Moa, min dotter, är ju 2 år nu...och väger alldeles för lite. Vad ska jag ta mig till? vi har haft problem med hennes mage och vikt ända sedan hon var 6 månader. Då hon var ett år fick vi kontakt med barnmottagningen och dettogs massor med prover och biopsi. Detta visade inget men ändå togs mjölken bort ur kosten och hon blev gradvis bättre. Hon började att kunna sitta och leka, orkade liksom mer och tillslut orkade hon till och med börja gå vid 16 månader. Men hon har lidit mycket hela tiden av detta och innan mjölken togs bort var hon liksom alldeles grå i hyn.
Nåja, nu så har det ändå gått bra. Hon har sakta..s..a..k..t..a.. tagit sig vidare och är mycket duktig på att prata (pratar som bara attan) och ganska aktiv, även om hon fortfarande sitter mycket i knäet och läser bok istället för att leka. Förra veckan vägde hon 9.6 vilket jag var mycket stolt över för det har tagit oss 1 ½ år att gå upp två kilo. Men nu väger hon 8.9...vilket är femton steg tillbaka för oss för det tar evigheter för henne att hämta sig efetr en infektion! Idag var vi till läkaren igen och vi tjatar om att få näringsdryck, men de nekar oss ständigt för \"barn som blir sjuka tappar alltid i vikt, eller hon går ju faktiskt sakta uppåt\". Snart vet jag varken ut eller in! Nu har vi fått tid till dietisten igen för att gå igenom saker och nu kallar de Moa \"matvägrare\"..men till saken hör att det är hon ju inte! läkaren sa att hon manipulerade oss. jag tycker det låter fruktansvärt och VÄGRAR att tro att min 2 åring skulle manipulera någon.
Vad ska jag göra? Hopplöst fall! Hon kommer dö ifrån oss tillslut känns det som!
1
vet inte längre vad jag ska göra! Moa, min dotter, är ju 2 år nu...och väger alldeles för lite. Vad ska jag ta mig till? vi har haft problem med hennes mage och vikt ända sedan hon var 6 månader. Då hon var ett år fick vi kontakt med barnmottagningen och dettogs massor med prover och biopsi. Detta visade inget men ändå togs mjölken bort ur kosten och hon blev gradvis bättre. Hon började att kunna sitta och leka, orkade liksom mer och tillslut orkade hon till och med börja gå vid 16 månader. Men hon har lidit mycket hela tiden av detta och innan mjölken togs bort var hon liksom alldeles grå i hyn.
Nåja, nu så har det ändå gått bra. Hon har sakta..s..a..k..t..a.. tagit sig vidare och är mycket duktig på att prata (pratar som bara attan) och ganska aktiv, även om hon fortfarande sitter mycket i knäet och läser bok istället för att leka. Förra veckan vägde hon 9.6 vilket jag var mycket stolt över för det har tagit oss 1 ½ år att gå upp två kilo. Men nu väger hon 8.9...vilket är femton steg tillbaka för oss för det tar evigheter för henne att hämta sig efetr en infektion! Idag var vi till läkaren igen och vi tjatar om att få näringsdryck, men de nekar oss ständigt för \"barn som blir sjuka tappar alltid i vikt, eller hon går ju faktiskt sakta uppåt\". Snart vet jag varken ut eller in! Nu har vi fått tid till dietisten igen för att gå igenom saker och nu kallar de Moa \"matvägrare\"..men till saken hör att det är hon ju inte! läkaren sa att hon manipulerade oss. jag tycker det låter fruktansvärt och VÄGRAR att tro att min 2 åring skulle manipulera någon.
Vad ska jag göra? Hopplöst fall! Hon kommer dö ifrån oss tillslut känns det som!
Jag känner med er och förstår att det måste kännas jättetufft. Men vad är själva kärnan till problemet? Äter hon för lite eller tar hennes kropp inte upp näringen bra? Vad menar läkaren med att hon manipulerar? Ät maten en trots-grej? Om inte så förstår jag inte varför hon inte kan få näringsdryck som kompliment till maten (inte istället för mat, men som extra tillskott).
Det är jobbigt när det blir strul med maten, det är en sådan livsnödvändig sak och ett sådant grundläggande behov. (Har själv träffat många föräldrar till äldre barn/ungdomar med ätstörningar och har sett hur värdelös man som förälder kan känna sig).
Jag var själv en flicka som gick upp mycket långsamt i vikt. Vid 14 månader vägde jag lika mycket (lite) som min dotter gjorde vid 8 månader, och det där höll i sig ända till 3:dje klass. Minns hur jag fick gå in till den oroliga skolsköterskan och vägas och mätas. Men det växte bort med tiden (jag var matvägrare ända upp till 9 års ålder). Plötsligt började jag tycka om all mat och idag är jag helt normalviktig men ganska så kort förstås (158 cm).
Inga råd alltså. Bara lite peppning!
Kram och hoppas det löser sig och att ni får den hjälp ni behöver!
2
Åh vad jobbigt! Jag känner med er och förstår att det måste kännas jättetufft. Men vad är själva kärnan till problemet? Äter hon för lite eller tar hennes kropp inte upp näringen bra? Vad menar läkaren med att hon manipulerar? Ät maten en trots-grej? Om inte så förstår jag inte varför hon inte kan få näringsdryck som kompliment till maten (inte istället för mat, men som extra tillskott).
Det är jobbigt när det blir strul med maten, det är en sådan livsnödvändig sak och ett sådant grundläggande behov. (Har själv träffat många föräldrar till äldre barn/ungdomar med ätstörningar och har sett hur värdelös man som förälder kan känna sig).
Jag var själv en flicka som gick upp mycket långsamt i vikt. Vid 14 månader vägde jag lika mycket (lite) som min dotter gjorde vid 8 månader, och det där höll i sig ända till 3:dje klass. Minns hur jag fick gå in till den oroliga skolsköterskan och vägas och mätas. Men det växte bort med tiden (jag var matvägrare ända upp till 9 års ålder). Plötsligt började jag tycka om all mat och idag är jag helt normalviktig men ganska så kort förstås (158 cm).
Inga råd alltså. Bara lite peppning!
Kram och hoppas det löser sig och att ni får den hjälp ni behöver!
här kommer en massa massa stora stöttekramar. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag förstår att det måste vara både jobbigt, ledsamt och hur frustreande som helst. Att de inte lyssnar. Ni om några vet väl? Ni känner ju ert barn.
Håll ut. Stå på dig. Lev med Moa. Hon dör inte från er, hon och ni har ju fightats fram till nu och kommer fortsätta göra det.
Vilka år ni haft. Tufft. ni läser om alla andra 2 åringar som väger dryga 15 och är hur aktiva och framåt som helst, coh ni tampas med detta. Olika är det verkligen.
Du ska se att M snart vänder i vikt igen och iaf går sakta upp igen (hoppas och håller massa tummar). Lite tröst jag vet, men ett försök att stötta iaf. Som sagt, stå på dig inför läkarna. De måste ju iaf lyssna på vad du säger och ta din oro och dina känslor på allvar. Tänker på dig!
3
åh men du här kommer en massa massa stora stöttekramar. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag förstår att det måste vara både jobbigt, ledsamt och hur frustreande som helst. Att de inte lyssnar. Ni om några vet väl? Ni känner ju ert barn.
Håll ut. Stå på dig. Lev med Moa. Hon dör inte från er, hon och ni har ju fightats fram till nu och kommer fortsätta göra det.
Vilka år ni haft. Tufft. ni läser om alla andra 2 åringar som väger dryga 15 och är hur aktiva och framåt som helst, coh ni tampas med detta. Olika är det verkligen.
Du ska se att M snart vänder i vikt igen och iaf går sakta upp igen (hoppas och håller massa tummar). Lite tröst jag vet, men ett försök att stötta iaf. Som sagt, stå på dig inför läkarna. De måste ju iaf lyssna på vad du säger och ta din oro och dina känslor på allvar. Tänker på dig!
Jakob matvägrade inte riktigt, men han kan vara lite knepig med maten ibland. Här kommer några bra tips som gör att han äter mer.
1. INGET serveras mellan måltiderna, utom vatten. Minsta lilla grej kan få honom att totalt tappa aptiten. I synnerhet saft och mjölk är bannlyst mellan måltiderna.
2. Mattiderna måste hållas och det behöver vara ungefär samma mängd mat vid varje tillfälle. Ett för stort mellanmål leder till att han inte äter middag.
3. Sluta tjata. Det blir inte bättre av det. Jobba i stället på att det ska vara trevligt att äta. Sitt och prata med din dotter och distrahera henne så mycket det bara går. Oftast så äter de utan att tänka på det då.
4. Gå ut och ät. Funkar inte alltid. Ibland blir omgivningen mer spännande än maten, men ju färre det är kring bordet desto sämre äter han. På dagis så VRÄKER han i sig mat. Han gick upp ett halvt kilo efter en månad på dagis.
5. Satsa på BRA mat. Inget godis, efterrätt, glass, saft osv. Om du inte kan få i henne mängden så är det ÄNNU viktigare med kvaliteten.
6. Satsa på kaloririk mat. Jag tillsatte LÄNGE en tesked olja i alla Jakobs mat, både för trög mages skull och för att han skulle lägga på sig.
7. Vi har infört kvällsmjölk. Han vill inte ha välling, men att dricka lite varm mjölk i sängen kunde han gå med på. Det har gjort att han får i sig några extra kalorier på kvällen och det var inte negativt för vikten.
8. Soppa är alltid en hit. Det är som om det är lättare att få i sig än annan mat. Mycket sås funkar också alltid. Han äter klart bättre om han själv får lägga upp maten på tallriken och har varit med om att tillaga den. Bland det sämsta vi kan göra är att bara ställa fram maten på bordet utan att ha förberett honom på att det faktiskt ska BLI mat. Då tar det ett låååångt tag innan han börjar äta. Och tjatar man i det läget så blir det bara ännu sämre.
Om inte BVC-läkaren tar er på allvar så sök er till den vanliga sjukvården och för ämnesomsättningsproblem. Då är ni i alla fall inne i rullorna och det är svårare att ignorera er.
Hoppas att det löser sig för er. Jakob är numera uppe i hyfsad normalvikt, men vi har ändå svårt att släppa detta med maten...
4
Några tips Jakob matvägrade inte riktigt, men han kan vara lite knepig med maten ibland. Här kommer några bra tips som gör att han äter mer.
1. INGET serveras mellan måltiderna, utom vatten. Minsta lilla grej kan få honom att totalt tappa aptiten. I synnerhet saft och mjölk är bannlyst mellan måltiderna.
2. Mattiderna måste hållas och det behöver vara ungefär samma mängd mat vid varje tillfälle. Ett för stort mellanmål leder till att han inte äter middag.
3. Sluta tjata. Det blir inte bättre av det. Jobba i stället på att det ska vara trevligt att äta. Sitt och prata med din dotter och distrahera henne så mycket det bara går. Oftast så äter de utan att tänka på det då.
4. Gå ut och ät. Funkar inte alltid. Ibland blir omgivningen mer spännande än maten, men ju färre det är kring bordet desto sämre äter han. På dagis så VRÄKER han i sig mat. Han gick upp ett halvt kilo efter en månad på dagis.
5. Satsa på BRA mat. Inget godis, efterrätt, glass, saft osv. Om du inte kan få i henne mängden så är det ÄNNU viktigare med kvaliteten.
6. Satsa på kaloririk mat. Jag tillsatte LÄNGE en tesked olja i alla Jakobs mat, både för trög mages skull och för att han skulle lägga på sig.
7. Vi har infört kvällsmjölk. Han vill inte ha välling, men att dricka lite varm mjölk i sängen kunde han gå med på. Det har gjort att han får i sig några extra kalorier på kvällen och det var inte negativt för vikten.
8. Soppa är alltid en hit. Det är som om det är lättare att få i sig än annan mat. Mycket sås funkar också alltid. Han äter klart bättre om han själv får lägga upp maten på tallriken och har varit med om att tillaga den. Bland det sämsta vi kan göra är att bara ställa fram maten på bordet utan att ha förberett honom på att det faktiskt ska BLI mat. Då tar det ett låååångt tag innan han börjar äta. Och tjatar man i det läget så blir det bara ännu sämre.
Om inte BVC-läkaren tar er på allvar så sök er till den vanliga sjukvården och för ämnesomsättningsproblem. Då är ni i alla fall inne i rullorna och det är svårare att ignorera er.
Hoppas att det löser sig för er. Jakob är numera uppe i hyfsad normalvikt, men vi har ändå svårt att släppa detta med maten...
Det är farligt att stirra sig blind på siffror och kurvor. Genom att fokusera på det istället för barnet så kan det bli så himla fel. Det har ju visat sig att jag har ett knappbarn i onödan just på grund av att man ansåg att Victoria borde gå upp mer i vikt. (Det blev ingen skillnad när hon fick knappen, hon slutade äta och blev sjuk istället..)
Det du måste titta på först är MÅR MOA DÅLIGT? Om så är fallet, då måste du kämpa för att de ska reda ut varför. Det finns tendenser att dra likhetsstreck mellan barn som \"matvägrar\" och som äter dåligt/alternativt tar upp sin näring dåligt av patologiska skäl.
Jag känner så här ang Kajas råd att de är förmodligen bra, men passar inte för ett barn som har bekymmer med mat av hälsoskäl. Du behöver försöka öka din kommunikation med Moa runt det här så att ni kan samarbeta runt maten. Det går.
Och du behöver se till att vården tar dig och Moa på allvar. Om du inte får gehör, kräv remiss till någon annan för second opinion.
Skriv er historia och lägg ut den på flera snack här på aff, kanske hittar du någon som känner igen sig. Knappbarn, allvarligt sjuka osv.
Det där med manipulation kan du be dem stoppa upp någonstans. Det är så oförskämt att jag saknar ord. Jag har hängt på er historia så länge och vet hur ni har haft det. Säg ifrån å det bestämdaste, de har inte rätt att kränka er på det viset.
Min erfarenhet har lärt mig att det är viktigt att tydligt markera för vårdpersonalen var gränserna går. Av någon outgrundlig anledning så krävs det att man själv sätter gränser för det tillåtna och bevakar sin egen och barnets integritet.
Mitt viktigaste råd till dig är att du inte ska träffa dietist/läkare själv utan ta med dig någon mer. pappa, mormor eller så. Två par öron hör mer och du kan behöva stöd. Det är också svårare att avfärda dig i en sdåan situation. I sällskap av barnets pappa är man helt plötsligt inte en hysterisk mamma längre utan en oroad förälder..
Det jag tycker att du ska försöka med fram tills ni träffat dietisten är att själv berika Moas mat. Byt ut vatten mot vispgrädde (finns det ngt liknande för allergiker??) och sätt extra smör/olja när helst du kan.
Checka av de dietistråd du får inne på knappbarnssnacket för där finns enormt mycket samlad bra kunskap runt sådant här.
Lycka till! Kram
5
Hej igen.. Det är farligt att stirra sig blind på siffror och kurvor. Genom att fokusera på det istället för barnet så kan det bli så himla fel. Det har ju visat sig att jag har ett knappbarn i onödan just på grund av att man ansåg att Victoria borde gå upp mer i vikt. (Det blev ingen skillnad när hon fick knappen, hon slutade äta och blev sjuk istället..)
Det du måste titta på först är MÅR MOA DÅLIGT? Om så är fallet, då måste du kämpa för att de ska reda ut varför. Det finns tendenser att dra likhetsstreck mellan barn som \"matvägrar\" och som äter dåligt/alternativt tar upp sin näring dåligt av patologiska skäl.
Jag känner så här ang Kajas råd att de är förmodligen bra, men passar inte för ett barn som har bekymmer med mat av hälsoskäl. Du behöver försöka öka din kommunikation med Moa runt det här så att ni kan samarbeta runt maten. Det går.
Och du behöver se till att vården tar dig och Moa på allvar. Om du inte får gehör, kräv remiss till någon annan för second opinion.
Skriv er historia och lägg ut den på flera snack här på aff, kanske hittar du någon som känner igen sig. Knappbarn, allvarligt sjuka osv.
Det där med manipulation kan du be dem stoppa upp någonstans. Det är så oförskämt att jag saknar ord. Jag har hängt på er historia så länge och vet hur ni har haft det. Säg ifrån å det bestämdaste, de har inte rätt att kränka er på det viset.
Min erfarenhet har lärt mig att det är viktigt att tydligt markera för vårdpersonalen var gränserna går. Av någon outgrundlig anledning så krävs det att man själv sätter gränser för det tillåtna och bevakar sin egen och barnets integritet.
Mitt viktigaste råd till dig är att du inte ska träffa dietist/läkare själv utan ta med dig någon mer. pappa, mormor eller så. Två par öron hör mer och du kan behöva stöd. Det är också svårare att avfärda dig i en sdåan situation. I sällskap av barnets pappa är man helt plötsligt inte en hysterisk mamma längre utan en oroad förälder..
Det jag tycker att du ska försöka med fram tills ni träffat dietisten är att själv berika Moas mat. Byt ut vatten mot vispgrädde (finns det ngt liknande för allergiker??) och sätt extra smör/olja när helst du kan.
Checka av de dietistråd du får inne på knappbarnssnacket för där finns enormt mycket samlad bra kunskap runt sådant här.
En av mina funderingar är om Moa kommer blir behandlad som mindre fastän hon är äldre, om du förstår. Blev du felbehandlad för att du var liten till växten?
Ja de menar att hon skulle medvetet testa oss med maten. jag vill verkligen inte tro det men oavsett så är hon ju liten och äter inget vidare. Vet inte varför hon inte får nringsdryck, det kan ju inte skada. Dietisten sa idag att de sätter in det i det sista för att det löser inget då grundproblemet finns kvar =(
Tack för peppningen! Det behövdes verkligen. önskar hon kunde få lite av alla mina kilon...ha ha
7
hejsan! En av mina funderingar är om Moa kommer blir behandlad som mindre fastän hon är äldre, om du förstår. Blev du felbehandlad för att du var liten till växten?
Ja de menar att hon skulle medvetet testa oss med maten. jag vill verkligen inte tro det men oavsett så är hon ju liten och äter inget vidare. Vet inte varför hon inte får nringsdryck, det kan ju inte skada. Dietisten sa idag att de sätter in det i det sista för att det löser inget då grundproblemet finns kvar =(
Tack för peppningen! Det behövdes verkligen. önskar hon kunde få lite av alla mina kilon...ha ha
Usch, skickade iväg innan jag blev klar...undrar var det hamnade bara för det finns ingenstans. ja ja, jag skulle skriva att tack för de fina orden, jag mår lite bättre idag dock. Kändes så hopplöst igår då vi varit iväg.
Ja, min bästa vän har en dotter som är lika gammal som Moa och väger 15 kilo. Jag älskar flickan som min egen men ibland undrar jag varför Moa inte kunde få något av de kilona. Jag älskar ju min dotter så massor med mest, och vill bara att hon ska få vara frisk.
Tack för tanken, fortsätt tänka så kanske hon vänder =)
8
*tar emot kram* Usch, skickade iväg innan jag blev klar...undrar var det hamnade bara för det finns ingenstans. ja ja, jag skulle skriva att tack för de fina orden, jag mår lite bättre idag dock. Kändes så hopplöst igår då vi varit iväg.
Ja, min bästa vän har en dotter som är lika gammal som Moa och väger 15 kilo. Jag älskar flickan som min egen men ibland undrar jag varför Moa inte kunde få något av de kilona. Jag älskar ju min dotter så massor med mest, och vill bara att hon ska få vara frisk.
Tack för tanken, fortsätt tänka så kanske hon vänder =)
Underbart! Det låter precis som Moa! Hon äter också bra på dagis. Detta ska jag genast skriva ut och gå efter och se om det funkar! Precis så är Moa med, hon är jättesvår att få att äta och oj oj oj *sjunger* känns SÅ bra (förlåt) att se att vi inte är ensamma. Jag har känt mig SÅ usel!
Vi är inne på barnmottagningen i Ängelholms sjukhus. S rullorna är vi redan i =)
Tack så underbart mycket. tipsen är ovärderliga för oss ska du veta!
9
TACK!!!!!!!!!!! Underbart! Det låter precis som Moa! Hon äter också bra på dagis. Detta ska jag genast skriva ut och gå efter och se om det funkar! Precis så är Moa med, hon är jättesvår att få att äta och oj oj oj *sjunger* känns SÅ bra (förlåt) att se att vi inte är ensamma. Jag har känt mig SÅ usel!
Vi är inne på barnmottagningen i Ängelholms sjukhus. S rullorna är vi redan i =)
Tack så underbart mycket. tipsen är ovärderliga för oss ska du veta!
Ja vi har ju följt varandra i 2 år nu. Känns som om jag verkligen ka försöka med Kajas råd. det var bra råd och jag ska kämpa fram tills vi ska till doktorn igen. Därmed inte sagt att jag ska sluta skaffa hjälp till Moa. Hon är det underbaraste jag ahr och jag vill ju så gärna att hon ska må bra.
Ja, det finns sojagrädde att ge henne (22 kronor för 1 ½ dl eller så *suck*). hon älskar ju smör på mackan det är det enda hon äter på smörgåsen =/ men vi öser på med smöret.
Sällan orkar jag med så lite som när det handlar om moa och hennes sjukdomshistoria. jag orkar aldrig åka med henne själv, har gjort det en gång och det blev så rysligt fel. Jag har tänkt att höra av mig till Lunds sjukhus, de borde ju ha bra vård där.
Jag känner att det är något som inte står rätt till med min dotter, men jag vet inte vad det är. Okej, mjölkallergi i all ära, men hon har ju aldrig ätit bra. Hon kan ju inte manipulera oss som ettåring, och det var ju redan vid 6 månader som problemen började. Kan man manipulera och testa redan då`? Nej, det stämmer inte. jag vet inte längre. varken ut eller in...*suck*
Men jag ska ta och lägga ut historian på de andra sidorna och hoppas på napp. Tack för att du engagerar dig! Det betydermycket! ¨Varför har det visat sig att V är knappbarn i onödan? finns det inget sätt att ta bort knappen på? Hoppas verkligen att det löser sig för er med!
*kram*
10
Tack vännen! Ja vi har ju följt varandra i 2 år nu. Känns som om jag verkligen ka försöka med Kajas råd. det var bra råd och jag ska kämpa fram tills vi ska till doktorn igen. Därmed inte sagt att jag ska sluta skaffa hjälp till Moa. Hon är det underbaraste jag ahr och jag vill ju så gärna att hon ska må bra.
Ja, det finns sojagrädde att ge henne (22 kronor för 1 ½ dl eller så *suck*). hon älskar ju smör på mackan det är det enda hon äter på smörgåsen =/ men vi öser på med smöret.
Sällan orkar jag med så lite som när det handlar om moa och hennes sjukdomshistoria. jag orkar aldrig åka med henne själv, har gjort det en gång och det blev så rysligt fel. Jag har tänkt att höra av mig till Lunds sjukhus, de borde ju ha bra vård där.
Jag känner att det är något som inte står rätt till med min dotter, men jag vet inte vad det är. Okej, mjölkallergi i all ära, men hon har ju aldrig ätit bra. Hon kan ju inte manipulera oss som ettåring, och det var ju redan vid 6 månader som problemen började. Kan man manipulera och testa redan då`? Nej, det stämmer inte. jag vet inte längre. varken ut eller in...*suck*
Men jag ska ta och lägga ut historian på de andra sidorna och hoppas på napp. Tack för att du engagerar dig! Det betydermycket! ¨Varför har det visat sig att V är knappbarn i onödan? finns det inget sätt att ta bort knappen på? Hoppas verkligen att det löser sig för er med!
Nej, jag blev aldrig retad eller så för att jag var ganska så liten. Men däremot så var jag dessutom yngst i mitt första barndomsgäng och det gjorde ju att de flesta ville går runt och bära och kånka på mig jämt och ständigt, stoppa ner mig i en gammal barnvagn och köra ner mig för en brant trafikerad backe (rena turen att min mamma råkade komma just då). Och det kunde vara ganska så jobbigt ibland, men mest så tror jag att man tyckte att jag var liten och söt liksom.
Så nä, inte har jag lidit av att vara liten. Än idag är det många som tror att jag är yngre än vad jag är, och idag ser jag det enbart som en komplimang. :o)
Hoppas det löser sig för er!
13
Hmmm... Nej, jag blev aldrig retad eller så för att jag var ganska så liten. Men däremot så var jag dessutom yngst i mitt första barndomsgäng och det gjorde ju att de flesta ville går runt och bära och kånka på mig jämt och ständigt, stoppa ner mig i en gammal barnvagn och köra ner mig för en brant trafikerad backe (rena turen att min mamma råkade komma just då). Och det kunde vara ganska så jobbigt ibland, men mest så tror jag att man tyckte att jag var liten och söt liksom.
Så nä, inte har jag lidit av att vara liten. Än idag är det många som tror att jag är yngre än vad jag är, och idag ser jag det enbart som en komplimang. :o)
älsta barnet ( en tjej.) hon vägde 4 kilo när hon föddes. 8,7 vid 1 år och 11 vid 2 år.. hon gick allstå upp 4,7 kilo på första året..Henne var vi hos en läkare som tittade upp henne då hon också gick ner i vikt vid 7 månader..
Hon är fortfarande minst i klassen . ( hon är numera 6 år. ) liten och späd..har inga direkta råd att ge dig mer än att ge bra mat.. Extra vitaminer. hitta något hon gillar och ge det. ( gillar hon pannkakor ge det med riktigt bärmos eller så..
Jag skulle försöka med en annan läkare okej att en tvååring kan spela ut en men inte så att den själv mår dåligt av det.. ( och dåmenar jag.. ligga på golvet och tokgråta för att man inte få det man vill.. )
håller tummarna att det löser sig för er snart.. Det bästa rådet jag kan ge är att inte tjata för mycket om maten..
14
vet lite vad du går igenom.. älsta barnet ( en tjej.) hon vägde 4 kilo när hon föddes. 8,7 vid 1 år och 11 vid 2 år.. hon gick allstå upp 4,7 kilo på första året..Henne var vi hos en läkare som tittade upp henne då hon också gick ner i vikt vid 7 månader..
Hon är fortfarande minst i klassen . ( hon är numera 6 år. ) liten och späd..har inga direkta råd att ge dig mer än att ge bra mat.. Extra vitaminer. hitta något hon gillar och ge det. ( gillar hon pannkakor ge det med riktigt bärmos eller så..
Jag skulle försöka med en annan läkare okej att en tvååring kan spela ut en men inte så att den själv mår dåligt av det.. ( och dåmenar jag.. ligga på golvet och tokgråta för att man inte få det man vill.. )
håller tummarna att det löser sig för er snart.. Det bästa rådet jag kan ge är att inte tjata för mycket om maten..
Jakob åt väldigt dåligt ett tag och just att ta bort allt som gick att dricka MELLAN måltiderna gjorde att det vände. Vi gav honom att dricka för att han åt så dåligt, men det var ju det som sedan fick honom att ÄTA sämre... Rundgång alltså.
Vi har jobbat mycket med att verkligen ha det trevligt nu på sistone och PRATA med honom. Då funkar det mycket bättre. Dessutom så kan vi i flera fall säga till honom att om han äter två stora skedar (helst med kött och sås då) till så blir det efterrätt. Efterrätt kan vara yoghurt, kex, frukt (gillar han bäst). Det funkar NÄSTAN alltid.
Ett tag så körde vi med att han skulle äta så att han blev stark och orkade blåsa ut det tända ljuset som stod på köksbordet. Om han hade ätit för dåligt så orkade han förstås inte och fick äta två skedar till för att se om han orkade då. Nu har han för bra blåsteknik, så han klarar nästan alltid att blåsa ut på första försöket, så det funkar inte längre.
Vi köpte också ett fint tallriksunderlägg med djur på. Och sedan satt vi måltid efter måltid och pratade om djuren på underlägget. Enformigt, men det distraherade.
Just det ja! Jakob har så bråttom att leka med andra saker att det gäller att ta bort distraherande saker. Alltså plockar jag undan leksaker från köket och ser till att TV och radio är avstängda. Visserligen så finns det ALLTID saker som kan locka ändå, men han behöver ju inte ha en JÄTTEKUL leksak mitt framför ögonen när han ska äta...
15
Härligt! Jakob åt väldigt dåligt ett tag och just att ta bort allt som gick att dricka MELLAN måltiderna gjorde att det vände. Vi gav honom att dricka för att han åt så dåligt, men det var ju det som sedan fick honom att ÄTA sämre... Rundgång alltså.
Vi har jobbat mycket med att verkligen ha det trevligt nu på sistone och PRATA med honom. Då funkar det mycket bättre. Dessutom så kan vi i flera fall säga till honom att om han äter två stora skedar (helst med kött och sås då) till så blir det efterrätt. Efterrätt kan vara yoghurt, kex, frukt (gillar han bäst). Det funkar NÄSTAN alltid.
Ett tag så körde vi med att han skulle äta så att han blev stark och orkade blåsa ut det tända ljuset som stod på köksbordet. Om han hade ätit för dåligt så orkade han förstås inte och fick äta två skedar till för att se om han orkade då. Nu har han för bra blåsteknik, så han klarar nästan alltid att blåsa ut på första försöket, så det funkar inte längre.
Vi köpte också ett fint tallriksunderlägg med djur på. Och sedan satt vi måltid efter måltid och pratade om djuren på underlägget. Enformigt, men det distraherade.
Just det ja! Jakob har så bråttom att leka med andra saker att det gäller att ta bort distraherande saker. Alltså plockar jag undan leksaker från köket och ser till att TV och radio är avstängda. Visserligen så finns det ALLTID saker som kan locka ändå, men han behöver ju inte ha en JÄTTEKUL leksak mitt framför ögonen när han ska äta...
Jag blev inte längre än 152cm. Och jag måste säga att jag faktiskt har lidit väldigt mycket. och fortfarande gör.
Praktiskt så är det svårt att hitta kläder. Att köpa byxor innebär alltid att också räkna till kostnad för att korta längden. Det gäller kavajer också. Jag är rätt liten i kilona också och har ofta fått sy in grejer för att de ska passa. En hel del kläder får jag strunta i helt för de är sydda utifrån att man är runt 160 iaf.
Inget kul att gå på barnavdelning då man är 30.
Jag kunde aldrig komma in på något ställe eller bio heller för den delen innan jga hade åldern inne. Faktum är att jag behövde visa leg upp till 27-28års ålder. Det var inte så kul då. Idag har åldern hunnit upp mig och jag ser varken äldre eller yngre ut nu.
Att nå saker på hyllor, framförallt i mataffären kvarstår dock.
Jag har fått stå ut med att bli upplyft långt upp i vuxen ålder. Och det är först senaste 5 åren som jag sluppit att bli kallad \"lilla gumman\" eller \"lilla du\" i tid och otid. Inte för att folk är taskiga utan för att jag helt enkelt varit väldigt liten.
Utan högklackade skor hade jag blivit galen!
16
Jag är också liten Jag blev inte längre än 152cm. Och jag måste säga att jag faktiskt har lidit väldigt mycket. och fortfarande gör.
Praktiskt så är det svårt att hitta kläder. Att köpa byxor innebär alltid att också räkna till kostnad för att korta längden. Det gäller kavajer också. Jag är rätt liten i kilona också och har ofta fått sy in grejer för att de ska passa. En hel del kläder får jag strunta i helt för de är sydda utifrån att man är runt 160 iaf.
Inget kul att gå på barnavdelning då man är 30.
Jag kunde aldrig komma in på något ställe eller bio heller för den delen innan jga hade åldern inne. Faktum är att jag behövde visa leg upp till 27-28års ålder. Det var inte så kul då. Idag har åldern hunnit upp mig och jag ser varken äldre eller yngre ut nu.
Att nå saker på hyllor, framförallt i mataffären kvarstår dock.
Jag har fått stå ut med att bli upplyft långt upp i vuxen ålder. Och det är först senaste 5 åren som jag sluppit att bli kallad \"lilla gumman\" eller \"lilla du\" i tid och otid. Inte för att folk är taskiga utan för att jag helt enkelt varit väldigt liten.
när jag läser detta! Det är väl klart att hon inte manipulerar er och du om ngn vet väl om hon äter eller inte?!?! Vad har ni uteslutit från hennes mat mer än mjölk? Soja? Gluten? Ägg? Fisk? Berätta! Min stora tjej var väldigt lik din i början för Emma åt visserligen men hon mådde inte bra alls. Det visade sig att hon var allergisk mot det mesta även om ingenting visade sig på proverna. När vi fick börja med decimerad kost blev hon snabbt bättre och ffa mkt piggare. Vikten rusade ocskå upp mot snigeltakten innan. Själv tycker jag att det är självklart att hon ska få näringsdrycker. Det fick vi ju till Linnéa som iofs inte åt så bra men inte pga det utan pga vikten. Några tips på vägen är iaf att berika Moas mat! Gör Nutra/gröten(jag antar att hon äter antingen Sinlac eller Nutra/profylac eller liknande?) men gör det på Solhavre med olja istället. Behöver du tips så fråga mig mer utförligt så ska du få ett svar! Jag har en del efter ett allergibarn och ett matvägrarbarn:-)
Vad gäller deras trams om att hon ska vara ett matvägrarbarn så var itne rädd för att slå näven i bordet om det inte stämmer! Visa att du blir arg och skäms inte för det. Jag är själv en mes utan dess like men LInnéa har lärt mig att jag måste kämpa och slåss för henne. Utan det hade jag inte varit där jag är idag tyvärr.
En jättestor kram från oss!
17
Åhh vad arg jag blir när jag läser detta! Det är väl klart att hon inte manipulerar er och du om ngn vet väl om hon äter eller inte?!?! Vad har ni uteslutit från hennes mat mer än mjölk? Soja? Gluten? Ägg? Fisk? Berätta! Min stora tjej var väldigt lik din i början för Emma åt visserligen men hon mådde inte bra alls. Det visade sig att hon var allergisk mot det mesta även om ingenting visade sig på proverna. När vi fick börja med decimerad kost blev hon snabbt bättre och ffa mkt piggare. Vikten rusade ocskå upp mot snigeltakten innan. Själv tycker jag att det är självklart att hon ska få näringsdrycker. Det fick vi ju till Linnéa som iofs inte åt så bra men inte pga det utan pga vikten. Några tips på vägen är iaf att berika Moas mat! Gör Nutra/gröten(jag antar att hon äter antingen Sinlac eller Nutra/profylac eller liknande?) men gör det på Solhavre med olja istället. Behöver du tips så fråga mig mer utförligt så ska du få ett svar! Jag har en del efter ett allergibarn och ett matvägrarbarn:-)
Vad gäller deras trams om att hon ska vara ett matvägrarbarn så var itne rädd för att slå näven i bordet om det inte stämmer! Visa att du blir arg och skäms inte för det. Jag är själv en mes utan dess like men LInnéa har lärt mig att jag måste kämpa och slåss för henne. Utan det hade jag inte varit där jag är idag tyvärr.
En jättestor kram från oss!
Jag skulle verkligen inte rekommendera att ni ger henne soja om hon inte tål mjölk! Det är nämligen närbesläktat och är man väldigt allergisk mot mjölk tål man inte sällan inte heller soja! Det borde man ha talat om för er från början! Min tjej fick sojaallergi ett par år efter mjölken men vi visste om risken och använde minimalt med sojaprodukter. Det finns fullgoda ersättare gjorde på ris eller havre istället, använd dem!
Kram!
18
Läste om soja Jag skulle verkligen inte rekommendera att ni ger henne soja om hon inte tål mjölk! Det är nämligen närbesläktat och är man väldigt allergisk mot mjölk tål man inte sällan inte heller soja! Det borde man ha talat om för er från början! Min tjej fick sojaallergi ett par år efter mjölken men vi visste om risken och använde minimalt med sojaprodukter. Det finns fullgoda ersättare gjorde på ris eller havre istället, använd dem!
Kram!
Vad roligt det låter att bli skjutsad i barnvagn..ha haha...ja det löser sig kanske. jag hoppas verkligen det och att en dag Moa kan se det som dig- komplimanger...
19
*ler* Vad roligt det låter att bli skjutsad i barnvagn..ha haha...ja det löser sig kanske. jag hoppas verkligen det och att en dag Moa kan se det som dig- komplimanger...
Om Moa verkligen inte är menad att vara större än så här så kommer hon ju att bli väldigt liten och smal. Och hur kommer omgivningen att reagera`? kommer hon kunna bita ifrån om någon skulle säga något taskigt? Kommer hon att ta det bra att vara så liten? Många frågor som cirkulerar kring detta, som jag inte tror att min make tänker på. Jag vet ju hur barn är, och ibland menar de inte ens att vara elaka (vuxna med för den delen) men det blir ändå fel.
Jag är ledsen att du lider så av att vara liten, själv är jag 10 cm längre än du och B R E D (fast jag jobbar på det för jag har redan gått ner 11 kilo nu...har bara 26 kvar nu till 65) Men jag tycker att JAG är kort...
*prisar herren för stilettklackar*
20
precis vad jag är rädd för.... Om Moa verkligen inte är menad att vara större än så här så kommer hon ju att bli väldigt liten och smal. Och hur kommer omgivningen att reagera`? kommer hon kunna bita ifrån om någon skulle säga något taskigt? Kommer hon att ta det bra att vara så liten? Många frågor som cirkulerar kring detta, som jag inte tror att min make tänker på. Jag vet ju hur barn är, och ibland menar de inte ens att vara elaka (vuxna med för den delen) men det blir ändå fel.
Jag är ledsen att du lider så av att vara liten, själv är jag 10 cm längre än du och B R E D (fast jag jobbar på det för jag har redan gått ner 11 kilo nu...har bara 26 kvar nu till 65) Men jag tycker att JAG är kort...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
