Min tonåring har nu ofta stora bråk med sin styvpappa. Jag tycker att pappan provocerar honom genom att inte acceptera hans autistiska sidor och inte gå undan som jag gör. Jag väljer mina strider, men pappan är trött på att pojken styr oss alla. Känner att det är sant att han gör det. Men pojken blir provocerad och kastar saker och vi mår ännu sämre och pappan kräver att antingen ska han skärpa sig eller också får jag välja mellan honom och pojken för han ORKAR inte. Vilket jag förstår eftersom om det varit hans son skulle jag ha vägrat att acceptera pojkens beteende. Känner mig förtvivlad och har INGEN att prata med.
1
Konflikt med styvpappa Min tonåring har nu ofta stora bråk med sin styvpappa. Jag tycker att pappan provocerar honom genom att inte acceptera hans autistiska sidor och inte gå undan som jag gör. Jag väljer mina strider, men pappan är trött på att pojken styr oss alla. Känner att det är sant att han gör det. Men pojken blir provocerad och kastar saker och vi mår ännu sämre och pappan kräver att antingen ska han skärpa sig eller också får jag välja mellan honom och pojken för han ORKAR inte. Vilket jag förstår eftersom om det varit hans son skulle jag ha vägrat att acceptera pojkens beteende. Känner mig förtvivlad och har INGEN att prata med.
får du förstå att det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn att styra familjen!
Din son ska inte styra det hela, han mår mycket bättre av att känna gränserna och ha fasta ramer.
Visst ska man välja sina kampar ordentligt men man kan inte undvika dom helt!
Ni får alltså, för allas bästa, ta bort kontrollen från pojken och överföra den till de vuxna, pojken kommer definitivt att oppponera sig ordentligt men slutsumman blir att HAN kommer att ha någon att luta sig mot när det blåsar och inte som nu: autistiska sidor, osäker inför vuxenvärlden (tonåring förstår jag) och till råga på allt styr han en enhet och han har ingen aning om var han ska styra.....
Tror fan att han är frustrerat.
Lycka till.
2
Först och främst... får du förstå att det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn att styra familjen!
Din son ska inte styra det hela, han mår mycket bättre av att känna gränserna och ha fasta ramer.
Visst ska man välja sina kampar ordentligt men man kan inte undvika dom helt!
Ni får alltså, för allas bästa, ta bort kontrollen från pojken och överföra den till de vuxna, pojken kommer definitivt att oppponera sig ordentligt men slutsumman blir att HAN kommer att ha någon att luta sig mot när det blåsar och inte som nu: autistiska sidor, osäker inför vuxenvärlden (tonåring förstår jag) och till råga på allt styr han en enhet och han har ingen aning om var han ska styra.....
Kanske pappan och du kan få några samtal hos Hab. De är ju experter på dessa barn och kan också råda er i vilket mån man ska acceptera pojkens styrning och om det är för höga krav som din man ställer på din son.
3
Habiliteringen? Kanske pappan och du kan få några samtal hos Hab. De är ju experter på dessa barn och kan också råda er i vilket mån man ska acceptera pojkens styrning och om det är för höga krav som din man ställer på din son.
Sonen har på sista tiden (det här året) varit bråkig och otrevlig mot sin styvpappa, vilket inte bara förstör deras förhållande utan sliter på oss andra också. Vi har väldigt svårt att veta var man ska sätta gränser och hur mycket ska man tolerera. Sonen har t.ex. gjort stor sak av att styvpappan inte får duka åt honom, dvs \"röra hans grejer\". Ska man då tvinga honom att äta på dessa \"nedsmutsade\" tallrikar eller stampar man då på hans integritetsbehov? Som tur är har jag en man som är mycket förstående med problemen som AS medför, så familjen pallar detta. Jag brukar trösta mig med att läsa \"styvfamiljer\" under rubriken \"Föräldraskap\". Det verkar inte vara så enkelt med normalstörda barn heller. Jag har även börjat prata med en psykolog på habiliteringen om detta, för att reda ut vad som är AS och vad som är styvbarnsproblematik.
4
Känner igen det där Sonen har på sista tiden (det här året) varit bråkig och otrevlig mot sin styvpappa, vilket inte bara förstör deras förhållande utan sliter på oss andra också. Vi har väldigt svårt att veta var man ska sätta gränser och hur mycket ska man tolerera. Sonen har t.ex. gjort stor sak av att styvpappan inte får duka åt honom, dvs \"röra hans grejer\". Ska man då tvinga honom att äta på dessa \"nedsmutsade\" tallrikar eller stampar man då på hans integritetsbehov? Som tur är har jag en man som är mycket förstående med problemen som AS medför, så familjen pallar detta. Jag brukar trösta mig med att läsa \"styvfamiljer\" under rubriken \"Föräldraskap\". Det verkar inte vara så enkelt med normalstörda barn heller. Jag har även börjat prata med en psykolog på habiliteringen om detta, för att reda ut vad som är AS och vad som är styvbarnsproblematik.
autistisk eller ej, ska få styra en familj! Det mår tonåringen FRUKTANSVÄRT dåligt av. Stackars din grabb, som måste vara den som har kontrollen över allt i er familj. Du verkar göra det enkelt för dig genom att säga att man ska välja sina strider (hur många föräldrar har inte börjat utnyttja den frasen för att inte behöva ta några strider alls!), och att din son mår ännu sämre om ni bråkar med honom och inte låter honom bestämma. Ja, kortsiktigt lär han bli arg och frustrerad av att inte få ha makten över familjen längre, men på sikt kommer han att må mycket bättre av att ha föräldrar som sätter gränser och är en trygg punkt för honom. Om du och din sambo/man pratar er samman om vilka regler som gäller i er familj, och återtar kontrollen över familjen tillsammans, så kommer ni att klara det och ni alla kommer att må bättre.
5
INGEN tonåring... autistisk eller ej, ska få styra en familj! Det mår tonåringen FRUKTANSVÄRT dåligt av. Stackars din grabb, som måste vara den som har kontrollen över allt i er familj. Du verkar göra det enkelt för dig genom att säga att man ska välja sina strider (hur många föräldrar har inte börjat utnyttja den frasen för att inte behöva ta några strider alls!), och att din son mår ännu sämre om ni bråkar med honom och inte låter honom bestämma. Ja, kortsiktigt lär han bli arg och frustrerad av att inte få ha makten över familjen längre, men på sikt kommer han att må mycket bättre av att ha föräldrar som sätter gränser och är en trygg punkt för honom. Om du och din sambo/man pratar er samman om vilka regler som gäller i er familj, och återtar kontrollen över familjen tillsammans, så kommer ni att klara det och ni alla kommer att må bättre.
HUR JAG SKA GÅ TILL VÄGA NÄR HAN KASTAR SAKER ELLER SLÅSS? KAN DU TALA OM HUR MAN GÖR NÄR NÅGON SOM ÄR 10 CM LÄNGRE ÄN EN SJÄLV ÄR VÅLDSAM????????????????????
DU VERKAR JU HA ALLA SVAR OCH JAG GILLAR INTE TONEN I DET DU SKRIVER. FÖRRESTEN HAN BEHÖVER EN LEDSAGARE GE MIG DIN MAIL DU VERKAR JU KUNNA KLARA AV DE?????????
7
KAN DU PRAKTISKT BESKRIVA HUR JAG SKA GÅ TILL VÄGA NÄR HAN KASTAR SAKER ELLER SLÅSS? KAN DU TALA OM HUR MAN GÖR NÄR NÅGON SOM ÄR 10 CM LÄNGRE ÄN EN SJÄLV ÄR VÅLDSAM????????????????????
DU VERKAR JU HA ALLA SVAR OCH JAG GILLAR INTE TONEN I DET DU SKRIVER. FÖRRESTEN HAN BEHÖVER EN LEDSAGARE GE MIG DIN MAIL DU VERKAR JU KUNNA KLARA AV DE?????????
den anonyma fårskallen ovan. H*n har skrivit dumheter under ett av mina inlägg också. Typiskt en så\'n där som viskar ljudligt när sonnen lever rövare på ICA att det är märkligt att folk inte har nå\'n pli på sina ungar längre. Du behöver all energi till att klara vardagen. Min son med AS är bara 5 år, men vi har redan stora problem. Han slår både barn och vuxna, han rymmer och han vägra gå med på att någon annan än han får bestämma över honom. Inga former av bestraffningar eller belöningar har fungerat hittills. Vi hoppas få hjälp på hab när vi kommer in där. Jag törs inte tänka på hur det ska bli när han blir större om vi inte får hjälp snart. Tålamodet tog slut för flera år sedan och jag har tillbringat tillräckligt många sömnlösa nätter med att grubbla över varför jag är en så dålig mamma och varför vi misslyckats med honom när det gått så bra med hans lillebror. Det var en lättnad att få en diagnos som kan förklara varför alla uppfostringsförsök havererat.
Jag hade tyvärr inte så mycket konkreta råd att komma med, men du ska veta att vi är fler som har det som du och som känner med dig.
Kram
8
Strunta i den anonyma fårskallen ovan. H*n har skrivit dumheter under ett av mina inlägg också. Typiskt en så\'n där som viskar ljudligt när sonnen lever rövare på ICA att det är märkligt att folk inte har nå\'n pli på sina ungar längre. Du behöver all energi till att klara vardagen. Min son med AS är bara 5 år, men vi har redan stora problem. Han slår både barn och vuxna, han rymmer och han vägra gå med på att någon annan än han får bestämma över honom. Inga former av bestraffningar eller belöningar har fungerat hittills. Vi hoppas få hjälp på hab när vi kommer in där. Jag törs inte tänka på hur det ska bli när han blir större om vi inte får hjälp snart. Tålamodet tog slut för flera år sedan och jag har tillbringat tillräckligt många sömnlösa nätter med att grubbla över varför jag är en så dålig mamma och varför vi misslyckats med honom när det gått så bra med hans lillebror. Det var en lättnad att få en diagnos som kan förklara varför alla uppfostringsförsök havererat.
Jag hade tyvärr inte så mycket konkreta råd att komma med, men du ska veta att vi är fler som har det som du och som känner med dig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
