Usch jag vet inte var jag ska börja riktigt, behöver skriva av mig lite grann. Är så trött på att vara en \"duktig\" storasyster som fixar allt. Jag har fyra yngre syskon varav två systrar. Nu i dagarna har min mamma fyllt 50, och återigen blev det jag som fick fixa det mesta, presenten, hjälpa till med mat osv den lilla hjälp jag o min mamma fick av mina systrar utfördes med suck o stön. Jag har lite svårt att säga ifrån och det vet ju mina syskon men denna gång sa jag från början att de minsann oxå fick hjälpa till, ja visst skulle dom det lät det dan innan festen. Men likt förbannat så slutade det med att det var jag som hade hand om nästan allt...
Säger jag ifrån nån gång så undrar alla varför jag är så grinig jämt.
Har fyra barn de yngsta är tvillingar på 11 mån, använder jag min familj som skäl för att jag inte har lust med något nån gång så får jag kommentaren - varför har du skaffat så många barn då - som om det skulle vara pga barnen som jag inte vill, men det skulle vara kul att kunna umgås med sin egen familj nån gång ibland utan att känna ett tvång över att behöva hjälpa de med olika saker och ställa upp i tid och otid.
Egentligen skulle jag bara vilja spy galla över allt o alla men jag bara sväljer ilskan som vanligt. Jag kan helt enkelt inte vara arg och ledsen, det skulle fö ses som nåt konstigt. De tycker att jag inte har någon anledning att vara ledsen eller arg det e ju dom som har problem, jobbar och är trötta jag är ju mammaledig för tillfället o har allt tid i världen enligt dom vad det verkar. Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt nu känns det som, tårarna verkar aldrig ta slut. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag har försökt prata med min familj men de tar inte mig på allvar. Måste jag börja bete mig svinigt för att inte behöva bli utnyttjad.
Tack ni som orkat läsa igenom min klagosång.
1
så trött på allt... Usch jag vet inte var jag ska börja riktigt, behöver skriva av mig lite grann. Är så trött på att vara en \"duktig\" storasyster som fixar allt. Jag har fyra yngre syskon varav två systrar. Nu i dagarna har min mamma fyllt 50, och återigen blev det jag som fick fixa det mesta, presenten, hjälpa till med mat osv den lilla hjälp jag o min mamma fick av mina systrar utfördes med suck o stön. Jag har lite svårt att säga ifrån och det vet ju mina syskon men denna gång sa jag från början att de minsann oxå fick hjälpa till, ja visst skulle dom det lät det dan innan festen. Men likt förbannat så slutade det med att det var jag som hade hand om nästan allt...
Säger jag ifrån nån gång så undrar alla varför jag är så grinig jämt.
Har fyra barn de yngsta är tvillingar på 11 mån, använder jag min familj som skäl för att jag inte har lust med något nån gång så får jag kommentaren - varför har du skaffat så många barn då - som om det skulle vara pga barnen som jag inte vill, men det skulle vara kul att kunna umgås med sin egen familj nån gång ibland utan att känna ett tvång över att behöva hjälpa de med olika saker och ställa upp i tid och otid.
Egentligen skulle jag bara vilja spy galla över allt o alla men jag bara sväljer ilskan som vanligt. Jag kan helt enkelt inte vara arg och ledsen, det skulle fö ses som nåt konstigt. De tycker att jag inte har någon anledning att vara ledsen eller arg det e ju dom som har problem, jobbar och är trötta jag är ju mammaledig för tillfället o har allt tid i världen enligt dom vad det verkar. Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt nu känns det som, tårarna verkar aldrig ta slut. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag har försökt prata med min familj men de tar inte mig på allvar. Måste jag börja bete mig svinigt för att inte behöva bli utnyttjad.
Tack ni som orkat läsa igenom min klagosång.
Jag är också storasyster och har tvingats vara duktig många gånger. Det är jättejobbigt att vara den som håller i alla trådar för att saker och ting ska fungera.
Om du är äldst av fem syskon och er mamma nu är 50 så gissar jag att de yngsta av dina syskon inte är särskilt gamla. Knappt 20? Yngre ändå? De är förmodligen bortskämda med att du fixar, för så har det alltid varit. Bor de dessutom hemma fortfarande finns det verkligen ingen anledning för dem att engagera sig i hushållsarbete, även om det råkar vara mammas 50-årsfest. De brukar kanske inte göra mycket hemma, så varför skulle de göra det nu? Visst är det otrevligt för dig, men knappast deras fel. De har bara lärt sig att det är så det är.
Du ska inte behöva bli \"svinig\" för att inte bli utnyttjad. Men du måste säga ifrån. Förvänta dig ingen hjälp av syskonen. Det mest troliga är att de håller sig undan, även om de lovat att bidra med både det ena och det andra. Gör inte mer än att du kan klara av det själv. I fallet med 50-årsdagen kunde du t ex ha köpt en present från bara dig och din familj, hjälpt din mamma med maten, men inte mer än att du mådde bra av det. Det är inte roligt att stå och slava i köket på sin mammas fest, när man dessutom är den som bidragit mest till att det blev en fest.
Undrar syskonen varför du är sur tycker jag du ska svara ärligt. Du tycker det är jobbigt att behöva ta så stort ansvar själv, och vill att de ska hålla sina löften om hjälp. Du behöver tid till din egen familj. Och om de har åsikter om storleken på din familj ska du inte bry dig om det. Har de öht familj själva? Förmodligen inte eftersom de uppfattar dig som \"ledig\".
Så torka tårarna och ta \"tjänstledigt\". Du har förtjänat det och även om så inte var fallet så är du värd det.
Kram till dig från mig.
Maria
2
Hej. Jag är också storasyster och har tvingats vara duktig många gånger. Det är jättejobbigt att vara den som håller i alla trådar för att saker och ting ska fungera.
Om du är äldst av fem syskon och er mamma nu är 50 så gissar jag att de yngsta av dina syskon inte är särskilt gamla. Knappt 20? Yngre ändå? De är förmodligen bortskämda med att du fixar, för så har det alltid varit. Bor de dessutom hemma fortfarande finns det verkligen ingen anledning för dem att engagera sig i hushållsarbete, även om det råkar vara mammas 50-årsfest. De brukar kanske inte göra mycket hemma, så varför skulle de göra det nu? Visst är det otrevligt för dig, men knappast deras fel. De har bara lärt sig att det är så det är.
Du ska inte behöva bli \"svinig\" för att inte bli utnyttjad. Men du måste säga ifrån. Förvänta dig ingen hjälp av syskonen. Det mest troliga är att de håller sig undan, även om de lovat att bidra med både det ena och det andra. Gör inte mer än att du kan klara av det själv. I fallet med 50-årsdagen kunde du t ex ha köpt en present från bara dig och din familj, hjälpt din mamma med maten, men inte mer än att du mådde bra av det. Det är inte roligt att stå och slava i köket på sin mammas fest, när man dessutom är den som bidragit mest till att det blev en fest.
Undrar syskonen varför du är sur tycker jag du ska svara ärligt. Du tycker det är jobbigt att behöva ta så stort ansvar själv, och vill att de ska hålla sina löften om hjälp. Du behöver tid till din egen familj. Och om de har åsikter om storleken på din familj ska du inte bry dig om det. Har de öht familj själva? Förmodligen inte eftersom de uppfattar dig som \"ledig\".
Så torka tårarna och ta \"tjänstledigt\". Du har förtjänat det och även om så inte var fallet så är du värd det.
JAg lyfter på hatten för att du orkar. Men det låter som om du kommit in i en ond cirkel och ingen uppskattar dig. Att de kallar dig grinig så är för att de ser hur mycket du gör och inser att skutan går under om du inte hjälper dem. MEN familjen kommer ju först. Säger du nej så blir de säkert sura de första gångerna. Tills de inser att de kan fråga snällt och då kan man ställa upp. Med då du har händerna fulla med barnen så tycker jag att det är oförskämt att de ens frågar dig.
Hoppas du orkar. Ibland kan energin som går åt när du säger nej återvinnas av all vila du får sedan. Jag har lärt mig sedan jag fick barn. Jag har bara ett. Att mitt barn behöver min tid och att jag behöver inte vara alla till lags. MItt barn behöver mitt stöd och min trygghet.
Hoppas du orkar läsa allt jag skrivit.
3
jag lyfter på hatten JAg lyfter på hatten för att du orkar. Men det låter som om du kommit in i en ond cirkel och ingen uppskattar dig. Att de kallar dig grinig så är för att de ser hur mycket du gör och inser att skutan går under om du inte hjälper dem. MEN familjen kommer ju först. Säger du nej så blir de säkert sura de första gångerna. Tills de inser att de kan fråga snällt och då kan man ställa upp. Med då du har händerna fulla med barnen så tycker jag att det är oförskämt att de ens frågar dig.
Hoppas du orkar. Ibland kan energin som går åt när du säger nej återvinnas av all vila du får sedan. Jag har lärt mig sedan jag fick barn. Jag har bara ett. Att mitt barn behöver min tid och att jag behöver inte vara alla till lags. MItt barn behöver mitt stöd och min trygghet.
Hoppas du orkar läsa allt jag skrivit.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
