Vi var på MVC-besök idag. Och när vi satt där kändes det som att vi inte hade någonting att ta upp med BM. Missförstå mig inte, det är underbart att allt är så bra, men den lille känns nästan lite åsidosatt...
Jag har ju foglossning förstås men jag har fått hjälp och stöd, nedsatt arbetstid och sjukgymnastik utan problem. Alla värden är bra, allt känns bra, bebisen rumlar runt och växer och tiden bara går. När en annan mamma på dagis frågade vilken vecka jag var i kunde jag inte knappt svara för jag tänker inte på det alls.
Särskilt Per funderar ganska mycket på hur det är att få ett till barn, räcker kärleken till? Han tycker också att vi tänker \"för lite\" på 2:an, att vi inte väntar och längtar lika mycket men jag tycker bara att det är så skönt att bara få vara. Och jag längtar visst. Och jag tycker att det är underbart att få vänta barn utan oro för ekonomi, bostadssituation etc som det var när jag väntade Gustav och allt var kaos.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite...
1
Tankar kring nr 2... Vi var på MVC-besök idag. Och när vi satt där kändes det som att vi inte hade någonting att ta upp med BM. Missförstå mig inte, det är underbart att allt är så bra, men den lille känns nästan lite åsidosatt...
Jag har ju foglossning förstås men jag har fått hjälp och stöd, nedsatt arbetstid och sjukgymnastik utan problem. Alla värden är bra, allt känns bra, bebisen rumlar runt och växer och tiden bara går. När en annan mamma på dagis frågade vilken vecka jag var i kunde jag inte knappt svara för jag tänker inte på det alls.
Särskilt Per funderar ganska mycket på hur det är att få ett till barn, räcker kärleken till? Han tycker också att vi tänker \"för lite\" på 2:an, att vi inte väntar och längtar lika mycket men jag tycker bara att det är så skönt att bara få vara. Och jag längtar visst. Och jag tycker att det är underbart att få vänta barn utan oro för ekonomi, bostadssituation etc som det var när jag väntade Gustav och allt var kaos.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite...
Det är inte alls samma fokus på magen den här gången och jag tycker nästan det är skönt.
Kan glömma bort att jag är gravid och vore det inte för fogarna så skulle jag glömma det titt som tätt.
Har inga direkta frågor som rör skruttis. Känns som alla mina frågor just nu rör hur tusan jag ska hantera Jennie & skruttis. Ta hand om en spädis kan jag ju men hur underhåller man tvååringen samtidigt????
När jag ringde mvc för inskrivning i gränsen mellan v 7 och v 8 och bm frågade mig vilken vecka jag var i och jag inte kunde svara säkert så skrattade hon bara och konstaterade att det här var nog inte första barnet. Det är nog rätt vanligt att fokus blir mindre andra gången när man redan gjort det en gång. Det blir ju lite \"been there, done that\" inte alls lika spännande.
2
Samma här Det är inte alls samma fokus på magen den här gången och jag tycker nästan det är skönt.
Kan glömma bort att jag är gravid och vore det inte för fogarna så skulle jag glömma det titt som tätt.
Har inga direkta frågor som rör skruttis. Känns som alla mina frågor just nu rör hur tusan jag ska hantera Jennie & skruttis. Ta hand om en spädis kan jag ju men hur underhåller man tvååringen samtidigt????
När jag ringde mvc för inskrivning i gränsen mellan v 7 och v 8 och bm frågade mig vilken vecka jag var i och jag inte kunde svara säkert så skrattade hon bara och konstaterade att det här var nog inte första barnet. Det är nog rätt vanligt att fokus blir mindre andra gången när man redan gjort det en gång. Det blir ju lite \"been there, done that\" inte alls lika spännande.
och hinner knappt tänka på graviditeten. Men så kommer dessa småstunder när man sitter där och plötsligt inser - Hej, jag skall få en bebis snart!!!!! Då blir man alldeles varm...och sedan går tiden. Nästan tur man har lite småkrämpor av olika slag så man blir påminnd. Jag var ju inte hos Bm första gången förän i v12, sedan ultraljud, och nu skall jag i dag och är i v...låt mig se (har Lilypie uträknaren på skrivbordet :)) v25 är jag. Känns ibland mest jobbigt att gå till BM, för jag vill INTE veta min vikt, eller få höra om mitt dåliga blovärde och få frågan om jag äter de piller jag skall... är så dålig på det. Samtidigt så känns det som en extra säkerhet att få gå dit ibland, det hör till liksom. Men frågor har man inte, det blir rutinbesök, snabba sådanna. Och maken är inte med, känns alldeles för onödigt. Men väntar jag presis lika mycket som med dem andra, om inte mer :)
5
Förstår dig, jag väntar ju nr 7... och hinner knappt tänka på graviditeten. Men så kommer dessa småstunder när man sitter där och plötsligt inser - Hej, jag skall få en bebis snart!!!!! Då blir man alldeles varm...och sedan går tiden. Nästan tur man har lite småkrämpor av olika slag så man blir påminnd. Jag var ju inte hos Bm första gången förän i v12, sedan ultraljud, och nu skall jag i dag och är i v...låt mig se (har Lilypie uträknaren på skrivbordet :)) v25 är jag. Känns ibland mest jobbigt att gå till BM, för jag vill INTE veta min vikt, eller få höra om mitt dåliga blovärde och få frågan om jag äter de piller jag skall... är så dålig på det. Samtidigt så känns det som en extra säkerhet att få gå dit ibland, det hör till liksom. Men frågor har man inte, det blir rutinbesök, snabba sådanna. Och maken är inte med, känns alldeles för onödigt. Men väntar jag presis lika mycket som med dem andra, om inte mer :)
& även nummer 2!
Jag har stora ålderskillnader mellan mina barn 6,5 år mellan 1:an & 2:an och det blir 8,5 år mellan 2:an och 3:an.
Där tror jag skillanden i mina tankar ligger...jag är lika upptagen av graviditerna varje gång.
Men det är för att det finns TID och stort intresse hos syskonen och pappan som också är så delaktiga.
Denna gången är ju dessutom pappan en annan än till de två första och min man är oerhört engagerad. Det upplevde jag inte med mina pojkars pappa.
För mig rinner inte tiden iväg utan sniglar sig fram och jag tycker det är så drygt. Sönerna tycker likadant...
Att kärleken räcker till vet jag ju eftersom jag har två barn sen innan - det oroar mig inte.
Framför allt för att pojkarna är så olika. Jag älskar dem på olika sätt för deras personliga egenskaper.
Det som däremot oroar mig är att jag \"utamanar ödet\"...jag har två friska barn (visserligen ett med funktinshinder)- vad ger mig \"rätten\" att välsignas med ytterligare ett friskt barn?
6
Tankar kring nummer 3 & även nummer 2!
Jag har stora ålderskillnader mellan mina barn 6,5 år mellan 1:an & 2:an och det blir 8,5 år mellan 2:an och 3:an.
Där tror jag skillanden i mina tankar ligger...jag är lika upptagen av graviditerna varje gång.
Men det är för att det finns TID och stort intresse hos syskonen och pappan som också är så delaktiga.
Denna gången är ju dessutom pappan en annan än till de två första och min man är oerhört engagerad. Det upplevde jag inte med mina pojkars pappa.
För mig rinner inte tiden iväg utan sniglar sig fram och jag tycker det är så drygt. Sönerna tycker likadant...
Att kärleken räcker till vet jag ju eftersom jag har två barn sen innan - det oroar mig inte.
Framför allt för att pojkarna är så olika. Jag älskar dem på olika sätt för deras personliga egenskaper.
Det som däremot oroar mig är att jag \"utamanar ödet\"...jag har två friska barn (visserligen ett med funktinshinder)- vad ger mig \"rätten\" att välsignas med ytterligare ett friskt barn?
särskilt när man läser om alla barn som är sjuka på någotvis, eller dör eller så...:(
Varför skall jag få 7 friska, när min kompis förlorade sin förstfödda två veckor före förlossningen?
Sådanna tankar är superjobbiga, och det verkar som man dras till TV program och artiklar om barn med typ Downs syndrom eller andra funktionshinder just nu.
Så jag brukar tvinga mig själv att tänka på de som har 7 barn och mera som faktiskt ÄR friska allihopa. Vet en som har 9 friska, en familj som har 12 friska, har pratat med en som har 17 (!) friska barn, varför skall då inte jag få 7? Man får försöka tänka om liksom.
7
Det där sista känner jag igen särskilt när man läser om alla barn som är sjuka på någotvis, eller dör eller så...:(
Varför skall jag få 7 friska, när min kompis förlorade sin förstfödda två veckor före förlossningen?
Sådanna tankar är superjobbiga, och det verkar som man dras till TV program och artiklar om barn med typ Downs syndrom eller andra funktionshinder just nu.
Så jag brukar tvinga mig själv att tänka på de som har 7 barn och mera som faktiskt ÄR friska allihopa. Vet en som har 9 friska, en familj som har 12 friska, har pratat med en som har 17 (!) friska barn, varför skall då inte jag få 7? Man får försöka tänka om liksom.
För mig finns tankarna på om jag kommer känna annorlunda med detta barnet än med de två första som har samma pappa (en annan pappa till detta barnet).
Jag kan också känna att jag inte har samma tid för magen nu, även om jag pysslar o tänker på honom i stort sett hela tiden omedvetet. Sen är jag väldigt rädd för att jag och nya pappans gener kanske inte ska funka lika bra, att barnet ska få nån svår sjukdom eller så pga det. Mycket såna tankar har jag just nu!
Tror det är helt normalt! :)
8
Funderar mkt på nr 3 med ny pappa! För mig finns tankarna på om jag kommer känna annorlunda med detta barnet än med de två första som har samma pappa (en annan pappa till detta barnet).
Jag kan också känna att jag inte har samma tid för magen nu, även om jag pysslar o tänker på honom i stort sett hela tiden omedvetet. Sen är jag väldigt rädd för att jag och nya pappans gener kanske inte ska funka lika bra, att barnet ska få nån svår sjukdom eller så pga det. Mycket såna tankar har jag just nu!
Det kanske kan tolkas som att jag inte älskar mina två första, men jag menade liksom tvärtom. Jag älskar ju dom SÅ MYCKET, kan jag älska nummer tre lika mycket? Och det är nog ganska vanliga tankar man har...
Det var så jag menade :D
9
Tillägg! Det kanske kan tolkas som att jag inte älskar mina två första, men jag menade liksom tvärtom. Jag älskar ju dom SÅ MYCKET, kan jag älska nummer tre lika mycket? Och det är nog ganska vanliga tankar man har...
jag bekymrat mig på samma sätt för denna nya, planerar och funderar nästan lika mycket (minus vilka grejer vi skall köpa eftersom vi har typ ALLT : ). lite mindre tid eftersom jag jobbar, men också lugnare på fritiden.
jag oroar mig inte ett dugg för att älska denna nya lika mycket osm astrid även om det känns märkligt. och jag tänker mycket på hur hon kommer att vara, hur det komemr att bli, vad astrid skall tycka, och längtar till sommaren då vi skall vara toklediga länge.
däremot är jag inte lika sugen och laddad inför förlossningen, men jag har tänkta ta tag i det om en månad eller så, läsa på, öva andning och så. det känns vansinnigt overkige men så roligt!
10
jag kan nog ärligt säga att jag bekymrat mig på samma sätt för denna nya, planerar och funderar nästan lika mycket (minus vilka grejer vi skall köpa eftersom vi har typ ALLT : ). lite mindre tid eftersom jag jobbar, men också lugnare på fritiden.
jag oroar mig inte ett dugg för att älska denna nya lika mycket osm astrid även om det känns märkligt. och jag tänker mycket på hur hon kommer att vara, hur det komemr att bli, vad astrid skall tycka, och längtar till sommaren då vi skall vara toklediga länge.
däremot är jag inte lika sugen och laddad inför förlossningen, men jag har tänkta ta tag i det om en månad eller så, läsa på, öva andning och så. det känns vansinnigt overkige men så roligt!
Jag väntar ju tredje barnet och min största fasa är att det skulle vara något fel på det. Jag har ju redan fått två friska, så varför skulle jag få ett till. Ungefär så går tankarna... Tur att man för det mesta är så upptagen med vardagen att man inte hinner tänka på sådant jämt :-)
11
Jag håller med er båda! Jag väntar ju tredje barnet och min största fasa är att det skulle vara något fel på det. Jag har ju redan fått två friska, så varför skulle jag få ett till. Ungefär så går tankarna... Tur att man för det mesta är så upptagen med vardagen att man inte hinner tänka på sådant jämt :-)
Ibland skäms jag nästan för att jag inte tänker så mycket på bebisen, förutom när den rör sig och när någon frågar om den. Men det är ju så mycket med barnet man redan har. Förra gången var jag dessutom heltidssjukskriven från vecka 7 och hela graviditeten ut och hade inte mycket annat att fundera på... *s*
Sedan är det ju inte mycket att tänka på med saker heller, har ju allting redan. Det enda jag saknar är en fleeceoverall till försommaren och lite killkläder om det nu mot alla odds skulle bli en pojk.
Känner igen det där med att inte ha något att ta upp med BM. Känns nästan löjligt att man är där. Känns som om det varit bättre om man kunde gått på någon slags drive-in-provtagning och så kunde man ta nummerlapp om man behövde fråga något extra... *S*
12
Känner igen det där. Ibland skäms jag nästan för att jag inte tänker så mycket på bebisen, förutom när den rör sig och när någon frågar om den. Men det är ju så mycket med barnet man redan har. Förra gången var jag dessutom heltidssjukskriven från vecka 7 och hela graviditeten ut och hade inte mycket annat att fundera på... *s*
Sedan är det ju inte mycket att tänka på med saker heller, har ju allting redan. Det enda jag saknar är en fleeceoverall till försommaren och lite killkläder om det nu mot alla odds skulle bli en pojk.
Känner igen det där med att inte ha något att ta upp med BM. Känns nästan löjligt att man är där. Känns som om det varit bättre om man kunde gått på någon slags drive-in-provtagning och så kunde man ta nummerlapp om man behövde fråga något extra... *S*
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
