Jag blir snart tokig!!!

[singoalla]

Jag vet inte vad det är med Lucas, redan innan han blev sjuk har han hamnat i en period av gnäll, pip, grina hela tiden!
Tappar han något på golvet kan han slänga sig på golvet och grina och skrika för att han inte vill att leksaken ska ligga där, lyfter man honom ur sängen kan han få ett likadant spel för att man lyft på fel sätt, med fel arm, för hågt/lågt, det finns ingenting som han inte grinar över nu för tiden

Dessutom så har han ju nästan slutat äta, jag antar(?) att det är för att han varit dåli i magen men samtidigt så säger han att han inte vill äta föratt det gör ont(han har bitit sig i kinden)

Men just detta konstanta grinande, ligga på golvet i utbrott för absolut ingenting.
jag blir knäpp, det här är tortyr, 24 timmar om dygnet med sur, grinande unge känns inte så bra för mitt mentala hälsotillstån just nu *tar 107 djupa andetag*
Ringde N alldeles nyss och bad honom komma hem i tidig, normal familjetid, idag så svarar han, -och orsaken till det är? jag som trodde att vi diskuterat det där :-(
Han undrar återigen varför jag inte bokar in barnvakten ...därför att jag inte tycker att det är hennes uppgift att komma hit och avlasta mig när de är sjuka och griniga, henne vill jag ha för att kunna få lite egentid i normala fall.
Förlåt att jag är här och spyr galla igen... det går snart över :-/
Nu ska jag laga köttfärsås och hoppas att något av barnen kommer äta (Isabelle har börjat kinka hon också så klart)

[Annika113]

När man är på gränsen till sammanbrott själv är man inte betjänt av den typen av \"stöd\". Vi har ju diskuterat det här. Tack för ingenting... ;-)
Jag känner igen det där med utbrott för allt. Båda tjejerna är så just nu. Maria bara vägrar haklapp just nu. Och hur gör man då med ketchup och sylt...
Alla andra kanske har barn som äter fint, men inte mina. De har fortfarande inte fått äta fil själva. Jag står helt enkelt inte ut med kladdet...
Vi får hålla tummarna för att våra barn äter idag. Maria åt nästan ingenting igår.
Kram!

[~Trixie~]

när du berättar kommer minnena från åren då Ellen och Erik var små upp. Det VAR jättetufft ibland och jag anser att man borde få tapperhetsmedalj som förälder till tätisar!

Lucas är nog inne i nån period (hjälper dig jättemycket *suck*). Karl är lite likadan. Jag försöker att inte följa varje hans önskan, för då finge jag nog knyta knut på mig själv.

När barnen lagt sig och förhoppningsvis sover ikväll så får du titta tillbaka på dagen, slå dig för bröstet och säga \"YES, jag klarade det, jag blev inte galen\":). Kram

[-ME-]

Rebecca är också betydligt mer viljestark än tidigare, ganska pestig med jämna mellanrum. Jag tror att han använder maten som ett vapen, där kan han ju faktiskt bestämma själv - och det händer grejor när han gör det. Du blir orolig, du ser honom, du ger honom hans favoritmat - klart han ser att det är effektivt. Jag tror att det kommer att lugna ner sig om du orkar vara coolare och inte göra så stor affär av honom. Jag vet att det är jättejobbigt, men för oss har det funkat.

Jag förstår också dina tankar kring barnvakten, men om du hör med _henne_? Törs hon säga vad hon tänker till dig? För henne är det inte alls lika jobbigt med tre timmar av skrik och gnäll (dessutom kan du ge dig på att den lille femtekolonnaren inte alls beter sig likadant mot henne som mot dig) som det är för dig med dygn efter dygn av illvrål. Hon kanske tycker att det känns bra att kunna avlasta? Jag förstår N:s point där, även om det inte är så mycket annat jag håller med honom om. ;)

Kram på dig!!

[-Carina-]

Låter som att det är tufft att vara du just nu!

Har inga direkta råd, men när det gäller Lucas beteende och utbrott så är det väl så att det hör till åldern. Vissa barn drabbas värre än andra Skönt att höra va? ;-)
Känner igen det du beskriver mycket väl från många barn jag jobbat med. Just det här med att allt måste vara exakt på \"rätt\" sätt. Anton får såna attacker ibland också, men inte så ofta att det är jobbigt, tycker snarare att det har avtagit lite (det får jag väl äta upp nu...)

Förstår att det måste vara jättejobbigt för dig som ofta är ensam och dessutom har lilla Isabelle att ta hand om också. Skickar dig massor av styrkekramar!!
Och du, det kanske ändå är läge att ta in barnvakten så att du får komma ifrån lite. Förstår hur du känner inför det, men du måste ju orka med också!

KRAM!!

[singoalla]

fast inte mycket mer :-)
Inte ville han äta mer än ett par skedar, vad i hela friden lever ungen på???
Nästa fredag ska jag försöka boka in barnvakten för lite egentid med en väninna :-)

[Anonym]

Hej vännen! Jo, det där beteendet känner jag så väl igen. Har samma \"problem\" med Annie just nu, att hämta på dagis tex är mardrömmen och flera dagar i rad har jag nästan börjat grina av frustration. Hon springer iväg, skriker, gråter och klöser för att slippa ta på sig ytterkläderna. När vi väl är hemma så svarar hon \"nej\" på allt (förutom imorse då jag frågade om hon verkligen vill bråka med mamma, då svarade hon \"ja\"). Hemma fungerar inte mycket, hon gråter åt allt och gnäller efter nappen som hon bestämt inte får ha förutom vid sängdags. I förrgår grät hon mellan 17-19 och ja, man blir helt slut som mamma och lite ledsen...

Det känns som om vi håller på att glida ifrån varandra i och med det här beteendet, men jag antar att de ska bli självständiga nu och det här är helt naturligt - tyvärr.
Stor styrkekram till dig, jag hoppas vår egentid nästa fredag blir precis det vi längtar efter!

[Galotta]

Vet inte vad jag ska säga som hjälper men jag tänker i alla fall på dig. Axel gnäller inte så mycket alls just nu men när han väl gör det är det ordentligt. Mitt tålamod pallar inget för närvarande så jag tänder verkligen på alla cylindrar och närmare mig tokighetsgränsen skrämmande fort, så lite förstår jag hur du känner det. När Axel blir sådär att inget är bra \"ska inte ha välling\" - \"nähä, då slipper du\" - \"Nääää, vill ha välling\" - \"vill du ha välling\" - Nääää, inte välling\"... (ja, du vet) har jag börjat ryta i rejält åt honom att han faktiskt får bestämma sig för mamma orkar inte hålla på och det funkar faktiskt. Det är som att han fastnar i en spinn och inte kan ta sig ur den och att jag måste \"väcka\" honom ur den genom att bli lite barsk. Känns inte helt bra men jag hittar inget annat sätt. Nåja, du har säkert testat alla sätt men en stor kram i alla fall!

[lia med freja]

Vilket taskigt svar av N, tänker jag på min sida av skärmen... Kräv avlastning av barnens pappa! Barnvakt till egentid - den andra föräldern till samarbete.

Kanske hör maten (eller brsten på den) med låg blodsockenivå ihop med grinigheten? Kanske blir det bättre när han vågar käka igen? Ett tips som jag fick efter F hade haft höstblåsor och inte åt (och var surheten personifierad...)var att ha skålar med \"plock\" framme så att hon kunde ta när hon ville (läs: när inte jag såg, för jag tror precis som ME att de snabbt räknar ut det laddade och erövrar makt genom maten) - tex. tomat, morotsstavar, salta pinar, kex, äppelskivor, dipsås, gurka ....

Hoppas det blir bättre snart!
stora kramar till dig som är en vardagshjältinna!

[lia med freja]

att det är precis vad de små glinen behöver ibland - en höjning av rösten för att lixom vakna upp ur negativism-sömnen. Blir oxå galen på det där vankelmodet - jag vill-jag vill inte-nu vill jag.... ÅÅÅÅÅ!!!! Då ryter jag me kan jag lova (med tilhörande tydligen obligatoriska skuldkänsla efteråt...)
:-)