Det har faktiskt inte hänt, ännu... Så jag tar tacksamt emot råd, tips och förslag.
Har har varit urjävlig idag, förkyld och hängig som han är.
Hans lillebror, min 12-åring, sa nu i kväll till mej att "varje dag med honom är som ett straff" och jag förstår vad han menar.
Den äldre har perioder när han HELA tiden är på den yngre, han småslår på honom ibland men är oerhört provocerande.
"Jag gör inget", säger han, men ändå visar han med hela sitt kroppsspråk att han provocerar.
Han härmas, han retas och ja, allt.
Och jag vet inte hur jag ska få stopp på honom, så alla råd mottas TACKSAMT!!
Vi var på stan idag för att köpa julklappar och allt var fel. Ändå var det han som sagt att vi skulle in och handla.
Han skulle köpa nåt fint smycke till en tjej, men ville inte prata med expediten själv, så det fick jag göra. Och jag var ju väl medveten om att jag inte fick klampa in och sabba det här, för han är ju dö-kär.
Jag skötte väl smycke-köpet snyggt, men i övrigt så pratade jag för högt i telefonen, vi, hans lillebror och jag, tittade helt klart på FEL saker och värst var när han helt sågade mitt förslag till butik för att sedan, en kvart efter, föreslå att vi skulle gå dit...
Ungen stod hellre och ritade på leksaksaffären än tittade på grejor att köpa till småkusinerna. Och så hade han mage att gnälla sedan att det inte fanns något. Och allt jag föreslog var helt fel.
Och sedan, några timmar senare när vi tre + mormor var och tittade på en hockeymatch så, bortsett från att han var URJÄVLIG med sin bror så bad han mej att hålla käften när jag sa ifrån (för 100:e gången idag).
Jag vet varken ut eller in, när det blir så här.
Fast det är klart, det här var värsta hittills.
På hemväg från Hockeyn så sade jag åt honom att det nu var upp till honom - vill han att veckan innan jul ska var full av konflikter och allmänt urjävlig, ja då ska han få det, för jag tänker inte låta honom uppföra sej så här utan kommer att säga ifrån vareviga gång.
Fy fasiken vad jag känner mej usel!!
