Blev inskriven på förlossningen kl. 10.30 den 5/3 2006. Vi hade kommit dit för att göra en överburenhetskontroll då jag gått 14 dagar över tiden.


Fick köra CTG som såg finfint ut, sedan fick vi vänta.


En sköterska kom in för att kolla blodtrycket, och det var ju inte så bra… 153/96 närmare bestämt!! Fick en mugg för att lämna urinprov… som sedan var tvunget att tas om.
Efter lång väntan (= vila) skulle trycket kollas igen innan läkaren skulle göra sin undersökning. Nu hade jag 148/102! Trots vila!


Läkaren gjorde UL, och konstaterade tillräckligt med fostervatten & fina rörelser hos Alva. Något förkalkad moderkaka dock.
Han frågade hur jag ställde mig till igångsättning, och jag svarade "Ja tack".
Han tyckte det var lika bra, om jag var mogen för det, eftersom jag skulle få komma in varje dag för blodtryckskoll & urinprov.. hade ju ändå gått såpass länge att han tyckte det kändes lite onödigt.


Så en inre koll, som visade att jag var öppen ca 2 cm, det var 1,5 cm kvar på tappen som var medelmjuk. BM, som skulle ta beslutet slutgiltigt, gjorde även hon en koll och sa att det var inga problem att starta upp. Yes!
Genast över i förlossningsrummet. BM krafsade på hinnorna & satte skalpelektrod på Alva. Klockan var nu 12.30. Vi fick besked om att vi skulle avvakta egna värkar i 2 timmar, sedan var det dropp som gällde.


Vi promenerade korridorerna fram & tillbaka - jag hade småblommig sjukhusrock på mig och kände mig hemskt snygg
2 timmar senare (14.30) hade jag fortfarande inte känt nåt direkt, mer än svagt mensmol, så droppet kopplades och ställdes in på 15 ml/h. En timme efter det ökades dosen till 30 ml/h.


Nu blev det skiftbyte, och den goa skojfriska BM som tagit emot oss skulle hem. Istället fick vi en annan som inte verkade ha nåt som helst sinne för humor. Nåväl.
Vid 17.30 stod droppet på 75 ml/h och nu började de första värkarna komma, där jag kunde känna en tydlig början, klimax & ett slut. Hade 5-6 värkar kommande halvtimmen, men än gjorde de inte speciellt ont.


Droppet ökades upp till 90 ml/h när klockan var 19.. nu började värkarna komma med 2-4 minuters mellanrum och de kändes lite mer. Fortfarande hanterbara dock.


Klockan 20 bad jag om att få duscha, så jag fick ta droppställningen med mig och byta rum. Droppet stod nu på 105 ml/h. Jag duschade i en timme. I början stod jag upp, men sedan satt jag i en plaststol & upptäckte (till min förvåning) att det var lättare att hantera värkarna när jag satt än när jag stod!


När klockan var 21 gjorde det för ont att sitta/stå där, och jag klev ur duschen igen. BM sa att hon skulle återkomma för att göra en inre koll.. det var dock skiftbyte igen, dags för nattpersonalen, så kollen fick vänta till 21.40. Min nya BM, Lise-Lotte var jättego & kändes "rätt" från start. Men när hon kollade & sa att jag var öppen 5 cm sjönk modet lite. Värkarna kom ju rätt tätt & gjorde ont! Som ett band på ryggen, över magen och neråt. Jag bad om akupunktur & fick en nål i huvudet och en i vardera handen. Sen höjde hon droppet till 120 ml/h!


Nålarna hjälpte ingenting tyckte jag. Värkarna gjorde grymt ont och kom så tätt att jag knappt hann andas emellan. Jag som inte alls velat ha EDA, är lite rädd för den t.o.m., bad Per ringa efter BM för jag kände att jag inte kommer orka ett par timmar till med denna smärta. Jag kved under värkarna, försökte andas djupa andetag in genom näsan & ut genom munnen, men det var verkligen inte det lättaste!


BM sa att hon ville göra en inre koll först, sen fick vi besluta om EDA. Sagt & gjort. Upp på sängen igen, kvidandes av smärtorna. 8 cm öppen, 9 under värkarna! Då skiter vi i EDA sa jag, nu när det ändå är så nära. Då kan jag stå ut, när jag vet att det inte är så lång tid kvar.


Fler värkar, smärta smärta smärta. "Inga fler barn" sa jag till Per. "Aldrig mer!!".
Nu började det trycka på, så Per fick ringa på BM igen. Tyckte det gått så snabbt, kan det redan vara dags? USKA:n började göra i ordning sängen - jag ville föda knästående precis som med Jonna & Ellen. BM kom in & kände efter. Det var fritt fram att trycka på.
3 krystvärkar senare gled hon ur mig, kl. 22.41.


Vilken lättnad!! Hon skrek direkt och fick komma upp på min mage så snart jag hade trasslat mig runt med droppslangen & allt :-)


Både BM & USKA var imponerade. Från det att jag var öppen 5 cm tills hon föddes tog det precis 1 timme. Tro fasen att det gjorde ont!!
Men det är klart.. nu så här i efterhand var det ju värt det :-)