Skrivet: 2005-12-16, 18:03
#1
Blir så trött på exet ibland!
dotterns pappa då alltså.
Vi brukar ta saker över msn, lättare än att prata i telefon med honom oftast. *suck*
Jag undrar om han ska med på julen (han har firat med oss även efter vi separerat)
- Ja, det gör jag ju alltid. svarar han
Ja jo, men det är ju bra med en bekräftelse.
Något år åkte han hem igen innan middagen på kvällen, så jag frågar om han ska stanna och äta, eftersom vi vill veta hur mycket mat vi ska göra.
- Ja, det skulle väl vara himla tråkigt för *dottern* om jag åkte efter en timma eller så. =/
Ja jooo... *suck* Förklarade att det gällde maten.
Sen skriver han \"vem är *****\" (killnamn)
Tja, inte vet jag säger jag, men en av barnen jag jobbar med heter så.
han undrar om det inte är någon annan då?
En av våra grannar heter också så, säger jag.
\"Dottern säger att hon har träffat ***** där och där, och att det är din kompis\"
Jag förstod direkt, och det var en av mina elver.
Jaha, nu ska vi äta. säger han och loggar av.
ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH, jag blir fullkomligt RASANDE.
Sorry.
Jag vet att just detta kanske inte är så mycket att bli arg för just nu, men när samma sak händer om och om och om igen så blir man fullkomligt tokig ibland.
Han måste alltid luska om jag träffar någon.
Tycker att jag MÅSTE berätta för honom, för dotterns skull, om jag träffar någon.
Mitt ex (efter honom), som det tog slut med för lite över ett år sedan nu, kan han fortfarande inte ens höra namnet på utan att han blir rasande.
Han har tom bett dottern inte nämna hans namn.
och DÄR tyckte jag han gick över gränsen!
Och själv träffade han en tjej i flera månader i somras och sa inte ett ord om det till mig.
Jag bryr mig inte, tvärtom, jag blir glad om han träffar någon för han är på så mycket bättre humör då, och hela livet blir lättare för mig.
Men om han tvingar mig att berätta ska han väl för f*n berätta själv också!
(tyvärr höll det inte, och han vet kanske fortfarande inte om att jag vet)
Och han antar alltid att jag vet precis vad han tänker, tycker och vill. Tycker att jag ska ställa upp för honom alltid, och kan jag tyvärr inte just då så blir han ARG.
Visst, jag får också hjälp av honom ibland, men då komms det ihåg i typ 3 år efter, och jag står i evig tacksamhetsskuld...
ahhh, jag blir tokig nu.
Måste lugna ner mig med ett glas vin! ;P