olika åsikt om ekonomi

[I-landsproblem]

jag har ett problem med min man egentligen, men det berör vår tonåring.
Vi har mycket bra ekonomi, men är inte förmögna. Tjänar ca 800-900 000 per år före skatt.
Jag vill gärna ge vår tjej en rikigt bra uppväxt, med mycket roligt och fina kläder etc. Jag handlar till exempel ibland jeans för 1100-1200 till henne. Han tycker att max 500 får de kosta.
Pappan tycker att jag lägger för mycket pengar på henne, och vill hellre lägga mer på sig själv, framför allt jättedyra resor, böcker och skivor.
Jag tycker att de är så få år hon bor hemma kvar, vi kan göra allt detta sen. Hon blir 14 i år.
Jag tjänar bättre än maken, och tycker att jag kan göra detta med mina extrapengar - jag lägger relativt/mycket/ lite på mig själv...

Funderar på om vi ska ha delad ekonomi, för att slippa gräla och smyga. idag har vi gemensam.

skulle kunna tänka mig att vi delar på kostnader för hus, bil och barn på den nivå han tycker är rimlig, så kan jag ta av mitt överskott till den nivå jag tycker är ok...
vad tror ni?

[marib]

undrar JAG.
Om man vänjer barnen vid dyra vanor. De kommer att flytta hemifrån inom en relativt snar framtid.
Ska man fortsätta hjälpa dem då eller ska de få fritt fall i verkligheten?
Personligen så skulle jag tillsammans med maken komma överens om en rimlig nivå på månadspeng och låta dottern själv lära sig hushålla med pengarna.
Min 17åring har sitt studiebidrag och får inget extra alls och det räcker.
MEN om ekonomin var bet bättre så skulle h*n förmodligen få några 100 till/månad.

[I-landsproblem]

litegrann ett tag i alla fall, tills hon får egen ekonomi. Jag har jnu bara henne..
Det hade vart mycket dyrare att ha fler barn - det är inga jättedyra vanor vi pratar om...
Hon har månadspeng och bränner sällan hela ...
Hon handlar på JC också, som alla andra.
Sen kommer hon säkert att få ett bra jobb som vuxen, hon är jätteduktig i skolan och idrotten.
Mannen är nog mera störd på att hon kommer leva i en annan stil än den väldigt enkla han kommer från. Men han har ju också nytta av min goda lön nu...

[Pojkmorsan]

VILL du hålla henne under armarna när hon blir vuxen eller vill du att hon ska klara sig själv? Vad vill hon själv? Du och din man verkar ju inte överens om detta, så det är väl kanske nåt ni måste enas om? Jag tycker att man gör barnen en björntjänst om man håller dem under armarna ekonomiskt, men det är ju upp till var och en. Själv har vi inte de ekonomiska möjligheterna så vi har inte det \"problemet\". Vore jag förmögen skulle jag ändå inte strö pengar över barnen. Jag har sett för många sådana dåliga exempel.

[Animisha]

... till viss del. Pengar kan absolut ge extra glans åt barndomen eller ungdomstiden, MEN främst om de läggs på upplevelser och möjligheter, som spännande utflykter, resor, teaterbesök osv. Däremot tror jag inte att hon blir ett dugg lyckligare om hon vänjer sig vid 1000-kronors byxor i stället för byxor som kostar max 500 kr. Så mitt förslag är att du förhandlar dig fram till en kompromiss med din man, och då ge efter när det gäller väldigt dyra kläder, men kämpa för att kunna ge henne sådant som är berikande.
Att du vill fortsätta stötta henne ekonomiskt när hon har blivit vuxen tycker jag inte heller är något problem - speciellt inte om det gäller extra saker, som att bjuda på en resa eller så. Varför skulle du inte göra det när du nu kan det?

[Pojkmorsan]

Precis så menade jag som Animisha men jag tryckte på knappen för snabbt ; ) Bjud henne på uppleveleser - inte grejer! Det saknar jag verkligen - att inte ha råd att resa så mycket som jag skulle vilja. Det är helt underbart! Dels att få \"visa dem världen\", dels att det bara är då vi umgås långa stunder, hinner prata, spelar spel och kort, läser osv. Det gör vi aldrig (långa stunder alltså) hemma för då är det kompisar, flickvänner och aktiviteter alltsomoftast.

[I-landsproblem]

och jag vill gärna göra det tillsammans. Problemet är att pappan vill lägga pengar på egna resor, utan oss (dykning) och därför vill snåla...
Det låter här som om hon bara fick märkesprylar men så är det inte - lite extra glans till jul och födelsedag ungefär.
Hon lever ungefär på samma nivå som grannar och klasskompisar. Hon är ju bara en också så det är billigare än om vi skulle ha haft två eller tre barn.
Pappan ville bara ha ett, jag hade gärna haft ett till i alla fall.

[I-landsproblem]

hon vet att hon ska kunna flyga själv sen, och att hon måste skaffa vbra utbildning och jobb för att kunna leva som vi. Inga problem med det, hon är jätteduktig i skolan.
Jag pratade mer om att kunna hjälpa till att bjuda med på nån resa, åka skidor, låna pengar om det kniper när man är ung och fattig.

[amiable]

Lägga en relativ hög ribba åt din dotter som hon sen kanske inte själv klarar av att upprätthålla.
vad händer sen? När hon själv ska dra in pengar till sitt boende och klä sig själv?
Tycker du gör din dotter en otjänst i allra högsta grad.
Tror inte hon lär sig hur det är att önska sig något till slut, utan hon kommer att kräva samma standard senare...
Tyvärr..
Ibland tror vi att vi gör det bra för dem, men det blir i själva vreket tvärtom..
Tror du kommer att ångra dig senare om du fortsätter så.
Vad det gäller din ekonomi.. har jag inga åsikter om hur du ska göra..

[I-land]

varför ska barnen läras att inte vänta sig något bra?
Varför inte visa på hur man kan leva om man anstränger sig och så lära ut vägen dit?
Det är så jag tänker i alla fall...

Varför skulle hon inte kunna fíxa en bra levnadsstandard? Hon är frisk, begåvad och flitig, går i bra skola och har ett nätverk som stöttar...

förstår inte den sortens negativism faktiskt...
Och OM hon inte klarar det - hjälper det då att ha levt fattigt som barn, i onödan - skulle inte tro det.

[mamma till tre]

0ch även om hon inte fixar så bra inkomst när hon är vuxen, så blir hon väl inte olyckligare för att hon hade det bra ekonomiskt som tonåring. Klart du ska använda pengar på din tjej, speciellt som du bara har ett barn också. Hellre det än att din vuxna man ska leva upp pengarna. Själv har jag inte i närheten av så mycket pengar, men det jag har, det satsar jag på mina barn.

[Lilly]

Vilket \"lyxproblem\"... Inte illa ment men det bevisar att lycka inte går att köpa för pengar, pengar medför en del problem också.

Jag skulle visserligen gärna ha dessa bekymmer :)
Jag tycker din make låter lite egoistisk, varför ska hans intressen prioriteras?

[majaomysan]

det verkar jobbigt att ha delad ekonomi. Ett evigt tjafs om mitt och ditt, det skulle jag nog inte orka med. Och vad händer om en blir sjuk och drastiskt minskar sin inkomst? Ska den andra käka oxfilé då och vem ska betala för barnet? I vårt fall har jag tagit största biten med barnen och inte alls haft tid och möjlighet till karriär. Vi har valt det så, min man tjänar dubbelt så mycket som jag just nu, men sammanlagt har vi en mycket bra inkomst. Skulle då han få lyxa och jag straffas för att jag lagt mitt liv till större delen på barnen? Aldrig att jag skulle tycka det vore ok..
Så jag köper de prylar jag tycker barnen ska ha, ibland lite lyxigare (t ex till jul) ibland billigt, beroende på vad som är motiverat i just det fallet. De har begagnade slalomskidor men nya lewis. Har köpt jeans på tradera likväl som nya miss sixty. Mannen muttrar ibland men det brukar lösa sig.
I stort så tycker jag att man ska unna varandra och barnen det man kan i ett äktenskap. Både pengar och tid. Om han värderar dykresor så ok, men dottern värderar tuffa jeans och då får man dela upp så att det blir lagom till varje grej. Det borde ju räcka med er inkomst om ni inte har ett dyrt boende. Han får försaka något om det inte räcker, och dottern likaså.
Och glöm inte bort dig själv... det är inte du som ska vara utan hela tiden om dottern ska ha det bra.
Jag tycker heller inte att man ska lägga ribban lägre bara för att barnen \"ska lära sig något\". Tror de lätt kan anpassa sig om det blir knapert och klara ett eget vuxenliv även om de fått dyrare jeans som barn. Min tjej gäds mycket åt snygga kläder, men självklart inom rimliga gränser. Jag köper ingen goose-jacka medan hon växer t ex, den skulle ju passa max ett år. Så länge det finns rimliga gränser och så länge man inte får exakt allt man pekar på tror inte jag att det är någon fara alls i framtiden.

[I-landsproblem]

ungefär, tycker jag att det låter som. Vi verkar tycka lika om hur det ska vara mellan familjemedlemmarna. Och sedan är det faktiskt så att jag alltid har tagit största delen av barnuppfostran trots att jag tjänar mest. Har bättre jobb helt enkelt, och möjlighet att jobba när jag vill.
Det är min man som har svårt att acceptera att tonåringar i vår värld kostar/behöver/vill ha så pass mycket. Han har vuxit upp väldigt enkelt.

[71:an Nika]

annan sida, men inte om just konflikten mellan dig och mannen. Tycker absolut att din man också måste få göra saker han är intresserad av. Ni tre har det så bra så det bör finnas utrymme för alla att få lyxa till det på sitt eget lilla vis. Förstår om din man vill iväg på resor och tycker att han ska få göra en del sådana. Du skriver att er tid kommer sedan, och jag förstår vad du menar, men faktiskt är det så att det inte alls är säkert att er tid kommer sen....

Ingen vet vad som händer framöver, därför är det viktigt att man lever i nuet och unnar sig saker här och nu och inte planerar att göra det om flera år.
Jag förstår om din man bli lite ilsk om han inte kan göra roliga saker för att det går mycket pengar till dottern. Tycker att ni ska hitta ett mellanting där ni alla tre får njuta.

[ullen61]

Men om hon väljer ett yrke som kräver både begåvning och flitighet men som ändå är lågavlönat? Jag tror absolut att det är lättare att leva billigt som vuxen om man också gjort det som barn. Vant sig vid att se varje liten extra grej man kan unna sig som lyx.

Men jag tycker din man låter lite snål, jeans för 500 är svåra att hitta till en tonåring (om man inte köper på KappAhl eller Lindex). Och lite roligt ska man ha som familj, om man har råd, ni kan väl göra de där spännande resorna tillsammans?

Ni kanske skulle kunna komma överens om en summa som hon får varje månad, t.ex. 1200 kr, som hon får hushålla med själv och köpa kläder, m.m. för. Vår 14-åring får 700 kr i månaden och ska köpa alla kläder utom vinterkläder, regnkläder och stövlar själv. Dessutom ska pengarna räcka till egna nöjen, dataspel, o.d. Han köper jeans för 600 på JC.

[amiable]

ju fria val av hur man gör, när det gäller barnen eller i den allmäna ekonomin.

Inte menar jag att det är fel att leva som ni gör, ni lever efter vad plånboken ger, mera rätt är det ju inte, för er del.
Det jag har synpunkter på är att låta allt bli så tillgängligt. Sen kan man visst använda sina pengar till att göra livet både roligare och lättare, som andra har nämnt, tex till att resa eller göra liknande upplevelser.

Ditt utfall om att leva fattigt som barn, enbart för att (som jag kanske) inte vilja låta mina barn bli bortskämda med att få allt de pekar på, eller knappast kan behöva.. såå..förstår inte det riktigt..?

Förstår heller inte vad problemet egentligen är.. eftersom du är noga med att berätta att din man inte är van vid din typ av generositet av pengar.
Dela upp er ekonomi så slipper du bekymmret.

[I-lansproblem]

mellan min man och mig!
Och en delad ekonomi tror jag är mycket dålig för vår relation, eftersom det verkligen pekar ut att han tjänar sämre än jag. Det sårar naturligtvis hans självkänsla och jag vill inte förstöra den eller vår relation.
Men jag vill inte snåla mot min älskade dotter heller.
Jag har inte avsett att göra utfall mot någon här i forumet, utan mot principen att barnen ska leva fattigare än nödvändigt. Självklart får min tjej inte allt hon pekar på, men hon pekar inte på så mycket heller. Hon har aldrig tjatat efter leksaker eller så. Det är nu som tonåring hon vill köpa lite hippa kläder och det tycker jag att hon ska få.

[I-lansproblem]

jag vill gärna lägga pengar på resor och sånt som går till oss allihop, som en familj. Jag blir sur när han vill att vi ska snåla för att han ska åka på grejer som inte vi kan vara med på.

[Kajan]

om man har så olika åsikter om vad pengarna ska gå till.

Men de \"dyra resorna\" kan väl hela familjen åka på? Eller tänkte maken åka ensam på dem, det låter väl egoistiskt.

Jag för min del skulle aldrig köpa extra dyra kläder till dottern. Hon är lika nöjd med kläder från HM och dessutom tycker hon om omväxling. Dyra kläder kan vara motiverat om det är plagg man använder i många år. Och hur är det med hennes klasskamrater, har de också alla råd till dyra märkeskläder? Det blir lätt så att om många har råd, så känner de sig som inte har råd nedtryckta. Alltslå dyra kläder är inte bara en fråga om ekonomi utan om solidaritet. Hellre skulle jag skänka pengar till de fattiga och förklara för dottern varför.

Och att man är duktig i skolan är ingen garanti för ett högavlönat arbete. Ungdomar har mycket sämre standard nu än förr, svårare att få fasta jobb och bostad. Hellre satsa pengar på att köpa en bostadsrätt till dottern när hon flyttar hemifrån, om ni vill skämma bort henne och det är svårt att få tag på bostad.

Tänk om hon inte kan lära sig att leva på lägre standard i framtiden. Ni kanske kan fortsätta hjälpa men hur skulle det kännas för henne att inte klara sig själv som vuxen? Och hur blir det om hon ska studera vidare, ska du fortfarande stödja henne, då blir det ju ännu dyrare och när kommer då \"er tid\"?