kanske bra att man inte kan göra något nu under helgen så man hinner \"tänka klart\" och grubbla. Men jag har räknat och är troligen på gränsen att göra abort, så det lär ju bli kännbart också. Och det blir bråttom på måndag, hoppas de svarar när man ringer bara... Men är jag så korkad att knasig mens är början på klimakteriet så får jag väl skylla mig själv helt enkelt. :,(
    (Har läst om klimakteriet också under den här tiden.)

    Jag önskar att min graviditet kunde växa i någon annans mage som har längtat och kämpat...
    Fy, jag känner mig så rutten.
    Tack för att detta forum finns, så man kan skriva av sig.
  8. 4
    Vilken huvudvärk man får... Har nog aldrig tänkt så många tankar i hela mitt liv som dessa timmar efter testet.

    Maken kände spontant att det vore kul med en liten till, det var jag som fick förklara att vi kommer att vara pensionärer när denne fortfarande bor hemma. Vi har åldern emot oss rätt så rejält.
    Orken kommer inte att finnas där, helt enkelt.

    Detta skulle ha hänt för 10 år sedan, inte nu...

    Kanske bra att man inte kan göra något nu under helgen så man hinner \"tänka klart\" och grubbla. Men jag har räknat och är troligen på gränsen att göra abort, så det lär ju bli kännbart också. Och det blir bråttom på måndag, hoppas de svarar när man ringer bara... Men är jag så korkad att knasig mens är början på klimakteriet så får jag väl skylla mig själv helt enkelt. :,(
    (Har läst om klimakteriet också under den här tiden.)

    Jag önskar att min graviditet kunde växa i någon annans mage som har längtat och kämpat...
    Fy, jag känner mig så rutten.
    Tack för att detta forum finns, så man kan skriva av sig.
  9. Manonym
    #5

    Ett dygn till har gått

    Nu har jag söndagen och två nätter kvar innan måndag när jag ska ringa till kliniken.
    Jag har bränt slut på alla hjärnceller snart. Undrar hur mycket man orkar fundera egentligen...
  10. 5
    Ett dygn till har gått Nu har jag söndagen och två nätter kvar innan måndag när jag ska ringa till kliniken.
    Jag har bränt slut på alla hjärnceller snart. Undrar hur mycket man orkar fundera egentligen...
  11. nyfiken gul
    #6

    Så kände ...

    jag mig också, alldeles slut i huvudet. Men du, tänka måste man. Antingen före eller efter (det vanligaste är både och). Att spara alla tankar till efteråt är inget att rekommendera. Ett tips är att skriva upp dina tankar och försöka sortera dem. En + och - lista kanske? Den kan vara till stor hjälp när aborten väl är gjord.

    Vill du bolla tankarna med oss, skriv då gärna här igen! Jag tittar in på sidan igen framåt kvällen.

    Kram
  12. 6
    Så kände ... jag mig också, alldeles slut i huvudet. Men du, tänka måste man. Antingen före eller efter (det vanligaste är både och). Att spara alla tankar till efteråt är inget att rekommendera. Ett tips är att skriva upp dina tankar och försöka sortera dem. En + och - lista kanske? Den kan vara till stor hjälp när aborten väl är gjord.

    Vill du bolla tankarna med oss, skriv då gärna här igen! Jag tittar in på sidan igen framåt kvällen.

    Kram
  13. demi
    #7

    ja, man får abort efter v 12 men när man gått över

    11+6 (11 veckor + sex dagar) måste man göra en tvåstegsabort vilket betyder att det är en variant av medicinsk abort men att man är inskriven på sjukhuset och man föder fram fostret. jag förstår om detta låter svårt och jobbigt, du verkar ha det tufft som du hard et men jag tänkte attd et kanske blir en störra chock om du inte hinner smälta det.

    man får göra abort fram till v 17+6 utan tillståend av socialstyrelsen så ur den synvinkeln har du inte ont om tid.

    ring direkt på måndag och försök få en akuttid och förklara att du tror att du är på gränsen.

    på vårdguiden.se kan du hitta telfonnummer till abortkliniker i stockholm, ring och kolla runt vilken klinik som har kortast väntetid, man har rätt att söka abort på vilket sjukhus som helst, inte bara det man normalt \"tillhör\".

    be att få en tid hos kurator samtidigt, det kan vara skönt att få prata när man mår så dåligt som du gör nu! det kan lätta. kuratorns jobb är att stödja dig i ditt beslut, inte att övertala dig att behålla graviditeten!

    styrekkramar!

  14. 7
    ja, man får abort efter v 12 men när man gått över 11+6 (11 veckor + sex dagar) måste man göra en tvåstegsabort vilket betyder att det är en variant av medicinsk abort men att man är inskriven på sjukhuset och man föder fram fostret. jag förstår om detta låter svårt och jobbigt, du verkar ha det tufft som du hard et men jag tänkte attd et kanske blir en störra chock om du inte hinner smälta det.

    man får göra abort fram till v 17+6 utan tillståend av socialstyrelsen så ur den synvinkeln har du inte ont om tid.

    ring direkt på måndag och försök få en akuttid och förklara att du tror att du är på gränsen.

    på vårdguiden.se kan du hitta telfonnummer till abortkliniker i stockholm, ring och kolla runt vilken klinik som har kortast väntetid, man har rätt att söka abort på vilket sjukhus som helst, inte bara det man normalt \"tillhör\".

    be att få en tid hos kurator samtidigt, det kan vara skönt att få prata när man mår så dåligt som du gör nu! det kan lätta. kuratorns jobb är att stödja dig i ditt beslut, inte att övertala dig att behålla graviditeten!

    styrekkramar!

  15. demi
    #8

    om det blir en kirurgisk

    abort är man nedsövd under ingreppet och man brukar känna lite som mensvärk efteråt (endel har inte ont alls, andra mer) men ofta kan man smärtlindras med vanliga alvedon och vila i någon dag.

    medicinsk abort är detsamma, man är vaken och får tabletter som framkallar ett mindre värkarbete och så får man som en kraftig mens med mensvärk. också mycket individuellt hur smärtsamt det är men man får smärtlindring påsjukhuset, tabletter eller sprutor.

    vid en tvåstegsabort är det också mycket olika. man får tabletter två dagar innan, kommer sedan till sjukhuset och får nya tabletter var tredje/fjärde timme till dess att fostret är ute. man brukar \"skrapas\" efteråt för att vara säker på att inga rester finns kvar som kan orsaka infektion (som en kirurgisk abort). smärtlindring är normalt morfin, ev bedövning i slidan om man har mycket ont. väldigt olika hur stort behovet av smärtlindring är.

    fråga mer om du behöver mer info!
  16. 8
    om det blir en kirurgisk abort är man nedsövd under ingreppet och man brukar känna lite som mensvärk efteråt (endel har inte ont alls, andra mer) men ofta kan man smärtlindras med vanliga alvedon och vila i någon dag.

    medicinsk abort är detsamma, man är vaken och får tabletter som framkallar ett mindre värkarbete och så får man som en kraftig mens med mensvärk. också mycket individuellt hur smärtsamt det är men man får smärtlindring påsjukhuset, tabletter eller sprutor.

    vid en tvåstegsabort är det också mycket olika. man får tabletter två dagar innan, kommer sedan till sjukhuset och får nya tabletter var tredje/fjärde timme till dess att fostret är ute. man brukar \"skrapas\" efteråt för att vara säker på att inga rester finns kvar som kan orsaka infektion (som en kirurgisk abort). smärtlindring är normalt morfin, ev bedövning i slidan om man har mycket ont. väldigt olika hur stort behovet av smärtlindring är.

    fråga mer om du behöver mer info!
  17. Manonym
    #9

    Tack för din info!

    Jo, jag har försökt att räkna och räkna... och troligen blir det nog en tvåstegsabort, det är troligen precis över den gränsen. Jag har inte vetat hur man räknar, men hittat lite sätt på nätet och troligen är jag i vecka 12-16. Så jag räknar med det högre talet då jag är lite osäker på den \"äkta\" mensens första dag.

    Men jag kan undra hur man mår efter en tvåstegsabort, kan man stå på benen dagen efter, om man normalt tillhör den lite mer \"tåliga\" sorten?
    Jag kommer inte att vara ensam, min man kommer att vara med hela tiden. Så stöd kommer ju att finnas.

    Funderar också på medicinen man tar första dagen, den som ska få allt att stanna upp. Kan det bli att man ändå får ett värkarbete utan den extra medicinen man får dag 2 (som jag förstår är värkstimulerande)?
    Ska man kanske ta med sig tjocka bindor till jobbet för säkerhets skull under dessa mellandagar?

    Kan mina tidigare förlossningar som alla varit \"enkla\" och snabba ha en inverkan? Tänker främst på själva tidsförloppet, då jag kan känna oro att det går snabbare än man tänker sig.

    Tack snälla för att du orkar läsa och kanske hinna svara på mina frågor.
    Trodde ju aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen, det fanns verkligen inte med på min världskarta. :/
  18. 9
    Tack för din info! Jo, jag har försökt att räkna och räkna... och troligen blir det nog en tvåstegsabort, det är troligen precis över den gränsen. Jag har inte vetat hur man räknar, men hittat lite sätt på nätet och troligen är jag i vecka 12-16. Så jag räknar med det högre talet då jag är lite osäker på den \"äkta\" mensens första dag.

    Men jag kan undra hur man mår efter en tvåstegsabort, kan man stå på benen dagen efter, om man normalt tillhör den lite mer \"tåliga\" sorten?
    Jag kommer inte att vara ensam, min man kommer att vara med hela tiden. Så stöd kommer ju att finnas.

    Funderar också på medicinen man tar första dagen, den som ska få allt att stanna upp. Kan det bli att man ändå får ett värkarbete utan den extra medicinen man får dag 2 (som jag förstår är värkstimulerande)?
    Ska man kanske ta med sig tjocka bindor till jobbet för säkerhets skull under dessa mellandagar?

    Kan mina tidigare förlossningar som alla varit \"enkla\" och snabba ha en inverkan? Tänker främst på själva tidsförloppet, då jag kan känna oro att det går snabbare än man tänker sig.

    Tack snälla för att du orkar läsa och kanske hinna svara på mina frågor.
    Trodde ju aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen, det fanns verkligen inte med på min världskarta. :/
  19. Manonym
    #10

    Ja, jag tänker och tänker

    och jag är även normalt en som gärna vänder utochin på saker om och om igen. Andra kan tycka att jag funderar och grubblar för mycket, men för mig hjälper det. För precis som du skriver, så kan jag inte vänta några veckor med det när det är försent så att säga. Det är ju NU jag behöver sortera alla tankar.

    Jag har försökt att lägga in allt i det här beslutet. Har läst mycket om graviditeter, spädbarnstiden osv, jag kollar även i ankomstgrupper här, allt för att även påminna om hur det kändes men även påminna om vad jag kommer att vara utan.

    Dessutom föds en nära anhörig ungefär samtidigt som jag är beräknad, så jag har även tagit med detta i mina tankar.

    Jag har kommit fram till att min värsta ångest ligger hos den orättvisa som finns i världen. Jag skulle vilja ge bort den här graviditeten, men det går inte.
    Jag vet också att jag kommer inte att kunna berätta om detta, för vem jag än skulle kunna göra det med, så skulle jag trampa på en öm tå. (Har vänninor som inte kan få barn, fått missfall, eller inte fått barn alls osv.)

    Men en viktig tankegång är att jag vet att jag inte kommer att orka med 20-25 år till. Det är uteslutet helt enkelt. Jag skulle nämligen vara pensionär men ändå ha ett barn hemmaboendes.

    Jag har ju siktat in mig på att nästa spädbarn jag håller i famnen är ett barnbarn, det är ju min mentala status på den nivån att vara förälder, och det är ju att bli morförälder.

    Jag har även gjort som du tipsar om, att göra listor med + och -. Kan säga att jag skrev ingenting på +, absolut ingenting.

    Jag känner också att när jag kommer till sjukhuskliniken, så är jag inte orolig för mina argument heller. Så på sätt och vis är jag nog klar med själva beslutet och varför det togs.

    Tack för kramen och att du svarade! Det betyder mycket!
  20. 10
    Ja, jag tänker och tänker och jag är även normalt en som gärna vänder utochin på saker om och om igen. Andra kan tycka att jag funderar och grubblar för mycket, men för mig hjälper det. För precis som du skriver, så kan jag inte vänta några veckor med det när det är försent så att säga. Det är ju NU jag behöver sortera alla tankar.

    Jag har försökt att lägga in allt i det här beslutet. Har läst mycket om graviditeter, spädbarnstiden osv, jag kollar även i ankomstgrupper här, allt för att även påminna om hur det kändes men även påminna om vad jag kommer att vara utan.

    Dessutom föds en nära anhörig ungefär samtidigt som jag är beräknad, så jag har även tagit med detta i mina tankar.

    Jag har kommit fram till att min värsta ångest ligger hos den orättvisa som finns i världen. Jag skulle vilja ge bort den här graviditeten, men det går inte.
    Jag vet också att jag kommer inte att kunna berätta om detta, för vem jag än skulle kunna göra det med, så skulle jag trampa på en öm tå. (Har vänninor som inte kan få barn, fått missfall, eller inte fått barn alls osv.)

    Men en viktig tankegång är att jag vet att jag inte kommer att orka med 20-25 år till. Det är uteslutet helt enkelt. Jag skulle nämligen vara pensionär men ändå ha ett barn hemmaboendes.

    Jag har ju siktat in mig på att nästa spädbarn jag håller i famnen är ett barnbarn, det är ju min mentala status på den nivån att vara förälder, och det är ju att bli morförälder.

    Jag har även gjort som du tipsar om, att göra listor med + och -. Kan säga att jag skrev ingenting på +, absolut ingenting.

    Jag känner också att när jag kommer till sjukhuskliniken, så är jag inte orolig för mina argument heller. Så på sätt och vis är jag nog klar med själva beslutet och varför det togs.

    Tack för kramen och att du svarade! Det betyder mycket!
  21. Manonym
    #11

    Tack, troligen är det längre

    Det blir nog tvåstegsabort då jag tror att jag kan vara i vecka 12-16 (trol v.14). Missade hur man räknar, men hittade någon graviditetskalender, och enligt den var jag i v 14+...

    Jag ska ta och skriva upp alla telefonnummer jag kan få tag på, så det blir till att ringa i morgon och söka en akuttid.

    Den värsta chocken har lagt sig nu, och jag har verkligen funderat igenom både fram och baklänges nu. Och som jag skrev ovan till \"nyfiken guls\" tips med + och -, så är just + helt tomt. Finns inga + alls.

    Jag har läst väldigt mycket också om tvåstegsaborter (även varit inne på antisidor...) för att begripa vad som händer.

    Det som oroar mig mest, är väl att när man tar just den första medicinen för att \"avsluta\" är att det kommer igång ett värkarbete innan medicinen dag 2. Alltså ska jag ta med mig bindor till jobbet ifall det startar tidigare?
    Och att det även kan gå väldigt fort som mina förlossningar har gjort. (Hade extremt intensiva och snabba förlossningsarbeten.)

    Jag känner av att livmodern jobbar som sjutton redan, alltså drar ihop sig i sammandragningar. Det känns neråt med en känsla av en \"ljummen Vicks blå\", ungefär. Och så hade jag under hela tiden med de andra graviditeterna, och efter förlossningarna var jag inte ens öm i magen, inte ens vid amningen när livmodern drar ihop sig lite extra, troligen för att livmodermuskeln var så vältränad (egen teori).

    Så just i nuläget är min minsta oro/ångest över smärta eller att föda fram fostret. Det är nog mer känslan av att det är så orättvist mot alla som inte kan bli gravida.

    Har även grälat med min yngsta tonåring hela helgen (mest om pengar) så jag är lite slut och trött av det också... Jag känner att jag måste orka med det liv jag redan har, och ibland känns det knappt som det är.

    Tack snälla för svar och styrkekramen, det känns bra att få skriva av sig lite!
  22. 11
    Tack, troligen är det längre Det blir nog tvåstegsabort då jag tror att jag kan vara i vecka 12-16 (trol v.14). Missade hur man räknar, men hittade någon graviditetskalender, och enligt den var jag i v 14+...

    Jag ska ta och skriva upp alla telefonnummer jag kan få tag på, så det blir till att ringa i morgon och söka en akuttid.

    Den värsta chocken har lagt sig nu, och jag har verkligen funderat igenom både fram och baklänges nu. Och som jag skrev ovan till \"nyfiken guls\" tips med + och -, så är just + helt tomt. Finns inga + alls.

    Jag har läst väldigt mycket också om tvåstegsaborter (även varit inne på antisidor...) för att begripa vad som händer.

    Det som oroar mig mest, är väl att när man tar just den första medicinen för att \"avsluta\" är att det kommer igång ett värkarbete innan medicinen dag 2. Alltså ska jag ta med mig bindor till jobbet ifall det startar tidigare?
    Och att det även kan gå väldigt fort som mina förlossningar har gjort. (Hade extremt intensiva och snabba förlossningsarbeten.)

    Jag känner av att livmodern jobbar som sjutton redan, alltså drar ihop sig i sammandragningar. Det känns neråt med en känsla av en \"ljummen Vicks blå\", ungefär. Och så hade jag under hela tiden med de andra graviditeterna, och efter förlossningarna var jag inte ens öm i magen, inte ens vid amningen när livmodern drar ihop sig lite extra, troligen för att livmodermuskeln var så vältränad (egen teori).

    Så just i nuläget är min minsta oro/ångest över smärta eller att föda fram fostret. Det är nog mer känslan av att det är så orättvist mot alla som inte kan bli gravida.

    Har även grälat med min yngsta tonåring hela helgen (mest om pengar) så jag är lite slut och trött av det också... Jag känner att jag måste orka med det liv jag redan har, och ibland känns det knappt som det är.

    Tack snälla för svar och styrkekramen, det känns bra att få skriva av sig lite!
  23. nyfiken gul
    #12

    Att ...

    inte känna sig så ensam, betydde mycket för mig när jag var i din sits. Därför känns det viktigt att kunna ge den tröst och det stöd, som jag själv upplevde. Dessutom finns det egna läkande krafter i detta.

    Jag \"glömde\" efter aborten, varför jag tagit det beslutet. Därför tipsade jag dig om en + och - lista.

    Kram igen!
  24. 12
    Att ... inte känna sig så ensam, betydde mycket för mig när jag var i din sits. Därför känns det viktigt att kunna ge den tröst och det stöd, som jag själv upplevde. Dessutom finns det egna läkande krafter i detta.

    Jag \"glömde\" efter aborten, varför jag tagit det beslutet. Därför tipsade jag dig om en + och - lista.

    Kram igen!
  25. demi
    #13

    jag tror att det är så för de flesta

    som gör en abort, man hoppades och trodde att det inte skulle hända en själv. det är mycket få som tar lätt på en abort, det brukar ligga mycket sorg och tankemöda innan man fattar sitt beslut, det är min erfarenhet.

    ofta räknar man utifrån mensens sita dag som dag 0+0 på en graviditet, men om man är osäker eller har oregelbunden mens kan det vara mycket svårt att veta. ett vaginalt ultraljud görs alltid före en abort för att fastställa gravlängd och därmed kunna bestämma en metod.

    när det gäller tvåstegsaborter är det väldigt svårt att säga hur man komemr att må.
    de första tabletterna man får är mifegyn, de avstannar graviditetens hormontillförsel. det händer att man kan blöda och börja känna sammandragningar och blöda lite. bindor är nog en bra idé för att du skall känna dig tryggare.

    för de allra flesta tar det en dag på sjukhuset. sedan brukar det bli en skrapning, särskilt om det är relativt tidigt i grav då det är svårare för läkarna att avgöra huruvida hela moderkakan kommit ut. ofta är det en försiktighetsåtgärd. eftersom denna blir en \"akut\" operation på det att den inte kan planeras i förväg kan det ibland dröja innan man kommer till op. detta gör att många, men inte alla, blir kvar över natten. jaghar varit med om kvinnor som aborterat före lunch och de som det dröjt ett par dygn. det senare är tämligen ovanligt. det vanligaste är framåt eftermiddagen om man kommer tidigt på morgonen. du beskriver att du haft lätta förlossningar, kanske är det så att du komemr regaera starkt på medicinen (mifegyn och cytotec) och däremd att det går snabbt, men jag vågar faktiskt inte tro något alls tyvärr. jag är inte medicinare utan kurator.

    normalt brukar man absolut kunna stå på benen dagen efter, det jobbigaste är nog ofta det psykiska för många som gör en abort, oavsett metod. men är man säker på sitt beslut brukar den ledsnad och sorg man kan känna ändå klinga ut med tiden. det blir inte alltid som man tänkt sig och det är viktigt att inte lägga någon skuld på sig själv för att man gör en abort.

    om du villkan du som sagt be om en kurtorssamtal för att få prata om du vill. ibland kan det vara en lättnad att få tala om en abort även om man är säker.

    vad bra att din man är med, det är bra med sällskap och stöd!

    styrkekramar till dig! jag hoppas att du ändå skall känna att det går bättre än du tänkt dig även om det känns svårt och jobbigt för er nu.
  26. 13
    jag tror att det är så för de flesta som gör en abort, man hoppades och trodde att det inte skulle hända en själv. det är mycket få som tar lätt på en abort, det brukar ligga mycket sorg och tankemöda innan man fattar sitt beslut, det är min erfarenhet.

    ofta räknar man utifrån mensens sita dag som dag 0+0 på en graviditet, men om man är osäker eller har oregelbunden mens kan det vara mycket svårt att veta. ett vaginalt ultraljud görs alltid före en abort för att fastställa gravlängd och därmed kunna bestämma en metod.

    när det gäller tvåstegsaborter är det väldigt svårt att säga hur man komemr att må.
    de första tabletterna man får är mifegyn, de avstannar graviditetens hormontillförsel. det händer att man kan blöda och börja känna sammandragningar och blöda lite. bindor är nog en bra idé för att du skall känna dig tryggare.

    för de allra flesta tar det en dag på sjukhuset. sedan brukar det bli en skrapning, särskilt om det är relativt tidigt i grav då det är svårare för läkarna att avgöra huruvida hela moderkakan kommit ut. ofta är det en försiktighetsåtgärd. eftersom denna blir en \"akut\" operation på det att den inte kan planeras i förväg kan det ibland dröja innan man kommer till op. detta gör att många, men inte alla, blir kvar över natten. jaghar varit med om kvinnor som aborterat före lunch och de som det dröjt ett par dygn. det senare är tämligen ovanligt. det vanligaste är framåt eftermiddagen om man kommer tidigt på morgonen. du beskriver att du haft lätta förlossningar, kanske är det så att du komemr regaera starkt på medicinen (mifegyn och cytotec) och däremd att det går snabbt, men jag vågar faktiskt inte tro något alls tyvärr. jag är inte medicinare utan kurator.

    normalt brukar man absolut kunna stå på benen dagen efter, det jobbigaste är nog ofta det psykiska för många som gör en abort, oavsett metod. men är man säker på sitt beslut brukar den ledsnad och sorg man kan känna ändå klinga ut med tiden. det blir inte alltid som man tänkt sig och det är viktigt att inte lägga någon skuld på sig själv för att man gör en abort.

    om du villkan du som sagt be om en kurtorssamtal för att få prata om du vill. ibland kan det vara en lättnad att få tala om en abort även om man är säker.

    vad bra att din man är med, det är bra med sällskap och stöd!

    styrkekramar till dig! jag hoppas att du ändå skall känna att det går bättre än du tänkt dig även om det känns svårt och jobbigt för er nu.
  27. demi
    #14

    jag lägger mig i lite

    här också, hoppas attde t är ok.

    jag tycker att ditt inlägg gör att du verkar enormt geneomtänkt och säker på din sak. du verkar vara en stark kvinna och du kommer att fixa det här även omd et känns svårt nu. du har helt klart för dig varför du önskar avbryta denna grav du ej önskat.

    fler kramar!
  28. 14
    jag lägger mig i lite här också, hoppas attde t är ok.

    jag tycker att ditt inlägg gör att du verkar enormt geneomtänkt och säker på din sak. du verkar vara en stark kvinna och du kommer att fixa det här även omd et känns svårt nu. du har helt klart för dig varför du önskar avbryta denna grav du ej önskat.

    fler kramar!
  29. demi
    #15

    svarar mer,

    jag förstår det du skrev ovan, att du är klar med ditt barnafödande och väntar på barnbarn. så brukar det vara för kvinnor som redan har stora barn och blir oplanerat gravida. det är vanligare än man kanske tror. jag vet att många tänker att \"vi är så gamla, vi borde vetat bättre\" eller liknande, men så är det ju inte. vi kan inte alltid kontrollera allt och vi är bara människor.

    jag tyker det är bra att du tänkt över dina skäl tille nabort och jag tycker att det är bra att du är så bestämd, det brukar bli lite mindre svårt då.

    normalt brukar maninte abortera redan på de första tabletterna, den enda gången jag vet att det hänt var med ett foster som redan var dött imagen och att kroppen egentligen satt igång sig själv. annrs är det ovanligt, men det förekommer. känner du av det skall du förstås kontakta kliniken och åka in så du får hjälp!

    fler kramar!

    p s fråga mer om du vill veta mer (och skippa anti-sidorna ang aborter, jag undrar ofta vad det är för människor och om de verkligen varit i en situation själva där de funderat över abort, jag tror verkligen inte det. men undvik de sidorna, de leder inte till något gott!)
  30. 15
    svarar mer, jag förstår det du skrev ovan, att du är klar med ditt barnafödande och väntar på barnbarn. så brukar det vara för kvinnor som redan har stora barn och blir oplanerat gravida. det är vanligare än man kanske tror. jag vet att många tänker att \"vi är så gamla, vi borde vetat bättre\" eller liknande, men så är det ju inte. vi kan inte alltid kontrollera allt och vi är bara människor.

    jag tyker det är bra att du tänkt över dina skäl tille nabort och jag tycker att det är bra att du är så bestämd, det brukar bli lite mindre svårt då.

    normalt brukar maninte abortera redan på de första tabletterna, den enda gången jag vet att det hänt var med ett foster som redan var dött imagen och att kroppen egentligen satt igång sig själv. annrs är det ovanligt, men det förekommer. känner du av det skall du förstås kontakta kliniken och åka in så du får hjälp!

    fler kramar!

    p s fråga mer om du vill veta mer (och skippa anti-sidorna ang aborter, jag undrar ofta vad det är för människor och om de verkligen varit i en situation själva där de funderat över abort, jag tror verkligen inte det. men undvik de sidorna, de leder inte till något gott!)
  31. demi
    #16

    det nyfiken gul skriver

    är vanligt, att om man varit ambivalent är det jättebra att skriva upp innan varför man gör aborten. kvinnor tenderar att inte vara så snälla mot sig själva, om ni ursäktar uttrycket, och i efterhand minns man inte riktigt varför och det leder ibland till skuldkänslor som man inte borde behöva ha. så nyfiken guls tips är mycket bra och något jag också alltid ber mina patienter att tänka på!
  32. 16
    det nyfiken gul skriver är vanligt, att om man varit ambivalent är det jättebra att skriva upp innan varför man gör aborten. kvinnor tenderar att inte vara så snälla mot sig själva, om ni ursäktar uttrycket, och i efterhand minns man inte riktigt varför och det leder ibland till skuldkänslor som man inte borde behöva ha. så nyfiken guls tips är mycket bra och något jag också alltid ber mina patienter att tänka på!
  33. Manonym
    #17

    Tack igen!

    Ja, kanske tror man att en viss ålder automatiskt ger visdom och klokhet... Men det lär man sig hela tiden att livet har alltid fler erfarenheter bakom hörnet. En del erfarenheter man gärna är utan...

    Fostret är inte dött, det lever (kan känna av det, och gjorde det tidigt redan med första graviditeten). Så jag får nog räkna med hela proceduren

    Jag läste också det där med skrapning efteråt, så det räknar jag med. Och där kommer en del av min rädsla in, just att jag har jobbigt med sprutor och bedövningar, inte jobbigt att bli sövd för det har jag aldrig blivit, däremot att att bedövning inte ska ta ordentligt...

    Kanske bra också att jag räknar med häftig reaktion av medicinen så jag är beredd på det. Ska komma ihåg att nämna det för läkaren jag får träffa, ifall det har någon inverkan överhuvudtaget eller om det är helt två olika saker just att jag tidigare haft kraftiga sammandragningar med snabba förlopp.
    Sedan är det ju många år sedan jag var med om en förlossning senast, så det är kanske tom är preskiberat.

    Min största skräck just nu är att jag inte får tag i någon under telefontiden i morgon... och att jag måste hitta en avskild plats att kunna ringa ifrån.
    Men det får jag ordna på något vis.

    Tack för alla svar!!! Det betyder jättemycket!
  34. 17
    Tack igen! Ja, kanske tror man att en viss ålder automatiskt ger visdom och klokhet... Men det lär man sig hela tiden att livet har alltid fler erfarenheter bakom hörnet. En del erfarenheter man gärna är utan...

    Fostret är inte dött, det lever (kan känna av det, och gjorde det tidigt redan med första graviditeten). Så jag får nog räkna med hela proceduren

    Jag läste också det där med skrapning efteråt, så det räknar jag med. Och där kommer en del av min rädsla in, just att jag har jobbigt med sprutor och bedövningar, inte jobbigt att bli sövd för det har jag aldrig blivit, däremot att att bedövning inte ska ta ordentligt...

    Kanske bra också att jag räknar med häftig reaktion av medicinen så jag är beredd på det. Ska komma ihåg att nämna det för läkaren jag får träffa, ifall det har någon inverkan överhuvudtaget eller om det är helt två olika saker just att jag tidigare haft kraftiga sammandragningar med snabba förlopp.
    Sedan är det ju många år sedan jag var med om en förlossning senast, så det är kanske tom är preskiberat.

    Min största skräck just nu är att jag inte får tag i någon under telefontiden i morgon... och att jag måste hitta en avskild plats att kunna ringa ifrån.
    Men det får jag ordna på något vis.

    Tack för alla svar!!! Det betyder jättemycket!
  35. Manonym
    #18

    Tack båda!

    Ja, det är nog bra att skriva ner de största anledningarna till aborten, och sedan kanske läsa igenom dessa vid några tillfällen rätt snart efteråt så att man bättre \"minns\" den rätta anledningen. Kanske hittar jag annars på några nya scenarion som inte stämmer.

    Mina minus (-) är så starka och tydliga (har inte tagit upp alla) och varje minus har i sig ett underminus. (Jag gick lite längre med + o -)

    Har även funderat på minus och plus som inte är avgörande för beslutet, men ändå inverkar på det som nu händer. Och där kom även ekonomi in t ex, och det känns bra att jag inte tar ett beslut pga ekonomiska aspekter, kan ha varit svårare att ha det som en huvudanledning, i alla fall för egen del.

    Det var ett bra tips att tänka igenom + o - det gjorde det hela mer tydligt. Jag hittar inte några avgörande plus fortfarande, men däremot icke avgörande plus som t ex mysfaktor med ett nytt barn.

    Ja nu känns det faktiskt som att jag har tänkt så mycket man kan tänka. Eller så mycket just jag kan tänka och fundera över. Tror inte att jag kommer så mycket mer för tillfället, och kanske för att jag redan har tänkt igenom situationen att föda fler barn.
    T ex vid ett traumatiskt tillfälle där vi höll på att förlora ett barn och det var lite annan dramatik runt detta som fick mig att tänka mycket på död och liv, och hur man gör om man inte längre har något av sina barn vid liv.
    Jag fattade då ett beslut att jag INTE skulle ersätta de barn jag har, utan då fortsätter jag livet som förälder utan levande barn. (Låter dramatiskt, men detta har jag tänkt mycket på.)

    Tack för kramarna och att ni orkar svara!
    Ska ta en treo nu, kanske släpper värken i pannan en stund.
  36. 18
    Tack båda! Ja, det är nog bra att skriva ner de största anledningarna till aborten, och sedan kanske läsa igenom dessa vid några tillfällen rätt snart efteråt så att man bättre \"minns\" den rätta anledningen. Kanske hittar jag annars på några nya scenarion som inte stämmer.

    Mina minus (-) är så starka och tydliga (har inte tagit upp alla) och varje minus har i sig ett underminus. (Jag gick lite längre med + o -)

    Har även funderat på minus och plus som inte är avgörande för beslutet, men ändå inverkar på det som nu händer. Och där kom även ekonomi in t ex, och det känns bra att jag inte tar ett beslut pga ekonomiska aspekter, kan ha varit svårare att ha det som en huvudanledning, i alla fall för egen del.

    Det var ett bra tips att tänka igenom + o - det gjorde det hela mer tydligt. Jag hittar inte några avgörande plus fortfarande, men däremot icke avgörande plus som t ex mysfaktor med ett nytt barn.

    Ja nu känns det faktiskt som att jag har tänkt så mycket man kan tänka. Eller så mycket just jag kan tänka och fundera över. Tror inte att jag kommer så mycket mer för tillfället, och kanske för att jag redan har tänkt igenom situationen att föda fler barn.
    T ex vid ett traumatiskt tillfälle där vi höll på att förlora ett barn och det var lite annan dramatik runt detta som fick mig att tänka mycket på död och liv, och hur man gör om man inte längre har något av sina barn vid liv.
    Jag fattade då ett beslut att jag INTE skulle ersätta de barn jag har, utan då fortsätter jag livet som förälder utan levande barn. (Låter dramatiskt, men detta har jag tänkt mycket på.)

    Tack för kramarna och att ni orkar svara!
    Ska ta en treo nu, kanske släpper värken i pannan en stund.
  37. Manonym
    #19

    Jag ska ta och fundera över ditt tips

    Just att träffa en kurator kan ju hjälpa till.
    Jag ska kolla den chansen i morgon när jag ringer. Och så hoppas jag på att jag kommer fram i telefon och får möjlighet till en akuttid.
    Huh...
  38. 19
    Jag ska ta och fundera över ditt tips Just att träffa en kurator kan ju hjälpa till.
    Jag ska kolla den chansen i morgon när jag ringer. Och så hoppas jag på att jag kommer fram i telefon och får möjlighet till en akuttid.
    Huh...
  39. Anonym
    #20
    .
  40. 20
    .
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. skit också
    By elis11 in forum _0910 Oktoberbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2009-11-02, 19:59
  2. Skit också! Skit! Skit! Skit!
    By Limsa in forum _0810 Oktoberbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2008-08-05, 16:50
  3. Skit också! Skit! Skit! Skit!
    By Limsa in forum _0809 Septemberbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2008-08-04, 14:44
  4. Skit också!
    By MamaMia in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-10-02, 20:26
  5. Men skit också!
    By xyzzy in forum Singelmingel
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-02-24, 20:19
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar