humöret???

[Erika.m.3gullungar]

jag blir trött p åmig själv... jag känner mig som värsta gnäll tanten, jag gillar verkligen inte det här..

jag gråter, skrattar å blir förbannad om vartannat ...
jag gråter om kjag ser på tv om seperationer eller döden..
jag kan börja gråta om jag tänker på min sambo.. å något skulle hända honom.
jag blir elak mot vissa männsiskor.. skriker lätt å har inget tålamod.

jag blir arg å sur på min sambo om han inte gör som jag vill eller gör något som inte passar mig just då.. jag kan skratta när jag tappat saker ur min hand för sjuttioelfte gången .. å för att sen börja gråta direkt för att jag är så klantig..


nånm sa till mig attman brukar komma till sans med sitt humör i slutet av graviditeten... när är det??

jag tror jag håller på att bli galen... jag vill bli mig själv igen ..
den glada spralliga Erika .. inte den sura kärringen som gråter å gnäller å är allmänt trist att vara med ibland..

känner någon igen sig .. humöret eller är detta något bar ajag upplever?

[Snusmumrikan]

Nja, jag känner snarare att jag kommer mindre till sans nu på slutet... Så här har du iaf en medsyster i humöret.

[vicketick, Stockholm]

Har det likadant ska jag säga gumman! Kan verkligen se fram emot att maken kommer hem på kvällen, men sen när han kommer så sitter jag bara och surar. Är så trött på mig själv. Jag är inte så mot andra, bara mot honom. Jag vet inte varför, för jag älskar verkligen honom och vill visa det, men det går inte.Vi har det bra och han är så tålmodig och låter mig bo i min lilla bubbla, men jag vill ju visa att jag uppskattar honom och att han är världens goaste (finns dagar då jag inte tycker det).
Jag grinar inte så mycket, men jag är en riktigt sur kärring med så dåligt tålamod, känner mig så trött.
Jag hoppas verkligen att det ska vända och att man blir sitt gamla vanliga jag igen, vill inte vara såhär.
Så jag lovar dig du är verkligen inte ensam och ser fram emot att få träffas som vanliga människor sen när detta är över. Förresten Hakim tycke att det var självklart att jag skulle följa med dig på Ladies Night. Han förstår inte varför jag inte skulle göra det, han tyckte bebisen var stor då och att han är ju faktiskt pappa . Så boka in mig!

[sara79]

Jag har nog haft tur.
Jag har inte kännt av några särskilda humörsvägningar, har inga proble med foglossning eller blodvärden. Var hos BM idag och allt var jättebra.

[Cesse m.4]

Njae, men nästan... Upptäckte jag idag på kvällen *suck*

Jag är sur, grinig, trött och blir arg för minsta lilla känns det som Känns som att tålamodet är nere på -1000 eller nåt *blä*

Vill helst inte alls ha det så här, fast idag kanske jag har en extremt dålig dag också iofs..
Känner just nu bara; jag vill inte ha någon i min närhet, jag vill inte föda barn, jag vill inte ha mina barn hemma, vill inte se röken av sambon (fast jag längtat efter att han ska komma hem..)
Börjar bli såå trött på mig själv!
Helst av allt skulle jag bara vilja åka ut till en stuga mitt i skogen, den ska ligga helt ödsligt, det ska bara vara jag och naturens ljud typ och en stor bra bok- som jag aldrig hinner öppna fast jag vill!
Jag vill ha lugn och ro omkring mig just nu, vill bara vara... Det är tur att sambon går undan och flyr in i sin verklighet med sina datorspel på kvällen och när barnen har lagt sig så får jag ju vara för mig själv... Men ändå! Jag vill bara vara ifred idag *suck*

Blä, vilket gnäll-inlägg och svar det blev för dig! Men, du är ju som sagt inte ensam om att inte vara så som du brukar!
Vi får hoppas sista tiden springer iväg och att vi snart har de små ute och att humöret förhoppningsvis blir bättre då- om inte förr

//C