Färdigheter

[vinecooler]

Vad kan era barn. Josse håller ju som mest på att försöka lära sig skriva. Räkningen går bättre men bävar då hon kommer hem med läxa och det är skriva ord.
Nu vill hon börja lära sig knyta sina skor vilket går sådär men hon är envis men när det inte går blir hon såååå arg.
Genom skolan har hon nu dock lärt sig vara i vattnet vilket hon förr hatade, hon kan nu också åka hjälpligt på skridskor.

Jag känner mig väldigt otillräcklig för min ork och tid med henne är så kort. Har en 1½ åring och en 3 månaders att sysselsätta mig med och när det är tid för henne på kvällen då är jag så trött.
Jag har så dåligt samvete för nu hjälper min mamma henne med mycket men som jag vill lära henne.

Vad kan era som jag kan göra när tid och ork finns.

[semla mfl]

det där med att ha dåligt samvete leder ingen vart. Nellie kom hem och var stolt som en tupp idag, för hon hade påtat ett snöre som var säkert en och en halv meter långt. Och fint var det också.
Hon lär sig massor av saker i skolan varje dag. Och hemma också. Förra veckan satt jag med henne en stund på kvällen (kors i taket för jag har lika lite tid och ork som du) och då gjorde vi sudoko. Det tyckte hon var jätteroligt.

Hon skriver en del själv och för det mesta går det att läsa. Men detta är inget som någon har lärt henne. Det lärde hon sig själv. En dag i somras bestämde hon sig för att lära sig skriva, Hon frågade och frågade och tränade och tränade...

Jag tror det viktigaste är att man försöker få en liten stund varje dag med varje barn, om det så bara är nattningen. Jag märker särskilt på min största hur viktigt det är för henne.

[lilly1]

Jag tänker som så att tids nog lär dem sig! Inte behöver livet vara en lång "träning", de lär sig bara genom att leka, vara, umgås...
Det är så stressande ändå att få vardan att gå ihop!

[_Maa_]

Ja, fy, det är hemskt mycket saker jag har gått miste om med sonen pga att jag inte varit frisk. Men det är ju min förlust som jag har behövt, och behöver, sörja. Det är ju inte så att sonen tar skada av det. Jag har använt rätt mycket av samtalsstöd-tiderna jag haft för att bearbeta detta, för jag har verkligen mått dåligt av det. Jag har t o m ofta känt att det vore bättre om jag inte fanns, så han kunde bo med min syrra och fick någon som kunde göra allt det som jag hade tänkt mig att en mamma skulle göra med sin son. (fast helt orealistiskt, jag har ingen dödslängtan, och pappan är ju här och i högsta grad närvarande - knasiga tankar man får)
Nä, jag vet inte om jag hjälper dig så mycket med mina egen klagan.
Du vill ha tips på sånt som går att göra när man har dåligt med ork - nu när sonen är större funkar det bättre för oss, jag ber honom ta med grejer in i vår stora säng, och så ligger/sitter jag där och vi leker eller pysslar med något där i och kring sängen, där jag kan ta en lagom stillsam roll. Kan vara rollekar med gubbar (om jag orkar det) där jag kanske är den som sitter i fängelse eller är sjuk. Eller att han ritar och jag kollar på eller jag beställer teckningar, eller jag skriver bildtexter som han dikterar (det är bra att skaffa ett sånt där bord som man fäller upp i sängen, med lite kant så att inte kritor åker ner och färgar lakanen). Ibland har vi kastat ballong eller boll, en liten mjuk, och han står vid fotändan och jag sitter/ligger. Eller han gör cirkus, kommer in och ställer sig vid fotändan av sängen och gör olika trick med bollar, trolleri, clown eller så, och jag är publik.
Eller han tränar kullerbyttor i sängen bredvid mig, eller spelar fortuna el. dyl, som också går att ta upp i sängen, och jag är med genom att räkna poäng åt honom.
Om du vill kan jag försöka komma på fler saker vi gör...