det ser ut som det är den enda orsaken att man väljer bort barn med krom. skada, att man tror att man inte orkar med barnet.
Tänk om man har två \"friska\" barn som BÅDA råkar ut för en trafikolycka och båda får järnskador.
Orkar man med det eller adoptera man bort dom då?
Det är lite tråkigt att läsa att alla \"väljer bort\" barn som om dom vore ingenting.
Jag har själv barn som inte är \"normalstörd\" eller vad man ska kalla det och H\'n är mitt allt.
Jag vill egentligen ingenting med mitt inlägg, bara skriva av mig efter jag har läst igenom några sidor här ikväll.
1
\"Orkar inte\" det ser ut som det är den enda orsaken att man väljer bort barn med krom. skada, att man tror att man inte orkar med barnet.
Tänk om man har två \"friska\" barn som BÅDA råkar ut för en trafikolycka och båda får järnskador.
Orkar man med det eller adoptera man bort dom då?
Det är lite tråkigt att läsa att alla \"väljer bort\" barn som om dom vore ingenting.
Jag har själv barn som inte är \"normalstörd\" eller vad man ska kalla det och H\'n är mitt allt.
Jag vill egentligen ingenting med mitt inlägg, bara skriva av mig efter jag har läst igenom några sidor här ikväll.
Jag trodde vi skulle undvika just den här typen av inlägg. Detta är inget för eller emot varken aborter eller fosterdiagnostik. Du gör dina val i livet och andra gör sina, acceptera det.
2
Bara starta upp en tråkig debatt ? Jag trodde vi skulle undvika just den här typen av inlägg. Detta är inget för eller emot varken aborter eller fosterdiagnostik. Du gör dina val i livet och andra gör sina, acceptera det.
att ni som läser/skriver i denna grupp har infört någon slags etikförbud. För mig är etiska frågor ju en jättestor del av tankarna kring fosterdiagnostik. Vore det inte det så skulle det ju bara handla om logistik och medicin, och då finns det väl mera tillförlitliga källor än ett snackforum?! För mig är inte det här alls känsligt, och jag fattar inte varför det skall behöva vara det för någon, så länge man visar varandra respekt.
4
Har så svårt att förstå att ni som läser/skriver i denna grupp har infört någon slags etikförbud. För mig är etiska frågor ju en jättestor del av tankarna kring fosterdiagnostik. Vore det inte det så skulle det ju bara handla om logistik och medicin, och då finns det väl mera tillförlitliga källor än ett snackforum?! För mig är inte det här alls känsligt, och jag fattar inte varför det skall behöva vara det för någon, så länge man visar varandra respekt.
tycker inte illa om dom som gör abort(känner flera som gjort det)men visst är det lite hemskt att vi försöker rensa bort alla \"onormala\"
5
Jag är inte EMOT abort tycker inte illa om dom som gör abort(känner flera som gjort det)men visst är det lite hemskt att vi försöker rensa bort alla \"onormala\"
jag tycker faktiskt att det är ett intressant ämne, även om det kan finnas mer finkänsliga sätt att uttrycka sina tankar på.
Märkligt att en sån diskussion inte får finnas...?
Om den hålls över vattenytan?
Jag är gravid med andra barnet i v 18, är 37 år gammal, och har gjort ett NUPP som visar på ca 0,5 % risk för kromosomskador.
Vi har beslutat att inte gå vidare med fvp då vi känner oss helt oförmögna att abortera ett barn i v 20-21.
Här i Skåne så gör man inte MKP, så det blir så sent som man får ta bort ett ev annorlunda barn.
Innan NUPPet var jag helt inställd på FVP vid ökad risk och abort om det skulle visa sig att barnet hade DS.
Men när vi legat där min man och jag och tittat på detta underverk i nästan en timma så var vi helt överens...att bara ett besked om att barnet inte skulle kunna överleva skulle göra att vi skulle kunna abortera. Barnet såg friskt ut och BM hittade inga fel.
Vi kände sån kärlek till detta lilla liv...
Har sedan dess också funderat på varför nästan alla väljer bort DS-barn. Visste inte innan jag började läsa här att det var så faktiskt. Visst vet jag att många föds med hjärtfel o s v(precis som \"vanliga\" barn,) men de flesta är trots att ganska friska. De DS-barn jag träffat ger sina föräldrar lika mycket glädje som andra barn, kanske t o m mer ibland...
Obs att jag inte dömer någon eller tycker att de väljer fel...alla har sin situation och väljer efter sitt hjärta. Jag tycker bara att det är märkligt att inte fler känner som vi...? Är definitivt inga helgon, och är inte religiösa, utan bara vanlig mamma och pappa.
6
Varför inte...? jag tycker faktiskt att det är ett intressant ämne, även om det kan finnas mer finkänsliga sätt att uttrycka sina tankar på.
Märkligt att en sån diskussion inte får finnas...?
Om den hålls över vattenytan?
Jag är gravid med andra barnet i v 18, är 37 år gammal, och har gjort ett NUPP som visar på ca 0,5 % risk för kromosomskador.
Vi har beslutat att inte gå vidare med fvp då vi känner oss helt oförmögna att abortera ett barn i v 20-21.
Här i Skåne så gör man inte MKP, så det blir så sent som man får ta bort ett ev annorlunda barn.
Innan NUPPet var jag helt inställd på FVP vid ökad risk och abort om det skulle visa sig att barnet hade DS.
Men när vi legat där min man och jag och tittat på detta underverk i nästan en timma så var vi helt överens...att bara ett besked om att barnet inte skulle kunna överleva skulle göra att vi skulle kunna abortera. Barnet såg friskt ut och BM hittade inga fel.
Vi kände sån kärlek till detta lilla liv...
Har sedan dess också funderat på varför nästan alla väljer bort DS-barn. Visste inte innan jag började läsa här att det var så faktiskt. Visst vet jag att många föds med hjärtfel o s v(precis som \"vanliga\" barn,) men de flesta är trots att ganska friska. De DS-barn jag träffat ger sina föräldrar lika mycket glädje som andra barn, kanske t o m mer ibland...
Obs att jag inte dömer någon eller tycker att de väljer fel...alla har sin situation och väljer efter sitt hjärta. Jag tycker bara att det är märkligt att inte fler känner som vi...? Är definitivt inga helgon, och är inte religiösa, utan bara vanlig mamma och pappa.
att vi inte ska ha den diskussionen här är att den alltid, varenda gång, urartar!!!! Nån blir arg, nån blir ledsen, nån ska aldrig skriva här mer osv osv. Detta är en extremt het potatis och så är det. Lägg ner den, snälla. Det finns ett forum som heter För och emot, skriv där istället.
7
Anledningen till att vi inte ska ha den diskussionen här är att den alltid, varenda gång, urartar!!!! Nån blir arg, nån blir ledsen, nån ska aldrig skriva här mer osv osv. Detta är en extremt het potatis och så är det. Lägg ner den, snälla. Det finns ett forum som heter För och emot, skriv där istället.
...då fattar jag. har inte läst bakåt så långt. Tyckte bara att diskussionen hörde hemma här och var intressant...men om det är så att det blir så tråkig stämning så kan jag gärna hålla mina \"heta potatistankar\" för mig själv! Tack för svar:O)
8
Ok... ...då fattar jag. har inte läst bakåt så långt. Tyckte bara att diskussionen hörde hemma här och var intressant...men om det är så att det blir så tråkig stämning så kan jag gärna hålla mina \"heta potatistankar\" för mig själv! Tack för svar:O)
faktiskt finns fler på denna sida som vill skriva om detta så varför får dom inte detta?
Bara för du inte tycker det eller?
Jag har ett barn som har DS och jag är absolut inte emot abort men jag är emot den fokusering som är på just DS.
Kromosom avvikelse är INTE bara DS som mång vill få det till och detta är bra att upplysa folk om. Tycker i alla fall jag.
Sen om en person frågar om fvp inte börjar jag predika om DS då.
Men om någon frågar så svarar jag.
Kan också meddela att det inte är någon dans på rosor att ha ett DS barn men gud vad jag älskar henne.
Inget med att tillägga just nu.
Mvh
Lena
9
Men om det faktiskt finns fler på denna sida som vill skriva om detta så varför får dom inte detta?
Bara för du inte tycker det eller?
Jag har ett barn som har DS och jag är absolut inte emot abort men jag är emot den fokusering som är på just DS.
Kromosom avvikelse är INTE bara DS som mång vill få det till och detta är bra att upplysa folk om. Tycker i alla fall jag.
Sen om en person frågar om fvp inte börjar jag predika om DS då.
Men om någon frågar så svarar jag.
Kan också meddela att det inte är någon dans på rosor att ha ett DS barn men gud vad jag älskar henne.
ointressant men vi har ju haft den här diskussionen här så många gånger så jag anser väl att vi borde ha lärt oss att inte ta upp den igen. Men visst, jag skiter personligen i vilket, mig sårar det inte men jag vet att andra tar illa upp. Plus att det rent generellt är svårt att diskutera känsliga frågor utan att någon känner sig trampad på tårna och sen når vi plötsligt sandlådenivån igen..... Folk ska ju våga ställa en fråga utan att få en anklagelse om att \"Jasså du väljer bort barn med handikapp för att du inte orkar???\"
Tycker iaf jag.
10
Vad jag tycker är väl helt ointressant men vi har ju haft den här diskussionen här så många gånger så jag anser väl att vi borde ha lärt oss att inte ta upp den igen. Men visst, jag skiter personligen i vilket, mig sårar det inte men jag vet att andra tar illa upp. Plus att det rent generellt är svårt att diskutera känsliga frågor utan att någon känner sig trampad på tårna och sen når vi plötsligt sandlådenivån igen..... Folk ska ju våga ställa en fråga utan att få en anklagelse om att \"Jasså du väljer bort barn med handikapp för att du inte orkar???\"
...är för övrigt ett argument som kan användas för alla aborter, inte \"bara\" de där det föreligger en kromosomskada. Man måste respektera kvinnans/paret VAL, oavsett vad man själv tycker. Och att medvetet ge sig in i något som man vet kommer att kräva mycket av en är ju inte detsamma som att man kan råka ut för olyckor under livets gång.
11
Att inte orka... ...är för övrigt ett argument som kan användas för alla aborter, inte \"bara\" de där det föreligger en kromosomskada. Man måste respektera kvinnans/paret VAL, oavsett vad man själv tycker. Och att medvetet ge sig in i något som man vet kommer att kräva mycket av en är ju inte detsamma som att man kan råka ut för olyckor under livets gång.
det är jättemycket mer än bara metoder. Men kan du inte bara acceptera att det är som det är? För dig är det ok att diskutera men för andra är det ett slag in ansiktet att höra att någon annan absolut inte vill ha ett barn som hennes eget osv. Och respekt. Ja, det kan man ju alltid ha som en utgångspunkt men vi har olika sätt att uttrycka oss på och det är ett rätt endimensionellt sätt att debattera på det här. Inga känslor, ironi och tonfall syns/hörs. Därför sker missuppfattningar och man tar åt sig av det som kanske inte alls var mening osv.
Vi HAR debatterat massor här och det HAR alltid ballat ur.
Frågan till dig är ju då, vad är det som gör att du inte kan starta en tråd i OÄF eller för och emot? Varför måste du debattera just här där det står tydligt i snackreglerna vad som gäller och av en bra orsak?
12
Jo jag vet det är jättemycket mer än bara metoder. Men kan du inte bara acceptera att det är som det är? För dig är det ok att diskutera men för andra är det ett slag in ansiktet att höra att någon annan absolut inte vill ha ett barn som hennes eget osv. Och respekt. Ja, det kan man ju alltid ha som en utgångspunkt men vi har olika sätt att uttrycka oss på och det är ett rätt endimensionellt sätt att debattera på det här. Inga känslor, ironi och tonfall syns/hörs. Därför sker missuppfattningar och man tar åt sig av det som kanske inte alls var mening osv.
Vi HAR debatterat massor här och det HAR alltid ballat ur.
Frågan till dig är ju då, vad är det som gör att du inte kan starta en tråd i OÄF eller för och emot? Varför måste du debattera just här där det står tydligt i snackreglerna vad som gäller och av en bra orsak?
ochjag fick en chock och en sorgereaktion när jag fick beskedet vid Nupp att barnet förmodligen hade kromosomfel, ett snabbt Mkp visade efter 3 dgr på DS. Vårt beslut att avbryta graviditeten byggde på en allmän rädsla som inte gick att få bort på den korta tiden man har att bestämma sig. Det handlar inte bara om att vara rädd för att inte orka allmänt med detta barn.Utan rädd för allt som man man inte vet hur man kan hantera inför denna nya situation som uppstått. Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta var något vi hörde om vi skulle föda barnet, hur gör man det ? Man vet inte vad en kromosomskada innebär, barnet har inget ansikte än, det är ingen liten älskad Anna eller Olle som ditt barn är. Ett barn friskt eller handikappat man fött och som sedan skadar sig går ju inte alls att jämföra. Detta barn är redan en älskad familjemedlem. Här vid tidigt fosterdiagnostik kan man backa bandet när man får ett oönskat skrämmande (hur skrämmande beror nog på vilken erfarenhet man har i bagaget och vilken andlig inställning man har till livet)besked. Man växer med erfarenheterna men man kan inte veta säkert hur man reagerar på ett sånt här tidigt besked i graviditeten. Det vet jag fullt ut nu, vilket i sig är skrämmande även för mig. Enligt statistiken tog alla utom 1 par de senaste 5 åren på Huddinge abort och de har 6-8 fall/månad. Kanske är fördomarna kring handikapp för stora i samhället. Men de barn som föds med handikapp adopteras ju inte bort så de DS-barn som finns tas ju väl om hand av sina föräldrar och är lika älskade som andra barn. Men mycket få av dessa föräldar har gjort någon fosterdiagnostik så de möts ju av beskedet på BB och vad jag har förstått är det många många som har haft en svår sorgeperiod även då i samband med beskedet och knappt orkat se sitt barn de första dagarna. Men ganska snabbt så tar de ändå barnet till sig. Det skulle jag också ha gjort om det kommit som en överraskning på BB. I och med att vi gjort fosterdiagnostik denhär gången vilket vi inte gjorde förra gången, så fick vi ett fruktansvärt val och vi som personer var inte starka nog att gå vidare. Det är klart att ingen vet vad som händer med friska barn i framtiden man vet inte heller vad som händer en själv i framtiden, hur ser handikappvården ut i framtiden? att på förhand i 3:e månaden på graviditetn få beskedet att barnet har en hjärnskada men man vet inte hur stor... det är tufft. Ett sånt här besked skapar så mycket oro, ångest, sorg och frågor, massor av frågor som det inte finns några svar på. Man väljer inte bort som ingenting. Efter att tidigare varit lite inne på din linje förstod jag först när det hände mig själv att jag inte var den person jag trott tidigare eftersom vi valde att avbryta. Trodde kanske innan att vi skulle bita ihop och välkomna vilket barn som än valde att komma. Men det gjorde vi alltså inte.
13
Jag kan bara svara för mig ochjag fick en chock och en sorgereaktion när jag fick beskedet vid Nupp att barnet förmodligen hade kromosomfel, ett snabbt Mkp visade efter 3 dgr på DS. Vårt beslut att avbryta graviditeten byggde på en allmän rädsla som inte gick att få bort på den korta tiden man har att bestämma sig. Det handlar inte bara om att vara rädd för att inte orka allmänt med detta barn.Utan rädd för allt som man man inte vet hur man kan hantera inför denna nya situation som uppstått. Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta var något vi hörde om vi skulle föda barnet, hur gör man det ? Man vet inte vad en kromosomskada innebär, barnet har inget ansikte än, det är ingen liten älskad Anna eller Olle som ditt barn är. Ett barn friskt eller handikappat man fött och som sedan skadar sig går ju inte alls att jämföra. Detta barn är redan en älskad familjemedlem. Här vid tidigt fosterdiagnostik kan man backa bandet när man får ett oönskat skrämmande (hur skrämmande beror nog på vilken erfarenhet man har i bagaget och vilken andlig inställning man har till livet)besked. Man växer med erfarenheterna men man kan inte veta säkert hur man reagerar på ett sånt här tidigt besked i graviditeten. Det vet jag fullt ut nu, vilket i sig är skrämmande även för mig. Enligt statistiken tog alla utom 1 par de senaste 5 åren på Huddinge abort och de har 6-8 fall/månad. Kanske är fördomarna kring handikapp för stora i samhället. Men de barn som föds med handikapp adopteras ju inte bort så de DS-barn som finns tas ju väl om hand av sina föräldrar och är lika älskade som andra barn. Men mycket få av dessa föräldar har gjort någon fosterdiagnostik så de möts ju av beskedet på BB och vad jag har förstått är det många många som har haft en svår sorgeperiod även då i samband med beskedet och knappt orkat se sitt barn de första dagarna. Men ganska snabbt så tar de ändå barnet till sig. Det skulle jag också ha gjort om det kommit som en överraskning på BB. I och med att vi gjort fosterdiagnostik denhär gången vilket vi inte gjorde förra gången, så fick vi ett fruktansvärt val och vi som personer var inte starka nog att gå vidare. Det är klart att ingen vet vad som händer med friska barn i framtiden man vet inte heller vad som händer en själv i framtiden, hur ser handikappvården ut i framtiden? att på förhand i 3:e månaden på graviditetn få beskedet att barnet har en hjärnskada men man vet inte hur stor... det är tufft. Ett sånt här besked skapar så mycket oro, ångest, sorg och frågor, massor av frågor som det inte finns några svar på. Man väljer inte bort som ingenting. Efter att tidigare varit lite inne på din linje förstod jag först när det hände mig själv att jag inte var den person jag trott tidigare eftersom vi valde att avbryta. Trodde kanske innan att vi skulle bita ihop och välkomna vilket barn som än valde att komma. Men det gjorde vi alltså inte.
så vet man inte heller HUR det är! Man kan tro sig veta, man kanske intalar sig själv att det enbart är jobbigt, besvärligt och hemskt för att det då känns mer okej att avbryta en graviditet av den anledningen. När vår dotter föddes föll hela mitt liv samman och jag var jätteledsen för jag VISSTE ju hur det skulle bli att leva med ett sånt barn. Usch så hemskt livet skulle bli, bara en massa slit och jobb. Så blev det inte! Visst är det tufft ibland men INGET av allt det som jag befarade har slagit in utan livet har verkligen blivit toppenbra i alla fall. Jag är själv sjuk med ganska så svår värk och när jag väntade mitt första barn så var jag väldigt orolig (för att få ett friskt barn, tänkte aldrig tanken att barnet kunde vara handikappat) för HUR jag skulle orka och klara av det. Det finns lösningar på det mesta och dem som gör abort och säger att de inte skulle orka de vet inte vad dem talar om! Man orkar det man behöver eller så får man be om hjälp!
Jag har bearbetat mycket av mina känslor sen en mamma här fick beskedet att hon väntade ett barn med ds. Innan blev jag verkligen jättesårad när jag läste om dem som hänsynslöst hävde ur sig än det ena än det andra utan att tänka på folk som blev sårade. Däremot så kunde jag verkligen tänka mig in i HUR det kändes och HUR jag trodde det skulle bli när vi fick Emma och jag förstod att just SÅ känner denna mamman nu och hon har ju inget sött litet barn i sin famn utan ett foster på 7 cm i sin mage. Inte lätt att kunna bearbeta sina känslor i det läget sånt måste man nog göra INNAN i så fall! I varje fall vill jag bara säga att var och en gör som dem vill och jag försöker visa andra respekt i denna frågan och förväntar mig också att andra gör likadant mot mig!
16
Om man inte har ett barn med Downs. så vet man inte heller HUR det är! Man kan tro sig veta, man kanske intalar sig själv att det enbart är jobbigt, besvärligt och hemskt för att det då känns mer okej att avbryta en graviditet av den anledningen. När vår dotter föddes föll hela mitt liv samman och jag var jätteledsen för jag VISSTE ju hur det skulle bli att leva med ett sånt barn. Usch så hemskt livet skulle bli, bara en massa slit och jobb. Så blev det inte! Visst är det tufft ibland men INGET av allt det som jag befarade har slagit in utan livet har verkligen blivit toppenbra i alla fall. Jag är själv sjuk med ganska så svår värk och när jag väntade mitt första barn så var jag väldigt orolig (för att få ett friskt barn, tänkte aldrig tanken att barnet kunde vara handikappat) för HUR jag skulle orka och klara av det. Det finns lösningar på det mesta och dem som gör abort och säger att de inte skulle orka de vet inte vad dem talar om! Man orkar det man behöver eller så får man be om hjälp!
Jag har bearbetat mycket av mina känslor sen en mamma här fick beskedet att hon väntade ett barn med ds. Innan blev jag verkligen jättesårad när jag läste om dem som hänsynslöst hävde ur sig än det ena än det andra utan att tänka på folk som blev sårade. Däremot så kunde jag verkligen tänka mig in i HUR det kändes och HUR jag trodde det skulle bli när vi fick Emma och jag förstod att just SÅ känner denna mamman nu och hon har ju inget sött litet barn i sin famn utan ett foster på 7 cm i sin mage. Inte lätt att kunna bearbeta sina känslor i det läget sånt måste man nog göra INNAN i så fall! I varje fall vill jag bara säga att var och en gör som dem vill och jag försöker visa andra respekt i denna frågan och förväntar mig också att andra gör likadant mot mig!
Jag tycker att det bör vara självklart att man måste kunna få ha alla sorters tankar kring etikproblemet här. I annat fall kan jag för mitt liv inte förstå varför inte detta är ett känsligt snack precis som Abortsnacket t. ex.
19
Bra skrivet, Nelly P. Jag tycker att det bör vara självklart att man måste kunna få ha alla sorters tankar kring etikproblemet här. I annat fall kan jag för mitt liv inte förstå varför inte detta är ett känsligt snack precis som Abortsnacket t. ex.
…vara? Om möjligheten till abort för att ett barn inte passar in rent tidsmässigt eller praktiskt är en förutsättning för att man skall våga ha sex, kanske man skall avstå?
20
Men då kanske det är så det får… …vara? Om möjligheten till abort för att ett barn inte passar in rent tidsmässigt eller praktiskt är en förutsättning för att man skall våga ha sex, kanske man skall avstå?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
