Hur ska jag agera
Stora barn
  1. Nilla
    #1

    Hur ska jag agera

    min flicka skall ha juluppträdande i skolan. Dom skall spela teater och berätta om ett arbete som dom haft som tema under en tid i skolan. Alla barn skall deltaga och det är föräldrar och syskon från två klasser som är publik. Dom kommer att uppträda i smågrupper. Min tös är så orolig över detta. Hon är jättenervös för att stå inför en stor publik. Hon gråter och är livrädd och mår dåligt. Jag vet inte om jag gör henne en björntjänst om jag lägger mig i det hela. Man måste ju lära sig att tala inför grupp och ju tidigare ju bättre. Om hon inte är med förstör hon för hela gruppen eftersom alla har sina roller. Svår dilemma. Jag har försökt prata med henne och förklara att det inte är farligt men hon tror mig inte. Jag vet inte hur jag skall göra. Vad tror ni är bästa lösningen?
  2. 1
    Hur ska jag agera min flicka skall ha juluppträdande i skolan. Dom skall spela teater och berätta om ett arbete som dom haft som tema under en tid i skolan. Alla barn skall deltaga och det är föräldrar och syskon från två klasser som är publik. Dom kommer att uppträda i smågrupper. Min tös är så orolig över detta. Hon är jättenervös för att stå inför en stor publik. Hon gråter och är livrädd och mår dåligt. Jag vet inte om jag gör henne en björntjänst om jag lägger mig i det hela. Man måste ju lära sig att tala inför grupp och ju tidigare ju bättre. Om hon inte är med förstör hon för hela gruppen eftersom alla har sina roller. Svår dilemma. Jag har försökt prata med henne och förklara att det inte är farligt men hon tror mig inte. Jag vet inte hur jag skall göra. Vad tror ni är bästa lösningen?
  3. Helena
    #2

    Hon måste få välja själv!

    Vänja sig vid att tala inför andra i all ära men det måste finnas en personlig mognad och ett eget beslut i botten anser jag. Jag bara vägrar att tvinga mina barn till sånt här, i värsta fall blir de ju skadade för livet... För mig är det hur enkelt som helst: dottern är rädd och gråter, du kan lyfta den här bördan av henne hur lätt som helst. Inte hela livet förstås men det handlar inte om det. Prata med läraren och säg att din dotter absolut inte vill vara med, så pass flexibelt måste det vara när det handlar om barn. Hon kanske kan vara med på något hörn som känns mindre utsatt? Prata med läraren, men lugna först din dotter.
  4. 2
    Hon måste få välja själv! Vänja sig vid att tala inför andra i all ära men det måste finnas en personlig mognad och ett eget beslut i botten anser jag. Jag bara vägrar att tvinga mina barn till sånt här, i värsta fall blir de ju skadade för livet... För mig är det hur enkelt som helst: dottern är rädd och gråter, du kan lyfta den här bördan av henne hur lätt som helst. Inte hela livet förstås men det handlar inte om det. Prata med läraren och säg att din dotter absolut inte vill vara med, så pass flexibelt måste det vara när det handlar om barn. Hon kanske kan vara med på något hörn som känns mindre utsatt? Prata med läraren, men lugna först din dotter.
  5. Medlem sedan
    Jun 2004
    #3

    prata med läraren

    om det går att minska din dotters roll, eller så att hon inte står längst fram eller liknande.
    Jag skulle dra mig i det längsta för att låta henne slippa - då har problemet bara växt till nästa gång.
    små små steg och mycket uppmuntran är vad som hjälpt min dotter, som var mycket blyg som liten. (ville inte ens leka rollekar på dagis)
    Idag uppträder hon på konserthusets scen utan problem...
  6. 3
    prata med läraren om det går att minska din dotters roll, eller så att hon inte står längst fram eller liknande.
    Jag skulle dra mig i det längsta för att låta henne slippa - då har problemet bara växt till nästa gång.
    små små steg och mycket uppmuntran är vad som hjälpt min dotter, som var mycket blyg som liten. (ville inte ens leka rollekar på dagis)
    Idag uppträder hon på konserthusets scen utan problem...
  7. cene
    #4

    minns...

    hur grannpojkens pappa berättade om hur granpojken hade varit. Han skulle ligga ihopkurad på en scen och \"spela sten\" ungefär medan annat försiggick.

    Och han hade varit Jättenervös! (Var han 6 år?)

    Att kräva ett större agerande av honom tror jag inte hade varit nyttigt.

    Kan hon få vara skylthållare (täckt av hela skylten så knappt tårna sticker fram)?
    Eller nåt?

    Prata med lärarna!
    Antagligen finns det någon annan i dessa två klasser som är kavat nog att ta din dotters roll. Och som inte kommer vara berörd det minsta.

    Alla är vi olika.
    Stort lycka till till din dotter!
  8. 4
    minns... hur grannpojkens pappa berättade om hur granpojken hade varit. Han skulle ligga ihopkurad på en scen och \"spela sten\" ungefär medan annat försiggick.

    Och han hade varit Jättenervös! (Var han 6 år?)

    Att kräva ett större agerande av honom tror jag inte hade varit nyttigt.

    Kan hon få vara skylthållare (täckt av hela skylten så knappt tårna sticker fram)?
    Eller nåt?

    Prata med lärarna!
    Antagligen finns det någon annan i dessa två klasser som är kavat nog att ta din dotters roll. Och som inte kommer vara berörd det minsta.

    Alla är vi olika.
    Stort lycka till till din dotter!
  9. Helena
    #5

    Fast...

    ... det är ingalunda säkert att problemet blir värre för att man är lyhörd idag! Jag skulle snarare säga tvärtom - i och med att barnets känslor och önskningar tas på allvar kan de känna sig trygga och slappna av i vetskapen om att det är de själva som har avgörandet. Självklart är uppmuntran inte fel men det ska inte kännas som övertalning. Min dotter fick avstå från en dansuppvisning i våras och i stället titta på - när hon såg hur roligt de andra hade ångrade hon sig lite och ville vara med nästa gång. Jag tror på att låta barnet känna efter själv vad som är rätt väg.
  10. 5
    Fast... ... det är ingalunda säkert att problemet blir värre för att man är lyhörd idag! Jag skulle snarare säga tvärtom - i och med att barnets känslor och önskningar tas på allvar kan de känna sig trygga och slappna av i vetskapen om att det är de själva som har avgörandet. Självklart är uppmuntran inte fel men det ska inte kännas som övertalning. Min dotter fick avstå från en dansuppvisning i våras och i stället titta på - när hon såg hur roligt de andra hade ångrade hon sig lite och ville vara med nästa gång. Jag tror på att låta barnet känna efter själv vad som är rätt väg.
  11. Anette
    #6

    Så fint du beskriver det.

    Det var precis mina tankar, men jag vet sen tidigare debatter i ämnet att jag haft svårt att sätta dem på pränt. Jag känner så väl igen detta hos mig själv - det är inte farligt att prata inför andra när man väl är mogen för det. Och det är inte alltid det blir bättre (som alla käcka tror) av att man gör det många gånger.
  12. 6
    Så fint du beskriver det. Det var precis mina tankar, men jag vet sen tidigare debatter i ämnet att jag haft svårt att sätta dem på pränt. Jag känner så väl igen detta hos mig själv - det är inte farligt att prata inför andra när man väl är mogen för det. Och det är inte alltid det blir bättre (som alla käcka tror) av att man gör det många gånger.

Liknande trådar

  1. Vem bör agera?
    By Undrar över barnen in forum Känsliga snack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-05-31, 20:32
  2. Hur ska man agera?
    By Anonym in forum Kärlek & relationer
    Svar: 24
    Senaste inlägg: 2010-02-21, 21:04
  3. Hur agera?
    By Anonym in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2009-10-17, 11:25
  4. Hur agera?
    By anonymt namn in forum Barn som yrke
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-06-03, 20:24
  5. Hur ska man agera
    By anonymt namn in forum Hem & fritid
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-03-03, 22:13
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar