vi besökte en syster som har ett mycket blygt
barn som tex inte klarar av att hälsa utan tittar ner i marken och skakar på huvudet. Barnet söker alltså ingen kontakt och jag har valt att inte söka kontakt med barnet utan hälsar utan vänta på svar och låter henne vara. Nu har jag på omvägar fått veta att det förväntas av mig att jag ska som det heter \"intressera\" mig för barnet. Jag tycker det är fullständigt meningslöst att prata eller snarare ickeprata med ett barn som inte förmår att kommunicera och tex inte klarar av att svara på enkla frågor. Vad tycker ni?
1
ansvar för kommunikation med barn vi besökte en syster som har ett mycket blygt
barn som tex inte klarar av att hälsa utan tittar ner i marken och skakar på huvudet. Barnet söker alltså ingen kontakt och jag har valt att inte söka kontakt med barnet utan hälsar utan vänta på svar och låter henne vara. Nu har jag på omvägar fått veta att det förväntas av mig att jag ska som det heter \"intressera\" mig för barnet. Jag tycker det är fullständigt meningslöst att prata eller snarare ickeprata med ett barn som inte förmår att kommunicera och tex inte klarar av att svara på enkla frågor. Vad tycker ni?
i min närhet varit så så hade jag hälsat vänligt och väntat lite på svar och småpratat lite. Inte ställt en massa frågor utan mer sagt att det är kul att se honom/henne och kanske klappat henne på ryggen....Fråga lite kan man göra, men inte sedan bara stå där och kräva ett svar. Vill barnet inte prata så är det ok. Sedan hade jag försökt att involvera barnet i samtal, men inte pratat direkt till barnet.
Jag tror att alla barn kan kommunicera och svara på enkla frågor, bara man är smidig och schysst själv.
Definitivt ligger det mer på dig att försöka kommunicera med barnet än tvärtom, men givetvis förstår jag att det inte är lätt. Så, ja, jag tycker att du ska intressera dig för barnet lagom mycket.
2
Hade ett barn i min närhet varit så så hade jag hälsat vänligt och väntat lite på svar och småpratat lite. Inte ställt en massa frågor utan mer sagt att det är kul att se honom/henne och kanske klappat henne på ryggen....Fråga lite kan man göra, men inte sedan bara stå där och kräva ett svar. Vill barnet inte prata så är det ok. Sedan hade jag försökt att involvera barnet i samtal, men inte pratat direkt till barnet.
Jag tror att alla barn kan kommunicera och svara på enkla frågor, bara man är smidig och schysst själv.
Definitivt ligger det mer på dig att försöka kommunicera med barnet än tvärtom, men givetvis förstår jag att det inte är lätt. Så, ja, jag tycker att du ska intressera dig för barnet lagom mycket.
Jag skulle förvänta mig av en vuxen släkting som besökte vår familj att de visade lite intresse för barnen, även om barnen initialt var lite blyga. Jag skulle tycka att det vore ganska kallt att bara säga hej och inget mer under besöket till barnen. Jag brukar själv alltid prata med barn till släkt o vänner. Även de blygaste tinar upp till slut!
3
Ja Jag skulle förvänta mig av en vuxen släkting som besökte vår familj att de visade lite intresse för barnen, även om barnen initialt var lite blyga. Jag skulle tycka att det vore ganska kallt att bara säga hej och inget mer under besöket till barnen. Jag brukar själv alltid prata med barn till släkt o vänner. Även de blygaste tinar upp till slut!
kan det inte vara en stimulans för barnet att inse att omgivningen inte i alla lägen är socialtrugare som artigt pratar på med en tyst trulig unge.
4
men kan det inte vara en stimulans för barnet att inse att omgivningen inte i alla lägen är socialtrugare som artigt pratar på med en tyst trulig unge.
ingen allmän omgivning...
Själv begär jag inte att besökar ska intressera sig för min dotter, som också alltid varit blyg, men närmaste släketn tycker jag nog kan bjuda till lite..
5
men du är ju moster till barnet ingen allmän omgivning...
Själv begär jag inte att besökar ska intressera sig för min dotter, som också alltid varit blyg, men närmaste släketn tycker jag nog kan bjuda till lite..
...stöpta i samma form? Vissa är lite blygare och behöver kanske lite extra uppmärksamhet för att våga prata, även som vuxna. Om du är en glad och frimodig typ som inte har några problem att prata med gäster och främlingar, kan du inte bjuda till lite gentemot andra som _inte_ är likadana? Tror du inte att det är jobbigt nog att vara lite blyg, utan att behöva bli utfryst i sällskap pga det personlighetsdraget? Detta gäller ju också ditt syskonbarn - måste säga att din ton känns väldigt kall och hård i mina öron med tanke på att det är ett barn och dessutom en nära släkting.
6
Men alla är väl inte... ...stöpta i samma form? Vissa är lite blygare och behöver kanske lite extra uppmärksamhet för att våga prata, även som vuxna. Om du är en glad och frimodig typ som inte har några problem att prata med gäster och främlingar, kan du inte bjuda till lite gentemot andra som _inte_ är likadana? Tror du inte att det är jobbigt nog att vara lite blyg, utan att behöva bli utfryst i sällskap pga det personlighetsdraget? Detta gäller ju också ditt syskonbarn - måste säga att din ton känns väldigt kall och hård i mina öron med tanke på att det är ett barn och dessutom en nära släkting.
Jag måste erkänna att jag tycker att det är mycket mer påfrestande med gränslösa barn som kommer fram och pratar i tid och otid med främmande människor på bussar, i affären osv när man egentligen inte alls har någon lust att diskutera med dem. Som förutsätter att alla är intresserade av just dem och där föräldrarna inte håller tillbaka barnen utan förväntar sig att alla ska prata tillbaka med dem. Ett blygt syskonbarn skulle jag ha mycket större lust att locka ur sitt skal och stärka självkänslan på!
7
Tillägg Jag måste erkänna att jag tycker att det är mycket mer påfrestande med gränslösa barn som kommer fram och pratar i tid och otid med främmande människor på bussar, i affären osv när man egentligen inte alls har någon lust att diskutera med dem. Som förutsätter att alla är intresserade av just dem och där föräldrarna inte håller tillbaka barnen utan förväntar sig att alla ska prata tillbaka med dem. Ett blygt syskonbarn skulle jag ha mycket större lust att locka ur sitt skal och stärka självkänslan på!
Mina barn har också varit blyga och folk har inte fått svar av dem. Jag tycker inte man ska truga på deras uppmärksamhet men att \"prata\" lite extra med dem om nya skor frisyren eller vad man kan komma på känns skönt iförälderns öron men det får inte bli påträngande för barnet. Lycka till
8
Blyga barn Mina barn har också varit blyga och folk har inte fått svar av dem. Jag tycker inte man ska truga på deras uppmärksamhet men att \"prata\" lite extra med dem om nya skor frisyren eller vad man kan komma på känns skönt iförälderns öron men det får inte bli påträngande för barnet. Lycka till
Jag har tre helt olika barn, en blyg och försiktig, en som lätt glider in överallt och ibland pratar _för_ mycket och en som är kavat med männikor hon är bekant med men blyg med främlingar. Jag uppskattar verkligen att folk försöker få kontakt med alla tre, inte bara med snackisen.
Jag var själv blyg som barn och tyckte att det var oerhört jobbigt när jag märkte att vuxna hade svårt för det. De allra flesta _vill_ ju prata med andra människor, även om de inte förmår sig att ta initativet eller verkar slutna.
9
Tycker absolut man ska prata Jag har tre helt olika barn, en blyg och försiktig, en som lätt glider in överallt och ibland pratar _för_ mycket och en som är kavat med männikor hon är bekant med men blyg med främlingar. Jag uppskattar verkligen att folk försöker få kontakt med alla tre, inte bara med snackisen.
Jag var själv blyg som barn och tyckte att det var oerhört jobbigt när jag märkte att vuxna hade svårt för det. De allra flesta _vill_ ju prata med andra människor, även om de inte förmår sig att ta initativet eller verkar slutna.
Tycker att det är störande med påflugna barn som inte kan läsa av att man inte har tid eller lust/redan pratar med någon annan.
Min 6-åriga dotter tycker också att det är jobbigt när andra barn \"kastar sig över\" henne och rycker i henne/tar in hennes saker etc i försök att ta kontakt. Många föräldrar är helt värdelösa på att lära ut hur man tar kontakt med andra människor, vad integritet är etc.
10
Verkligen! Tycker att det är störande med påflugna barn som inte kan läsa av att man inte har tid eller lust/redan pratar med någon annan.
Min 6-åriga dotter tycker också att det är jobbigt när andra barn \"kastar sig över\" henne och rycker i henne/tar in hennes saker etc i försök att ta kontakt. Många föräldrar är helt värdelösa på att lära ut hur man tar kontakt med andra människor, vad integritet är etc.
jag tycker tvärtom att det är kul med barn
som pratar glatt och otvunget hellre det än
trista trulfia som inte ens kan säga hej eller ta emot en present och tacka för den. Isåfall kan man undrar över varför föräldrarna inte kan lära sina barn umgängeselement (hälsa och tackan)
12
men jag tycker tvärtom att det är kul med barn
som pratar glatt och otvunget hellre det än
trista trulfia som inte ens kan säga hej eller ta emot en present och tacka för den. Isåfall kan man undrar över varför föräldrarna inte kan lära sina barn umgängeselement (hälsa och tackan)
...ett annat syskonbarn nu? För nu kallar du henne trista trulfia som saknar uppfostran (=barnets tysthet beror på ouppfostran) medan du i ditt första inlägg beskrev tjejen som ett mycket blygt barn (=tystheten beror på blyghet). Vilket är det?
Själv tror jag absolut att det är blyghet, för ett ouppfostrat barn som inte hälsar o tackar pga ohyfs, sitter knappast tyst under ett besök utan \"river stället\" istället. Kan du inte ens ge henne en chans, pröva en gång att verkligen intressera dig för henne och locka henne ur sitt skal och se om det ger utdelning? Kan du inte ens ge ett barn en chans så säger det väldigt mycket om dig, tycker jag...
13
Pratar du om... ...ett annat syskonbarn nu? För nu kallar du henne trista trulfia som saknar uppfostran (=barnets tysthet beror på ouppfostran) medan du i ditt första inlägg beskrev tjejen som ett mycket blygt barn (=tystheten beror på blyghet). Vilket är det?
Själv tror jag absolut att det är blyghet, för ett ouppfostrat barn som inte hälsar o tackar pga ohyfs, sitter knappast tyst under ett besök utan \"river stället\" istället. Kan du inte ens ge henne en chans, pröva en gång att verkligen intressera dig för henne och locka henne ur sitt skal och se om det ger utdelning? Kan du inte ens ge ett barn en chans så säger det väldigt mycket om dig, tycker jag...
Som du själv skriver, så är det du som vuxen som har ansvaret för kommunicationen med ett barn, och tydligast blir det när barnet är litet, eller blygt. Du skriver inte hur gammal flickan är.
Samtidigt kan ju ingen tvinga dig att intressera dig för någon som du tycker är helt ointressant. Du har ju rätt att vara så mogen och insiktsfull som du är, eller brista i mognad och insikt. Om du tycker att hon är trulfia är jag säker på att hon uppfattar att du inte vill ha någon kontakt med henne, att sedan hennes omgivning tycker att du borde försöka, kanske för att all kontakt med andra än den närmaste familjen är bra träning för henne mot blyghet, är en annan sak. Du är kanske helt fel person för henne att få träna på.
Jag var själv väldigt blyg som barn, hämmad, och minns fortfarande alla vuxna som tog sig tid att sitta ner i mitt rum och verkligen intressera sig för mig. Det tog några minuter för mig att våga men de mötena var livsviktiga för min utveckling.
Men det krävs ett genuint intresse, allt annat genomskådas av trulfia. Jag lovar!
Är du inte intresserad, försök dig inte på att få kontakt. Och då får du stå ut med att släkten tittar avigt på dig.
14
vuxen ansvar Som du själv skriver, så är det du som vuxen som har ansvaret för kommunicationen med ett barn, och tydligast blir det när barnet är litet, eller blygt. Du skriver inte hur gammal flickan är.
Samtidigt kan ju ingen tvinga dig att intressera dig för någon som du tycker är helt ointressant. Du har ju rätt att vara så mogen och insiktsfull som du är, eller brista i mognad och insikt. Om du tycker att hon är trulfia är jag säker på att hon uppfattar att du inte vill ha någon kontakt med henne, att sedan hennes omgivning tycker att du borde försöka, kanske för att all kontakt med andra än den närmaste familjen är bra träning för henne mot blyghet, är en annan sak. Du är kanske helt fel person för henne att få träna på.
Jag var själv väldigt blyg som barn, hämmad, och minns fortfarande alla vuxna som tog sig tid att sitta ner i mitt rum och verkligen intressera sig för mig. Det tog några minuter för mig att våga men de mötena var livsviktiga för min utveckling.
Men det krävs ett genuint intresse, allt annat genomskådas av trulfia. Jag lovar!
Är du inte intresserad, försök dig inte på att få kontakt. Och då får du stå ut med att släkten tittar avigt på dig.
Föräldrarna har också ett stort ansvar, för att barnet lär sig \"umgängeselementen\" som någon kallade det, hur man hälsar, tackar osv. Dessa \"element\" är ju egentligen ritualer som talar om för oss hur vi skall bete oss i situationer där vi är osäkra. Jag tror att om föräldrarna (givetvis med respekt för olika barns olika personligheter)uppmuntrar/stöttar/visar/och (framför allt) föregår med gott exempel så kan kunskapen om hur man hälsar och tackar osv bli en stor hjälp att med åren hantera sin blyghet.
Omvänt tycker jag att det är lite taskigt att vända situationen mot barnet och kalla det trulmaja och dylikt. Om hon aldrig sett mamma och pappa hälsa och ta i hand så måste ju detta beteende kännas mycket fånigt för henne (lite hårdraget, men ni fattar). Jag kan gott förstå att det låser sig totalt för ett blygt barn i ett sånt läge.
15
Föräldrarna måste också tänka till Föräldrarna har också ett stort ansvar, för att barnet lär sig \"umgängeselementen\" som någon kallade det, hur man hälsar, tackar osv. Dessa \"element\" är ju egentligen ritualer som talar om för oss hur vi skall bete oss i situationer där vi är osäkra. Jag tror att om föräldrarna (givetvis med respekt för olika barns olika personligheter)uppmuntrar/stöttar/visar/och (framför allt) föregår med gott exempel så kan kunskapen om hur man hälsar och tackar osv bli en stor hjälp att med åren hantera sin blyghet.
Omvänt tycker jag att det är lite taskigt att vända situationen mot barnet och kalla det trulmaja och dylikt. Om hon aldrig sett mamma och pappa hälsa och ta i hand så måste ju detta beteende kännas mycket fånigt för henne (lite hårdraget, men ni fattar). Jag kan gott förstå att det låser sig totalt för ett blygt barn i ett sånt läge.
när du säger att min ton är kall och hård. Om ett barn inte förmår att genomföra umgängeselementa som att hälsa tacka och svara på en enkel fråga så behövs social träning för att för att få bort dessa kantigheter. Att vara blyg är ingen ursäkt för att vara oartig utan måste tränas bort. Detta ansvar ligger på föräldrarna inte på en avlägsen släkting.
17
vad menar du när du säger att min ton är kall och hård. Om ett barn inte förmår att genomföra umgängeselementa som att hälsa tacka och svara på en enkel fråga så behövs social träning för att för att få bort dessa kantigheter. Att vara blyg är ingen ursäkt för att vara oartig utan måste tränas bort. Detta ansvar ligger på föräldrarna inte på en avlägsen släkting.
...sätt ska barnet genomgå en sådan här \"sociala träningen\"? Träningsläger? Jobba på dockorna hemma i lekvrån tills hon är mogen att få öva på vuxna släktingar?
Barn övar social träning i vanliga normala sociala sammanhang, t ex när en moster kommer på besök. Om mostern är en snäll och gullig moster så ser mostern om barnet är blygt och behöver lite hjälp med den sociala biten och försöker då stötta och hjälpa sitt syskonbarn. Men hurdan moster man vill vara väljer man i högsta grad själv.
Men efter den här tråden drar jag slutsatsen att det nog vore bäst om du överlåter till någon annan att närma dig det här blyga barnet. Låt du \"trulfia\" vara. Eftersom ni är så avlägsen släkt *s* så kan det ju inte vara ofta ni ses ändå.
19
Och på vilket... ...sätt ska barnet genomgå en sådan här \"sociala träningen\"? Träningsläger? Jobba på dockorna hemma i lekvrån tills hon är mogen att få öva på vuxna släktingar?
Barn övar social träning i vanliga normala sociala sammanhang, t ex när en moster kommer på besök. Om mostern är en snäll och gullig moster så ser mostern om barnet är blygt och behöver lite hjälp med den sociala biten och försöker då stötta och hjälpa sitt syskonbarn. Men hurdan moster man vill vara väljer man i högsta grad själv.
Men efter den här tråden drar jag slutsatsen att det nog vore bäst om du överlåter till någon annan att närma dig det här blyga barnet. Låt du \"trulfia\" vara. Eftersom ni är så avlägsen släkt *s* så kan det ju inte vara ofta ni ses ändå.
Ta reda på, genom föräldrarna, vad flickan är intresserad av och tycker om. Börja sedan prata med henne om just dessa saker. Då ökar chansen att hon vågar komma ut ur sitt skal.
Hon kan mycket väl veta hur man ska uppföra sig, men inte klara av det på grund av blygheten.
20
Ett tips Ta reda på, genom föräldrarna, vad flickan är intresserad av och tycker om. Börja sedan prata med henne om just dessa saker. Då ökar chansen att hon vågar komma ut ur sitt skal.
Hon kan mycket väl veta hur man ska uppföra sig, men inte klara av det på grund av blygheten.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
