Svarar fast jag inte har skrivit ovanför...
Jag tänker att dom menar "ett av våra barn" är ju utifrån beteenden, som känns igen, som påminner om barnen.
Du Haqvin vet att din situation har uppkommit från barndomen, och så vet jag också att min har gjort.
MEN skillnaden då mellan oss är att jag inte per automatik tror att det är så i alla andras fall, för jag skulle vilja påstå att jag VET att inte alla föräldrar på denna sida är som mina varit, just därför kan inte den teorin stämma hela vägen att dom skulle vara orsaken.
Jag vet att du vill få alla att lyssna på det du tror på, men att utgå ifrån att alla barn härinne har det som du haft det (som du ju i princip gör) får väldigt starka reaktioner...
Om du istället hade fört diskussionen utifrån DIG själv, vad DU tror har orsakat dina problem, så kanske bemötandet varit något annat?
Nu tar JAG inte åt mig av det du skriver, för jag är stark i min föräldraroll och VET att jag inte orsakat min sons bokstavsproblematik....
men många föräldrar här har det jättejobbigt i sin vardag och många gånger behövs det inte mycket för att putta någon över kanten...
Oavsett om man har bokstavsproblematik eller ej, så kanske man måste lära sig att om majoriteten av människorna man för diskussion med blir stötta, känner sig kränkta etc, av det man säger, försöka hitta ett annat sätt att föra fram det man tror på, som inte sårar så.
Jag känner igen mig själv, om jag tror väldigt mycket på en sak så kan jag driva det tills folk kräks på mig
och i värsta fall inte vill ha med mig att göra mer.... men jag har tränat på att vara mer inlyssnande på vad andra har att säga, så nu för tiden är det sällan såna situationer uppstår....
Jag tänker att det tar väldigt mycke energi från dig, att driva en sak som du inte får gehör för här, den energin kanske du behöver till annat i livet.... bara en tanke...
Ps. Jag KAN inte skriva korta inlägg... ber om ursäkt för mitt långa svamliga svar... *s*