Är pappaledig sedan januari med vår ett-åring. Nu tycker jag det börjar kännas jobbigt och tror jag behöver tid för mig själv (gå ut och dricka öl, klättra, cykla, träffa kompisar, träna etc), eller kanske att jag och min partner gör saker gemensamt, tex gå på fest, fara ut och klättra etc men utan vår son. Problemet är att min sambo är den tjurskalliga typen som ska vara så duktig hela tiden, och att lämna bort vår son skulle hon antagligen se som ett personligt misslyckande. Nu drabbar detta även mig för att om jag sticker iväg själv när hon vägrar ser hon det som att jag sviker och inte tar mitt ansvar. Vi har båda mina föräldrar på nära håll och de vill inget hellre än att träffa vår son, men min sambo kommer inte överens med min mamma så hon har bestämt sig för att hon inte är lämplig som barnvakt (oklart på vilka grunder, det varierar lite, men oftast för att hon gett mig alla dåliga egenskaper jag har). Vi har även hennes egen mamma bara en timme bort men deras relation är totalt FUBAR av olika skäl (i onödan kan jag tycka, hon skulle också vara en bra barnvakt).
Jag börjar känna att jag blir på dåligt humör pga detta, men vet inte hur jag ska göra för jag märker att det börjar gå ut över vår son, vilket jag vill undvika.
Det känns som att jag hitills gått upp i min föräldraroll men nu börjar sakna det liv jag hade innan vi fick barn mer och mer. Därför vill jag t ex kunna gå på fest utan barn med allt vad det innebär av ansvar. Att inte kunna prata om det här med min sambo utan att bli mer eller mindre utskälld gör inte att det känns bättre. Och sedan börjar jag få dåligt samvete också för att jag inte är tillräckligt bra som pappa.
Långt blev det där, hoppas någon känner igen sig och har varit i samma sits.
1
Barnpassning - men min sambo vägrar Är pappaledig sedan januari med vår ett-åring. Nu tycker jag det börjar kännas jobbigt och tror jag behöver tid för mig själv (gå ut och dricka öl, klättra, cykla, träffa kompisar, träna etc), eller kanske att jag och min partner gör saker gemensamt, tex gå på fest, fara ut och klättra etc men utan vår son. Problemet är att min sambo är den tjurskalliga typen som ska vara så duktig hela tiden, och att lämna bort vår son skulle hon antagligen se som ett personligt misslyckande. Nu drabbar detta även mig för att om jag sticker iväg själv när hon vägrar ser hon det som att jag sviker och inte tar mitt ansvar. Vi har båda mina föräldrar på nära håll och de vill inget hellre än att träffa vår son, men min sambo kommer inte överens med min mamma så hon har bestämt sig för att hon inte är lämplig som barnvakt (oklart på vilka grunder, det varierar lite, men oftast för att hon gett mig alla dåliga egenskaper jag har). Vi har även hennes egen mamma bara en timme bort men deras relation är totalt FUBAR av olika skäl (i onödan kan jag tycka, hon skulle också vara en bra barnvakt).
Jag börjar känna att jag blir på dåligt humör pga detta, men vet inte hur jag ska göra för jag märker att det börjar gå ut över vår son, vilket jag vill undvika.
Det känns som att jag hitills gått upp i min föräldraroll men nu börjar sakna det liv jag hade innan vi fick barn mer och mer. Därför vill jag t ex kunna gå på fest utan barn med allt vad det innebär av ansvar. Att inte kunna prata om det här med min sambo utan att bli mer eller mindre utskälld gör inte att det känns bättre. Och sedan börjar jag få dåligt samvete också för att jag inte är tillräckligt bra som pappa.
Långt blev det där, hoppas någon känner igen sig och har varit i samma sits.
Skriv om inlägget lite till ett brev som du kan visa för sambon, om det inte funkar att prata med henne alltså. (risken är att hon slår bakut om hon läser att hon är tjurskallig). Framhäv istället hennes goda egenskaper som mor osv.
Jag håller helt med dig, man behöver tid för sig själv utan barnet, och ni skulle nog må bra av gemensam tid bara ni två.
Tyvärr tror jag många mammor ser sig som ensam ansvarstagande när det gäller barnen, \"JAG känner MITT barn bäst\" osv. Det är synd för det vore säkert skönt för henne om hon kunde slappna av litegrann.
Det enda vettiga råd jag kan ge är att du försöker prata med henne, men gör det för all del vid ett tillfälle när ni båda är lugna och inte trötta/hungriga/tjuriga (stryk det som ej önskas). Och, förstås, var inte anklagande utan konstruktiv.
Om det är nån tröst/stöd så tycker jag att du har helt rätt i att ni behöver vuxentid ibland.
2
Skriv om inlägget? Skriv om inlägget lite till ett brev som du kan visa för sambon, om det inte funkar att prata med henne alltså. (risken är att hon slår bakut om hon läser att hon är tjurskallig). Framhäv istället hennes goda egenskaper som mor osv.
Jag håller helt med dig, man behöver tid för sig själv utan barnet, och ni skulle nog må bra av gemensam tid bara ni två.
Tyvärr tror jag många mammor ser sig som ensam ansvarstagande när det gäller barnen, \"JAG känner MITT barn bäst\" osv. Det är synd för det vore säkert skönt för henne om hon kunde slappna av litegrann.
Det enda vettiga råd jag kan ge är att du försöker prata med henne, men gör det för all del vid ett tillfälle när ni båda är lugna och inte trötta/hungriga/tjuriga (stryk det som ej önskas). Och, förstås, var inte anklagande utan konstruktiv.
Om det är nån tröst/stöd så tycker jag att du har helt rätt i att ni behöver vuxentid ibland.
varför skaffar man barn om man inte vill vara tillsammans med barnen. De är små barn gång i livet
klättra och festa kan du göra hur mycket som helst när de är tonåringar för då vill de ändå inte umgås med dig.
3
jag förstår inte varför skaffar man barn om man inte vill vara tillsammans med barnen. De är små barn gång i livet
klättra och festa kan du göra hur mycket som helst när de är tonåringar för då vill de ändå inte umgås med dig.
är ett misslyckande som förälder om man någon gång då och då vill göra något utan sina barn?
Bara för att man vill vara solo någon gång då och då betyder inte att man ångrar sitt föräldraskap eller är olämplig som förälder. ELLER att man är olämplig som förälder.
4
Menar du att man är ett misslyckande som förälder om man någon gång då och då vill göra något utan sina barn?
Bara för att man vill vara solo någon gång då och då betyder inte att man ångrar sitt föräldraskap eller är olämplig som förälder. ELLER att man är olämplig som förälder.
Visst är barnen det viktigaste i livet men det betyder inte att jag under 25 år av mitt liv vill avstå helt från att göra barnfria saker med min man, som t ex gå på bio, gå ut och äta, gå på en vuxenfest eller bara resa iväg över en helg.
Dessutom: mina barn har nära och fina relationer till sina släktingar och är gärna ensamma hos dem ett par dagar. Det är något som alla inblandade gillar: vi som kan göra egna saker, barnen som får träffa andra vuxna och får nya intryck och inte minst farmor (eller vem som nu barnvaktar) som får solotid med barnbarnen. Ett plusummespel!
6
Men snälla du! Visst är barnen det viktigaste i livet men det betyder inte att jag under 25 år av mitt liv vill avstå helt från att göra barnfria saker med min man, som t ex gå på bio, gå ut och äta, gå på en vuxenfest eller bara resa iväg över en helg.
Dessutom: mina barn har nära och fina relationer till sina släktingar och är gärna ensamma hos dem ett par dagar. Det är något som alla inblandade gillar: vi som kan göra egna saker, barnen som får träffa andra vuxna och får nya intryck och inte minst farmor (eller vem som nu barnvaktar) som får solotid med barnbarnen. Ett plusummespel!
Boka bord på resturang och prata med hennes mamma om barnvakt. Köp biobiljetter och bara ta över kommandot en kväll. Har du redan bokat in allt så har hon inte så mycket att skylla på :-) Romatik på hög nivå i närheten av barnvakten. Borde funka! Och vill hon verkligen inte lämna bort barnet en natt så kanske ni kan sova hos mormor efter dejten.
Poängen med detta är väl att du får komma iväg. (Du behöver)
Hon får känna sig uppskattad som människa (inte bara mamma)
Ni får chansen att umgås (alla föräldrar behöver nog det)
Var inställd på mycket prat om hemma, undrar hur sonen har det osv.. Det är en skada jag tror vi kvinnor med duktighetskomplex lider av. Den går över med tiden och vanan :-)
Sen tror jag att du får kräva minst en kväll i veckan som är din, det är din rättighet. Precis som mamman ska ha samma chans! Du blir en bättre pappa på lång sikt om du kopplar av ett tag. Men sju dagar i veckan tror jag är att ta i :-) Klättra kanske du kan göra en vardagskväll? Så slipper du ta en helgkväll till detta och kanske kan gå ut med polarna nån helg i alla fall?
Lycka till!
7
Gör nånting för henne Boka bord på resturang och prata med hennes mamma om barnvakt. Köp biobiljetter och bara ta över kommandot en kväll. Har du redan bokat in allt så har hon inte så mycket att skylla på :-) Romatik på hög nivå i närheten av barnvakten. Borde funka! Och vill hon verkligen inte lämna bort barnet en natt så kanske ni kan sova hos mormor efter dejten.
Poängen med detta är väl att du får komma iväg. (Du behöver)
Hon får känna sig uppskattad som människa (inte bara mamma)
Ni får chansen att umgås (alla föräldrar behöver nog det)
Var inställd på mycket prat om hemma, undrar hur sonen har det osv.. Det är en skada jag tror vi kvinnor med duktighetskomplex lider av. Den går över med tiden och vanan :-)
Sen tror jag att du får kräva minst en kväll i veckan som är din, det är din rättighet. Precis som mamman ska ha samma chans! Du blir en bättre pappa på lång sikt om du kopplar av ett tag. Men sju dagar i veckan tror jag är att ta i :-) Klättra kanske du kan göra en vardagskväll? Så slipper du ta en helgkväll till detta och kanske kan gå ut med polarna nån helg i alla fall?
Lycka till!
måste man vilja vara tillsammmans med barnen dygnet runt tills de är tonåringar för att slipa bli ifrågasatt med \"varför skaffa barn\"?? Om jag går och tränar en gång i veckan eller går på en barnfri fest eller bio emellanåt, vill jag inte vara med mina barn då?
Jag tycker mer synd om de som lever genom sina barn och inte är en egen person längre utan bara \"mamma\"
8
men vänta lite... måste man vilja vara tillsammmans med barnen dygnet runt tills de är tonåringar för att slipa bli ifrågasatt med \"varför skaffa barn\"?? Om jag går och tränar en gång i veckan eller går på en barnfri fest eller bio emellanåt, vill jag inte vara med mina barn då?
Jag tycker mer synd om de som lever genom sina barn och inte är en egen person längre utan bara \"mamma\"
dig nu, faktiskt.
Han har väl inte sagt att han inte vill vara med barnen, eller? Förstår inte alls vad du menar.
Vad är det som är så fel att gå ut ensamma någon gång och ha lite kvalitetstid utan barn? Sedan skadar det väl absolut inte heller om barnen får en möjlighet att vara ensamma och umgås med folk i en annan generation, som dessutom är mor- och farförälder.
Menar du att du helt gett avkall på hobbies och andra saker på fritiden?
Fast sen vill jag tillägga att jag förstår OM du gjort det, men visa då gärna förståelse att alla inte är och gör som du.
9
Och jag förstår inte dig nu, faktiskt.
Han har väl inte sagt att han inte vill vara med barnen, eller? Förstår inte alls vad du menar.
Vad är det som är så fel att gå ut ensamma någon gång och ha lite kvalitetstid utan barn? Sedan skadar det väl absolut inte heller om barnen får en möjlighet att vara ensamma och umgås med folk i en annan generation, som dessutom är mor- och farförälder.
Menar du att du helt gett avkall på hobbies och andra saker på fritiden?
Fast sen vill jag tillägga att jag förstår OM du gjort det, men visa då gärna förståelse att alla inte är och gör som du.
jag förstår dig, du vill hitta nån slags balans i livet som förälder, jag håller absolut inte med denise, för jag tycker att det är jätteviktigt att man får ta sig lite tid för sig själv också, ens eget liv slutar ju inte att upphöra när man får barn.
Men jag förstår din sambo också, det kan vara väldigt svårt att ta det där första steget och om det är så att hon inte känner sig trygg med dina föräldrar så kan du väl acceptera det nu (det kommer säkert att ändra sig, men ge det tid och stressa absolut inte - jag talar utefter egna erfarenheter:)), utan prata med hennes mamma istället. Börja lugnt och fint - en timmes promenad eller en fika kanske första ggn, sen kanske bio, och sen kanske middag. Det är nog inte rekommenderat att kasta sig ut i fetsandet eller åka och klättra en hel helg första ggn, det här får ta den tid det tar för hon måste också få hitta balansen mellan sig själv och mammarollen på ett sätt som känns bra.
10
Jag förstår er båda två jag förstår dig, du vill hitta nån slags balans i livet som förälder, jag håller absolut inte med denise, för jag tycker att det är jätteviktigt att man får ta sig lite tid för sig själv också, ens eget liv slutar ju inte att upphöra när man får barn.
Men jag förstår din sambo också, det kan vara väldigt svårt att ta det där första steget och om det är så att hon inte känner sig trygg med dina föräldrar så kan du väl acceptera det nu (det kommer säkert att ändra sig, men ge det tid och stressa absolut inte - jag talar utefter egna erfarenheter:)), utan prata med hennes mamma istället. Börja lugnt och fint - en timmes promenad eller en fika kanske första ggn, sen kanske bio, och sen kanske middag. Det är nog inte rekommenderat att kasta sig ut i fetsandet eller åka och klättra en hel helg första ggn, det här får ta den tid det tar för hon måste också få hitta balansen mellan sig själv och mammarollen på ett sätt som känns bra.
Om jag ska vara ärlig låter det ju inte speciellt kul (milt sagt).
Känner inte igen mig men har ändå några reflektioner och förslag.
En idé är att på egen hand ta initiativ till att ni hittar på något. Skaffa barnvakt, planera något kul men berätta för din sambo ett litet tag innan. Sparkar hon bakut då, då föreslår jag helt krasst att du då säger att du själv hittar på något (självklart sviker du _inte_) och sedan får ni nog ta ett allvarligt snack.
Som du beskriver det verkar ni ha helt olika åsikter om vad ni behöver. Du verkar ha tillmötesgått henne en del och nu är det hennes tur. Det är ofta så ett förhållande fungerar, alltså att kompromissa en del så att båda är nöjda. =)
Lycka till!
11
Åh vad tråkigt Om jag ska vara ärlig låter det ju inte speciellt kul (milt sagt).
Känner inte igen mig men har ändå några reflektioner och förslag.
En idé är att på egen hand ta initiativ till att ni hittar på något. Skaffa barnvakt, planera något kul men berätta för din sambo ett litet tag innan. Sparkar hon bakut då, då föreslår jag helt krasst att du då säger att du själv hittar på något (självklart sviker du _inte_) och sedan får ni nog ta ett allvarligt snack.
Som du beskriver det verkar ni ha helt olika åsikter om vad ni behöver. Du verkar ha tillmötesgått henne en del och nu är det hennes tur. Det är ofta så ett förhållande fungerar, alltså att kompromissa en del så att båda är nöjda. =)
Lycka till!
Jag tolkar verkligen inte att Adam inte vill vara tillsammans med barnet, för det är ju det han är iom att han är föräldrarledig. Men alla behöver få andrum vare sig det handlar om föräldrarrollen eller om ett arbete.
Som man läser i alla tidningar o dyl om barn och vuxna/relationer så behöver de vuxna tid för sig själva och varandra. Annars är risken att man bara blir en mamma eller pappa och tappar bort varandra under småbarnsåren och vad kan hända då i värsta fall? Jo allt för många kommer ifrån varandra och flyttar isär. Det är ju verkligen inte bra för barnen som man älskar. Då är det bättre att man gör det som man mår bra av - då blir man också en bra förälder!
Är du aldrig iväg på något bara du själv? Tränar, handlar eller sånt?
12
Blir förvånad över ditt inlägg
Oj vad förvånad jag blir av ditt inlägg.
Jag tolkar verkligen inte att Adam inte vill vara tillsammans med barnet, för det är ju det han är iom att han är föräldrarledig. Men alla behöver få andrum vare sig det handlar om föräldrarrollen eller om ett arbete.
Som man läser i alla tidningar o dyl om barn och vuxna/relationer så behöver de vuxna tid för sig själva och varandra. Annars är risken att man bara blir en mamma eller pappa och tappar bort varandra under småbarnsåren och vad kan hända då i värsta fall? Jo allt för många kommer ifrån varandra och flyttar isär. Det är ju verkligen inte bra för barnen som man älskar. Då är det bättre att man gör det som man mår bra av - då blir man också en bra förälder!
Är du aldrig iväg på något bara du själv? Tränar, handlar eller sånt?
Hej Adam
Du har fått många bra ord här ovan så jag har väl inget att tillägga mer än att jag hoppas att ni finner en lösning som båda är tillfreds med och att ni kan hitta på saker tillsammans, det är så viktigt.
Själv är vår minsting väldigt liten men snart så skall vi väl kunna boka in nåt restaurangbesök och få prata lite vuxet utan att att bli avbruten av en bajsblöja eller nåt sånt :-)
13
hej adam
Hej Adam
Du har fått många bra ord här ovan så jag har väl inget att tillägga mer än att jag hoppas att ni finner en lösning som båda är tillfreds med och att ni kan hitta på saker tillsammans, det är så viktigt.
Själv är vår minsting väldigt liten men snart så skall vi väl kunna boka in nåt restaurangbesök och få prata lite vuxet utan att att bli avbruten av en bajsblöja eller nåt sånt :-)
Har behov av egentid på ett eller annat sätt oavsett hur stora eller små barnen är....
Herregud.... Jag sitter här vid e dator, klockan är snart 01 och det är för att jag behöver tid för mig själv....
Så lägg ingen skuld på en människa som väljer annorlunda än dig... Du behöver naturligtvis inte hålla med men att skuldbelägga är helt och hållet fel...
14
Alla vuxna människor Har behov av egentid på ett eller annat sätt oavsett hur stora eller små barnen är....
Herregud.... Jag sitter här vid e dator, klockan är snart 01 och det är för att jag behöver tid för mig själv....
Så lägg ingen skuld på en människa som väljer annorlunda än dig... Du behöver naturligtvis inte hålla med men att skuldbelägga är helt och hållet fel...
behövs nog tror jag. För upp ämnet till diskussion igen och börja med att du och hon ska skaffa er egentid var för sig. Jag tror att hon behöver träna sig i att komma iväg själv först. Varför inte boka upp henne på något tillsammans med en väninna?
Steg två är att ni gör något tillsammans ett par timmar på dag- eller kvällstid. Steg tre - över natten.
Börja med er själva. Tycker att egentid är sååå viktigt och i vårt fall har vi svårt att få barnvakt till alla fyra. Då får det bli så att vi gör saker var för sig mera och det är också skönt. Ser gärna att maken sticker iväg på aktiviteter. Det tar bort mitt dåliga samvete när jag sticker iväg.
15
Träning behövs nog tror jag. För upp ämnet till diskussion igen och börja med att du och hon ska skaffa er egentid var för sig. Jag tror att hon behöver träna sig i att komma iväg själv först. Varför inte boka upp henne på något tillsammans med en väninna?
Steg två är att ni gör något tillsammans ett par timmar på dag- eller kvällstid. Steg tre - över natten.
Börja med er själva. Tycker att egentid är sååå viktigt och i vårt fall har vi svårt att få barnvakt till alla fyra. Då får det bli så att vi gör saker var för sig mera och det är också skönt. Ser gärna att maken sticker iväg på aktiviteter. Det tar bort mitt dåliga samvete när jag sticker iväg.
om jag upplever inlägget ologisk. Pappa Adam kan ju faktiskt festa hur mycket han vill mamman är ju hemma med bebben men voffo tjatar han på henne att hon oxå ska festa.
Personligen skulle jag skitförbannad om min man tvingande mig ut på ofrivilligt festande eller middagsätande när jag vill vara hemma med bebben. Att få barn är en otrolig lycka, så om mamman hellre vill vara hemma än ute och festa under tvång är inte konstigt i mina ögon. Det är totalt meningslöst att sitta på resturang om inte mina barn får vara med de är absolut viktigaste för så jag förstår inte hur man frivilligt kan utesluta sina barn ur sitt liv.
16
Jag kan väl få fråga om jag upplever inlägget ologisk. Pappa Adam kan ju faktiskt festa hur mycket han vill mamman är ju hemma med bebben men voffo tjatar han på henne att hon oxå ska festa.
Personligen skulle jag skitförbannad om min man tvingande mig ut på ofrivilligt festande eller middagsätande när jag vill vara hemma med bebben. Att få barn är en otrolig lycka, så om mamman hellre vill vara hemma än ute och festa under tvång är inte konstigt i mina ögon. Det är totalt meningslöst att sitta på resturang om inte mina barn får vara med de är absolut viktigaste för så jag förstår inte hur man frivilligt kan utesluta sina barn ur sitt liv.
jag är faktiskt inte intresserad av hur mycket eller lite era barn tillbringar med sina mor/farföräldrar andra släktingar och mitt inlägg handlade inte om mor/farföräldrarumgänge så det är underligt att ni drar fram detta.
En kompis till har en son som är extremt mammabunden
hon och pappan har fått arbeta för att en överlämning till pappan ska fungera. En överlämning till en släkting är i nuläget fullständigt omöjligt. Vilket ni kan tänka på, när ni skriver trista inlägg av typen \"så här gör vi i vår familj och därför är vårt sätt det enda rätta och alla andra ska göra som vi gör\".
Det kan finns skäl att Adams sambo handlar och känner som hon gör. Det kan faktiskt vara så att en överlämning inte fungerar. Vi har inte hela bilden utan enbart Adams version.
17
ytterligare kommentar jag är faktiskt inte intresserad av hur mycket eller lite era barn tillbringar med sina mor/farföräldrar andra släktingar och mitt inlägg handlade inte om mor/farföräldrarumgänge så det är underligt att ni drar fram detta.
En kompis till har en son som är extremt mammabunden
hon och pappan har fått arbeta för att en överlämning till pappan ska fungera. En överlämning till en släkting är i nuläget fullständigt omöjligt. Vilket ni kan tänka på, när ni skriver trista inlägg av typen \"så här gör vi i vår familj och därför är vårt sätt det enda rätta och alla andra ska göra som vi gör\".
Det kan finns skäl att Adams sambo handlar och känner som hon gör. Det kan faktiskt vara så att en överlämning inte fungerar. Vi har inte hela bilden utan enbart Adams version.
Visst får man ha sin egna åsikt, det var väl att ditt svar lät som ett skuldbeläggande. Har man skaffat barn så får man vara hemma jämt, pronto.
Pappa Adam kunde ju inte festa så mycket han ville. Om du läser hans inlägg på nytt så skriver han att han då anses som svikare och inte tar sitt ansvar. Om det nu är så (och då man självfallet bara har en version och då får utgå från den) är det väl inte så konstigt att han undrar och söker några råd.
Och återigen, DU känner att du vill spendera all tid med dina barn, men för den del måste väl inte alla tycka som du. Är nog rätt övertygad om att merparten föräldrar har ett visst behov av egentid utan barn, för att ladda lite batterier. För den skull är inte ditt val fel, så länge du inte påtvingar någon annan det.
18
Hmmm Visst får man ha sin egna åsikt, det var väl att ditt svar lät som ett skuldbeläggande. Har man skaffat barn så får man vara hemma jämt, pronto.
Pappa Adam kunde ju inte festa så mycket han ville. Om du läser hans inlägg på nytt så skriver han att han då anses som svikare och inte tar sitt ansvar. Om det nu är så (och då man självfallet bara har en version och då får utgå från den) är det väl inte så konstigt att han undrar och söker några råd.
Och återigen, DU känner att du vill spendera all tid med dina barn, men för den del måste väl inte alla tycka som du. Är nog rätt övertygad om att merparten föräldrar har ett visst behov av egentid utan barn, för att ladda lite batterier. För den skull är inte ditt val fel, så länge du inte påtvingar någon annan det.
Adam kan ju festa hur mycket han problemet är ju att han vill tvinga sambon att ´dumglatt okeja detta. Sambon har faktiskt rätt till sina känslor och är hon missnöjd så är hon det och Adam ska väl inte tvinga henne att bortse från sina känslor.
19
jo men Adam kan ju festa hur mycket han problemet är ju att han vill tvinga sambon att ´dumglatt okeja detta. Sambon har faktiskt rätt till sina känslor och är hon missnöjd så är hon det och Adam ska väl inte tvinga henne att bortse från sina känslor.
Snälla läs igen vad han skriver och läs inte in utifrån dina egna känslor.
Jag citerar Adam: \"Nu tycker jag det börjar kännas jobbigt och tror jag behöver tid för mig själv (gå ut och dricka öl, klättra, cykla, träffa kompisar, träna etc), eller kanske att jag och min partner gör saker gemensamt, tex gå på fest, fara ut och klättra etc men utan vår son.\"
Han har väl aldrig skrivit att han vill tvinga sin sambo att gå ut? Han vill ju gärna gå ut även sjäv men möter då på motstånd.
Jag tycker också att hans sambo får ha rätt till sina känslor, men likväl får Adam också det.
Du verkar också hänga upp dig en hel del på ordet festa när det bara var en liten del av allt han har som förslag till ett litet avbrott i vardagen.
20
NEJ! Snälla läs igen vad han skriver och läs inte in utifrån dina egna känslor.
Jag citerar Adam: \"Nu tycker jag det börjar kännas jobbigt och tror jag behöver tid för mig själv (gå ut och dricka öl, klättra, cykla, träffa kompisar, träna etc), eller kanske att jag och min partner gör saker gemensamt, tex gå på fest, fara ut och klättra etc men utan vår son.\"
Han har väl aldrig skrivit att han vill tvinga sin sambo att gå ut? Han vill ju gärna gå ut även sjäv men möter då på motstånd.
Jag tycker också att hans sambo får ha rätt till sina känslor, men likväl får Adam också det.
Du verkar också hänga upp dig en hel del på ordet festa när det bara var en liten del av allt han har som förslag till ett litet avbrott i vardagen.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
