Olyckan framme

[annasthlm]

Ja, det är inte lätt med storebröder och småbrorsor...
Idag satt tage i sin nya babysitter (sån där gammal hederlig med gung) och hans storebror skulle hjälpa honom och ge honom babygymmet så han skulle bli glad.
Storebror 2,5 år frågade mig om han skulle ge Tage gymmet och ja sa: Ja, gör det du, då blir han säkert glad!
Och han bökar och knökar och jag tänker inte så mycket på det, det är lite trångt i köket och jag pratar lite med T, fixar lite lunch samtidigt och så fastnar babygymmet på nåt sätt under babysittern, storebror sliter och det gör att hela babysittern med fastspänd Tage välter.
Ka-brak!!!
och Tage slår i huvudet i sidan och sen ramlar han liksom en gång till framåt och slår i pannan.
jag hinner inte förhindra det, jag hinner inte stoppa, jag hinner inte fånga, jag hinner inte rädda tage. Det känns som allt går i slow-motion och jag hinner inte ändå.
Det ser och känns för hemskt!
Tage gallskriker och storebrors underläpp börjar darra.
Det var ju bara en olycka. Stackars Tage! Stackars storebror som bara ville väl!
Tage gråter och gråter, men lugnar sig och vi lägger oss och ammar lite.
Efter en stund ler han, storebror kommer in och blåser på hans huvud och säger förlåt - Jag gråter.

Sen vilar bröderna tillsammans. Jag går in då och då och kollar att Tage fortfarande reagerar när jag pillar lite på honom.
Men han är sig lik och han inget direkt märke efter fallet, kanske en aningens liten bula.

Usch, fallet går om och om igen i mitt huvud. Som en skiva som hakat upp sig, om och om igen. Känns jättejobbigt.



Usch, det är inte lätt att vara lillebror och inte så lätt att vara storebror.

[skruttans mor]

aj aj aj, lillebror som ville vara så snäll och hjälpsam och så gick det så illa...
Det var ju tur att han iallfall inte verkar ha tagit nån större skada. Och som min BVC-sköterska sa: lite tutte är oftast bästa trösten...

[Lova med tre]

Huga!! Ibland blir det så läskigt att man inte vill vara med - förstår att det kan bli en och annan mardröm i natt. Så skönt att Tage verkar ha klarat sig ändå. De är tåligare än man tror, våra små hjärtebarn.

[delfeye]

o fy... Så hemskt... Ja det är ju inte menat illa. Idag fick min Viggo smaka på en pinne långt ner i halsen av sin storasyster. Han grät så tårarna sprutade. Jag grät och var arg och grät och min dotter grät och erkände vad hon gjort och hon förstår ju inte!!!!!

Jag blir så frustrerad på att hon gör honom illa i tid och otid , erkänner glatt och så verkar allt frid och fröjd, medans jag då skulle vilja ge henne ett rejält snack...men som inte skulle gå hem än..tyvärr. Så nu får hon följa med mig ÖVERALLT sa jag till henne idag....

När försvinner avundsjukan??? *suckar*

[Lova med tre]

Åh, det är så jobbigt när storsyskonet inte går att lita på. Man älskar dem så mycket men blir så arg för de är ju så farliga för sina småsyskon. Att bli arg är antagligen inte så bra om det är svartsjuka bakom - min son kände sig ju bara ännu mer ratad och kom på än värre vansinnigheter när jag skällde ut honom.

Vill inte skrämmas men det tog flera år innan jag kunde lämna dem ensamma med varandra. Svartsjukan avtog men han kunde inte behärska sig när de kom i bråk och han var så mycket större... *ryser vid minnet*

[Gunilla m 4]

Ja, man blir ju så förskräckt när olyckan är framme , speciellt eftersom de är så sårbara och beroende av vårt skydd.
Oskar fick duschdraperi-stången rakt i ansiktet en gång när han låg på golvet i badrummet. Vi hade tagit ner draperiet för tvättning och stången stod på golvet. Jag tänkte att det såg lite farligt ut _om_ den skulle ramla och sekunden efter jag hade tänkt tanken så föll den omkull och landade på Oskars ansikte.
Som tur var så väger den inte så mycket stången, så det gick bra, men man hinner ju tänka tusen tankar och lite till. Nu ligger stången ner på golvet...och allt annat som kan tänkas rasa.

[miffot]

Åh så rädd du måste hunnit bli! Och stakcars storebror och lilla Tage... Skönt att det gick bra ändå!

[Hwila & Zion:s mamma]

oj hopsan...
ja liten tage. det lar väl inte bli hans sista äventyr.

Det e så jobbit när man inte hinner beskydda.

[Lurpan]

Usch ja kände att ja nästan börja gråta när jag läste. Stackars storebror som säkert blev jätterädd, men så gulligt när han kom in o sa förlåt sen. Vilken underbar kille!!! O Tage kommer bli en tålig grabb skulle jag tro, förmodligen inte enda bulan...

[ylva med elsa]

Förstår att du blev rädd! Tur att det gick så bra ändå. De är ju rätt tåliga de små. Känner igen mig så väl i din beskrivning av att det känns som att allt går i slow motion och att ändå inte hinner med.
Gulle storebror som kommer in och blåser på Tage och säger förlåt. De är för söta syskonen...
Förra veckan fick Elsa en liten cappuccino över sig. Kände mig så skuldbelagd. Jag halkade i trappan på näst nedersta trappsteget och vippar till brickan som jag har i handen och kaffet far iväg. Elsa ligger precis nedanför trappan på en fäll på golvet. Som tur var reagerade mannen på studs och fick in henne i duschen på några sekunder. Jag har helt chockad och blev sittandes i flera minuter innan jag kunde resa mig. Det var heeeeeemskt!