Jag har BORDERLINE!
Känsliga snack
  1. Loen
    #1

    Jag har BORDERLINE!

    Jag är säker, jag har Borderline. Jag har satt diagnosen på mig själv först idag. Har börjat gå hos psykolog (igen) och var tvungen att slå upp ordet AMBIVALENT som han ofta använder på mig. Det stod "se även borderline".

    Jag klickade och där fanns min livshistoria. Allt ifrån ångest, självmordsförsök, anorexia, bullimi, skärsår, missbruk och självhat till korta glädjerus blandat med tomhet. Även rent praktisk, de sexuella övergreppen från barndomen, misshandeln, mina föräldrars missbruk och konstanta nedvärderande, hemska vittnesupplevelser ett misshandeslförhållande jag inte kunde lämna av rädslan för att bli ensam (min sons far).

    De perfekta människorna jag höjer till skyarna. Som min STORA KÄRLEK! En människa jag har avgudat i ett år utan att jag känner honom. Det är inte normalt. Jag vet det men kan inte känna det. De lågt stående människorna jag trycker ner för att de inte är värda någonting.

    Impulsiviteten... lustiga sexuella förbindelser som skadar mig själv, raseriutbrotten, impulsen av att vilja hoppa fran en balkong eller springa ut framför en lastbil. Eller göra en tripp till Stockholm utan att ens ta ut pengar. Eller som jobbet jag bara åkte hem ifrån för några ånader sedan efter att ha skrikit "jag kommer aldrig mera tillbaka".

    Självhatet, nedvärderingarna. Relationerna med andra...

    Det är JAG! Och jag blir rädd. Jag är BORDERLINESJUK men min psykolog har inte vågat fastställa det riktigt än och använder hellre ambivalent. Inte lustigt, han får inte komma mig nära, jag har knappt sagt ett ord till honom.

    När jag var hos honom idag satt jag tyst hela tiden. Med armarna i kors. Förolämpad av något som jag inte kommer ihåg. Vägrade prata. Som ett barn... Ville egentligen prata men förmådde inte.

    Igår skrev jag ner min livshistoria (10 dataskrivna sidor) och jag ångrar att jag gav dem till honom förut. Han kommer ställa diagnosen BORDERLINE!

    Undrar om jag måste gå på mediciner. Är jag KÖRD? Är mitt liv förstört???

    Undrar vad min son säger om att ha en BORDERLINEMAMMA! En psykomorsa...

    Jag är en bra mamma. Min son är den enda som jag inte brusar upp mot. Som inte blir drabbad av mitt beteende. Som jag vågar släppa nära inpå. Jag är väll ingen dålig mamma? Missbrukar inte längre, har slutat skära mig... bara för att jag har blivit mamma. Även om viljan finns... jag GÖR det inte!

    Kan man bli av med Borderline? Inte "lära sig lev med det" utan bli FRISK? Jag är 22.. vill inte leva resten av livet som någon BORDERLINE-kvinna. Vill vara normal.

    Är rädd för att någon ska komma och ta min son nu...

    Jag är jätterädd!
  2. 1
    Jag har BORDERLINE! Jag är säker, jag har Borderline. Jag har satt diagnosen på mig själv först idag. Har börjat gå hos psykolog (igen) och var tvungen att slå upp ordet AMBIVALENT som han ofta använder på mig. Det stod "se även borderline".

    Jag klickade och där fanns min livshistoria. Allt ifrån ångest, självmordsförsök, anorexia, bullimi, skärsår, missbruk och självhat till korta glädjerus blandat med tomhet. Även rent praktisk, de sexuella övergreppen från barndomen, misshandeln, mina föräldrars missbruk och konstanta nedvärderande, hemska vittnesupplevelser ett misshandeslförhållande jag inte kunde lämna av rädslan för att bli ensam (min sons far).

    De perfekta människorna jag höjer till skyarna. Som min STORA KÄRLEK! En människa jag har avgudat i ett år utan att jag känner honom. Det är inte normalt. Jag vet det men kan inte känna det. De lågt stående människorna jag trycker ner för att de inte är värda någonting.

    Impulsiviteten... lustiga sexuella förbindelser som skadar mig själv, raseriutbrotten, impulsen av att vilja hoppa fran en balkong eller springa ut framför en lastbil. Eller göra en tripp till Stockholm utan att ens ta ut pengar. Eller som jobbet jag bara åkte hem ifrån för några ånader sedan efter att ha skrikit "jag kommer aldrig mera tillbaka".

    Självhatet, nedvärderingarna. Relationerna med andra...

    Det är JAG! Och jag blir rädd. Jag är BORDERLINESJUK men min psykolog har inte vågat fastställa det riktigt än och använder hellre ambivalent. Inte lustigt, han får inte komma mig nära, jag har knappt sagt ett ord till honom.

    När jag var hos honom idag satt jag tyst hela tiden. Med armarna i kors. Förolämpad av något som jag inte kommer ihåg. Vägrade prata. Som ett barn... Ville egentligen prata men förmådde inte.

    Igår skrev jag ner min livshistoria (10 dataskrivna sidor) och jag ångrar att jag gav dem till honom förut. Han kommer ställa diagnosen BORDERLINE!

    Undrar om jag måste gå på mediciner. Är jag KÖRD? Är mitt liv förstört???

    Undrar vad min son säger om att ha en BORDERLINEMAMMA! En psykomorsa...

    Jag är en bra mamma. Min son är den enda som jag inte brusar upp mot. Som inte blir drabbad av mitt beteende. Som jag vågar släppa nära inpå. Jag är väll ingen dålig mamma? Missbrukar inte längre, har slutat skära mig... bara för att jag har blivit mamma. Även om viljan finns... jag GÖR det inte!

    Kan man bli av med Borderline? Inte "lära sig lev med det" utan bli FRISK? Jag är 22.. vill inte leva resten av livet som någon BORDERLINE-kvinna. Vill vara normal.

    Är rädd för att någon ska komma och ta min son nu...

    Jag är jätterädd!
  3. Medlem sedan
    Oct 1999
    #2

    Maila mig!

    Jag har borderline och fick min diagnos för mer än tre år sedan och har kommit en lång bit på vägen. Du hittar min mail i min info.
    I have decided to stick with love. Hate is too great a burden to bear. - Martin Luther King, Jr.

    Orkar du mer av mig? www.vickansdagar.com
  4. 2
    Maila mig! Jag har borderline och fick min diagnos för mer än tre år sedan och har kommit en lång bit på vägen. Du hittar min mail i min info.
  5. Medlem sedan
    Feb 2000
    #3
    Jag har diagnosen Borderline och jag vill verkligen betona att man inte behöver vara nåt "psycho" för det. Jag går dbt- terapi och har blivit mycket bättre, är i princip symptomfri så visst kan man bli frisk. Känsligheten och sårbarheten finns väl alltid kvar, det är en del av ens personlighet, men man kan lära sig att hantera den utan att göra självdestruktiva saker och då blir man av med diagnosen.

    Att ha Bordeline betyder inte att man är totalknäpp, man har bara inga bra sätt att hantera ångest och svåra situationer, man har aldrig fått lära sig det. På mig märker inte ens någon annan av att jag har diagnosen, har bra utbildning, bra jobb och är en jättebra mamma till mina barn. Ingen kan ana på mig att jag är "störd". Jag tycker du ska berätta hur du känner för psykologen, man kan inte diagnosticera sig själv, det krävs omfattande utredningar för att komma fram till diagnosen.

    Vad jag vill säga är att även om du nu skulle ha Borderline så är det absolut inte "kört". Det är just det här dömandet av sig själv som är väldigt typiskt för störningen, man känner sig fel och knäpp. Det är viktigt att lära sig att förstå att man har rätt sill sina känslor, men inte vara så snabb på att agera efter dem. Lycka till och många kramar!
  6. 3
    Jag har diagnosen Borderline och jag vill verkligen betona att man inte behöver vara nåt "psycho" för det. Jag går dbt- terapi och har blivit mycket bättre, är i princip symptomfri så visst kan man bli frisk. Känsligheten och sårbarheten finns väl alltid kvar, det är en del av ens personlighet, men man kan lära sig att hantera den utan att göra självdestruktiva saker och då blir man av med diagnosen.

    Att ha Bordeline betyder inte att man är totalknäpp, man har bara inga bra sätt att hantera ångest och svåra situationer, man har aldrig fått lära sig det. På mig märker inte ens någon annan av att jag har diagnosen, har bra utbildning, bra jobb och är en jättebra mamma till mina barn. Ingen kan ana på mig att jag är "störd". Jag tycker du ska berätta hur du känner för psykologen, man kan inte diagnosticera sig själv, det krävs omfattande utredningar för att komma fram till diagnosen.

    Vad jag vill säga är att även om du nu skulle ha Borderline så är det absolut inte "kört". Det är just det här dömandet av sig själv som är väldigt typiskt för störningen, man känner sig fel och knäpp. Det är viktigt att lära sig att förstå att man har rätt sill sina känslor, men inte vara så snabb på att agera efter dem. Lycka till och många kramar!
  7. Medlem sedan
    Mar 2004
    #4

    Absolut inte körd!!

    Är inte borderline själv - vad jag vet? - men har en kompis som är borderline, eller var (?) bordeline, och hon är absolut inte körd! Hon fick sin hjälp genom DBT efter en massa valsande inom psykiatrin och är nu en av de mest harmoniska o starka person jag känner med en härlig självinsikt. Men just DBT verkar vara bra! Har hört
    massa bra om den.

    Och vad jag vet om borderline så verkar den ha en tendens att mildras med
    tiden, eller att man lär sig hantera den. Fast det kan ju de som har borderline
    mkt bättre än vad jag kan!!

    Är övertygad om att du är den bästa mamman för ditt barn, o ingen kan
    komma o ta din son ifrån dig bara för att du är borderline!

    Kram!
  8. 4
    Absolut inte körd!! Är inte borderline själv - vad jag vet? - men har en kompis som är borderline, eller var (?) bordeline, och hon är absolut inte körd! Hon fick sin hjälp genom DBT efter en massa valsande inom psykiatrin och är nu en av de mest harmoniska o starka person jag känner med en härlig självinsikt. Men just DBT verkar vara bra! Har hört
    massa bra om den.

    Och vad jag vet om borderline så verkar den ha en tendens att mildras med
    tiden, eller att man lär sig hantera den. Fast det kan ju de som har borderline
    mkt bättre än vad jag kan!!

    Är övertygad om att du är den bästa mamman för ditt barn, o ingen kan
    komma o ta din son ifrån dig bara för att du är borderline!

    Kram!

Liknande trådar

  1. borderline
    By Jag-67 in forum Ordet är fritt
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2008-05-16, 13:30
  2. Borderline,hur är en
    By tezziz in forum Känsliga snack
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2008-02-14, 11:00
  3. Borderline
    By majabaja in forum Känsliga snack
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-12-29, 21:55
  4. BORDERLINE
    By anonymt namn in forum Kropp & hälsa
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-09-16, 23:14
  5. Borderline?
    By Erid in forum Känsliga snack
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-02-20, 20:05
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar