Har varit arbetlös hela hösten och nu har annonserna (6 st) jag väntat på under hösten kommit upp, får jag inte jobb denna gång så kommer jag att vara arbetslös rätt länge, trots att jag är civ ingenjör. Men vi vill ha ett tredje barn. Skulle jag bli gravid nästa gång jag har ÄL (har lätt för att bli gravid) så blir det bf ca 1 november. Kommer att har jobbat mindre än 2 månader innan jag är i v 16-18 om allt går bra och det är dags för den riktiga UL och för mig att berätta att jag är gravid. Känner mig väldig tveksam, hur skall jag kunna se folk i ögonen, de anställer mig för att de behöver hjälp, men det första jag säger till de är att jag kommer att försvinna ett tag och komma tillbaka om ca 1 år. Det hela känns som att tacka \"ja\" till ett jobb och säga upp sig efter någon månad. Men vi vill så gärna ha ett barn till snarast. Vill inte vänta 3-4 månader till, men det skulle kännas väldigt mycket bättre om jag hinner komma in i jobbet ordentligt och jobbar ett helt år innan jag går på föräldraledighet.
Hur skulle ni göra?
1
skulle ni skaffa ett barn till om Har varit arbetlös hela hösten och nu har annonserna (6 st) jag väntat på under hösten kommit upp, får jag inte jobb denna gång så kommer jag att vara arbetslös rätt länge, trots att jag är civ ingenjör. Men vi vill ha ett tredje barn. Skulle jag bli gravid nästa gång jag har ÄL (har lätt för att bli gravid) så blir det bf ca 1 november. Kommer att har jobbat mindre än 2 månader innan jag är i v 16-18 om allt går bra och det är dags för den riktiga UL och för mig att berätta att jag är gravid. Känner mig väldig tveksam, hur skall jag kunna se folk i ögonen, de anställer mig för att de behöver hjälp, men det första jag säger till de är att jag kommer att försvinna ett tag och komma tillbaka om ca 1 år. Det hela känns som att tacka \"ja\" till ett jobb och säga upp sig efter någon månad. Men vi vill så gärna ha ett barn till snarast. Vill inte vänta 3-4 månader till, men det skulle kännas väldigt mycket bättre om jag hinner komma in i jobbet ordentligt och jobbar ett helt år innan jag går på föräldraledighet.
Hur skulle ni göra?
Jag vet faktiskt inte. Det är ju en jätteknepig situation. Jag hade nog utökat min ledighet och sökt jobb senare, det hade nog känts skönare än att söka ett jobb och ta ledigt från det så snart. Framförallt så tror jag att man ska försöka få de barn man vill ha, så nära när man vill ha dem som möjligt. Jag tror att man får jobb förr eller senare men drömmen om DET DÄR barnet är så viktig. Så har det varit för mig iallafall.
Men det är ju som sagt så många saker man måste tänka på med ekonomi och om ens utbilding blir föråldrad. Hoppas att det löser till det bästa för er!
2
tja... Jag vet faktiskt inte. Det är ju en jätteknepig situation. Jag hade nog utökat min ledighet och sökt jobb senare, det hade nog känts skönare än att söka ett jobb och ta ledigt från det så snart. Framförallt så tror jag att man ska försöka få de barn man vill ha, så nära när man vill ha dem som möjligt. Jag tror att man får jobb förr eller senare men drömmen om DET DÄR barnet är så viktig. Så har det varit för mig iallafall.
Men det är ju som sagt så många saker man måste tänka på med ekonomi och om ens utbilding blir föråldrad. Hoppas att det löser till det bästa för er!
ha barn snart så är det klart att ni ska försöka direkt!
Jobb kan du ju söka nästa gång det är dags, om du inte får nu.
Att sitta gravid på anställningsintervjuer är ju dock ingen drömsits, men det får gå ändå, du har ju ingen skyldighet.
Är det så att de surar sen när det visar sig på magen, så är det bara att försöka hitta annat jobb sen, för såna arbetsplatser brukar inte vara nåt vidare i alla fall...
Lycka till!
3
Om ni vill ha barn snart så är det klart att ni ska försöka direkt!
Jobb kan du ju söka nästa gång det är dags, om du inte får nu.
Att sitta gravid på anställningsintervjuer är ju dock ingen drömsits, men det får gå ändå, du har ju ingen skyldighet.
Är det så att de surar sen när det visar sig på magen, så är det bara att försöka hitta annat jobb sen, för såna arbetsplatser brukar inte vara nåt vidare i alla fall...
Lycka till!
egentligen så hann vi redan skaffa vårt andra barn tätt då det inte verkade finnas jobba för mig. NU känns det som att jobben har äntligen kommit och att detta lär inte hända igen på flera år. Och det är så sant det du skriver om min utbildningen, jag har redan kommit så mycket efter känns det som. Annars har vi inga ekonomiska problem, så länge som min man inte råkar bli sjuk, vi skulle kunna klara oss på hans lön.
4
tack egentligen så hann vi redan skaffa vårt andra barn tätt då det inte verkade finnas jobba för mig. NU känns det som att jobben har äntligen kommit och att detta lär inte hända igen på flera år. Och det är så sant det du skriver om min utbildningen, jag har redan kommit så mycket efter känns det som. Annars har vi inga ekonomiska problem, så länge som min man inte råkar bli sjuk, vi skulle kunna klara oss på hans lön.
men det känns som jag väntat på jobb jätte länge, vi skaffade tvåan tätt då det inte fanns jobb för mig då. Det är inte så ofta företag väljer att omorganisera och expandera som det råkat bli det just nu. SÅ egentligen borde vi vänta några månader. Men jag har jätte svårt för att bestämma mig för det, Emma har blivt så stor redan, vill så gärna ha en bebis nuuuuuuuuuu
5
tack men det känns som jag väntat på jobb jätte länge, vi skaffade tvåan tätt då det inte fanns jobb för mig då. Det är inte så ofta företag väljer att omorganisera och expandera som det råkat bli det just nu. SÅ egentligen borde vi vänta några månader. Men jag har jätte svårt för att bestämma mig för det, Emma har blivt så stor redan, vill så gärna ha en bebis nuuuuuuuuuu
Du får nog tänka över vad som är viktigast då. Om du väldigt gärna vill ha jobbet så är det kanske bättre att vänta och få en 07:a istället?
Jag ville gärna ha drygt två år mellan mina och har oxå lätt att bli gravid, men jag fick snällt vänta eftersom vi det första syskonet i v 11. Så det blev 2 år och 8 mån emellan istället och även om det inte var vad jag velat från början är det inget som nånsin har grämt mig. Man ser ju fördelarna med det som blev på nåt sätt.
Jag har ju själv svårt att tänka mig in i bebislängtan just nu eftersom tanken är väldigt främmande för mig, men OM jag skulle vilja ha en trea så vill jag nog ha större avstånd mellan nr 2 och 3 än de andra, för att riktigt suga ur det goa ur karamellen :-)
Men när bebislängtan sätter in så är det svååååårt.
6
OK Du får nog tänka över vad som är viktigast då. Om du väldigt gärna vill ha jobbet så är det kanske bättre att vänta och få en 07:a istället?
Jag ville gärna ha drygt två år mellan mina och har oxå lätt att bli gravid, men jag fick snällt vänta eftersom vi det första syskonet i v 11. Så det blev 2 år och 8 mån emellan istället och även om det inte var vad jag velat från början är det inget som nånsin har grämt mig. Man ser ju fördelarna med det som blev på nåt sätt.
Jag har ju själv svårt att tänka mig in i bebislängtan just nu eftersom tanken är väldigt främmande för mig, men OM jag skulle vilja ha en trea så vill jag nog ha större avstånd mellan nr 2 och 3 än de andra, för att riktigt suga ur det goa ur karamellen :-)
Men när bebislängtan sätter in så är det svååååårt.
...på det här med att bli gravid. Men det är ju dumt om du i princip struntar i att söka jobbet för att du kanske blir gravid. Jag skulle söka jobbet och förvänta mig att de anställer mig för att de vill ha mig, och att de faktiskt kan lösa en eventuell barnledighet om så blir fallet.
När jag fick jobbet jag har nu var jag ju i allra högsta grad barnväntande. Men jag sa inget om det, och ingen frågade. Jag skrev på papprena i maj/juni, började i augusti och berättade då omgående om den förestående adoptionen. Jag hann jobba i 2.5 månad, var sedan borta 2.5 månad och jobbar nu igen (maken är hemma alltså).
Med andra ord, sök jobben, och blir det barn så blir det och då tar du tag i den biten när så blir fallet. Jag har spenderat månader efter månader på att inte riktigt våga planera något för \"nästa sommar\", \"nästa höst\", \"nästa år\", för att vi *kanske* ska få barn och då. Det gick 4 år innan ungen väl kom. Så min erfarenhet är att man inte ska planera utifrån när barnet ska komma innan barnet ens är tillverkat...
8
Jag är ju pessimist... ...på det här med att bli gravid. Men det är ju dumt om du i princip struntar i att söka jobbet för att du kanske blir gravid. Jag skulle söka jobbet och förvänta mig att de anställer mig för att de vill ha mig, och att de faktiskt kan lösa en eventuell barnledighet om så blir fallet.
När jag fick jobbet jag har nu var jag ju i allra högsta grad barnväntande. Men jag sa inget om det, och ingen frågade. Jag skrev på papprena i maj/juni, började i augusti och berättade då omgående om den förestående adoptionen. Jag hann jobba i 2.5 månad, var sedan borta 2.5 månad och jobbar nu igen (maken är hemma alltså).
Med andra ord, sök jobben, och blir det barn så blir det och då tar du tag i den biten när så blir fallet. Jag har spenderat månader efter månader på att inte riktigt våga planera något för \"nästa sommar\", \"nästa höst\", \"nästa år\", för att vi *kanske* ska få barn och då. Det gick 4 år innan ungen väl kom. Så min erfarenhet är att man inte ska planera utifrån när barnet ska komma innan barnet ens är tillverkat...
... ju även att om du får ett jobb nu så får du räkna med att bli provanställd 6 mån. Blir du gravid under den tiden så är nog tyvärr risken stor att du inte får förlängning (om du inte lyckas göra dig oumbärlig och/eller har specialistkunskaper).
Så jag kan nog tycka att det vore smartare att vänta några månader till, tills du vet om du får något av jobben och om det är provanställning. Men privatlivet är viktigare än arbetslivet, samtidigt som man kanske inte kan se alltför kortsiktigt heller. Vill du hellre ha ett tredje barn tätt, än att slippa vara arbetslös länge?
Får du jobb och blir gravid så behöver du väl heller inte vara borta så länge som 1 år? Du kan ju börja jobba deltid när barnet är 5-6 mån om du vill. Att vara borta ett halvår från jobbet är ju ingen katastrof, även om det kanske inte uppskattas om en nyanställd är det.
Jag är ju också arbetslös civ.ing och har nyligen sett en alldeles perfekt tjänst som utannonserats. Tyvärr är jag fortfarande i usel kondition och har inte ens börjat arbetsträna. Är sjukskriven till sista juni... Ändå funderar jag på att söka jobbet, men är rädd att göra bort mig under en ev. provanställning och sumpa alla chanser på företaget. Eftersom det är en av de större arbetsgivarna i trakten (rimligt pendlingsavstånd) så är jag livrädd att de ska få höra hela min sorgliga sjukdomshistoria (även om det är graviditetsrelaterat).
ja, det är väl mina funderingar om ditt dilemma. Och så fick du lite bonus i form av mitt eget dilemma! ;) Du får hemskt gärna kommentera det om du har något klokt att säga!
9
Problemet inkluderar.. ... ju även att om du får ett jobb nu så får du räkna med att bli provanställd 6 mån. Blir du gravid under den tiden så är nog tyvärr risken stor att du inte får förlängning (om du inte lyckas göra dig oumbärlig och/eller har specialistkunskaper).
Så jag kan nog tycka att det vore smartare att vänta några månader till, tills du vet om du får något av jobben och om det är provanställning. Men privatlivet är viktigare än arbetslivet, samtidigt som man kanske inte kan se alltför kortsiktigt heller. Vill du hellre ha ett tredje barn tätt, än att slippa vara arbetslös länge?
Får du jobb och blir gravid så behöver du väl heller inte vara borta så länge som 1 år? Du kan ju börja jobba deltid när barnet är 5-6 mån om du vill. Att vara borta ett halvår från jobbet är ju ingen katastrof, även om det kanske inte uppskattas om en nyanställd är det.
Jag är ju också arbetslös civ.ing och har nyligen sett en alldeles perfekt tjänst som utannonserats. Tyvärr är jag fortfarande i usel kondition och har inte ens börjat arbetsträna. Är sjukskriven till sista juni... Ändå funderar jag på att söka jobbet, men är rädd att göra bort mig under en ev. provanställning och sumpa alla chanser på företaget. Eftersom det är en av de större arbetsgivarna i trakten (rimligt pendlingsavstånd) så är jag livrädd att de ska få höra hela min sorgliga sjukdomshistoria (även om det är graviditetsrelaterat).
ja, det är väl mina funderingar om ditt dilemma. Och så fick du lite bonus i form av mitt eget dilemma! ;) Du får hemskt gärna kommentera det om du har något klokt att säga!
fast jag skulle nog vänta lite, se om jag fick jobbet och sedan försöka få ett barn till. Du har ju två prinsessor och väntar ni lite till med en tredje så får ni ju suga på karamellen lite längre som någon sa här uppe ;)
10
Svårt.. fast jag skulle nog vänta lite, se om jag fick jobbet och sedan försöka få ett barn till. Du har ju två prinsessor och väntar ni lite till med en tredje så får ni ju suga på karamellen lite längre som någon sa här uppe ;)
och ta jobb om jag fick det, faktiskt. Det börjar vända och bli högkonjunktur nu men vem vet hur länge det håller i sig.
11
Jag skulle söka jobb för fullt och ta jobb om jag fick det, faktiskt. Det börjar vända och bli högkonjunktur nu men vem vet hur länge det håller i sig.
...jag skulle nog söka jobben om det var jobb som jag verkligen ville ha och om jag verkligen ville ha ett barn till NU skulle jag jobba på det samtidigt. Men jag skulle nog inte kunna/vilja låta bli att berätta jag var gravid under en anställningsintervju (om jag hade hunnit bli det). Och det finns ju faktiskt arbetsgivare som är bra och anställer den de vill ha även om han/hon skulle råka vara på väg att bli förälder. Jag läste tex att informationschefen på landstinget här i Sörmland fick jobbet sent i graviditeten och fick börja med att vara föräldraledig i ett år. Arbetsgivaren ville ju ha henne, och tyckte väl att det var bättre att ta någon annan i ett år och sedan få ha den man vill i många år än att välja den näst bästa...
Det blev lite långt och svamligt, men du förstår säkert vad jag menar...
12
Svårt att säga men... ...jag skulle nog söka jobben om det var jobb som jag verkligen ville ha och om jag verkligen ville ha ett barn till NU skulle jag jobba på det samtidigt. Men jag skulle nog inte kunna/vilja låta bli att berätta jag var gravid under en anställningsintervju (om jag hade hunnit bli det). Och det finns ju faktiskt arbetsgivare som är bra och anställer den de vill ha även om han/hon skulle råka vara på väg att bli förälder. Jag läste tex att informationschefen på landstinget här i Sörmland fick jobbet sent i graviditeten och fick börja med att vara föräldraledig i ett år. Arbetsgivaren ville ju ha henne, och tyckte väl att det var bättre att ta någon annan i ett år och sedan få ha den man vill i många år än att välja den näst bästa...
Det blev lite långt och svamligt, men du förstår säkert vad jag menar...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
