..jag hoppas det är ok att jag skriver här,även fast jag nu förhoppningsvis väntar barn nummer två efter vår ängel?
Kan ju ev sticka i ögonen på er som försöker bli gravida med första barnet efter er saknade ängel.
Jag är och kommer att vara lika orolig denna gången som förra gången.
Rädslan att det ska hända något med lill*n i magen är ju lika stor nu som det var förra graviditeten.
Det är något man inte kan blunda för,skakar av rädsla.
Detta är vårt sista barn och ja,behöver säkert inte förklara hur gärna vi vill behålla detta barn hos oss på jorden.
6
Tack kära änglamammor ..jag hoppas det är ok att jag skriver här,även fast jag nu förhoppningsvis väntar barn nummer två efter vår ängel?
Kan ju ev sticka i ögonen på er som försöker bli gravida med första barnet efter er saknade ängel.
Jag är och kommer att vara lika orolig denna gången som förra gången.
Rädslan att det ska hända något med lill*n i magen är ju lika stor nu som det var förra graviditeten.
Det är något man inte kan blunda för,skakar av rädsla.
Detta är vårt sista barn och ja,behöver säkert inte förklara hur gärna vi vill behålla detta barn hos oss på jorden.
För mig gör det inget att du skriver här. Jag har ännu inte kommit till min första grav efter Milla men jag blir faktiskt glad när jag läser om er som har fått barn efter era änglar.
Fortsätt att skriva här. Du tillhör ju den här gruppen lika mycket som alla andra.
Kram,
EMma
7
Nej då. För mig gör det inget att du skriver här. Jag har ännu inte kommit till min första grav efter Milla men jag blir faktiskt glad när jag läser om er som har fått barn efter era änglar.
Fortsätt att skriva här. Du tillhör ju den här gruppen lika mycket som alla andra.
Eftersom jag själv var i samma sits för en liten tid sedan känner jag igen det där med att oron kommer över en precis lika starkt som vid föregående graviditet. Och om omgivningen hade svårt att förstå oron första gången, så förstår de kanske ännu mindre den andra. Vad jag vet så finns då inget mer passande snack här på Aff än det här för att ventilera när man är gravid igen-igen, eller vad man nu ska kalla det.
8
Ett till grattis...
och så hoppas jag att allt går bra!
Eftersom jag själv var i samma sits för en liten tid sedan känner jag igen det där med att oron kommer över en precis lika starkt som vid föregående graviditet. Och om omgivningen hade svårt att förstå oron första gången, så förstår de kanske ännu mindre den andra. Vad jag vet så finns då inget mer passande snack här på Aff än det här för att ventilera när man är gravid igen-igen, eller vad man nu ska kalla det.
ska du fortsätta skriva här. Det vi har gemensamt här är ju att vi är gravida efter att ha förlorat barn, eller så försöker vi bli gravida igen. Vill passa på att fråga dig hur du tyckte det var att vänta barn igen förra gången, kunde du njuta eller var det mest bara jobbigt?
Kram
9
Självklart ska du fortsätta skriva här. Det vi har gemensamt här är ju att vi är gravida efter att ha förlorat barn, eller så försöker vi bli gravida igen. Vill passa på att fråga dig hur du tyckte det var att vänta barn igen förra gången, kunde du njuta eller var det mest bara jobbigt?
Hur var det att vänta barn förra gången?Ja du,det var jobbigt.Barnet var beräknat på nästan samma BF som änglasyskonet och det var jobbigt.
Jag fick gå på en massa extra UL och träffade både BM på MVC varannan vecka och sen gick vi på Spec mvc på kontroller.Så man var ju \"övervakad\".
Själva graviditeten kände jag som en enda lång transportsträcka till det var dax att föda.
Jag orkade inte riktigt tänka på bebben i magen,utan jag jobbade.Helt galet,slet som ett djur på jobbet.
Blundade för graviditeten,det var för jobbigt och jag som älskar att vara gravid egentligen.
Massa jobbiga stunder kom ju också,det kan jag inte ljuga om.Ett par gånger åkte vi in med paniken i halsen att nu har barnet dött....Så det är jobbigt och stressigt kände jag.
Nu börjar samma jobbiga känslor komma igen....
Kram och lycka till
10
Hej Hur var det att vänta barn förra gången?Ja du,det var jobbigt.Barnet var beräknat på nästan samma BF som änglasyskonet och det var jobbigt.
Jag fick gå på en massa extra UL och träffade både BM på MVC varannan vecka och sen gick vi på Spec mvc på kontroller.Så man var ju \"övervakad\".
Själva graviditeten kände jag som en enda lång transportsträcka till det var dax att föda.
Jag orkade inte riktigt tänka på bebben i magen,utan jag jobbade.Helt galet,slet som ett djur på jobbet.
Blundade för graviditeten,det var för jobbigt och jag som älskar att vara gravid egentligen.
Massa jobbiga stunder kom ju också,det kan jag inte ljuga om.Ett par gånger åkte vi in med paniken i halsen att nu har barnet dött....Så det är jobbigt och stressigt kände jag.
Nu börjar samma jobbiga känslor komma igen....
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
