Carola m fem+bf2/10
_00 Alla barn
  1. Medlem sedan
    Apr 2003
    #1

    Carola m fem+bf2/10

    Hej du, har bebben \"ploppat ut\" ännu?
    Vad bidde det, hur mår ni? *nyfiken*
  2. 1
    Carola m fem+bf2/10 Hej du, har bebben \"ploppat ut\" ännu?
    Vad bidde det, hur mår ni? *nyfiken*
  3. Medlem sedan
    Oct 1999
    #2

    Hej:0)

    Jo du, äntligen har bebisen kommit ut:0)
    Idag är HON!!! 12 dagar gammal redan:0)
    På den trettonde övertidsdagen kl, 23.11 så ploppade hon verkligen ut, det gick snabbt när hon väl bestämde sig för att det var dax att flytta ut!
    Vi var inne på förlossningen i en timme bara och riktigt ont och eländigt så att jag inte klarade mig utan lustgas var det i runt 20 minuter, och det kan man ju stå ut med!

    Jag kopierar in min förlossningsberättelse här, och varnar för att den är lååååång:0)

    Men smolket i glädjebägaren är att sambon varit jättesjuk sen hon föddes:0(
    Han var ok under förlossningen fast han tydligen hade feber, vilket han inte berättade för mig(tack för det, då hade jag inte kunnat koncenterar mig på att föda barn!!)men sen dagen efter har han legat med 39-40graders feber!
    Det visade sig efter ett antal samtal med idiotiska sjukvårdsupplysningen och ett besök där oich ett på infektion att han har en kraftig dubbelsidig lunginflammation!!
    Hade han fått antibiotika när han ringde första gången så hade han varit frisk nu istf att ligga som en trasa i soffan och bara flåsa!
    Han är totalt slut som person..:0(
    Igår var han feberfri för första gången sen hon föddes:0(

    Och jag har fått ro runt allt hemma med barn och dagis och skola och laga mat och plocka i/ur diskmaskinen...den gick dessutom sönder mitt i allt,det måste vara lagen om alltings jävlighet;0)
    samtidigt som jag ska försöka amma och mysa och njuta av vår lilla Trixie..
    Det har gått bra, men det känns som att jag är lite lurad på den här första tiden....

    Men men, sånt är livet, det är väl bara att gilla läget och se glad ut:0))

    Här kommer den långa berättelsen:0)

    Så kom hon då äntligen, efter 13 dagar och 23 timmars övertid så föddes Trixie i lördags kväll(15/10) kl 23.11

    Jag vaknade på lördag morgon av att sambon väckte mig runt 8-tiden. Robban&Corrinda skulle på hockeyträning och det var ju Corrindas första gång så jag hade tänkt följa med, men hade så många sammandragningar och så lossnade delar av slemproppen i nån blodslemblandning + kass i magen, så jag vågade inte riktigt stå i ishallen..det skulle ju vara typiskt om det skulle sätta fart när vi var där, så vi fick riva ungarna av isen och åka hem,ringa barnvakt och åka in....
    Nä, jag stannade hemma, ringde till pappa och sa att det kanske kunde hända att vi behövde barnvakt sen...så de var stand-by ordentligt.
    Sen lade jag mig på soffan för att inte trigga igång nåt när de var borta:0)

    Där låg jag och hade sammandragningar ofta,de var hårda och långa, mer än jag haft hittills under gravididteten, men absolut inte onda, men ändå så att jag kanske vågade tro att vi skulle slippa åka in på måndag för överburenhetskontroll:0)

    När sambon kom hem var han snuvig och hade ont i kroppen och såg risig ut, och borta var mina sammandragningar.
    Lite sur blev jag ju....
    Pappa kom över vid 14.00 för att kolla läget innan han skulle hämta mamma på stan, hon hade varit på nåt möte. Nä, det är nog lugnt här sa jag surt och han klappade om mig.

    Jag var på dåligt humör mest hela dagen,låg på soffan och hade lite sammandragningar då och då, orkade inte med ungarna utan gormade på dem så fort de pep...vilket ju är rätt ofta;0)
    Mamma och pappa kom förbi två gånger till;0)
    Så ofta har de aldrig varit hemma hos oss förr:0)

    Vid 17-tiden var jag så trött på mig själv och mitt gnällande så jag stängde in mig i sovrummet och sov till runt 19.00.
    Klev upp vid 19.30 och se på sjutton??!!
    Gjorde inte den där sammandragningen liiiiiite ont??
    Och visst molade det lite mer i ryggen??
    Eller?
    Värmde vetekudden och lade den bakom ryggen och så bänkade vi oss hela familjen framför Robinson;0)
    20.30 insåg jag att det nog kanske ändå faktiskt var på gång snart,för även om det inte gjorde ont så tog sammandragningarna i rejält och jag fick andas lite igenom dem för att få dem att släppa, men absolut inte så att jag kunde kalla det för värkar.

    Strax före 21 sa jag till sambon att se till att få Robban och Corrinda i säng så kunde vi åka in sen. Jaha, sa han och fixade det, men han trodde inte att jag menade allvar.
    När Robinsin slutade 21.30 så hoppade jag upp och sa åt honom att ringa mamma och pappa så skulle vi åka sen.
    Han blev alldeles förvånad..:0)
    -Va,vaddå? Har du ont, varför ska vi åka in nu??
    Jag förstår honom:0)
    Jag brukar ila omkring härhemma och ha superont när det väl sätter igång, men nu kände jag inte alls att det gjorde ont, bara en känsla av att jag ville vara på plats på förlossningen NÄR det väl brakade loss.

    Han ringde direkt till förlossningen och sa att vi var på ingång och sen till mamma och pappa.
    Janelle och Patricia var i upplösningstillstånd och bara stod och log:0)
    Mamma och pappa hade druckit vin så de gick hit och jag lovar att de måste nästan ha sprungit för oj! vad snabbt det gick!
    Vi stod klara i dörren när de kom och när vi satte oss i bilen visade klockan på 21.49.

    Vi blev inskrivna 22.02 och de satte en ctg-remsa direkt och den fick jag ha i runt 20 minuter.
    Remsan visade på ganska intensivia täta värkar men jag tyckte inte att det var så farligt.
    Jag fick andas igenom kanske var tredje, men de var korta.
    När BM kom in så kastade hon bara ett öga på remsan och kopplade loss mig
    -Oj, här var det intensivt!! Vi tar in dig direkt på förlossningsrummet så du kan få lustgas om du vill, sa hon.
    Jag bad om lavemang och de skulle jag få.
    Inne på rummet så undersökte de och det var öppet 6-7cm.
    Fick mitt lavemang vid 22.40 och strax efter det så kändes det som att allt bara rann ut igen, men då gick vattnet spontant....kändes superläskigt, det har jag aldrig varit med om tidigare, då har de tagit hål på hinnorna.
    Svagt mek.färgat fostervatten, precis som sist, men ingen fara.

    Gick på toa men utan resultat av lavemanget, satt därinne och surade över det en stund men så gick jag ut till sambon.
    -Hur är det? undrade han och jag svarade att jag inte visste....jag hade ont men inte så ont att jag tyckte jag behövde lustgasen, fast BM hade ju flera gånger redan frågat om jag ville ha den för det var så intensivt...men vetekudden hjälpte inte och det kändes mest som att jag ville åka hem och sova:0)

    Men efter en minut och en värk till så tänkte jag att jag provar väl lustgasen då och andades in denna underbara uppfinning. Den som uppfann den visste vad han gjorde! :0)
    Flummigt kikade jag upp på sambon och flinade glatt och konstaterade att nu var allt bra:0)

    Nästa värk gjorde plötsligt ONT och jag kröp upp i sängen och beordrade upp sänggaveln så jag kunde luta mig, satt där på knä och vinkade upp den som en annan prinsessa;0)
    Nu hade sambon ringt efter BM så hon och en uska var där.
    Klockan var 22.50.

    Nu kom värkarna i ett och de var starka och gjorde jätteont,nånstans i bakgrunden hörde jag sambon fråga Bm om det verkligen redan var helt öppet, och hon svarade att det trodde hon, \"bebisen kommer snart\" hörde jag.
    Så kände jag ctg-dosan mot magen när de kollade hjärtljuden och så kände hon och visst var det öppet.
    -Om du känner att det trycker på så får du krysta, sa bm och jag nickade i masken.

    Några värkar till och sen kände jag att det nog kunde gå att krysta.
    Krystade två tre gånger, jag vet inte riktigt och så plötsligt lossnade slangen till lustgasen från masken!!
    Fasa!!
    Panik! Hjäääälp!!!
    Sambon såg snabbt vad som hände och fick uskans uppmärksamhet medan bm sa åt mig att flåsa ist.
    Så jäklar vad jag flåsade innan jag fick min mask tillbaka:0)
    Kramade sambons hand med ena handen och lustgasen med den andra, sambon masserade i ryggslutet och bm sa att jag inte fick krysta nu....aaaaaaaaaaaaj!
    Men nu fick jag krysta, och nu skulle bebisen komma sa hon.

    Jag krystade och kände att hon bökade och slet i bebisen samtidigt som jag kände att hon blev stressad.
    Jag har inte fattat än vad hon gjorde men sambon sa att hon vred bebisen?
    Sen fick jag order om att krysta en gång till så bebisen kom ut så då tog jag i för kung och fosterland
    och så forsade hon ut med den där härliga känslan av befrielse, det var klart nu!
    Hon skrek på en gång, var jättearg:0)
    Kl. var 23.11

    Sambon frågade glädjestrålade\"Gissa vad det är??\"
    Och jag grymtade bara nåt om att det kanske var en bebis??
    Och han skrattade och sa att det var en tjej - en stor en!
    En till tjej! Vilken underbar lycka!! Vår femte tös:0)


    Men bm var fortfarande stressad och det visade sig att det var för att jag blödde så mkt, så de navlade av snabbt och sambon fick ett blodigt knyte insvept i en handduk(han fick klippa navelsträngen) slängt i famnen, och jag fick order om att lägga mig ner från mitt knästående.
    Bökade mig osmidigt runt och fick en syntocinonspruta i armen för att få livmodern att dra ihop sig.

    Det visade sig att det inte var nån fara, men att det hade blött rejält där på slutet.
    Bm sa att när man föder i knästående så blir det stora påfrestningar för underlivet, det blir ju fritt fall för barnet och är svårt att hålla emot för bm.
    Jag fick sys lite,men inget allvarligt.

    Dock förstod jag deras oro när jag såg hur sängen såg ut....som ett blodbad....

    Jag fick min stora tös i famnen och hon kikade på mig med den där outgrundliga blicken som bara nyfödda har.
    Det är knappt jag kan begripa att hon är här nu, och att det gick lika snabbt som tidigare.
    Svårt att säga exakt när sammandragningarna övergick till värkar, men jobbigt och ont var det bara i knappt 20 minuter!!

    Hon vägde 4520g och var 52cm lång.
    Nästan ett helt kilo mer än den som varit tyngst av de andra!!!(3640g)
    Ofattbart att jag kunde få en sån stor bebis!

    Från början klassade de henne som tung för tiden och då vill de ha lite extra koll så vi fick inte åka hem direkt,vilket vi inte ville heller iofs.
    Men sen hade de kryssat i fel på vikten så hon var stor, men inom det normala, så det kändes bra.

    Vi kom upp till BB vid 02-tiden,sambon fick stanna kvar, och där somnade han gott,Trixie somnade ännu godare, och jag hade ont av eftervärkar och låg och lyssnade på mina stackars tarmar som bredde ut sig i magen efter att ha varit ihopträngda i nåt hörn;0)
    Jisses vad de mullrade:0)

    Efter att barnläkaren undersökt och godkänt vår älskling så åkte sambon hem efter bilstolen.
    Och 14 timmar gammal bars Trixie in i sitt hem och togs emot av syskonen som bara älskar henne!!
    Robban var sur först för han ville ju ha en lillebror etersom det redan är så många tjejer i familjen...:0)
    Men ALLA har ju tutat i honom att det vore väl kul med en lillebror nu, och visst vill han väl ha en brorsa och visst räcker det med tjejer nu..osv när han egentligen varit jättelycklig över att få en BEBIS:0)

    Så nu är han lika glad som de andra, alla pussar och petar och klappar och smeker så fort de får en chans:0)
    Älskade ungar!

    Jag hade sagt att jag skulle stanna minst en vecka på BB och vila upp mig, för när Novalie föddes åkte vi hem efter 21 timmar, och jag fann mig själv plocka i och ur diskmaskinen, tvätta,laga mat osv....bara för att sen bli alldeles matt....
    Tänkte inte göra om samma sak igen.

    Sambon höll med och vi åkte hem efter 14 timmar......men, sen blev han ju jättesjuk! :0(
    Han har legat i sängen med nästan 40 graders feber sen i söndags....
    Så nu har jag ju fått ro runt allting här hemma!
    Känns rätt jobbigt, för jag känner verkligen att jag hade behövt den här tiden för att landa, tillsammans med honom...

    Men men, det har ju gått, om än på knackiga ben, och med oerhörd hjälp av storasyskonen!!!
    Nu hoppas jag att han blir frisk snart!
    Idag höll han i Trixie för första gången sen hon föddes!!

    Hon och jag var på återbesök idag, hon har gått ner till 4250g, men är en praktbebis enligt läkaren:0)
    Och jag håller ju med!
    Jag kan inte se mig mätt på henne, och jag älskar att krypa ner bredvid henne i min säng, hon ligger tätt intill hela natten och bara snusar och sover när hon inte ammar....min lilla skrutta:0)
    Stanna tiden nu, så jag får njuta i evighet av min lilla bebis!!!!
  4. 2
    Hej:0) Jo du, äntligen har bebisen kommit ut:0)
    Idag är HON!!! 12 dagar gammal redan:0)
    På den trettonde övertidsdagen kl, 23.11 så ploppade hon verkligen ut, det gick snabbt när hon väl bestämde sig för att det var dax att flytta ut!
    Vi var inne på förlossningen i en timme bara och riktigt ont och eländigt så att jag inte klarade mig utan lustgas var det i runt 20 minuter, och det kan man ju stå ut med!

    Jag kopierar in min förlossningsberättelse här, och varnar för att den är lååååång:0)

    Men smolket i glädjebägaren är att sambon varit jättesjuk sen hon föddes:0(
    Han var ok under förlossningen fast han tydligen hade feber, vilket han inte berättade för mig(tack för det, då hade jag inte kunnat koncenterar mig på att föda barn!!)men sen dagen efter har han legat med 39-40graders feber!
    Det visade sig efter ett antal samtal med idiotiska sjukvårdsupplysningen och ett besök där oich ett på infektion att han har en kraftig dubbelsidig lunginflammation!!
    Hade han fått antibiotika när han ringde första gången så hade han varit frisk nu istf att ligga som en trasa i soffan och bara flåsa!
    Han är totalt slut som person..:0(
    Igår var han feberfri för första gången sen hon föddes:0(

    Och jag har fått ro runt allt hemma med barn och dagis och skola och laga mat och plocka i/ur diskmaskinen...den gick dessutom sönder mitt i allt,det måste vara lagen om alltings jävlighet;0)
    samtidigt som jag ska försöka amma och mysa och njuta av vår lilla Trixie..
    Det har gått bra, men det känns som att jag är lite lurad på den här första tiden....

    Men men, sånt är livet, det är väl bara att gilla läget och se glad ut:0))

    Här kommer den långa berättelsen:0)

    Så kom hon då äntligen, efter 13 dagar och 23 timmars övertid så föddes Trixie i lördags kväll(15/10) kl 23.11

    Jag vaknade på lördag morgon av att sambon väckte mig runt 8-tiden. Robban&Corrinda skulle på hockeyträning och det var ju Corrindas första gång så jag hade tänkt följa med, men hade så många sammandragningar och så lossnade delar av slemproppen i nån blodslemblandning + kass i magen, så jag vågade inte riktigt stå i ishallen..det skulle ju vara typiskt om det skulle sätta fart när vi var där, så vi fick riva ungarna av isen och åka hem,ringa barnvakt och åka in....
    Nä, jag stannade hemma, ringde till pappa och sa att det kanske kunde hända att vi behövde barnvakt sen...så de var stand-by ordentligt.
    Sen lade jag mig på soffan för att inte trigga igång nåt när de var borta:0)

    Där låg jag och hade sammandragningar ofta,de var hårda och långa, mer än jag haft hittills under gravididteten, men absolut inte onda, men ändå så att jag kanske vågade tro att vi skulle slippa åka in på måndag för överburenhetskontroll:0)

    När sambon kom hem var han snuvig och hade ont i kroppen och såg risig ut, och borta var mina sammandragningar.
    Lite sur blev jag ju....
    Pappa kom över vid 14.00 för att kolla läget innan han skulle hämta mamma på stan, hon hade varit på nåt möte. Nä, det är nog lugnt här sa jag surt och han klappade om mig.

    Jag var på dåligt humör mest hela dagen,låg på soffan och hade lite sammandragningar då och då, orkade inte med ungarna utan gormade på dem så fort de pep...vilket ju är rätt ofta;0)
    Mamma och pappa kom förbi två gånger till;0)
    Så ofta har de aldrig varit hemma hos oss förr:0)

    Vid 17-tiden var jag så trött på mig själv och mitt gnällande så jag stängde in mig i sovrummet och sov till runt 19.00.
    Klev upp vid 19.30 och se på sjutton??!!
    Gjorde inte den där sammandragningen liiiiiite ont??
    Och visst molade det lite mer i ryggen??
    Eller?
    Värmde vetekudden och lade den bakom ryggen och så bänkade vi oss hela familjen framför Robinson;0)
    20.30 insåg jag att det nog kanske ändå faktiskt var på gång snart,för även om det inte gjorde ont så tog sammandragningarna i rejält och jag fick andas lite igenom dem för att få dem att släppa, men absolut inte så att jag kunde kalla det för värkar.

    Strax före 21 sa jag till sambon att se till att få Robban och Corrinda i säng så kunde vi åka in sen. Jaha, sa han och fixade det, men han trodde inte att jag menade allvar.
    När Robinsin slutade 21.30 så hoppade jag upp och sa åt honom att ringa mamma och pappa så skulle vi åka sen.
    Han blev alldeles förvånad..:0)
    -Va,vaddå? Har du ont, varför ska vi åka in nu??
    Jag förstår honom:0)
    Jag brukar ila omkring härhemma och ha superont när det väl sätter igång, men nu kände jag inte alls att det gjorde ont, bara en känsla av att jag ville vara på plats på förlossningen NÄR det väl brakade loss.

    Han ringde direkt till förlossningen och sa att vi var på ingång och sen till mamma och pappa.
    Janelle och Patricia var i upplösningstillstånd och bara stod och log:0)
    Mamma och pappa hade druckit vin så de gick hit och jag lovar att de måste nästan ha sprungit för oj! vad snabbt det gick!
    Vi stod klara i dörren när de kom och när vi satte oss i bilen visade klockan på 21.49.

    Vi blev inskrivna 22.02 och de satte en ctg-remsa direkt och den fick jag ha i runt 20 minuter.
    Remsan visade på ganska intensivia täta värkar men jag tyckte inte att det var så farligt.
    Jag fick andas igenom kanske var tredje, men de var korta.
    När BM kom in så kastade hon bara ett öga på remsan och kopplade loss mig
    -Oj, här var det intensivt!! Vi tar in dig direkt på förlossningsrummet så du kan få lustgas om du vill, sa hon.
    Jag bad om lavemang och de skulle jag få.
    Inne på rummet så undersökte de och det var öppet 6-7cm.
    Fick mitt lavemang vid 22.40 och strax efter det så kändes det som att allt bara rann ut igen, men då gick vattnet spontant....kändes superläskigt, det har jag aldrig varit med om tidigare, då har de tagit hål på hinnorna.
    Svagt mek.färgat fostervatten, precis som sist, men ingen fara.

    Gick på toa men utan resultat av lavemanget, satt därinne och surade över det en stund men så gick jag ut till sambon.
    -Hur är det? undrade han och jag svarade att jag inte visste....jag hade ont men inte så ont att jag tyckte jag behövde lustgasen, fast BM hade ju flera gånger redan frågat om jag ville ha den för det var så intensivt...men vetekudden hjälpte inte och det kändes mest som att jag ville åka hem och sova:0)

    Men efter en minut och en värk till så tänkte jag att jag provar väl lustgasen då och andades in denna underbara uppfinning. Den som uppfann den visste vad han gjorde! :0)
    Flummigt kikade jag upp på sambon och flinade glatt och konstaterade att nu var allt bra:0)

    Nästa värk gjorde plötsligt ONT och jag kröp upp i sängen och beordrade upp sänggaveln så jag kunde luta mig, satt där på knä och vinkade upp den som en annan prinsessa;0)
    Nu hade sambon ringt efter BM så hon och en uska var där.
    Klockan var 22.50.

    Nu kom värkarna i ett och de var starka och gjorde jätteont,nånstans i bakgrunden hörde jag sambon fråga Bm om det verkligen redan var helt öppet, och hon svarade att det trodde hon, \"bebisen kommer snart\" hörde jag.
    Så kände jag ctg-dosan mot magen när de kollade hjärtljuden och så kände hon och visst var det öppet.
    -Om du känner att det trycker på så får du krysta, sa bm och jag nickade i masken.

    Några värkar till och sen kände jag att det nog kunde gå att krysta.
    Krystade två tre gånger, jag vet inte riktigt och så plötsligt lossnade slangen till lustgasen från masken!!
    Fasa!!
    Panik! Hjäääälp!!!
    Sambon såg snabbt vad som hände och fick uskans uppmärksamhet medan bm sa åt mig att flåsa ist.
    Så jäklar vad jag flåsade innan jag fick min mask tillbaka:0)
    Kramade sambons hand med ena handen och lustgasen med den andra, sambon masserade i ryggslutet och bm sa att jag inte fick krysta nu....aaaaaaaaaaaaj!
    Men nu fick jag krysta, och nu skulle bebisen komma sa hon.

    Jag krystade och kände att hon bökade och slet i bebisen samtidigt som jag kände att hon blev stressad.
    Jag har inte fattat än vad hon gjorde men sambon sa att hon vred bebisen?
    Sen fick jag order om att krysta en gång till så bebisen kom ut så då tog jag i för kung och fosterland
    och så forsade hon ut med den där härliga känslan av befrielse, det var klart nu!
    Hon skrek på en gång, var jättearg:0)
    Kl. var 23.11

    Sambon frågade glädjestrålade\"Gissa vad det är??\"
    Och jag grymtade bara nåt om att det kanske var en bebis??
    Och han skrattade och sa att det var en tjej - en stor en!
    En till tjej! Vilken underbar lycka!! Vår femte tös:0)


    Men bm var fortfarande stressad och det visade sig att det var för att jag blödde så mkt, så de navlade av snabbt och sambon fick ett blodigt knyte insvept i en handduk(han fick klippa navelsträngen) slängt i famnen, och jag fick order om att lägga mig ner från mitt knästående.
    Bökade mig osmidigt runt och fick en syntocinonspruta i armen för att få livmodern att dra ihop sig.

    Det visade sig att det inte var nån fara, men att det hade blött rejält där på slutet.
    Bm sa att när man föder i knästående så blir det stora påfrestningar för underlivet, det blir ju fritt fall för barnet och är svårt att hålla emot för bm.
    Jag fick sys lite,men inget allvarligt.

    Dock förstod jag deras oro när jag såg hur sängen såg ut....som ett blodbad....

    Jag fick min stora tös i famnen och hon kikade på mig med den där outgrundliga blicken som bara nyfödda har.
    Det är knappt jag kan begripa att hon är här nu, och att det gick lika snabbt som tidigare.
    Svårt att säga exakt när sammandragningarna övergick till värkar, men jobbigt och ont var det bara i knappt 20 minuter!!

    Hon vägde 4520g och var 52cm lång.
    Nästan ett helt kilo mer än den som varit tyngst av de andra!!!(3640g)
    Ofattbart att jag kunde få en sån stor bebis!

    Från början klassade de henne som tung för tiden och då vill de ha lite extra koll så vi fick inte åka hem direkt,vilket vi inte ville heller iofs.
    Men sen hade de kryssat i fel på vikten så hon var stor, men inom det normala, så det kändes bra.

    Vi kom upp till BB vid 02-tiden,sambon fick stanna kvar, och där somnade han gott,Trixie somnade ännu godare, och jag hade ont av eftervärkar och låg och lyssnade på mina stackars tarmar som bredde ut sig i magen efter att ha varit ihopträngda i nåt hörn;0)
    Jisses vad de mullrade:0)

    Efter att barnläkaren undersökt och godkänt vår älskling så åkte sambon hem efter bilstolen.
    Och 14 timmar gammal bars Trixie in i sitt hem och togs emot av syskonen som bara älskar henne!!
    Robban var sur först för han ville ju ha en lillebror etersom det redan är så många tjejer i familjen...:0)
    Men ALLA har ju tutat i honom att det vore väl kul med en lillebror nu, och visst vill han väl ha en brorsa och visst räcker det med tjejer nu..osv när han egentligen varit jättelycklig över att få en BEBIS:0)

    Så nu är han lika glad som de andra, alla pussar och petar och klappar och smeker så fort de får en chans:0)
    Älskade ungar!

    Jag hade sagt att jag skulle stanna minst en vecka på BB och vila upp mig, för när Novalie föddes åkte vi hem efter 21 timmar, och jag fann mig själv plocka i och ur diskmaskinen, tvätta,laga mat osv....bara för att sen bli alldeles matt....
    Tänkte inte göra om samma sak igen.

    Sambon höll med och vi åkte hem efter 14 timmar......men, sen blev han ju jättesjuk! :0(
    Han har legat i sängen med nästan 40 graders feber sen i söndags....
    Så nu har jag ju fått ro runt allting här hemma!
    Känns rätt jobbigt, för jag känner verkligen att jag hade behövt den här tiden för att landa, tillsammans med honom...

    Men men, det har ju gått, om än på knackiga ben, och med oerhörd hjälp av storasyskonen!!!
    Nu hoppas jag att han blir frisk snart!
    Idag höll han i Trixie för första gången sen hon föddes!!

    Hon och jag var på återbesök idag, hon har gått ner till 4250g, men är en praktbebis enligt läkaren:0)
    Och jag håller ju med!
    Jag kan inte se mig mätt på henne, och jag älskar att krypa ner bredvid henne i min säng, hon ligger tätt intill hela natten och bara snusar och sover när hon inte ammar....min lilla skrutta:0)
    Stanna tiden nu, så jag får njuta i evighet av min lilla bebis!!!!
  5. Medlem sedan
    Apr 2003
    #3

    Så roligt,

    varmt Grattis till lilla Trixie!! *iiih*
  6. 3
    Så roligt, varmt Grattis till lilla Trixie!! *iiih*
  7. Eir & barnen
    #4

    GRATTIS !


    Grattis!
    Härligt med en bebis i huset igen :)
    Hur kommer ni på så ovanliga namn?
    Trixie är ett riktigt sött namn som jag nog inte hört förut.
    2 barn till så har du lika många som jag :)
  8. 4
    GRATTIS !
    Grattis!
    Härligt med en bebis i huset igen :)
    Hur kommer ni på så ovanliga namn?
    Trixie är ett riktigt sött namn som jag nog inte hört förut.
    2 barn till så har du lika många som jag :)
  9. Eir & barnen
    #5

    Fel..ju...


    Jag slarvläste din signatur!
    Du har ju sex barn och då behöver du bara en till så har vi lika många :)
  10. 5
    Fel..ju...
    Jag slarvläste din signatur!
    Du har ju sex barn och då behöver du bara en till så har vi lika många :)
  11. Medlem sedan
    Oct 1999
    #6

    Jag satsar på det:0)

    När sambon och jag träffades så sa jag att jag ville ha sju barn, så vi får väl se vad framtiden kan utvisa:0)
    Tack för grattis:0)
  12. 6
    Jag satsar på det:0) När sambon och jag träffades så sa jag att jag ville ha sju barn, så vi får väl se vad framtiden kan utvisa:0)
    Tack för grattis:0)
  13. Eir & barnen
    #7

    Vi sa också från början


    att vi skulle ha ett helt gäng med barn. Och så blev det. I bland är jag *hemska tanke* t.o.m sugen på en 8:a :)
  14. 7
    Vi sa också från början
    att vi skulle ha ett helt gäng med barn. Och så blev det. I bland är jag *hemska tanke* t.o.m sugen på en 8:a :)
  15. Medlem sedan
    Oct 1999
    #8

    Helst...

    ..skulle jag vilja ha tio barn:0)
    En gång som liten fjollig tolvåring blev jag spådd av en zigenerska på en marknad och hon sa att jag skulle ha måååånga barn, minst tio;0) och så gjorde jag nåt test med en ring på ett hårstrå - man skulle kunna se hur många barn och vilket kön(då hade jag inga) och vid tio så slutade jag;0)

    Så det är väl därifrån det kommer;0)

    Men jag tycker verkligen att det är superkul med ungar!
    Inte för inte är jag ju barnsköterska till yrket,kanske;0)
    Klart att du ska köra på en åtta om det känns så:0)
  16. 8
    Helst... ..skulle jag vilja ha tio barn:0)
    En gång som liten fjollig tolvåring blev jag spådd av en zigenerska på en marknad och hon sa att jag skulle ha måååånga barn, minst tio;0) och så gjorde jag nåt test med en ring på ett hårstrå - man skulle kunna se hur många barn och vilket kön(då hade jag inga) och vid tio så slutade jag;0)

    Så det är väl därifrån det kommer;0)

    Men jag tycker verkligen att det är superkul med ungar!
    Inte för inte är jag ju barnsköterska till yrket,kanske;0)
    Klart att du ska köra på en åtta om det känns så:0)
  17. Siv & lilla N
    #9

    Oj då..


    Tio stycken blir väl lite mycket kanske. Fast i dag läste jag på Aftonbladet om en 16-barnsmamma. Allt ä ju möjligt :)
    Så länge mamma mår bra och hinner med sina barn så är ju allt bra.
    Jag har blivit spådd med ring för en massa år sedan av en tjej på mitt jobb. Då landade det på åtta stycken barn :)
    Men det var fel sorter med vad jag verkligen fick. Förresten är det en farbror som spått att vi ska ha en flicka till... men jag tror förstås att det är JAG som bestämmer och inga spådomar :)
    Jag är också Barnskötare och har jobbat på dagis och skola ända fram till i januari år då jag bytte jobb. Såklart man har ett barnintresse, annars skulle man nog inte varit så \"stollig\" och valt så många barn.
    Just nu är jag frestad att få en sladdis, men jag väntar snällt på att suget ska gå över. Jag tycker nämligen att jag börjar ha åren på fel sida...är 41 år.
  18. 9
    Oj då..
    Tio stycken blir väl lite mycket kanske. Fast i dag läste jag på Aftonbladet om en 16-barnsmamma. Allt ä ju möjligt :)
    Så länge mamma mår bra och hinner med sina barn så är ju allt bra.
    Jag har blivit spådd med ring för en massa år sedan av en tjej på mitt jobb. Då landade det på åtta stycken barn :)
    Men det var fel sorter med vad jag verkligen fick. Förresten är det en farbror som spått att vi ska ha en flicka till... men jag tror förstås att det är JAG som bestämmer och inga spådomar :)
    Jag är också Barnskötare och har jobbat på dagis och skola ända fram till i januari år då jag bytte jobb. Såklart man har ett barnintresse, annars skulle man nog inte varit så \"stollig\" och valt så många barn.
    Just nu är jag frestad att få en sladdis, men jag väntar snällt på att suget ska gå över. Jag tycker nämligen att jag börjar ha åren på fel sida...är 41 år.

Liknande trådar

  1. Carola på 1an nu
    By bambuu in forum Ordet är fritt
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2008-03-21, 20:32
  2. Carola
    By **Chamomilla** in forum Ordet är fritt
    Svar: 40
    Senaste inlägg: 2007-12-27, 10:38
  3. Carola!
    By Annika113 in forum Flera barn - tvillingar & fler
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-07-03, 05:52
  4. Carola!!
    By HeidiN72 in forum _00 Alla barn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-11-11, 14:58
  5. Carola
    By smultron in forum _0612 Decemberbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-06-28, 15:35
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar