Varit på utvecklingssamtal (långt)

[Camilla m Emil]

på dagis. sambon var med. vad gjorde det. han satt där med armarna i kors o såg väldigt disträ ut. gud vad han är tråkig.
varför är jag tillsammans med honom?
är det för att jag har barn med honom, är det för att jag har ett hus med honom som vi håller på å grejar med eller är det för att jag innerst inne tycker om honom?

varje morgon och varje kväll ger vi varandra en puss och kram, säger att vi älskar varandra men gör vi verkligen det?
pga av min egen situation så vågar jag inte ta den konflikten. jag är hellre kvar i den än frågar.

jag tror att han är en medberoende... jag mår ju som sagt inte så bra men jag har ju mått bättre (som när vi träffades) och han måste ju älska mig eftersom han inte lämnat mig.
när jag mår dåligt håller han på att frågar vad som är fel och om han har gjort något eller om jag är sur.

han frågar aldrig vad han kan göra eller varför jag mår som jag mår. vi lever nog i ett väldigt destruktivt förhållande just nu.

finns det någon återvändo från det?
varför skaffade jag barn? visst älskar jag emil högre än något annat men jag ångrar mig samtidigt att jag fick honom för tre år sedan. jag kanske hade varit en bättre mamma om jag fått barn nu tex.

Ville bara få utlopp för mina frågor. vet att det inte finns några svar men det kanske finns några bra råd...

[nyfiken gul med litet n]

bra med sig själv så är det inte så konstigt att man inte heller trivs ihop med någon annan.
Bara en liten tanke jag fick!