Sova sova sova-vilket gissel

[Anne med Veera o Vincent]

hela dagen går ut på att få min 7 v gamla son att sova. Men han sover så oroligt, några minuter hit och dit. På kvällen hänger han i bärselen till midnatt, sen går det att amma eller ge flaska i min säng och sen somnar han djupare. Men HELA kvällen bär jag honom när jag är ensam och när sambon är här så har han honom på magen framför teven. Men ingen av oss orkar stå i sovrummet o kämpa sig svettig med insomnandet. Är det helt åt skogen fel det vi gör??? Alltså låter honom vara med oss hela kvällarna.
Kommer han alltid vara så här???

[MiaKL,S03+K06]

och han kommer inte alltid vara så. Samuel var en liten klisterlapp när han var liten och Kristin likaså och de sover numera själva och Kristin till och med somnar själv i spjälsängen.

Vi har kört med principen låta dem sova på oss i soffan de första månaderna om det är vad de vill. Sedan pröva sakta till att de sover själva. Samuel hade vi sovandes i soffan bredvid oss tills vi gick och la oss.

Kristin har vi lagt i spjälsängen för att sova för nu har vi även storebror som stökar i vardagsrummet och det har gått bra även det.

VI har sedan försökt bena ut när de är trötta, hur länge de bör sova för att vara utvilade och sedan försökt hitta sätt som fungerar för dem att somna. Det har varit olika vid olika tillfällen och olika för båda barnen.

Men kan säga att rutiner gör att de vet vad som förväntas. Ex när jag drar i speldosan på kvällen så märker jag att Kristin vet om att det är dags att sova och hon blir lugn av det. Och att jag lägger henne på sidan med napp i mun och filt framför ansiktet är tecken för henne på att det är dags att sova.

Det går över och vill du ha lite mer tips så hojta till.

[sprengja]

att vara så! Det vet du nog själv också, om du tänker efter lite, eller hur? :-)

Jag försöker inte ens natta Juni på det viset. Hon får vara i famnen tills vi lägger oss, och då ammar jag henne till sömns i famnen eller bredvid mig i sängen.

Jag tror det mycket handlar om förväntningar! Väntar man sig att bebisen ska kunna/vilja sova ensam blir det säkert jobbigt att den bara vill bli buren eller ligga i famnen, men om man har med sig att bebisen är alldeles ny här i världen och såklart vill vara i mammas/pappas trygga famn så är det ju inte alls konstigt att de inte vill sova ensamma.

Se tiden an, han är ju så hiskeligt liten än!

[frida42]

Vår 7 veckor gammla son vägrar att sova om han inte blir buren. Ibland på kvällarna får man sitta i soffan och vagga honom men på dagarna somnar han bara i famnen eller ibärsjalen. Om vi lägger ner honom i sängen, vagnen, soffan osv vaknar han direkt och börjat skrika. Det lär växa bort så småningom har det sagts till mig. Försök att stå ut, är mitt enda råd och ni gör inte fel! så trött i ryggen!!!!

[nymis]

Det är rätt det ni gör! Man ska följa bebisens behov, låta dem styra. Det är föräldrars första uppgift att ge den nya lilla människan trygghet. Han ska få känna sig trygg med att sova, inte tvingas vakna innan han sovit färdigt och inte tvingas sova på ett sätt som inte gör honom trygg. Ni bäddar för framtida goda sömnvanor genom att låta honom uppleva sömnen positiv. Att han måste sova vid en viss tid och en viss plats, det kommer senare. Det är vår kultur som säger att man ska uppfostra nyfödda.
Följ hans behov, ni kommer senare att långsamt kunna styra honom att sova i egen säng, eget rum, på bestämd tid. Nu har han ingen dygnsrytm och ingen förmåga att skaffa någon. Det kommer, gör det enkelt för alla och gör som det fungerar!

[Isabella o Alva]

men min lilla tjej, vad vi slet de första veckorn grin hela tiden om vi inte gick och bar på henne o endast på kvällen o hon sov så oroligt. sen vågade ja änligen ge henne tutten o sen dess ha de inte varit några problem