Ångestattacker HJÄLP!!
Hejsan jag har haft en jättejobbig barndom med båda föräldrar alkoholister och mycket kvinnomisshandel. Jag hade ingen att prata med när jag var liten och fick till slut värsta sorten panikångest och torgskräck (värsta man kan vara med om). Efter ett år ca med kuratorkontakt så blev jag helt frisk TACK!!! Sedan denna dag (19 år) har jag varit helt ångestfri UNDERBART!!! Jag har sedan dess förlorat pappa, mamma, mormor och farmor, inga levande släktingar kvar.. men utan att drabbas av ångest. Så Ett år i helvetet med andra ord.
Idag är jag 33 år och sambo, har ett underbart liv, stormtrivs, bor i vårt lilla mysiga radhus och har fina vänner. Mammaledig sedan 9 månader då vi fick vår fantastiska lilla flicka (bästa som kan hända en).
Nu till chocken!!!! - För tre månader sedan fick jag helt plötsligt en ångestattack och mitt liv blev helt upp och ned, idag är jag helt fötvivlad och livrädd för att jag är dålig igen trots att den inte yttrar sig på samma sätt, eller är lika stark. Jag går till kurator nu och har fått reda på att detta är inget jag ska leva med hela livet utan en "sak" som jag med deras hjälp kan bli av med genom terapi (känns skönt). Anledningen är inte min trasiga barndem för den har jag rivit upp till ytan så att säga till 100%, utan anledningen är att jag har blivit mamma! Det största som kan hända en kvinna givetvis, miljoner av hormoner som kan ställa till det i kroppen och avsaknaden av min egna mamma som jag förlorat nu när jag fick en egen dotter (jätteledsen saknar henne oerhört). Det som håller mig uppe är att jag har ju mestadels bra dagar och att kuratorn sagt att jag kommer bli helt bra MEN jag känner att jag har ett STORT behov av att finna en likasinnad tjej som har varit med om liknande ångestattacker och IDAG ÄR FULLT FRISK snälla hör av Dig till mig!!
1
Hjälp panikångest!!! Ångestattacker HJÄLP!!
Hejsan jag har haft en jättejobbig barndom med båda föräldrar alkoholister och mycket kvinnomisshandel. Jag hade ingen att prata med när jag var liten och fick till slut värsta sorten panikångest och torgskräck (värsta man kan vara med om). Efter ett år ca med kuratorkontakt så blev jag helt frisk TACK!!! Sedan denna dag (19 år) har jag varit helt ångestfri UNDERBART!!! Jag har sedan dess förlorat pappa, mamma, mormor och farmor, inga levande släktingar kvar.. men utan att drabbas av ångest. Så Ett år i helvetet med andra ord.
Idag är jag 33 år och sambo, har ett underbart liv, stormtrivs, bor i vårt lilla mysiga radhus och har fina vänner. Mammaledig sedan 9 månader då vi fick vår fantastiska lilla flicka (bästa som kan hända en).
Nu till chocken!!!! - För tre månader sedan fick jag helt plötsligt en ångestattack och mitt liv blev helt upp och ned, idag är jag helt fötvivlad och livrädd för att jag är dålig igen trots att den inte yttrar sig på samma sätt, eller är lika stark. Jag går till kurator nu och har fått reda på att detta är inget jag ska leva med hela livet utan en "sak" som jag med deras hjälp kan bli av med genom terapi (känns skönt). Anledningen är inte min trasiga barndem för den har jag rivit upp till ytan så att säga till 100%, utan anledningen är att jag har blivit mamma! Det största som kan hända en kvinna givetvis, miljoner av hormoner som kan ställa till det i kroppen och avsaknaden av min egna mamma som jag förlorat nu när jag fick en egen dotter (jätteledsen saknar henne oerhört). Det som håller mig uppe är att jag har ju mestadels bra dagar och att kuratorn sagt att jag kommer bli helt bra MEN jag känner att jag har ett STORT behov av att finna en likasinnad tjej som har varit med om liknande ångestattacker och IDAG ÄR FULLT FRISK snälla hör av Dig till mig!!
Hej
Jag är själv 35 år har levt med panikångets. Jag miste oxå min mamma fast jag vara bara 14 pappa blev alkolist efter det så ungdomen var ingen dans på rosor. Min Ångest fick jag efter 10 års anorexia. Gick på medicin men slutade med det för 3år sedan.
När jag har väntat och fött mina barn så ett par månader efter har panikångesten kommit som ett brev på posten. Den e jobbig att leva med men man lär sig känna igen den och på det sättet kontrollera den. Men det tar tid och man behöver energi till det.
Man Klarar det!!!!!!!
2
Hej
Jag är själv 35 år har levt med panikångets. Jag miste oxå min mamma fast jag vara bara 14 pappa blev alkolist efter det så ungdomen var ingen dans på rosor. Min Ångest fick jag efter 10 års anorexia. Gick på medicin men slutade med det för 3år sedan.
När jag har väntat och fött mina barn så ett par månader efter har panikångesten kommit som ett brev på posten. Den e jobbig att leva med men man lär sig känna igen den och på det sättet kontrollera den. Men det tar tid och man behöver energi till det.
Man Klarar det!!!!!!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
