Bli psykiskt sjuk oxå? Skrev detta inlägg på ett annat forum och lade det även på sb-01. Men tänkte kolla med er om detta kanske helt enkelt är jättevanlig reaktion på all smärta.
Citat: \"Detta blir en av mina depptrådar så ni som inte vill läsa om deppiga mig kan sluta läsa redan nu. Så slipper ni gnälla sedan för att jag bara klagar och gnäller.
Just nu mår jag skit igen. INgen förstår hur ont jag har och ingen verkar tro mig ens. Jag lider just nu av stark oro i kroppen och om jag inte var så jävla feg så hade jag inte suttit här nu.
Det är inte kul att känna sig oälskad, inte ha ork till något. Börja gråta så fort någon säger Nej istället för Ja. Gråter mer eller mindre hela dagarna och orkar ingenting. Allt känns meningslöst och jag får ingen uppmuntran för det jag gör. Aldrig säger någon att jag är duktig eller så. Känner mig totalt apatisk och orkar inte ta tag i någotning. Bara jag diskat så är jag så trött så jag bara vill sova.
Barnen känns bara besvärliga trots att jag älskar dem så otroligt mycket. Det känns som sambon avskärmat sig från mig och alla andra människor bara klankar ner på mig.
Hästar känns inte kul fast jag varje dag åker upp och gör det som måste göras. Skulle behöva sätta igång den stora igen men har ingen lust. Skyller på massa olika saker för att \"slippa\".
Jag bara gråter och gråter. Har nu gråtit mer eller mindre 2 dygn. Så vad ska man med mig till? Håller en fasad inför sambon i vanliga fall men den har spruckit. Så nu kommer hen hem från en jobbig arbetsdag till en gråtande sambo och hur kul är det då?
Känner mig så totalt låg så jag lika gärna skulle kunna gräva ner mig. Kanske gå ut och frys ihjäl men det är välinte tillräckligt kallt. Usch nä misstänker ganska starkt att jag faktiskt blivit utbränd nu oxå. INte bara trasig kropp alltså utan trasig knopp oxå.
Nä nu ska jag inte lasta er med mina problem mera. För nu gråter jag så jag inte ser tangeterna längre.\" Slut citat.
Vad tror ni??? Vanligt depp, utbränd eller helt enkelt galen?
1
Håller jag på att .... Bli psykiskt sjuk oxå? Skrev detta inlägg på ett annat forum och lade det även på sb-01. Men tänkte kolla med er om detta kanske helt enkelt är jättevanlig reaktion på all smärta.
Citat: \"Detta blir en av mina depptrådar så ni som inte vill läsa om deppiga mig kan sluta läsa redan nu. Så slipper ni gnälla sedan för att jag bara klagar och gnäller.
Just nu mår jag skit igen. INgen förstår hur ont jag har och ingen verkar tro mig ens. Jag lider just nu av stark oro i kroppen och om jag inte var så jävla feg så hade jag inte suttit här nu.
Det är inte kul att känna sig oälskad, inte ha ork till något. Börja gråta så fort någon säger Nej istället för Ja. Gråter mer eller mindre hela dagarna och orkar ingenting. Allt känns meningslöst och jag får ingen uppmuntran för det jag gör. Aldrig säger någon att jag är duktig eller så. Känner mig totalt apatisk och orkar inte ta tag i någotning. Bara jag diskat så är jag så trött så jag bara vill sova.
Barnen känns bara besvärliga trots att jag älskar dem så otroligt mycket. Det känns som sambon avskärmat sig från mig och alla andra människor bara klankar ner på mig.
Hästar känns inte kul fast jag varje dag åker upp och gör det som måste göras. Skulle behöva sätta igång den stora igen men har ingen lust. Skyller på massa olika saker för att \"slippa\".
Jag bara gråter och gråter. Har nu gråtit mer eller mindre 2 dygn. Så vad ska man med mig till? Håller en fasad inför sambon i vanliga fall men den har spruckit. Så nu kommer hen hem från en jobbig arbetsdag till en gråtande sambo och hur kul är det då?
