min berättelse om min fina son
_0610 Oktoberbarn
  1. Johanna utan Hjalmar
    #1

    min berättelse om min fina son

    Tack alla som tänkt på oss. Jag berättar lite kort vad som hänt eftersom jag inte riktigt orkar ta det till mig än.
    Söndagen den 5:e november kände jag mindre sparkar än vanligt från Hjalmar och blev ororlig och samtidigt hade jag kraftiga värkar. Vi åkte in och fick en CTG som ok:ades av BM och vi blev hemskickade trots värkar och min oro. HAn sparkarde ju fortfaranne inte! På måndagen fick jag dödsångest när jag kände hans svaga hicka och låg och skrek i sängen att han dör. Min man lugnade mig med att BM sagt att det är normalt med mindre rörelser. På tisdagen kände jag mer värkar men inte en enda spark så jag åkte själv till förlossningen. Hjärtljuden var fina men accelererade inte som normalt jag fick ringa min man att bebis skulle ut på en gång.
    Under tiden gjorde man ett UL och konstaterade stor bebis och fina hjärtslag men inte en enda rörelse. BM ville snitta och jag skrek ut min ångest att bebisen måste ut nu. Läkarna vägrade ordinera snitt utan ville undersöka mig vaginalt. Jag var öppen drygt 3 cm och blev slussad till ett nytt rum. När nästa CTG skulle kopplas hade hjärtat slutat slå. Vi som hade kämpat så, Hjalmar och jag, fick alltså ge upp inne på förlossningen... Min älskade son hade dött. Jag bara skrek och svimmade och skyllde allt på den jävla personalen som inte tagit mig på allvar.

    Efter dödsbeskedet började nästa kamp. Överläkaren anmälde själv fallet direkt till Lex maria men nu började min nästa kamp, att få ett snitt. Jag hade dödsångest och vägrade föda ut Hjalmar vaginalt, efter 8 läkarsamtal, 5 samtal med överläkaren på psykiatrin och kuratorn fick jag min vilja genom. Det efter kommentarer som "de flesta mammor som fött sitt barn vaginalt känner att de åtmistonne gjort det för sitt barn", "du kan dö under snitt", "man operar inte ut döda barn hur som hellst" och "vi bestämmer vad som är bäst".

    Den 8:e november 16.30 föddes Hjalmar, 3900 g occh 51 cm med svart hår och enligt min make och BM gröna ögon. Han såg ut som en kopia av sin pappa fast med min ögonfärg.

    Nu är allt bara kaos, jag gråter hela tiden och frågar varför?

    tack till er alla som tänker på oss.

    Johanna med Familj
  2. 1
    min berättelse om min fina son Tack alla som tänkt på oss. Jag berättar lite kort vad som hänt eftersom jag inte riktigt orkar ta det till mig än.
    Söndagen den 5:e november kände jag mindre sparkar än vanligt från Hjalmar och blev ororlig och samtidigt hade jag kraftiga värkar. Vi åkte in och fick en CTG som ok:ades av BM och vi blev hemskickade trots värkar och min oro. HAn sparkarde ju fortfaranne inte! På måndagen fick jag dödsångest när jag kände hans svaga hicka och låg och skrek i sängen att han dör. Min man lugnade mig med att BM sagt att det är normalt med mindre rörelser. På tisdagen kände jag mer värkar men inte en enda spark så jag åkte själv till förlossningen. Hjärtljuden var fina men accelererade inte som normalt jag fick ringa min man att bebis skulle ut på en gång.
    Under tiden gjorde man ett UL och konstaterade stor bebis och fina hjärtslag men inte en enda rörelse. BM ville snitta och jag skrek ut min ångest att bebisen måste ut nu. Läkarna vägrade ordinera snitt utan ville undersöka mig vaginalt. Jag var öppen drygt 3 cm och blev slussad till ett nytt rum. När nästa CTG skulle kopplas hade hjärtat slutat slå. Vi som hade kämpat så, Hjalmar och jag, fick alltså ge upp inne på förlossningen... Min älskade son hade dött. Jag bara skrek och svimmade och skyllde allt på den jävla personalen som inte tagit mig på allvar.

    Efter dödsbeskedet började nästa kamp. Överläkaren anmälde själv fallet direkt till Lex maria men nu började min nästa kamp, att få ett snitt. Jag hade dödsångest och vägrade föda ut Hjalmar vaginalt, efter 8 läkarsamtal, 5 samtal med överläkaren på psykiatrin och kuratorn fick jag min vilja genom. Det efter kommentarer som "de flesta mammor som fött sitt barn vaginalt känner att de åtmistonne gjort det för sitt barn", "du kan dö under snitt", "man operar inte ut döda barn hur som hellst" och "vi bestämmer vad som är bäst".

    Den 8:e november 16.30 föddes Hjalmar, 3900 g occh 51 cm med svart hår och enligt min make och BM gröna ögon. Han såg ut som en kopia av sin pappa fast med min ögonfärg.

    Nu är allt bara kaos, jag gråter hela tiden och frågar varför?

    tack till er alla som tänker på oss.

    Johanna med Familj
  3. Medlem sedan
    Oct 2003
    #2
    Kära vad hemskt, som ni kämpade.. Beklagar av hela mitt hjärta allt som ni upplevt! Önskar att sådant här inte skulle ske! Gråter med dig.. Önskar jag kunde sätta ord på vad jag velat få fram.. Kanske inte gått ändå? Finns det ord till en sådan händelse?

    Tack för att du delade med dig av din & Hjalmars berättelse.. Vi har tänkt så mkt på er här inne!

    Sänder all värme & många kramar!
  4. 2
    Kära vad hemskt, som ni kämpade.. Beklagar av hela mitt hjärta allt som ni upplevt! Önskar att sådant här inte skulle ske! Gråter med dig.. Önskar jag kunde sätta ord på vad jag velat få fram.. Kanske inte gått ändå? Finns det ord till en sådan händelse?

    Tack för att du delade med dig av din & Hjalmars berättelse.. Vi har tänkt så mkt på er här inne!

    Sänder all värme & många kramar!
  5. Medlem sedan
    Sep 2001
    #3
    Vännen! Vad ska man säga? Det finns ju inget som kan ändra på det som skett. Jag lider med dig, men kan ju omöjligt förstå hur det känns för er. Jag hoppas bara ni orkar ta er igenom detta och att ni får bra stöd från släkt, vänner, sjukvården osv.
    Mina tårar rinner när jag läser din berättelse och jag tänker också Varför?!
  6. 3
    Vännen! Vad ska man säga? Det finns ju inget som kan ändra på det som skett. Jag lider med dig, men kan ju omöjligt förstå hur det känns för er. Jag hoppas bara ni orkar ta er igenom detta och att ni får bra stöd från släkt, vänner, sjukvården osv.
    Mina tårar rinner när jag läser din berättelse och jag tänker också Varför?!
  7. Lotta m M+L
    #4

    Så grymt

    Har tänkt så mycket på er, det ni har gått igenom är den allra värsta mardröm som jag kan tänka mig.
    Mina tårar rinner när jag läser din berättelse och jag har svårt att finna några ord som kan tänkas trösta men jag tänker på och lider med er.
    Hoppas att ni får all hjälp ni behöver för att bearbeta Hjalmars bortgång, hur man nu gör det, det kan inte jag svara på...

    Jag är så naiv och tror inte att något sådant här kan hända på ett sjukhus med läkare.
    Även om det inte ger er son tillbaka så hoppas jag att allt som ni har varit tvugna att vara med om kommer att utredas ordentligt, hur ska det här kunna hända?

    Vet som sagt inte något mer att säga men jag vill tacka dig för att du orkar berätta för oss om din Hjalmar.

    Många kramar,
    Lotta
  8. 4
    Så grymt Har tänkt så mycket på er, det ni har gått igenom är den allra värsta mardröm som jag kan tänka mig.
    Mina tårar rinner när jag läser din berättelse och jag har svårt att finna några ord som kan tänkas trösta men jag tänker på och lider med er.
    Hoppas att ni får all hjälp ni behöver för att bearbeta Hjalmars bortgång, hur man nu gör det, det kan inte jag svara på...

    Jag är så naiv och tror inte att något sådant här kan hända på ett sjukhus med läkare.
    Även om det inte ger er son tillbaka så hoppas jag att allt som ni har varit tvugna att vara med om kommer att utredas ordentligt, hur ska det här kunna hända?

    Vet som sagt inte något mer att säga men jag vill tacka dig för att du orkar berätta för oss om din Hjalmar.

    Många kramar,
    Lotta
  9. Medlem sedan
    Jan 2006
    #5
    Jag har tänkt massor på er och tycker det är så orättvist. Tårarna trillar när jag läser din berättelse och jag blir så arg när människor inte kan ta ens oro på allvar!

    Massor med styrkekramar till er!

    Annah
  10. 5
    Jag har tänkt massor på er och tycker det är så orättvist. Tårarna trillar när jag läser din berättelse och jag blir så arg när människor inte kan ta ens oro på allvar!

    Massor med styrkekramar till er!

    Annah
  11. Cissi med G och A
    #6

    Mina tårar rinner

    och jag känner så med er! Kram till dig och din familj! Det finns inga ord....
  12. 6
    Mina tårar rinner och jag känner så med er! Kram till dig och din familj! Det finns inga ord....
  13. Medlem sedan
    Feb 2006
    #7
    Jag har tänkt så mycket på dig och din familj! Det ni upplevt, och upplever går inte att sätta sig in i. Det är ofattbart att något sådant kan hända, jag hoppas att en ordentlig utredning görs.
    Mina tankar är med er!

    Kram
    /Karin
  14. 7
    Jag har tänkt så mycket på dig och din familj! Det ni upplevt, och upplever går inte att sätta sig in i. Det är ofattbart att något sådant kan hända, jag hoppas att en ordentlig utredning görs.
    Mina tankar är med er!

    Kram
    /Karin
  15. Medlem sedan
    Nov 1999
    #8
    Har tänkt mycket på er och sänder er varma styrkekramar. Kan inte fatta att sjukvården kan ignorera en mammas känslor så. Tänder ett ljus för Hjalmar ikväll.
    Yvonne m Victor-02 och Isabelle-06
  16. 8
    Har tänkt mycket på er och sänder er varma styrkekramar. Kan inte fatta att sjukvården kan ignorera en mammas känslor så. Tänder ett ljus för Hjalmar ikväll.
  17. Medlem sedan
    Apr 2006
    #9
    Har tänkt så mycket på er.
    Kan inte för mitt liv sätta mej in i hur ni har det eller vad ni gått igenom.
    Tycker det är så fruktansvärt orättvist att sånt här får hända.
    Att inte läkarna lyssnade på dej när du var så envis och verkligen kämpade för att du kände att det var nå´t sdom var fel.

    Tusen kramar till dej och din familj.
    Tack för att du ville dela med dej av din sorg!

    Zelene
  18. 9
    Har tänkt så mycket på er.
    Kan inte för mitt liv sätta mej in i hur ni har det eller vad ni gått igenom.
    Tycker det är så fruktansvärt orättvist att sånt här får hända.
    Att inte läkarna lyssnade på dej när du var så envis och verkligen kämpade för att du kände att det var nå´t sdom var fel.

    Tusen kramar till dej och din familj.
    Tack för att du ville dela med dej av din sorg!

    Zelene
  19. Medlem sedan
    Dec 2000
    #10
    Å Johanna, det är bara för hemskt.Sådant här ska bara inte få hända.Har tänkt så mycket på dej gumman.

    Vet man vad som hände? Varför dog Hjalmar? Han låter så jättefin när du beskriver honom, så alldeles perfekt.

    Tack för att du delar med dej, önskar jag kunde göra något

    Många kramar, Alli
  20. 10
    Å Johanna, det är bara för hemskt.Sådant här ska bara inte få hända.Har tänkt så mycket på dej gumman.

    Vet man vad som hände? Varför dog Hjalmar? Han låter så jättefin när du beskriver honom, så alldeles perfekt.

    Tack för att du delar med dej, önskar jag kunde göra något

    Många kramar, Alli
  21. lady_black
    #11
    Hej! Jag kom in här för o läsa din berättelse.

    Herre min Gud. Jag blir så otroligt ledsen för din skull. Jag vill inte ens säga något positivt för det e ju skitsamma!

    Så otroligt liten den personelen är, efter det du fått utstå!

    Jag lider med dig och skickar massa kramar till hela er familj!!!
  22. 11
    Hej! Jag kom in här för o läsa din berättelse.

    Herre min Gud. Jag blir så otroligt ledsen för din skull. Jag vill inte ens säga något positivt för det e ju skitsamma!

    Så otroligt liten den personelen är, efter det du fått utstå!

    Jag lider med dig och skickar massa kramar till hela er familj!!!
  23. Medlem sedan
    Apr 2002
    #12
    ingen vet varför...
    Jag har haft flera missfall innan Hjalmar men eftersom dottern föddes frisk har ingen tagit oss på allvar, men min oro var befogad.
    Troligen kan jag få friska flickor men inte pojkar men Hjalmar var en kämpe. Jag har någon nedärvbar blodsjukdom som gör att min kropp bryter ner röda blodkroppar mer vet jag inte eftersom ingen brytt sig om att utreda, mitt hb ligger mellan 70-90 med järntillskott.

    Det var jag själv som tvingade dom att påbörja denna utredning nu eftersom jag suttit redan i januari och fått hjälp av genetikforskare som finns i umgängeskretsen. Men den svenska sjukvården ville inte tro att jag skulle kunna ha denna ovanliga sjukdom, så vår son dog i onödan.

    tack för dina kramar
  24. 12
    ingen vet varför...
    Jag har haft flera missfall innan Hjalmar men eftersom dottern föddes frisk har ingen tagit oss på allvar, men min oro var befogad.
    Troligen kan jag få friska flickor men inte pojkar men Hjalmar var en kämpe. Jag har någon nedärvbar blodsjukdom som gör att min kropp bryter ner röda blodkroppar mer vet jag inte eftersom ingen brytt sig om att utreda, mitt hb ligger mellan 70-90 med järntillskott.

    Det var jag själv som tvingade dom att påbörja denna utredning nu eftersom jag suttit redan i januari och fått hjälp av genetikforskare som finns i umgängeskretsen. Men den svenska sjukvården ville inte tro att jag skulle kunna ha denna ovanliga sjukdom, så vår son dog i onödan.

    tack för dina kramar
  25. Johanna utan Hjalmar
    #13
    glömde lägga till att CTG redan i söndags visade ett barn med blodbrist därför är det den troliga dödsorsaken...
  26. 13
    glömde lägga till att CTG redan i söndags visade ett barn med blodbrist därför är det den troliga dödsorsaken...
  27. Medlem sedan
    Aug 2001
    #14

    Vet inte vad jag ska säga...

    tänker på er.

    Kram
  28. 14
    Vet inte vad jag ska säga... tänker på er.

    Kram
  29. Marmelad
    #15
    Å Johanna, jag har tänkt så mycket på dig. Vilken fruktansvärt tragisk händelse, jag finner inga ord. Ja, vad ska man fråga sig utom varför?

    Skickar stora styrkekramar till dig och hela din familj! Om du orkar så finns vi ju här allihopa *kramar om*
  30. 15
    Å Johanna, jag har tänkt så mycket på dig. Vilken fruktansvärt tragisk händelse, jag finner inga ord. Ja, vad ska man fråga sig utom varför?

    Skickar stora styrkekramar till dig och hela din familj! Om du orkar så finns vi ju här allihopa *kramar om*
  31. Medlem sedan
    Dec 2000
    #16
    Så fruktansvärt onödigt att detta skulle behöva hända, när du själv haft på känn att något var fel och bett om hjälp!

    Jobbigt att ni ska behöva kämpa och strida för en utredning nu, mitt i all sorg. Hoppas ni får svar på några frågor. Inte för att det ger er Hjalmar tillbaka, men kanske du kan få någon "upprättelse", att du borde ha tagits på allvar i tid.

    Så ledsen för er skull

    Kram Alli
  32. 16
    Så fruktansvärt onödigt att detta skulle behöva hända, när du själv haft på känn att något var fel och bett om hjälp!

    Jobbigt att ni ska behöva kämpa och strida för en utredning nu, mitt i all sorg. Hoppas ni får svar på några frågor. Inte för att det ger er Hjalmar tillbaka, men kanske du kan få någon "upprättelse", att du borde ha tagits på allvar i tid.

    Så ledsen för er skull

    Kram Alli
  33. Medlem sedan
    Nov 1999
    #17

    Fyyy!

    Usch vad hemskt! Jag tänker på er och kan inte mer än skicka tröstkramar i mängder! Jag hittar inga bra ord och antagligen hjälper inga ord heller.
    Malo m Albin aug-03, Alfons okt-06 och Saga maj-08
    http://www.famkilander.se
  34. 17
    Fyyy! Usch vad hemskt! Jag tänker på er och kan inte mer än skicka tröstkramar i mängder! Jag hittar inga bra ord och antagligen hjälper inga ord heller.
  35. Medlem sedan
    Dec 2000
    #18
    Vill bara tillägga att jag tycker ni valt ett jättefint namn till er lille pojke!
  36. 18
    Vill bara tillägga att jag tycker ni valt ett jättefint namn till er lille pojke!
  37. Medlem sedan
    Apr 2002
    #19
    vet du att alla era ord hjälper mer än ni anar
  38. 19
    vet du att alla era ord hjälper mer än ni anar
  39. Jackie m.Alex
    #20
    Jag är verkligen ledsen att det hände,att barn dör får bara inte förekomma,men det gör ju det tyvärr..

    Tänker på Hjalmar och er andra i familjen. Jag vill också säga grattis till sonen,för även om han inte längre lever så är han ju eran Hjalmar!

    Min storebror dog några veckor gammal, och jag har fått höra att mina föräldrar då lånade någon bok till min största storebror som handlar om döden och sånt,så att han förstogd. Kanske kan ni göra et till Alicia också?
  40. 20
    Jag är verkligen ledsen att det hände,att barn dör får bara inte förekomma,men det gör ju det tyvärr..

    Tänker på Hjalmar och er andra i familjen. Jag vill också säga grattis till sonen,för även om han inte längre lever så är han ju eran Hjalmar!

    Min storebror dog några veckor gammal, och jag har fått höra att mina föräldrar då lånade någon bok till min största storebror som handlar om döden och sånt,så att han förstogd. Kanske kan ni göra et till Alicia också?
Sidan 1 av 3 123 SistaSista

Liknande trådar

  1. Fina, fina Håkan Hellström...
    By SAGA! in forum Ordet är fritt
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2011-05-28, 20:32
  2. fina och mindre fina arbeten
    By cogitoQ in forum Ordet är fritt
    Svar: 23
    Senaste inlägg: 2011-02-24, 17:00
  3. Vilka fina bilder på fina barn...
    By Minks in forum _1003 Marsbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2010-03-30, 15:08
  4. Min berättelse...
    By ♥Helena♥ in forum _0803 Marsbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-01-16, 15:01
  5. Min berättelse
    By sofiamedd in forum Förlossning
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-02-14, 21:29
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar