och har börjat fundera mer och mer över hur bra det egentligen är att alla barn ska gå i den vanliga grundskolan.
Vi har barn med ADHD, Autism, Aspberger och andra utan specifik diagnos i vår skola.
Vi arbetar hårt med att ge alla elever en meningsfull och trygg skolvardag.
Men en del elever behöver mer än vad lärare och fritidspersonal är utbildade till.
Alla behövande elever har inte personlig assistent, det finns det helt enkelt inte tillräckligt med pengar till.
Jag förstår tanken med att även barn med särskilda behov ska få känna sig värdefulla och lika alla andra.Att de har rätt till det allra bästa.
Men är det verkligen alltid det allra bästa att gå i vanlig klass?
Hur utvecklande är det att ständigt bli omkörd? Att alltid märka hur annorlunda man är sina kamrater?
De är inte dumma, de flesta både märker, känner och upplever skillnaden.
Är det egentligen schysst mot dessa barn?
När frustrationen blir för stor och barnet blir utåtagerande (och kanske till fara både för sig själv och andra) har man inte då begått fel mot detta barn? Och mot dem som råkade stå i vägen för \"stormen\"?
Det är svåra frågor och jag själv har inga bra svar.
Vad gör man med barn som skolan faktiskt inte har möjlighet att hjälpa?
1
Har läst längre ner och har börjat fundera mer och mer över hur bra det egentligen är att alla barn ska gå i den vanliga grundskolan.
Vi har barn med ADHD, Autism, Aspberger och andra utan specifik diagnos i vår skola.
Vi arbetar hårt med att ge alla elever en meningsfull och trygg skolvardag.
Men en del elever behöver mer än vad lärare och fritidspersonal är utbildade till.
Alla behövande elever har inte personlig assistent, det finns det helt enkelt inte tillräckligt med pengar till.
Jag förstår tanken med att även barn med särskilda behov ska få känna sig värdefulla och lika alla andra.Att de har rätt till det allra bästa.
Men är det verkligen alltid det allra bästa att gå i vanlig klass?
Hur utvecklande är det att ständigt bli omkörd? Att alltid märka hur annorlunda man är sina kamrater?
De är inte dumma, de flesta både märker, känner och upplever skillnaden.
Är det egentligen schysst mot dessa barn?
När frustrationen blir för stor och barnet blir utåtagerande (och kanske till fara både för sig själv och andra) har man inte då begått fel mot detta barn? Och mot dem som råkade stå i vägen för \"stormen\"?
Det är svåra frågor och jag själv har inga bra svar.
Vad gör man med barn som skolan faktiskt inte har möjlighet att hjälpa?
så tycker JAG att du har rätt men i dagsläget finns inga alternativ.
De är för smarta för särskolan med platsar inte i vanliga skolan. JAG skulle vilja ha ett mellanläge.
Sonen går numera i resursskolan som delvis ÄR ett mellanläge MEN där går också en hel del barn med annorlunda/svårare funktionhinder.
Tex nån med Downs, några CP, mm mm.
Känner att bokstavsbarnen eg inte riktigt platsar där _heller_
Det som felas dem många gånger är frånvaron av impulskontroll, oförmåga att sitta still och vänta på sin tur, explosiviteten, aggression många ggr mm.
I vanliga skolan tar de resurser och tid från de elever som kanske skulle behövt _lite_ stöd men nu inte får det för att skolans pengar hamnar hos de mest krävande.
Och i resurskolan tar de resurser från med som kanske behövt dem bättre... en variant till tack :-)
2
Som förälder till bokstavsbarn så tycker JAG att du har rätt men i dagsläget finns inga alternativ.
De är för smarta för särskolan med platsar inte i vanliga skolan. JAG skulle vilja ha ett mellanläge.
Sonen går numera i resursskolan som delvis ÄR ett mellanläge MEN där går också en hel del barn med annorlunda/svårare funktionhinder.
Tex nån med Downs, några CP, mm mm.
Känner att bokstavsbarnen eg inte riktigt platsar där _heller_
Det som felas dem många gånger är frånvaron av impulskontroll, oförmåga att sitta still och vänta på sin tur, explosiviteten, aggression många ggr mm.
I vanliga skolan tar de resurser och tid från de elever som kanske skulle behövt _lite_ stöd men nu inte får det för att skolans pengar hamnar hos de mest krävande.
Och i resurskolan tar de resurser från med som kanske behövt dem bättre... en variant till tack :-)
Det behövs verkligen klasser för barn med den typ av problematik du beskriver. I större städer finns möjligheterna att skapa små specialgrupper med barn som har snarlik problematik, men på mindre orter blir det som du beskriver:
Man skapar smågrupper för allsköns problem och där barnen behöver väldigt olika insatser.
Jag vet inte heller hur man ska lösa det; det är väl det glesbefolkade landets förbannelse... Men i större städer tycker jag absolut skolan verkligen ska anstränga sig för att sätta ihop grupper utifrån olika slags problematik.
4
Dilemma Det behövs verkligen klasser för barn med den typ av problematik du beskriver. I större städer finns möjligheterna att skapa små specialgrupper med barn som har snarlik problematik, men på mindre orter blir det som du beskriver:
Man skapar smågrupper för allsköns problem och där barnen behöver väldigt olika insatser.
Jag vet inte heller hur man ska lösa det; det är väl det glesbefolkade landets förbannelse... Men i större städer tycker jag absolut skolan verkligen ska anstränga sig för att sätta ihop grupper utifrån olika slags problematik.
är lika svårt var än i landet man bor. Jag arbetar på en innerstadsskola i Stockholm.
Skulle nog tro att det borde vara lättare att genomföra i \"glesbygden\", här är det ju så djäkla många, med så många olika sorters problematik.
5
Tror det är lika svårt var än i landet man bor. Jag arbetar på en innerstadsskola i Stockholm.
Skulle nog tro att det borde vara lättare att genomföra i \"glesbygden\", här är det ju så djäkla många, med så många olika sorters problematik.
Jag har mest erfarenhet av diskussioner kring grupper i särskolan och där brukar det stora problemet vara blandningen av prblematik i glesbygdsskolor.
Även om det handlar om barn som samtliga har en utvecklingsstörning (vilket ju inte är fallet; som du säger hamnar ju barn utan utvecklingsstörning i särskolan) så är de barnen sinsemellan väldigt olika.
6
Undrar det Jag har mest erfarenhet av diskussioner kring grupper i särskolan och där brukar det stora problemet vara blandningen av prblematik i glesbygdsskolor.
Även om det handlar om barn som samtliga har en utvecklingsstörning (vilket ju inte är fallet; som du säger hamnar ju barn utan utvecklingsstörning i särskolan) så är de barnen sinsemellan väldigt olika.
Dvs en med bokstäver och en med konstaterad dyslexi som står i kö för \"bokstavsutredning\". Eftersom ingen av mina barn tillhör de som är mest utåtagrande men ändå har stora hjälpbehov (som inte tillgodoses) så har jag funderat en hel del på det här.
Ett av problemen med de här barnen är ju sällan att de är dumma, snarare tvärt om faktiskt. De har heller inte svårt att lära, _om_ de får göra det på rätt sätt. Tyvärr är detta \"rätta sätt\" något som skolan i dag sällan kan ge. Skolans undervisning inriktar sig istället på de barn som lär på det \"andra sättet\". Det sättet passar inte de här barnen (vilket de också talar om genom sitt beteende) och då så ses de som problem.
Om jag fick önska fritt så skulle jag vilja att man skapade klasser för barn med det här inlärningsmönstret inom den \"vanliga grundskolan\". Jag tror inte att det skulle bli dyrare än dagens system. Skillnade skulle bara vara att de lärare som undervisade i de klasserna hade förmåga att lära ut på, för de här barnen, \"rätt sätt\".
Det är ju också väldigt många \"vanliga\" barn som lär på det här sättet och som inte fungerar optimalt i dagens skola. De skulle också få möjlighet att gå i de här klasserna för att kunna finna glädje i kunskap. Det är nämligen något de väldigt ofta saknar.
Jag vet att det här förmodligen är som att svära i kyrkan och att det anses väldigt fult att peka ut barn som annorlunda. Det är inte heller riktigt det jag menar utan snarare kanske att man i större utstäckning skulle dela in _alla_ barn i grupper utifrån det inlärningsmönster de har.
Jag är också medveten om att många av de barn som har de svåraste \"bokstavsproblemen\" antagligen inte skulle klara av de här klasserna heller. Jag tror dock att man skulle kapa behovet av extra hjälp hos de övriga betydligt.
Orkade du ända hit? Imponerad! :-)
7
Jag har också barn med bokstäver (oj jättelångt) Dvs en med bokstäver och en med konstaterad dyslexi som står i kö för \"bokstavsutredning\". Eftersom ingen av mina barn tillhör de som är mest utåtagrande men ändå har stora hjälpbehov (som inte tillgodoses) så har jag funderat en hel del på det här.
Ett av problemen med de här barnen är ju sällan att de är dumma, snarare tvärt om faktiskt. De har heller inte svårt att lära, _om_ de får göra det på rätt sätt. Tyvärr är detta \"rätta sätt\" något som skolan i dag sällan kan ge. Skolans undervisning inriktar sig istället på de barn som lär på det \"andra sättet\". Det sättet passar inte de här barnen (vilket de också talar om genom sitt beteende) och då så ses de som problem.
Om jag fick önska fritt så skulle jag vilja att man skapade klasser för barn med det här inlärningsmönstret inom den \"vanliga grundskolan\". Jag tror inte att det skulle bli dyrare än dagens system. Skillnade skulle bara vara att de lärare som undervisade i de klasserna hade förmåga att lära ut på, för de här barnen, \"rätt sätt\".
Det är ju också väldigt många \"vanliga\" barn som lär på det här sättet och som inte fungerar optimalt i dagens skola. De skulle också få möjlighet att gå i de här klasserna för att kunna finna glädje i kunskap. Det är nämligen något de väldigt ofta saknar.
Jag vet att det här förmodligen är som att svära i kyrkan och att det anses väldigt fult att peka ut barn som annorlunda. Det är inte heller riktigt det jag menar utan snarare kanske att man i större utstäckning skulle dela in _alla_ barn i grupper utifrån det inlärningsmönster de har.
Jag är också medveten om att många av de barn som har de svåraste \"bokstavsproblemen\" antagligen inte skulle klara av de här klasserna heller. Jag tror dock att man skulle kapa behovet av extra hjälp hos de övriga betydligt.
Ja visst är det som att svära i kyrkan med att peka ut barn som är annorlunda.
Men alla barn ÄR ju inte som alla andra barn.
En del är lite lagom annorlunda och andra är väldigt annorlunda.
Jag har i dagarna stått i den situationen då jag måste förklara för \"vanliga\" barn att det \"ovanliga\" barnet inte kan behandlas/hållas ansvarig på samma sätt som vanligt trots att h*n fysiskt har skadat en annan person.
Det ställer inte bara stora krav på skolpersonalen, denna intregration, det ställer även enorma krav på de \"vanliga\" barnen och även på de \"ovanliga\".
Och jag är inte så väldigt säker på att det är det bästa.
8
Orkade hela vägen :-) Ja visst är det som att svära i kyrkan med att peka ut barn som är annorlunda.
Men alla barn ÄR ju inte som alla andra barn.
En del är lite lagom annorlunda och andra är väldigt annorlunda.
Jag har i dagarna stått i den situationen då jag måste förklara för \"vanliga\" barn att det \"ovanliga\" barnet inte kan behandlas/hållas ansvarig på samma sätt som vanligt trots att h*n fysiskt har skadat en annan person.
Det ställer inte bara stora krav på skolpersonalen, denna intregration, det ställer även enorma krav på de \"vanliga\" barnen och även på de \"ovanliga\".
Och jag är inte så väldigt säker på att det är det bästa.
Skillnaden är kanske att du ser \"bokstäverna\" som ett problem medan jag börjar mer och mer se dem som en gåva som dagens skola inte kan ta till vara. Bland annat eftersom man envisas med att ha barn med olika inlärningsmönster i samma klass. Faktiskt är det så att barn med den här typen av inlärningsmönster inte alls är ovanliga. Skulle tro att de är precis lika vanliga som barn som lär på \"det andra\" sättet. Det är bara det att skolan allt mer premierar de barn som lär på det \"andra\" sättet.
Poängen som jag ser det med att placera barn med olika inlärningsmönster i olika klasser skulle, enligt mig, vara att det på ett bättre sätt skulle gå att anpassa pedagogigen till varje enskilt barn. Att som idag sätta barn med olika inlärningsmönster i samma klass är precis som du påpekar oerhört påfrestande för alla. Jag anser också att dagens system i onödan pekar ut de barn med samma inlärningsmönster som \"bokstavsbarnen\" som annorlunda. Trots att de på inget sätt är ovanliga.
Och nej! Jag är absolut inte för integration. Har ett barn placerat i träningsär och det skulle vara den veritabla mardrömmen att få homom placerad i en \"vanlig\" klass. För alla!
Är på sätt och vis på en större segreering!
Äsch det här blev ju lika toklång det! :-)
9
Det var väl dit.... (ännu längre) ........jag ville komma ungefär!
Skillnaden är kanske att du ser \"bokstäverna\" som ett problem medan jag börjar mer och mer se dem som en gåva som dagens skola inte kan ta till vara. Bland annat eftersom man envisas med att ha barn med olika inlärningsmönster i samma klass. Faktiskt är det så att barn med den här typen av inlärningsmönster inte alls är ovanliga. Skulle tro att de är precis lika vanliga som barn som lär på \"det andra\" sättet. Det är bara det att skolan allt mer premierar de barn som lär på det \"andra\" sättet.
Poängen som jag ser det med att placera barn med olika inlärningsmönster i olika klasser skulle, enligt mig, vara att det på ett bättre sätt skulle gå att anpassa pedagogigen till varje enskilt barn. Att som idag sätta barn med olika inlärningsmönster i samma klass är precis som du påpekar oerhört påfrestande för alla. Jag anser också att dagens system i onödan pekar ut de barn med samma inlärningsmönster som \"bokstavsbarnen\" som annorlunda. Trots att de på inget sätt är ovanliga.
Och nej! Jag är absolut inte för integration. Har ett barn placerat i träningsär och det skulle vara den veritabla mardrömmen att få homom placerad i en \"vanlig\" klass. För alla!
egentligen att varenda unge är olik :-)
I en klass(på ca 20 elever),årskurs (ca 60 elever), säg åk 5, så har du i praktiken barn som ligger (kunskapsmässigt) i allt från åk tre till åk sju.
Vi avkrävs indiviualiserad undervisning, men saknar medel att till fullo genomföra detta.
Saken är att medlen och resurserna läggs på de \"svaga\" eleverna och de \"starka\" får föras vidare med \"bristfälliga\" lösningar.
Till probemet hör att eleverna inte bara ska fungera kunskapsmässigt, det existerar också sociala sammanhang som ligger i skolans uppdrag att fostra.
En superbright elev som går i femman och klarar sjuans matte kanske rent socialt ligger på en åk tre nivå.
Medan en annan som har sååå svårt att få till det i matten i femman har en social kompetens som vida överstiger en åk sju.
Och detta bara bland \"vanliga\" barn.
Lägg så till alla barn med olika grader av problematik.
Ibland kan jag känna att det läggs en alldeles FÖR stor ansvarsbörda på skolan, den SKA lösa ALLA problem - till minipris.
10
Problemet är väl egentligen att varenda unge är olik :-)
I en klass(på ca 20 elever),årskurs (ca 60 elever), säg åk 5, så har du i praktiken barn som ligger (kunskapsmässigt) i allt från åk tre till åk sju.
Vi avkrävs indiviualiserad undervisning, men saknar medel att till fullo genomföra detta.
Saken är att medlen och resurserna läggs på de \"svaga\" eleverna och de \"starka\" får föras vidare med \"bristfälliga\" lösningar.
Till probemet hör att eleverna inte bara ska fungera kunskapsmässigt, det existerar också sociala sammanhang som ligger i skolans uppdrag att fostra.
En superbright elev som går i femman och klarar sjuans matte kanske rent socialt ligger på en åk tre nivå.
Medan en annan som har sååå svårt att få till det i matten i femman har en social kompetens som vida överstiger en åk sju.
Och detta bara bland \"vanliga\" barn.
Lägg så till alla barn med olika grader av problematik.
Ibland kan jag känna att det läggs en alldeles FÖR stor ansvarsbörda på skolan, den SKA lösa ALLA problem - till minipris.
Men är det egentligen ett problem? Det bara kräver olika lösningar. Med det inte sagt att alla lösningar måste finnas i en och samma klass. Jag upplever tyvärr att skolan idag väljer att se alla barn som aviker från det skolan anser vara \"normalt\" som ett problem. Istället för att fokusera på deras förmåga.
Jag påstår inte alls att skolan ska fixa alla problem till minipris men åtminstone i barnens skola önskar jag väldigt mycket mer nytänkande.
För att åskådliggöra vad jag menar med att inte alla problem måste fixas i sammaklass ska jag försöka ge ett förenklat, fiktivt exempel.
Vi säger att vi har en årskurs med ungefär 50 barn uppdelade på två klasser. I båda klasserna sitter det x antal barn som har svårt att hänga med. Inte för att de är dumma utan för att den pedagogik som bedrivs i den aktuella klassen helt enkelt inte passar dem. I den ena klassen bedrivs en pedagogik som passar \"bokstavsbarnen\" och i den andra bedrivs en som passar \"de andra\". Självklart finns det också ett antal barn i varje klass som har svårigheter att hänga med pga bristande förmåga.
Enligt mitt sätt att se det vore det bättre att sätta de barn som lär på ett sätt som liknar
\"bokstavsbarnen\" i en klass och \"de andra\" i en klass. Tror inte att de skulle bli så stor storleksskillnad mellan klasserna eftersom de barn som lär på samma sätt som \"bokstavsbarnen\", utan att vara \"problem\", är långt fler än vad de flesta tror. Självklart skulle de båda klasserna fortfarande ha ett antal elever som var i behov av särskilt stöd men jag tror att det totala antalet skulle minska.
Poängen med det här skulle, enligt mig, vara att bortsett från att man förhoppningsvis fick färre elever i behov av särskilt stöd och att man slapp att peka ut en andel av eleverna som \"problem\". Den enskilda läraren slapp också slå knut på sig själv för att genomföra en undervisning som, i så stor utsträckning som idag, \"passar alla\".
Som sagt ordbajseri är en _svår_ sjukdom :-)
11
Jo alla barn är olika (mega långt) Men är det egentligen ett problem? Det bara kräver olika lösningar. Med det inte sagt att alla lösningar måste finnas i en och samma klass. Jag upplever tyvärr att skolan idag väljer att se alla barn som aviker från det skolan anser vara \"normalt\" som ett problem. Istället för att fokusera på deras förmåga.
Jag påstår inte alls att skolan ska fixa alla problem till minipris men åtminstone i barnens skola önskar jag väldigt mycket mer nytänkande.
För att åskådliggöra vad jag menar med att inte alla problem måste fixas i sammaklass ska jag försöka ge ett förenklat, fiktivt exempel.
Vi säger att vi har en årskurs med ungefär 50 barn uppdelade på två klasser. I båda klasserna sitter det x antal barn som har svårt att hänga med. Inte för att de är dumma utan för att den pedagogik som bedrivs i den aktuella klassen helt enkelt inte passar dem. I den ena klassen bedrivs en pedagogik som passar \"bokstavsbarnen\" och i den andra bedrivs en som passar \"de andra\". Självklart finns det också ett antal barn i varje klass som har svårigheter att hänga med pga bristande förmåga.
Enligt mitt sätt att se det vore det bättre att sätta de barn som lär på ett sätt som liknar
\"bokstavsbarnen\" i en klass och \"de andra\" i en klass. Tror inte att de skulle bli så stor storleksskillnad mellan klasserna eftersom de barn som lär på samma sätt som \"bokstavsbarnen\", utan att vara \"problem\", är långt fler än vad de flesta tror. Självklart skulle de båda klasserna fortfarande ha ett antal elever som var i behov av särskilt stöd men jag tror att det totala antalet skulle minska.
Poängen med det här skulle, enligt mig, vara att bortsett från att man förhoppningsvis fick färre elever i behov av särskilt stöd och att man slapp att peka ut en andel av eleverna som \"problem\". Den enskilda läraren slapp också slå knut på sig själv för att genomföra en undervisning som, i så stor utsträckning som idag, \"passar alla\".
...att det borde erbjudas fler alternativ inom ramen för grundskola, helt klart. Att det självklart borde finnas grupper i alla kommuner med olika inriktningar på pedagogik. Mer än vad som finns.
Men vi får inte glömma individen här, för det måste ju få styra. Vad som passar en passar absolut inte en annan. Den uppdelning på två olika slags pedagogiska inriktningar som du skriver om förutsätter att det bara finns två inlärningssätt, två slags behov och en slags diagnos (bokstavs) och så är det absolut inte. Det ena barnet är inte det andra likt (med eller utan bokstavsdiagnos eller inom autismspektrum) där det finns olika grad av allting, vilket innebär olika typer av behov. Jag är övertygad om att det finns elever, individer som utvecklas optimalt bäst i en vanlig blandad grupp, precis som det finns barn som behöver andra lösningar för att må bra och lära sig på bästa sätt.
12
Jag tycker... ...att det borde erbjudas fler alternativ inom ramen för grundskola, helt klart. Att det självklart borde finnas grupper i alla kommuner med olika inriktningar på pedagogik. Mer än vad som finns.
Men vi får inte glömma individen här, för det måste ju få styra. Vad som passar en passar absolut inte en annan. Den uppdelning på två olika slags pedagogiska inriktningar som du skriver om förutsätter att det bara finns två inlärningssätt, två slags behov och en slags diagnos (bokstavs) och så är det absolut inte. Det ena barnet är inte det andra likt (med eller utan bokstavsdiagnos eller inom autismspektrum) där det finns olika grad av allting, vilket innebär olika typer av behov. Jag är övertygad om att det finns elever, individer som utvecklas optimalt bäst i en vanlig blandad grupp, precis som det finns barn som behöver andra lösningar för att må bra och lära sig på bästa sätt.
Om det vore så väl att alla bokstavsbarn hade liknande inlärningsproblem och -behov så vore det en bra lösning att se till att de som har samma inlärningsstil eller behov hamnar i samma grupp. Men jag måste hålla med Lynxan där om att ett barn är inte det andra likt. Knappt ens om de har samma diganos. Har mött på Aspergerbarn som fungerat väldigt olika trots att de givetvis hade gemensamma faktorer som gjorde att de klassades som Asperger. Du kan ha högintelligenta och stimulanskrävande barn med EQ-problem som gör att skolgången blir besvärlig, du kan ha jättesociala och emotionellt kompetenta barn som lider av svår dyslexi eller har stört ögonrörelsemönster som gör att de inte klarar av att läsa. Alltså, kort sagt: det finns massor och åter massor av varianter på sådant som ställer till det för barnen när de går i skolan.
De som faller inom ett spann som kan anses som \"normalt\" klarar en klasslärare oftast av, men när det finns för många barn som sticker ut åt ena eller andra hållet så är det svårt att klara det, oavsett pedagogik och pedagogisk talang, just för att en människa bara är EN. Det krävs tid och ibland krävs det avskildhet för att alla skolbarns behov ska tillgodoses.
Där kommer Lynxans resonemang om minipris in. Kommunerna vill att skolgången ska klaras av till minipris. Det ska inte kosta. Skolpengen är lika till alla barn. Om en skola råkar \"drabbas\" av resurskrävande barn så betyder inte det att det tillkommer resurser just därför. Man ska klara sig på samma peng som alla andra...
Så det handlar ganska sällan om brist på vilja att tillgodse barns behov, oftare om frustration över att inte ha tid, rum och kompetens att klara av det och veta att oavsett så kommer det ingen fe med trollspö och ordnar fram det.
Inte kul vare sig för elev, förälder eller lärare.
14
Jag förstår vad du menar Om det vore så väl att alla bokstavsbarn hade liknande inlärningsproblem och -behov så vore det en bra lösning att se till att de som har samma inlärningsstil eller behov hamnar i samma grupp. Men jag måste hålla med Lynxan där om att ett barn är inte det andra likt. Knappt ens om de har samma diganos. Har mött på Aspergerbarn som fungerat väldigt olika trots att de givetvis hade gemensamma faktorer som gjorde att de klassades som Asperger. Du kan ha högintelligenta och stimulanskrävande barn med EQ-problem som gör att skolgången blir besvärlig, du kan ha jättesociala och emotionellt kompetenta barn som lider av svår dyslexi eller har stört ögonrörelsemönster som gör att de inte klarar av att läsa. Alltså, kort sagt: det finns massor och åter massor av varianter på sådant som ställer till det för barnen när de går i skolan.
De som faller inom ett spann som kan anses som \"normalt\" klarar en klasslärare oftast av, men när det finns för många barn som sticker ut åt ena eller andra hållet så är det svårt att klara det, oavsett pedagogik och pedagogisk talang, just för att en människa bara är EN. Det krävs tid och ibland krävs det avskildhet för att alla skolbarns behov ska tillgodoses.
Där kommer Lynxans resonemang om minipris in. Kommunerna vill att skolgången ska klaras av till minipris. Det ska inte kosta. Skolpengen är lika till alla barn. Om en skola råkar \"drabbas\" av resurskrävande barn så betyder inte det att det tillkommer resurser just därför. Man ska klara sig på samma peng som alla andra...
Så det handlar ganska sällan om brist på vilja att tillgodse barns behov, oftare om frustration över att inte ha tid, rum och kompetens att klara av det och veta att oavsett så kommer det ingen fe med trollspö och ordnar fram det.
Inte kul vare sig för elev, förälder eller lärare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