Känner mig så totalt låg så jag lika gärna skulle kunna gräva ner mig. Kanske gå ut och frys ihjäl men det är välinte tillräckligt kallt. Usch nä misstänker ganska starkt att jag faktiskt blivit utbränd nu oxå. INte bara trasig kropp alltså utan trasig knopp oxå.
Nä nu ska jag inte lasta er med mina problem mera. För nu gråter jag så jag inte ser tangeterna längre.\" Slut citat.
Vad tror ni??? Vanligt depp, utbränd eller helt enkelt galen?
Iallafall ibland....
Fick lära mej (på smärthanteringsvistelse) att det är fullt normalt att man blir mentalt påverkad då det fysiska går åt pipan.
Smärta ger stress, och stress ger smärta, och en av de vanligaste biverkningarna är depression. I gruppen jag var (vi var 8 stycken) var i stort sett alla överens om att de en eller annan period haft en klinisk depression.
Mot det finns medicin, och vissa antideppmediciner hjälper tom mot smärta - kanske i första hand nervsmärta (jag vet att tryptizol skrivs ut mot det, t ex).
Det är vare sej konstigt eller onormalt att ditt psyke påverkas. SJälv är jag väldigt holistisk i min syn på mej själv nuförtiden, och är helt övertygad om att jag som individ är en helhet: kropp, själ, ande, psyke, känslor - inte kan man bryta isär mej i bitar och tro att de inte hör ihop?!?
Jag tycker att du ska prata med din läkare om din gråt och din \"låghet\", och prova ut en medicin som passar dej. Var bara medveten om att de flesta antideppmediciner gör att du mår sämre ett tag innan det vänder - en 3-4 veckor kan det ta.
Hoppas att du får det stöd du behöver - och skäms för allt i världen inte för att du är en helhet!!!
2
Då är jag helgalen! Iallafall ibland....
Fick lära mej (på smärthanteringsvistelse) att det är fullt normalt att man blir mentalt påverkad då det fysiska går åt pipan.
Smärta ger stress, och stress ger smärta, och en av de vanligaste biverkningarna är depression. I gruppen jag var (vi var 8 stycken) var i stort sett alla överens om att de en eller annan period haft en klinisk depression.
Mot det finns medicin, och vissa antideppmediciner hjälper tom mot smärta - kanske i första hand nervsmärta (jag vet att tryptizol skrivs ut mot det, t ex).
Det är vare sej konstigt eller onormalt att ditt psyke påverkas. SJälv är jag väldigt holistisk i min syn på mej själv nuförtiden, och är helt övertygad om att jag som individ är en helhet: kropp, själ, ande, psyke, känslor - inte kan man bryta isär mej i bitar och tro att de inte hör ihop?!?
Jag tycker att du ska prata med din läkare om din gråt och din \"låghet\", och prova ut en medicin som passar dej. Var bara medveten om att de flesta antideppmediciner gör att du mår sämre ett tag innan det vänder - en 3-4 veckor kan det ta.
Hoppas att du får det stöd du behöver - och skäms för allt i världen inte för att du är en helhet!!!
Tror inte att du håller på att bli galen. Jag äter själv zoloft eller seratin som det heter nu mera.
jag fick dom från början för att det var smärtröskel höjande. Men jag märker direkt på mitt humör om jag missat. jag ville en period pröva att sluta men mitt humör ja huua.... Så gå till en läkare och berätta om din \"låghet\" Psyke och kropp hörihopTänker på dig. Maila mig om du vill ha mera \"personliga\"råd. tusen kramar från
3
Galen? vad är då jag! Tror inte att du håller på att bli galen. Jag äter själv zoloft eller seratin som det heter nu mera.
jag fick dom från början för att det var smärtröskel höjande. Men jag märker direkt på mitt humör om jag missat. jag ville en period pröva att sluta men mitt humör ja huua.... Så gå till en läkare och berätta om din \"låghet\" Psyke och kropp hörihopTänker på dig. Maila mig om du vill ha mera \"personliga\"råd. tusen kramar från
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
