Mormor?

[Mama_A]

Vet inte vad jag ska göra..
Min dotter som fyllde 15 i september är gravid!!!
Jag vet inte hur många gåner jag pratat om skydd och sånt med henne då hon har äldre pojkvän,men inte hjälpte det..men det finns väl ingen anledning att klaga på det nu när vi sitter där vi gör.

Jag kommer självklart vara där för henne och stötta henne hela vägen,hon vill behålla barnet..
Behöver råd för vad vi ska göra,vill ge henne lite mer perspektiv på det hela,få henne att inse att det inte bara är fördelar med att skaffa barn nu..

någon som har något som helst förslag ????

mvh
blivande mormor?

[-TH-]

om det är de du vill höra.. Men att bli mormor är väl alltid lite speciellt även om du säkert hade väntat ett tag till.
Själv blev jag gravid som 16 åring och vet inte om det hade hjäpt mig, men det som jag tänker på att jag skulle vilja ha fått hjälp med är att få träffa andra unga mammor. Där jag själv hade kunnat få se och höra att det inte är bara en dans på rosor att få barn som tonåring. Det är inte bara en gulllig liten bebis som ligger och jollrar i vaggan.. Det kan vara svårt att se hela perspektivet när man är 15 år. Vet själv hur en 15 åring kan tänka och resonera (har en grabb på 15 år)
Hur gammal är pappan? Hur ser han på det hela? Finns där något stöd?

[Gretah]

För det första vill jag säga att det inte är en katastrof, det är ju ingen dödsdom din dotter har. Men 15 år är självklart alldeles för ungt - tycker tillochmed jag. Frågan är ju vad den blivande pappan säger om saken. Jag skulle bjuda hem killen, gärna hans föräldrar också och sitta ner å prata igenom saken ordentligt. Man behöver inte måla fan på väggen, men man kan sakligt försöka få fram alla aspekter. Ekonomin, skolan, tonårslivet kontra vara mamma/pappa, fostran, trötthet mm.
Sen kanske man ska försöka prata med en barnmorska också, få lite råd därifrån. Kanske hon kan tipsa om andra unga mammor som din dotter kan komma i kontakt med.

[Js mamma]

Jag har inget som helst annat förslag än abort. Jag vet att det inte är vad du vill höra men det är min spontana reaktion. Jag blir otroligt ledsen när jag tänker på så unga föräldrar, av massor av skäl.

Jag hörde om att väldigt bra projekt där killar och tjejer i den åldern fick ta hand om bäbisrobotar dygnet runt under ett tag, allt för att få dem att inse att det inte är en lek att ha barn. Robotarna var programmerade till att vakna och gråta slumpmässigt under dygnet, och gråten var olika beroende på vad som var fel och bara rätt åtgärd fick tyst på dem.

[picar]

har sett samma sak. I en amerikansk skola fick de gå runt och sköta om ett ägg i en vecka. Ägget skulle hållas varmt, man fick inte lägga det ifrån sig, skulle man lämna bort det fick "barnvakten" ta på sig samma ansvar, vilket inte många ville. Man blev m a o väldigt bunden vid "äggbabysen". Att sova med ett ägg bredvid sig i sängen var inte heller en höjdare, men det måste ju hållas varmt. Ett sätt att känna hur det är att ständigt bli avbruten i sömnen, att aldrig kunna somna in riktigt hårt.

Jag vet att några blivande mormödrar har frågat inne på unga föräldrar. Svaren har väl varit blandade, för ingen av de unga mammorna vill erkänna att det är jobbigt, men du kan ju läsa lite där, kanske. Men kanske kan det ge dig och din dotter förståelse för att det faktiskt kan gå bra, de flesta av dem verkar vara väldigt ansvarsfulla och fungerande mammor.

Styrkekramar i massor både till dej och din dotter.

[pola]

inget svar, ingen hjälp, men ett bloggtips får du:
www.ungmamma15.blogg.se

[Hildegard]

Och även om man växer med sin mammaroll, så är man ändå väldigt ung när man är 15 år. Kroppen växer ju fortfarande och allt är ju inte klart i hennes kropp. Det tar ju som regel även en tid efter att man fyllt 20 innan allt har "satt sig" i kroppen.

Hon kommer ju att vara ensam som förälder i sin åldersgrupp och missar ju hela tonårstiden som hennes kompisar kommer att ha.
Även vid 20 så räknas man som ung förälder och är som regel ensam förälder bland sina kompisar. Som regel är ju genomsnittsföräldern runt 25 år, så hon kommer ju i princip ha ett äldre skolbarn när hennes nuvarande kompisar börjar planera barn. Så då är hon inte på samma nivå i alla fall.

Idag är det ju också mer vanligt att man får barn när man är runt 40, så fråga henne om hon vill ha sin nya umgängeskrets bland 30-40 åringar, för så kommer det ju tyvärr att bli. Hennes egna kompisar kommer att försvinna så småningom, för de vill ju ha "kul" och göra annat som att resa iväg som au-pair (om man gör det numera) kanske tågluffa en sommar, plugga färdigt och bo i studenlägenhet tillsammans med sina kursare och gå på fester.

Hon har ju inget körkort eller egen lägenhet heller, eller ens en inkomst för att försörja sig själv och barnet.

Några tankefunderingar.

Gör en budget med henne om vad det kostar att ha hand om barn.
- Inköp av mammakläder, amningsbh, amningpump, större skor...
- Inköp av barnvagn, babysitter, leksaker...
- Inköp av barnkläder, skor, overall, regnkläder...
- Inköp av barnsäng, sängkläder, kudde, täcke, ombyte behövs också...
- Inköp av säkerhetsanordningar, barnbilstolar, spisskydd, fönsterhakar, petskydd i elkontakter...
- Inköp av salvor/krämer, puder, plåster, barnolja, tvättlappar, barnschampo, barntvål, skötbord...
- Inköp av blöjor i 3-4 år

Gör också en tidsbudget, alltså hur mycket tid det går åt att vara med ett barn per dygn/vecka.
- Tid att hämta/lämna på dagis
- Tid att åka till BVC (och BM under grav) ska hon CYKLA dit eller ta bussen?
- Tid att natta varje gång (spädbarn nattas ju oftast även nattetid)
- Tid att åka och handla, ska hon ta bussen eller cykla?
- Tid för alla sjukdagar med barnet när hon ska vara i skolan.
- Tid för alla inköp av blöjor och kläder, tar hon cykel eller buss.
- Tid för att gå upp varje natt.
- Tid för att bädda rent (inkl tvättid) efter spyor och läckande blöjor.
- Tid för att söka jobb så hon kan försörja sig själv.
- Tid för kompisar (= 0 timmar)
- Tid för pojkvännen...
- Tid för att sitta vid dator (ifred)

Fråga henne också om hon vet hur man:
Går på bio med ett spädbarn.
Går på badhuset med sina kompisar med ett spädbarn. (Vill kompisarna ens att hon har med sig sitt barn.)
Går i skolan innan barnet kommer in på dagis. (Hur gör man när barnet är sjukt och hon har ett viktigt prov i skolan.)
Åker på semester med ett spädbarn. (Vad det kostar och vad man måste tänka på.)
Vad innebär det att barnet har kolik?
Hur gör man när barn får barnsjukdomar, hög feber, kräks, ramlar och slår i tänderna, inte vill sova, inte äter ordentligt, har kolik varje kväll, har mjölkallergi, får mask i magen, hårlöss, konstiga utslag...

Och kanske försöka förklara för henne att ALLA tycker att det är lätt att ta hand om småbarn innan man står där med sin bebis i famnen. Då plötsligt så upptäcker man att man måste göra allt själv.

Var ska hon bo?
Förklara att du har gjort klart rollen som småbarnsförälder och hon får skaffa ett eget boende. Fråga hur hon ska göra och gå till väga?

Hur ska hon försörja sig?
Förklara att du inte har tanke att försörja hennes barn, däremot kan du vara mormor och komma med juklappar och födelsedagspresenter.
Fråga hur hon ska ordna med ekonomin i 18 år framåt?
Fråga också hur hon skulle göra om hon blev mormor som 30-åring när hennes barn får barn, kanske när hennes egna kompisar inte ens har börjat bilda familj ännu.

Det finns också ett snack här på AFF för "unga föräldrar", hon kan ju kanske skaffa ett konto och logga in där och höra hur knepigt det ändå är att vara ung förälder.

Själv skulle jag kanske inte lägga ordet "abort" i mina döttrars mun, men jag skulle nog inte göra det så enkelt för dem heller.
Om de väljer att skaffa ett barn så är de också tillräckligt mogna för att flytta till eget och försörja sig själva också.

Svårt att tänka sig in i hur du har det nu. Hoppas att det ändå löser sig!!!

[Pojkmorsan_]

Abort! JAG skulle lägga det ordet i mina barns mun och hjärna. Men först skulle jag dra Lena_O:s lista. Om hon efter det ändå väljer att behålla barnet, ja då är det bara att gilla läget och ställa upp så mycket du kan, orkar och vill. Jag avundas dig inte, och jag hoppas det löser sig på bästa sätt för er.

[Elisha]

Det skulle inte jag göra. Jag kan bli ansvarig för något som kan ge problem resten av livet för henne i så fall. Vissa kommer aldrig över en sådan sak.

Alla fungerar så olika rent känslomässigt, så det måste ändå ske frivilligt även om det är en vettig lösning naturligtvis.

Det bästa är väl att diskutera för- och nackdelar, men om jag hamnade i den situationen och dottern hade bestämt sig så skulle jag stötta.

Skulle själv inte klara att genomgå en abort tror jag så det vore väldigt svårt att råda någon annan att göra det.

[Mama_A]

Tack för svaret..
Verkar ju gått bra för dig iallafall!
Pappan är glad och hela 7 år äldre,inte heller det gillade jag,men eftersom att de varit tillsammans i två år nu så..
Pappan finns alltså med i bilden..

[Mama_A]

Tack för ett mycket bra svar!

Började fråga henne om frågorna du skrev,om jag får säga det själv hade hon faktiskt ganska bra svar..hon säger att hon inte tänker gå på bio med ett spädbarn,hon är mycket sällan på badhuset,kanske 1 gång per år. Hon hade bra svar på det andra också,förutom semester och hur hon ska kombinera skola och dagis..får prata mer med henne om det..
Hon kommer isåfall att bo här,eller med pojkvännen

"Förklara att du har gjort klart rollen som småbarnsförälder och hon får skaffa ett eget boende. Fråga hur hon ska göra och gå till väga?"

Känns faktiskt lite läskigt när du skriver så,för hon är mitt äldsta barn,och yngsta är 2. Hade gärna haft en liten till,och det är ju nästan läskigt att ha ett barn och vara mormor till en i ungefär samma ålder..


Har mycket prat framför oss,jag och dottern..

[Hildegard]

Jag glömmer bort att andra tonårsföräldrar har småbarn ibland...
Jag var ju själv 30 när jag började bilda familj, och här i mina trakter så var jag ändå bland de yngre föräldrarna. Så föräldrarna till mina tjejers kompisar är ju runt 50 och en del även över 60 år fyllda.

Mina tjejer är ju i samma ålder som din dotter, och de skulle inte klara av en enda punkt som jag skrev upp. För de är typiska tonårstjejer som inte vill ha något som helst ansvar för något... jo, möjligen att få hela barnbidraget (som den ena iof nu klarar av). Men här skulle det bli rena katastrofen om tjejerna blev föräldrar.

Tänker bara på en sån sak som att komma i tid...

Lycka till som blivande mormor, verkar som att din dotter redan har ett beslut klart.

[Mama_A]

Verkar som hon har bestämt sig ja..
Men jag är inte beredd att ge upp än,vilket beslut hon än tar så är det min plikt att vara där och sötta,vilket jag kommer göra..

Men jag kommer att ge henne myket information och sånt,den kan hon mycket väl få passa sina yngre syskon och så vet hon kanske lite bättre om hon är mer redo för barn,eller om hon kanske ska vänta ett par år till.

[bettis]

Grattis! Jag var själv inte jätteung när jag fick min stora son men två av mina vänner fick barn på sommarlovet efter 8.an resp 9:an. Båda hade jättemycket uppbackning hemifrån och vi kompisar försvann INTE! Vi beundrade nog dem i smyg.
Ville bara säga grattis! Det kommer säkert att gå bra!

[-TH-]

rätt bra trots allt, men det har inte varit lätt alla ggr.
Skönt att pappan finns med och ställer upp. Kan väl hålla med om att 7 år är mycket i den åldern som din dotter befinner sig. Kan bara undra vad de 2 kan ha gemensamt, men de e en annan historia

[Hildegard]

Kanske kolla om hon kan få prya på dagis i en vecka? Det borde ju gå att ordna ihop med skolan eftersom hon är i en så pass speciell situation. Kanske får hon andra tankar där.

[marib]

Det _behöver_ ju inte vara en naturkatastrof. Övriga har tagit upp konsekvenserna så jag försöker väl fokusera på det positiva då
DU blir en ung mormor= ork och tid att ha KUL med barnbarnet
Dottern håller sig troligtvis hemma på kvällarna, hon har inte mkt till val. Vet att ungarnas struliga kompis fick barn tidigt och blev total förändrad. Från värsting till hönsmamma till pluggis Hon fick något att jobba för.

Om hon väljer att flytta hemsifrån så räknas de som barnfamilj. HENNES ålder i det fallet är oväsentlig (fast nån över 18 behöver skriva lägenhetskontrakt)
Hon har barnets bb + lägsta nivån på fp + bostadsbidrag + ev underhåll för barnet och ev underhåll till henne själv (om NI ställer upp på det, bor hon själv behöver ni ju inte men JAG hade nog gjort det)

Grattis. JAg är ivart fall lite avis på mormorsrollen. ÄVen om hon kunde väntat liiiite.

[Demeter]

Jag har grunnat en hel del, eftersom dottern skaffat pojkvän och även om de säger att de inte hunnit så långt så lever jag i verkligheten. Har varit ung själv och känslorna är starka i den åldern...
Jag skulle ha försökt övetala henne att intes kaffa barnet, för att hon har så lite att erbjuda det ännu, ekonomiskt och erfarenhetsmässigt och socialt.
Hon behöver bli vuxen först och det är hon inte nu..
Om hon totalvägrar så tycker jag att du ska prata igenom ordentligt vem av er som ska göra vad - vem är barnets mamma?

[på besök]

Först och främst: Grattis!

Du har ju redan fått massor av olika synvinklar. Både vad som kan gå bra och vad som kan bli svårt.

Punkterna på Lena O´s lista var ju väldigt tänkvärda, men det är ju sånt som man måste fundera på oavsett om man är 15, 25 eller 35 när man blir mamma.

Dessutom finns ju pappan med i bilden och han är ju vuxen! Så han får ju helt enkelt ta ett stort ansvar. Om din dotter behöver tid för skolan så får ju han vara pappaledig helt enkelt. Det är ju inte bara din dotters barn, utan lika mycket pappans.

[pola]

klokt svarat.
jag tror att det är otroligt lätt att romantisera när man sitte rmed pos gravprov, men det är ju sen allt börjar.
som tonåring har man oftast otroligt dåligt konsekvenstänkande, och låter en första känsla bara styra.
att då som förälder uppmuntra det, det gagnar ju ingen.