inga kompisar
Tonåringar
  1. orolig mamma behöver stöd och råd
    #1

    inga kompisar

    Min son på 13 år har alltid hafts vårt med kompisar och har periodvis mått mycket dåligt och blev i sin förra skola även mobbad.

    När han bytte skola förra året så kändes det som allt blev bättre men nu verkar vi vara tillbaks på noll.

    Han kan inte behålla kompisar eftersom han inte bjuder till. Han ringer aldrig tillbaks , tackar oftast nej till aktiviteter m.m.

    Hur kan vi hjälpa honoj. Han är ju så stor så man kan ju inte tvinga honom till aktiviteter han inte vill och dessutom så hjälper det oftast inte eftersom han inte tar konmtakt med folk.

    Han har alltid varit blyg av sig och jag misstänker att han har dålig självkänsla eller dåligt självförtroende. Hur jobbar vi med det?

    Han säger själv att han har vänner i skolan( en bit bort) men inte direkt några på fritiden utan sitter mest framför datorn.

    Är orolig för att han skall förbli ensam. Kan ofta känna igen mig själv oxå som barn/tonåring och det ledde inte till några roliga tonårsår.

    Ibland gråter han spom ett litet barn och mitt hjärta brister. Men trots detta vill han inte riktigt erkänna vad det är som gör honom så ledsen men jag misstänker att det är just utanförskapet som känns tungt.

    Har ibland ont över bröstet, väldigt känslig för ljud m.m.. tecken på ångest :(
  2. 1
    inga kompisar Min son på 13 år har alltid hafts vårt med kompisar och har periodvis mått mycket dåligt och blev i sin förra skola även mobbad.

    När han bytte skola förra året så kändes det som allt blev bättre men nu verkar vi vara tillbaks på noll.

    Han kan inte behålla kompisar eftersom han inte bjuder till. Han ringer aldrig tillbaks , tackar oftast nej till aktiviteter m.m.

    Hur kan vi hjälpa honoj. Han är ju så stor så man kan ju inte tvinga honom till aktiviteter han inte vill och dessutom så hjälper det oftast inte eftersom han inte tar konmtakt med folk.

    Han har alltid varit blyg av sig och jag misstänker att han har dålig självkänsla eller dåligt självförtroende. Hur jobbar vi med det?

    Han säger själv att han har vänner i skolan( en bit bort) men inte direkt några på fritiden utan sitter mest framför datorn.

    Är orolig för att han skall förbli ensam. Kan ofta känna igen mig själv oxå som barn/tonåring och det ledde inte till några roliga tonårsår.

    Ibland gråter han spom ett litet barn och mitt hjärta brister. Men trots detta vill han inte riktigt erkänna vad det är som gör honom så ledsen men jag misstänker att det är just utanförskapet som känns tungt.

    Har ibland ont över bröstet, väldigt känslig för ljud m.m.. tecken på ångest :(
  3. Oxå lite småorolig mamma
    #2

    Sök hjälp

    Prata med kuratorn på skolan, alltså utan sonen, till att börja med och se vad h*n säger. Kanske kan lärare \"tufsa ihop\" sonen med någon/några mer aktivt? Är han intresserad av något så han kan börja i en förening? Scouterna, nån idrott, UNF, dans, spela musik eller vad som helst? OM han nappar på det - ta ett snack med honom och säg att han ska passa på att \"byta stil\" när han nu träffar nya människor och vara lite mer öppen och inbjudande.
    Usch, det här är svårt, och det låter ju inte bra att han är lessen och känner ett tryck över bröstet.

    Min son är också ensam och jag tycker det är svårt att hantera. Han har alltid varit det mer eller mindre, och varit nöjd med att leka med sina syskon + en kompis nån gång. Nu är syskonen mycket ute på sitt och han sitter här ensam. Han säger att det är OK och att han är jättesocial - på nätet!

    Jag vill inte få honom att känna det som om vi pressar honom att ha kompisar. Att han ska få dåligt samvete för att VI mår dåligt över att HAN inte har kompisar, om du förstår hur jag menar?

    Han måste ha rätt att vara som han är, men samtidigt känns det inte som om jag VET att han är nöjd. Det vanliga är ju att ungar har kompisar, är glada och utåtriktade osv. Men alla kan inte vara likadana!

    Jag kan inte ge dig så många råd, mer än att du ska söka hjälp på något sätt. Berätta gärna hur det går!
  4. 2
    Sök hjälp Prata med kuratorn på skolan, alltså utan sonen, till att börja med och se vad h*n säger. Kanske kan lärare \"tufsa ihop\" sonen med någon/några mer aktivt? Är han intresserad av något så han kan börja i en förening? Scouterna, nån idrott, UNF, dans, spela musik eller vad som helst? OM han nappar på det - ta ett snack med honom och säg att han ska passa på att \"byta stil\" när han nu träffar nya människor och vara lite mer öppen och inbjudande.
    Usch, det här är svårt, och det låter ju inte bra att han är lessen och känner ett tryck över bröstet.

    Min son är också ensam och jag tycker det är svårt att hantera. Han har alltid varit det mer eller mindre, och varit nöjd med att leka med sina syskon + en kompis nån gång. Nu är syskonen mycket ute på sitt och han sitter här ensam. Han säger att det är OK och att han är jättesocial - på nätet!

    Jag vill inte få honom att känna det som om vi pressar honom att ha kompisar. Att han ska få dåligt samvete för att VI mår dåligt över att HAN inte har kompisar, om du förstår hur jag menar?

    Han måste ha rätt att vara som han är, men samtidigt känns det inte som om jag VET att han är nöjd. Det vanliga är ju att ungar har kompisar, är glada och utåtriktade osv. Men alla kan inte vara likadana!

    Jag kan inte ge dig så många råd, mer än att du ska söka hjälp på något sätt. Berätta gärna hur det går!
  5. Orolig morsa
    #3

    Ensam son här också

    Våran 13-åring är också ensam fast här är det frivilligt! Efter att jämt haft massor av kompisar, varit jättepoppis och mkt social har han plötsligt brutit med alla; sin bästa vän och sina klasskamrater. Han sitter helst ensam och tänker på rasterna och är inte ett dugg intresserad av fritidsaktiviteter efter skolan, eller att umgås med kompisar. Sitter gärna vid datorn och där är han jättesocial. Han umgås gärna med lillebror (11) men han har ju sina kompisar och idrotten så han är inte alltid till hands.
    I skolan är han bäst i klassen och otroligt ambitiös. Han resonerar som så att han är mycket vuxnare än kompisarna och därför inte har ngt utbyte av dem.
    Jag vet också att man inte kan tvinga honom att ha kompisar men samtidigt gillar jag inte att han stöter alla ifrån sig. Jag har kontaktat kuratorn i skolan och även läraren. Jag tycket det här är en fruktansvärt jobbig situation även om ensamheten i hans fall är självvald men kanske man ska vara tacksam att han inte är ute i gäng och ränner om kvällarna?
  6. 3
    Ensam son här också Våran 13-åring är också ensam fast här är det frivilligt! Efter att jämt haft massor av kompisar, varit jättepoppis och mkt social har han plötsligt brutit med alla; sin bästa vän och sina klasskamrater. Han sitter helst ensam och tänker på rasterna och är inte ett dugg intresserad av fritidsaktiviteter efter skolan, eller att umgås med kompisar. Sitter gärna vid datorn och där är han jättesocial. Han umgås gärna med lillebror (11) men han har ju sina kompisar och idrotten så han är inte alltid till hands.
    I skolan är han bäst i klassen och otroligt ambitiös. Han resonerar som så att han är mycket vuxnare än kompisarna och därför inte har ngt utbyte av dem.
    Jag vet också att man inte kan tvinga honom att ha kompisar men samtidigt gillar jag inte att han stöter alla ifrån sig. Jag har kontaktat kuratorn i skolan och även läraren. Jag tycket det här är en fruktansvärt jobbig situation även om ensamheten i hans fall är självvald men kanske man ska vara tacksam att han inte är ute i gäng och ränner om kvällarna?
  7. Oxå lite småorolig morsa
    #4

    Allt är relativt

    Visst om man betänker alternativet att de skulle röka, supa, stjäla och slåss så är det såklart bättre att de är hemma, även om det är utan kompisar.

    Vad säger kuratorn och lärarna på din (Orolig morsa) sons skola? Min sons lärare säger att allt är toppen. Han är jätteduktig i skolan, ambitiös, snäll, har kompisar osv. Frid och fröjd. Och han säger att han har kompisar i skolan och har aldrig velat stanna hemma (inget ont i huvudet, ont i magen osv), så det stämmer väl då. Förmodligen är nöjd med det. Och han har kompisar ibland. Men han går ALDRIG till nån, ringer ALDRIG tilll nån, utan nån gång emellanåt kommer det någon hem till oss. Han har haft en kompis som kom hit ofta förr, men nu ser jag sällan till honom.
    - Han har väl andra kompisar, säger sonen. Och så tränar han så mycket fotboll.

    Jag antar att kompisarna tröttnar när det är så ensidigt.

    Åh vad jag skulle vilja vara en fluga på väggen i klassrummet ; ) Han går ju i 7:an nu och att jag skulle vara med honom i skolan är HELT uteslutet - det är ju ingen.
  8. 4
    Allt är relativt Visst om man betänker alternativet att de skulle röka, supa, stjäla och slåss så är det såklart bättre att de är hemma, även om det är utan kompisar.

    Vad säger kuratorn och lärarna på din (Orolig morsa) sons skola? Min sons lärare säger att allt är toppen. Han är jätteduktig i skolan, ambitiös, snäll, har kompisar osv. Frid och fröjd. Och han säger att han har kompisar i skolan och har aldrig velat stanna hemma (inget ont i huvudet, ont i magen osv), så det stämmer väl då. Förmodligen är nöjd med det. Och han har kompisar ibland. Men han går ALDRIG till nån, ringer ALDRIG tilll nån, utan nån gång emellanåt kommer det någon hem till oss. Han har haft en kompis som kom hit ofta förr, men nu ser jag sällan till honom.
    - Han har väl andra kompisar, säger sonen. Och så tränar han så mycket fotboll.

    Jag antar att kompisarna tröttnar när det är så ensidigt.

    Åh vad jag skulle vilja vara en fluga på väggen i klassrummet ; ) Han går ju i 7:an nu och att jag skulle vara med honom i skolan är HELT uteslutet - det är ju ingen.
  9. Orolig morsa
    #5

    Kuratorn m.m.

    Jag har inte hunnit få så mkt responsuratorn, hon ska prata med sonens lärare och sedan ska vi planera vidare. Läraren säger att han som vanligt helst drar sig ifrån kompisarna men fórtfarande har kvar sin pondus i klassen. Men han ringer aldrig någon, går så gott som alltid ensam till o från skolan, har inga intressen förutom den j-----a datorn DÄR sitter han och chattar hur många timmar som helst. Med bl.a sina klasskompisar.
    Jag tycker det är ett konstigt beteende och jag oroar mig dygnet runt. Skulle också vilja vara med i klassrummet med det är ju uteslutet att ha mamma med sig när man går i sjuan precis som du säger.
    Jag undrar om ett sånt här beteende är typiskt för pojkar runt 13-årsåldern? Han är min första pojk-tonåring, våra nu vuxna döttrar var precis tvärtom i samma ålder - otroligt kompisberoende fast den yngsta bytte kompisar varje vecka.
  10. 5
    Kuratorn m.m. Jag har inte hunnit få så mkt responsuratorn, hon ska prata med sonens lärare och sedan ska vi planera vidare. Läraren säger att han som vanligt helst drar sig ifrån kompisarna men fórtfarande har kvar sin pondus i klassen. Men han ringer aldrig någon, går så gott som alltid ensam till o från skolan, har inga intressen förutom den j-----a datorn DÄR sitter han och chattar hur många timmar som helst. Med bl.a sina klasskompisar.
    Jag tycker det är ett konstigt beteende och jag oroar mig dygnet runt. Skulle också vilja vara med i klassrummet med det är ju uteslutet att ha mamma med sig när man går i sjuan precis som du säger.
    Jag undrar om ett sånt här beteende är typiskt för pojkar runt 13-årsåldern? Han är min första pojk-tonåring, våra nu vuxna döttrar var precis tvärtom i samma ålder - otroligt kompisberoende fast den yngsta bytte kompisar varje vecka.
  11. Anna m 4 killar
    #6

    Har det lika dant..

    Ville bara att du ska veta att oxå jag har det så med min älsta pojke på 14 år. Han går iof inte ensam i skolan, enligt han själv och lärare. Men fritiden e ju väldigt viktigt! Har tyvärr inga svar på problemet.. Men här hemma e det endast jag som tycker det e ett problem, inte sonen.
  12. 6
    Har det lika dant.. Ville bara att du ska veta att oxå jag har det så med min älsta pojke på 14 år. Han går iof inte ensam i skolan, enligt han själv och lärare. Men fritiden e ju väldigt viktigt! Har tyvärr inga svar på problemet.. Men här hemma e det endast jag som tycker det e ett problem, inte sonen.
  13. Oxå lite småorolig mamma
    #7

    Inte maken heller

    Min man tycker inte heller det är ett problem, bara att jag är pjåskig och hönsig.
    - Låt grabben vara som han är, han säger ju att allt är bra och det säger ju skolan också.
    Jo, kanske...
  14. 7
    Inte maken heller Min man tycker inte heller det är ett problem, bara att jag är pjåskig och hönsig.
    - Låt grabben vara som han är, han säger ju att allt är bra och det säger ju skolan också.
    Jo, kanske...

Liknande trådar

  1. sonen har inga kompisar
    By Anonym in forum Småbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2010-09-01, 09:25
  2. inga kompisar
    By anonymt namn in forum _99 Alla barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-04-24, 07:05
  3. Dottern har inga kompisar..
    By Anonym mamma in forum Skolbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-03-03, 14:23
  4. Han har inga kompisar!
    By mea72 in forum Förskoleklass (6-års.)
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-01-12, 23:10
  5. Han har inga kompisar (långt)
    By Orolig mamma in forum Småbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-12-27, 00:32
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar