Om Hugo - ni som minns oss
Flerhandikapp
  1. Medlem sedan
    May 2003
    #1

    Om Hugo - ni som minns oss

    Vet inte om någon här minns mig och min Hugo, som föddes med en svår CP-skada och dog i januari 2004, strax innan sin 3-årsdag. För de som minns oss - nu har jag lagt ut vår nya hemsida på nätet, www.momartens.se. Där finns info om Hugo på hans sida och bilder Fotogalleriet om någon är intresserad av att titta. På Hugos sida, om du klickar in på min berättelse om hans liv, finns det som kanske ni som är alldeles i \"början\" av jobbet med att hitta rätt, kan ta till er. Det finns kanske det som era anhöriga bör läsa också. Jag vet ju hur svårt det kan vara att få förståelse för hur livet är med ett svårt handikappat barn. Skickar er all styrka att klara av era liv bra. Jag skulle själv ge vad som helst för att få tillbaks Hugo och Hugolivet, men det är tyvärr inte möjligt. Jag måste leva resten av mitt liv utan honom och det är tufft. Jag lovar! Lev väl och gläd er åt de framsteg era barn gör utifrån sina egna förutsättningar. Har du synpunkter å sidan eller om du hittar fel (länkfel eller annat) så är jag jättetacksam om du har lust att maila mig om det. [email protected]. Jag vill att allt ska fungera. Vill du bara maila och fråga eller bara säga hej uppskattar jag det också. Kram på er alla i sommarvärmen.
  2. 1
    Om Hugo - ni som minns oss Vet inte om någon här minns mig och min Hugo, som föddes med en svår CP-skada och dog i januari 2004, strax innan sin 3-årsdag. För de som minns oss - nu har jag lagt ut vår nya hemsida på nätet, www.momartens.se. Där finns info om Hugo på hans sida och bilder Fotogalleriet om någon är intresserad av att titta. På Hugos sida, om du klickar in på min berättelse om hans liv, finns det som kanske ni som är alldeles i \"början\" av jobbet med att hitta rätt, kan ta till er. Det finns kanske det som era anhöriga bör läsa också. Jag vet ju hur svårt det kan vara att få förståelse för hur livet är med ett svårt handikappat barn. Skickar er all styrka att klara av era liv bra. Jag skulle själv ge vad som helst för att få tillbaks Hugo och Hugolivet, men det är tyvärr inte möjligt. Jag måste leva resten av mitt liv utan honom och det är tufft. Jag lovar! Lev väl och gläd er åt de framsteg era barn gör utifrån sina egna förutsättningar. Har du synpunkter å sidan eller om du hittar fel (länkfel eller annat) så är jag jättetacksam om du har lust att maila mig om det. [email protected]. Jag vill att allt ska fungera. Vill du bara maila och fråga eller bara säga hej uppskattar jag det också. Kram på er alla i sommarvärmen.
  3. Medlem sedan
    Apr 2004
    #2

    Hejsan Mia!

    Jag har nog inte stött på dig tidigare men jag ville bara säga hur otroligt ledsen jag är för er skull! Är så ledsen att Hugo inte fick stanna längre där han hörde hemma...hos er. Er sida är jättefin och jag älskade idén med ballongfödelsedagarna :)!
    Vi höll själva på att mista vår lilla kille när han var 13 månader i en nästan dygnslång kramp...han överlevde, men ådrog sig grava hjärnskador och blev blind pga av detta.
    Mer om mig och min lill-knodd finns i mitt info!
    Stor, stor kram!/ Erica
  4. 2
    Hejsan Mia! Jag har nog inte stött på dig tidigare men jag ville bara säga hur otroligt ledsen jag är för er skull! Är så ledsen att Hugo inte fick stanna längre där han hörde hemma...hos er. Er sida är jättefin och jag älskade idén med ballongfödelsedagarna :)!
    Vi höll själva på att mista vår lilla kille när han var 13 månader i en nästan dygnslång kramp...han överlevde, men ådrog sig grava hjärnskador och blev blind pga av detta.
    Mer om mig och min lill-knodd finns i mitt info!
    Stor, stor kram!/ Erica
  5. Medlem sedan
    May 2003
    #3

    Hej

    Jag har inte varit här på ett tag, av förståeliga skäl.... men var mycket ofta här när Hugo levde. Jag läste din info om Bosse och känner igen mig i livet med Hugo. Det är svårt att läsa om andra barn med samma skador, men samtidigt skönt att veta att \"handikappvärlden\" finns kvar. Det är så märkligt att vara utanför den. Det är ett väldigt speciellt liv, en tuff tillvaro, men också en stor gemenskap i utanförskapet. Jag längtar efter min Hugo, men också efter vårt liv som var så rikt. Ha det bra med din lille going och njut av det speciella som bara ett handikappat barn kan ge. Kram. Mia
  6. 3
    Hej Jag har inte varit här på ett tag, av förståeliga skäl.... men var mycket ofta här när Hugo levde. Jag läste din info om Bosse och känner igen mig i livet med Hugo. Det är svårt att läsa om andra barn med samma skador, men samtidigt skönt att veta att \"handikappvärlden\" finns kvar. Det är så märkligt att vara utanför den. Det är ett väldigt speciellt liv, en tuff tillvaro, men också en stor gemenskap i utanförskapet. Jag längtar efter min Hugo, men också efter vårt liv som var så rikt. Ha det bra med din lille going och njut av det speciella som bara ett handikappat barn kan ge. Kram. Mia
  7. Medlem sedan
    Sep 2005
    #4

    Hej Mia

    jag har läst om din HugoBus flera gånger faktiskt, så fruktansvärt orättvist att han inte fick stanna hos er, min son fick hjärnhinneinflammation när han var 1 år och fick grava hjärnskador som följd, som jag förstod så fick Hugo hjärnhinneinflammation också. Jag hoppas du och din familj får en riktigt skön sommar!
    många kramar Martina
  8. 4
    Hej Mia jag har läst om din HugoBus flera gånger faktiskt, så fruktansvärt orättvist att han inte fick stanna hos er, min son fick hjärnhinneinflammation när han var 1 år och fick grava hjärnskador som följd, som jag förstod så fick Hugo hjärnhinneinflammation också. Jag hoppas du och din familj får en riktigt skön sommar!
    många kramar Martina
  9. Medlem sedan
    May 2003
    #5

    Hej Martina

    Ja, Hugo fick en massiv virusinfektion på hjärnhinnor och hjärtmuskel och i lungorna. Den slog ut hans kropp totalt och han dog på bara ett par timmar. Inget kunde göras. Jag tycker det är skönt att andra läser om min älskade unge. Så länge människor kommer ihåg honom är han inte riktigt död. Tack för omtanken.
    Mia
  10. 5
    Hej Martina Ja, Hugo fick en massiv virusinfektion på hjärnhinnor och hjärtmuskel och i lungorna. Den slog ut hans kropp totalt och han dog på bara ett par timmar. Inget kunde göras. Jag tycker det är skönt att andra läser om min älskade unge. Så länge människor kommer ihåg honom är han inte riktigt död. Tack för omtanken.
    Mia
  11. Medlem sedan
    Oct 2002
    #6

    Hej!

    Visst minns jag dig och Hugo. Minns hur tydligt som helst dagen du skrev om att han hade dött, jag blev helt förtvivlad. Jag skriver på knappbarn ofta och där fanns ju ni också.

    Jättefin sida har du gjort. Jag har läst allt om Hugo och lite om er andra också. :-) Inga fel hittade än men hittar jag något så hojtar jag till.

    Frida mår bra i stort sett, även om det blir en del sjukhusresor fortfarande. Men jag fick mig en rejäl tankeställare första gången hon krampade, jag fattade ju inte att det var en kramp, jag trodde hon hade fått en hjärnblödning eller nåt. Då satt jag i akutbilen på väg ner till sjukhuset (hon var i ambulansen) och trodde aldrig jag skulle få se henne vid liv igen eller möjligtvis få se henne mycket svårt skadad och tänkte gode gud, jag lovar att aldrig gnälla igen om hon bara överlever!!! Och faktiskt, det gjorde stor skillnad för mig, jag började inse att livet är så skört och nu är jag enormt tacksam för att just jag får vara Fridas mamma.

    Kram!
    Ann
  12. 6
    Hej! Visst minns jag dig och Hugo. Minns hur tydligt som helst dagen du skrev om att han hade dött, jag blev helt förtvivlad. Jag skriver på knappbarn ofta och där fanns ju ni också.

    Jättefin sida har du gjort. Jag har läst allt om Hugo och lite om er andra också. :-) Inga fel hittade än men hittar jag något så hojtar jag till.

    Frida mår bra i stort sett, även om det blir en del sjukhusresor fortfarande. Men jag fick mig en rejäl tankeställare första gången hon krampade, jag fattade ju inte att det var en kramp, jag trodde hon hade fått en hjärnblödning eller nåt. Då satt jag i akutbilen på väg ner till sjukhuset (hon var i ambulansen) och trodde aldrig jag skulle få se henne vid liv igen eller möjligtvis få se henne mycket svårt skadad och tänkte gode gud, jag lovar att aldrig gnälla igen om hon bara överlever!!! Och faktiskt, det gjorde stor skillnad för mig, jag började inse att livet är så skört och nu är jag enormt tacksam för att just jag får vara Fridas mamma.

    Kram!
    Ann
  13. Medlem sedan
    May 2003
    #7

    Hej Ann

    Så skönt att du minns oss. Jag minns dig med! Däremot kommer jag inte ihåg att du miste ett barn. Hur mår du/ni efter det? Skriver du även på \"Vi som mist barn\"? Så skönt att höra att Frida mår hyfsta bra. En dag i taget underlättar tillvaron och även vi lever om än ganska stympade. Det är så svårt, så svårt utan Hugo. Kram
  14. 7
    Hej Ann Så skönt att du minns oss. Jag minns dig med! Däremot kommer jag inte ihåg att du miste ett barn. Hur mår du/ni efter det? Skriver du även på \"Vi som mist barn\"? Så skönt att höra att Frida mår hyfsta bra. En dag i taget underlättar tillvaron och även vi lever om än ganska stympade. Det är så svårt, så svårt utan Hugo. Kram
  15. Medlem sedan
    Oct 2002
    #8

    Hej

    Jag miste en pojke under graviditeten. Man gjorde UL och upptäckte att han hade svåra skador. Vi gjorde om UL några dagar senare och då hade hans skador ökat ännu mer så han helt hade slutat röra på sig, det var fråga om dagar innan han skulle dö. Exakt vad som var fel vet vi inte, dödsorsak var hydrops fetalis, vilket inte säger något om orsaken egentligen.

    Så när jag sedan väntade Frida och fick veta att \"något\" var fel med henne så struntade jag i det, bara hon överlevde - med eller utan skador - var jag ju lycklig. Ja, ens referensramar förändras med upplevelserna i livet, eller hur?

    Jag förstår att det måste vara ofattbart svårt utan Hugo, jag tänker ofta på er och inser hur lyckligt lottad jag är.

    Kramar
    Ann
  16. 8
    Hej Jag miste en pojke under graviditeten. Man gjorde UL och upptäckte att han hade svåra skador. Vi gjorde om UL några dagar senare och då hade hans skador ökat ännu mer så han helt hade slutat röra på sig, det var fråga om dagar innan han skulle dö. Exakt vad som var fel vet vi inte, dödsorsak var hydrops fetalis, vilket inte säger något om orsaken egentligen.

    Så när jag sedan väntade Frida och fick veta att \"något\" var fel med henne så struntade jag i det, bara hon överlevde - med eller utan skador - var jag ju lycklig. Ja, ens referensramar förändras med upplevelserna i livet, eller hur?

    Jag förstår att det måste vara ofattbart svårt utan Hugo, jag tänker ofta på er och inser hur lyckligt lottad jag är.

    Kramar
    Ann

Liknande trådar

  1. Hugo är här!!
    By katper in forum _0506 Junibarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-03-23, 09:06
  2. Hugo
    By M-Irre in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-11-07, 14:02
  3. Hugo 1 år
    By M-Irre in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2007-11-09, 19:30
  4. Åsa m Hugo!
    By -mea- in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2007-05-31, 11:25
  5. Åsa med Hugo!!
    By Eowyn in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-04-12, 11:01
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar