8
Ja.. (långt..) jag tänker jättemycket själv på hur Tindra kommer ta allt. Vi försöker att inte göra det till en omställning, hon ska få vara kvar i de spåren hon är i så att säga. Inte behöva vara stor eller duktig osv.
Tindra kommer vara 2 och 5 och när jag var 2 och 3 fick jag min lillasyster. Jag var hos min mormor och vi gick på stan och köpte en skallra till henne. (lite symboliskt) När jag koom till sjukhuset och fick se \"min\" lillasyster så grät jag. Jag var så glad över henne och tyckte att det var rätt otroligt att hon kommit till oss! Så det behöver inte bli jättejobbigt bara för att ett barn är litet. Jag kan fortfarande inte förstå hur så mycket tankar kan rymmas i något så litet som en tvååring, jag tror barn tänker mycket med än vad vi tror...
När vi kom hem så skrek ju min lillasyster, som bebisar gör när de är hungriga/blöta m.m. men min mamma avvaktade ett tag. Då undrade jag varför hon grät och då lät min mamma mig vara delaktig i sköta om henne, det tror jag underlättade. Jag fick \"känsla av sammanhang\" och en förklaring till varför det var som det var och delaktighetskänslor.
Nu med Tindra så pratar vi jättemycket om bebisen och hon pratar i sin tur om den. (lära någon annan är bästa sättet att lära sig själv)
Hon gör ett bebisgnäll/skrik ljud och berättar att bebisar låter så. Hon berättar att \"Bebbe böja (blöja) inte (s)itta på ningen\" (dvs toalettringen). Och att man måste hjälpa den på pottan.
Hon pratar om att den vill \"tutta and(r)a tutten\" - till min lättnad (!!) jag ammar ju redan Tindra.
För mig känns det skönt att vi kommit hit i alla fall, sedan får man ta en sak i taget.
Jag tänker så här, jag är tacksam att jag i alla fall tänker, planerar och oroar mig då har jag ju försökt gjort mitt när allt kommer kring, bättre kan det ju inte bli. Det finns ju ingen annan mamam till mina barn än jag. =)
Det finns många bra tips på första tiden har jag sett. Bland annat att ev gäster kanske hellre kan tänka lite på storasyskonet istället för bebin och att det äldre syskonet får bli uppmärksammat som storebror/syster!
Kanske kan pappa gå ut i förväg och möta Max på BB så att de två kan \"möta\" bebin och dig tillsammans?
Kanske kan Max få sitta i knäet (brevid) och också vara med när ni provhåller bebisar? Krama honom lite extra om det kniper, för han vet ju att ni älskar honom han kanske bara behöver påminnas om att han är med och jätteviktig? (några tankar bara)
Något som känns viktigt för oss är att inget ändras, Tindra ska inte behöva byta plats i sängen, vid matbordet eller på något annat sätt behöva känna att hon avfjärmas från sin \"plats\" i familjen och i närhet till oss.
I början kommer jag ha bebin i ringsjalen och därmed lätt kunna leva på mitt liv som vanligt, för bebisar har ju inte så avancerade krav på tillvaron. =)
Jag hoppas att Tindra kommer kunna tillgodogöra sig mycket erfarenhetsmässigt och även få en utökad förståelse under födelsen hon kommer närvara på. HOn kommer nog inte vara där hela tiden, hon är ju i sitt hem och kan gå när hon vill. Men jag tror att det blir bra för henne (nu är ju alla barn olika) att få den möjligheten att se sin lillasyster födas. Jag kan knappt vänta på hennes reaktion! =D Hon pratar redan nu om hur bebisar föds, fastän vi inte tittat på så mycket födelsefoton.
Det kanske är en idé, att berätta för Max hur det var när han föddes. Jag började så och sedan fortsatte vi in på att nu kommer bebisen födas..
En sak till jag tänker på. Jag har gjort vissa saker till \"rutin\" eller återkommande sak kan vi väl säga, med Tindra, något som bara hon och jag har och kommer ha som våran grej. Vi har kramstunder, buslekar och sådant som hon och jag verkligen gillar och det tänkte jag hålla på sedan också.
En sak jag har svårt för bara som jag föröker jobba bort är följande: Vi hade bara tänkt oss ett barn, så hon har ju blivit \"mamma älskar dig mest i hela världen\" \"älsklingsflicka\" osv.. Det är bara det att nu får vi troligen en flicka till och då kan jag ju inte hålla på så.. Då blir det ju helt plötsligt en konkurrensgrej. Kärlek finsn ju till båda barnen, det ska de aldrig behöva ifrågasätta. Så jag har börjat sagt att hon är min stora tjej, istället för hon har aldrig blivit kallad för lilla tjej.. och så föröker jag sluta öht att säga annat än henens namn så kärleksfullt jag bara brukar.....
Ha inte ångest Tina. Du gör väl ett jättebra jobb som tänker på det öht!
Tindra sa \"bort\" till magen när min mjölk sinade. Jag blev förkrossad och fick ångest (!!!), men nu är allt bra igen..
Sedan kan det ju gå över. Tindra berättar här hemma att hon ska pussa, krama och \"ta hand-om Bebbe\" men sedan står hon och hoppar på dockan.. så gäster påpekar att det är farligt för barnet att hon håller på så. Men dockor är inte bebisar, och andras barn inte småsyskon. Det blir nog bra! Oroa dig inte!
Kram till dig. Hoppas jag inte svamlat för mycket. ;)
