Det skrivs just nu en massa om DS och felaktigheter som har skrivits.. jag har läst en del härinne och undrar just vad det är för felaktigheter som skrivits??
♥(¯`°•.¸ ♥♥¸.•°´¯)♥(¯`°•.¸ ♥♥¸.•°´¯)♥
Anna m William-feb03 & Wiktor-dec07
1
felaktigheter ang DS?? Det skrivs just nu en massa om DS och felaktigheter som har skrivits.. jag har läst en del härinne och undrar just vad det är för felaktigheter som skrivits??
omnämnas som felaktighet är när någon skriver att de är oroliga för att det kommande barnetr skulle ha DS. Eller när man skriver att man inte vill ha ett barn med DS.
Skriver man så innebär det för många att man har fördomar om DS, är dåligt informerad om vad DS innebär och att man kränker dem som har barn med DS.
DS får ej omnämnas som sjukdom eller skada. Vilket kan diskuteras men själv är jag noga med att aldrig kalla det något annat än kromosomavvikelse.
När någon sist skrev en direkt felaktighet om DS minns jag inte. Om det ens har hänt under tiden jag varit aktiv i gruppen.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
2
Det som brukar.. omnämnas som felaktighet är när någon skriver att de är oroliga för att det kommande barnetr skulle ha DS. Eller när man skriver att man inte vill ha ett barn med DS.
Skriver man så innebär det för många att man har fördomar om DS, är dåligt informerad om vad DS innebär och att man kränker dem som har barn med DS.
DS får ej omnämnas som sjukdom eller skada. Vilket kan diskuteras men själv är jag noga med att aldrig kalla det något annat än kromosomavvikelse.
När någon sist skrev en direkt felaktighet om DS minns jag inte. Om det ens har hänt under tiden jag varit aktiv i gruppen.
Ja, det är väl samma problematik som om man skriver att man är rädd för någon annan grupp i samhället. Då undrar man lite, om det finns skäl att vara så rädd eller om det i själva verket är så att rädslan bygger på fördomar kring funktionshindret. Och med tanke på hur lyckliga de allra flesta (alla?) föräldrar är över sina barn med DS, ligger det väl nära till hands att tro att det är det senare.
3
Ja, det är väl samma problematik som om man skriver att man är rädd för någon annan grupp i samhället. Då undrar man lite, om det finns skäl att vara så rädd eller om det i själva verket är så att rädslan bygger på fördomar kring funktionshindret. Och med tanke på hur lyckliga de allra flesta (alla?) föräldrar är över sina barn med DS, ligger det väl nära till hands att tro att det är det senare.
fördomar som bygger på okunskap inför olika grupper i samhället, som du skriver, så är ju inte lösningen på problemet att "bli en av dem". Om jag har fördomar mot homosexuella så är ju inte lösningen att bli lesbisk. Om jag har fördomar mot muslimer så är ju inte lösningen att konvertera till islam. Om jag har fördomar och är dåligt informerad om vad ds är så innebär ju inte det att jag måste få ett barn med ds för att kunna förstå och uppskatta kromosonavvikelsen bättre? Jag tycker att liknelsen haltar.
Det är jätteviktigt att motverka fördomar. Därför är det bra att ds-föräldar gör sina röster hörda och delar med sig av sina erfarenheter. Inte för att försöka förhindra fosterdiagnostik i hopp om att fler föräldrar ska få uppleva barn med ds, utan för att förhindra att fördomar och okunskap leder till att personer med ds blir illa bemötta. Det tycker jag borde vara den viktigaste kampen för en ds-förälder, d v s att värna om de barn som redan finns.
4
Men när det gäller fördomar som bygger på okunskap inför olika grupper i samhället, som du skriver, så är ju inte lösningen på problemet att "bli en av dem". Om jag har fördomar mot homosexuella så är ju inte lösningen att bli lesbisk. Om jag har fördomar mot muslimer så är ju inte lösningen att konvertera till islam. Om jag har fördomar och är dåligt informerad om vad ds är så innebär ju inte det att jag måste få ett barn med ds för att kunna förstå och uppskatta kromosonavvikelsen bättre? Jag tycker att liknelsen haltar.
Det är jätteviktigt att motverka fördomar. Därför är det bra att ds-föräldar gör sina röster hörda och delar med sig av sina erfarenheter. Inte för att försöka förhindra fosterdiagnostik i hopp om att fler föräldrar ska få uppleva barn med ds, utan för att förhindra att fördomar och okunskap leder till att personer med ds blir illa bemötta. Det tycker jag borde vara den viktigaste kampen för en ds-förälder, d v s att värna om de barn som redan finns.
Men ingen säger väl att att alla här ska bli "medlemmar" i ds-gruppen? Eller? Det handlar givetvis om att tala med respekt om olika grupper i vårt samhälle. Att man inte blir homosexuell kan väl vem som helst förstå och det handlar ju inte om det utan det handlar om hur man klumpar ihopa en grupp till ETT! Hur man uttalar sig om felaktigtheter och sen ger ett surt svar tillbaka när man blivit tillrättavisad om att DS-mammorna minsann ska visa respekt här inne! Men aldrig att man hör det omvända! Jag tycker visst att ds-mammor ska visa respekt här inne men det gäller även icke ds-mammor!
5
Men ingen säger väl att att alla här ska bli "medlemmar" i ds-gruppen? Eller? Det handlar givetvis om att tala med respekt om olika grupper i vårt samhälle. Att man inte blir homosexuell kan väl vem som helst förstå och det handlar ju inte om det utan det handlar om hur man klumpar ihopa en grupp till ETT! Hur man uttalar sig om felaktigtheter och sen ger ett surt svar tillbaka när man blivit tillrättavisad om att DS-mammorna minsann ska visa respekt här inne! Men aldrig att man hör det omvända! Jag tycker visst att ds-mammor ska visa respekt här inne men det gäller även icke ds-mammor!
Och om någon skriver att de är RÄDDA för att få ett barn med ds så kanske någon frågar vad de är rädda för? Är det så konstigt? Man vill ju veta vad som är så skrämmande med sitt älskade lilla barn?! Då kommer en massa felaktigheter om HUR det är. Felaktigheter som många gånger inte alls stämmer men som ibland kan stämma. OM man fattar sitt beslut om en abort på såna grunder tror jag att man kan må mycket dåligt en dag när man möter ett barn som mitt. Som faktiskt är så gott som alla andra fast ändå inte! Ett barn som pratar, läser och skriver och lever ett liv som de flesta barn. Men nu får jag nog snart en kommentar om att alla barn med ds är inte som mitt! Nej inte alla men många och även om de inte är det så har de ett värde i alla fall och de är i alla fall inget att vara rädd för!
Mycket bra att du säger kromosomavvikelse istället för det är ju inte bara ds utan det finns massor massor med kromosomfel. Och det är fel att ds får vara samlingsnamnet för kromosomavvikelser . Speciellt som ds faktiskt är ett av de lindrigare avvikelserna!
6
Och om någon skriver att de är RÄDDA för att få ett barn med ds så kanske någon frågar vad de är rädda för? Är det så konstigt? Man vill ju veta vad som är så skrämmande med sitt älskade lilla barn?! Då kommer en massa felaktigheter om HUR det är. Felaktigheter som många gånger inte alls stämmer men som ibland kan stämma. OM man fattar sitt beslut om en abort på såna grunder tror jag att man kan må mycket dåligt en dag när man möter ett barn som mitt. Som faktiskt är så gott som alla andra fast ändå inte! Ett barn som pratar, läser och skriver och lever ett liv som de flesta barn. Men nu får jag nog snart en kommentar om att alla barn med ds är inte som mitt! Nej inte alla men många och även om de inte är det så har de ett värde i alla fall och de är i alla fall inget att vara rädd för!
Mycket bra att du säger kromosomavvikelse istället för det är ju inte bara ds utan det finns massor massor med kromosomfel. Och det är fel att ds får vara samlingsnamnet för kromosomavvikelser . Speciellt som ds faktiskt är ett av de lindrigare avvikelserna!
faktiskt som att det handlar just om att vara med i ds-klubben eller inte, för att välja ditt eget ordval. Inlägget jag svarade på tog upp fördomar mot ds. Rädslor. Och vad är man rädd för om man skriver på fosterdiagnostik? Jo, att barnet man väntar ska visa sig ha exempelvis kromosonavvikelser såsom ds. Rädsla för att träda in i klubben, om du så vill.
Jag menar att man kan ha en positiv syn på personer med ds och samtidigt vara jätterädd för att bära på ett sådant barn själv. Man kan t o m välja att göra abort trots att man har en positiv syn på personer med ds- det behöver inte vara ett tecken på bristande respekt mot alla människor med kromosonfel. Det är helt enkelt ett personligt val men det stannar ju också där. För även om man väljer att inte själv bli ds-förälder så betyder ju inte det att man tycker sämre om eller ser ner på någon som faktiskt redan är det.
Jag tycker också att det är viktigt att visa respekt, och självklart gäller det även föräldrar till ds-barn. Men man kan inte komma ifrån att det är lite av en förolämpning i sig, eller rent av kränkning, att ha bestämt sig för att med hjälp av fosterdiagnostik ta reda på om barnet man väntar har ds (exempelvis) och eventuellt vara beredd att i så fall avsluta graviditeten.
Hur respektfullt man än väljer sina ord så kan man inte komma ifrån att själva handlingen i sig kan kännas kränkande för någon med ett ds-barn. Det jag säger med min handling är ju att jag inte vill ha ett barn som ditt. Jag kan tycka att ditt barn är gulligt, jag kan tycka att ni verkar ha en fantastisk familj och ett fint liv (nu skriver jag du men menar det i generella termer, inte just du personligen)- MEN, jag vill inte ha ett barn som ditt. Är inte det lite av en förolämpning i sig? Alla reagerar olika, men sannolikt finns det någon ds-mamma som skulle kunna känna sig stött.
Förstår du vad jag menar? Ämnet som diskuteras på det här snacket är av naturen en form av kränkning mot någon som har ett barn med avvikelser och är man det minsta känslig så kan man ju ta illa upp hur väl andra skribenter än formulerar sig. Det behöver inte handla om ordval, det behöver inte handla om okunskap, felaktigheter och rädslor och det behöver inte handla om olika åsikter. Det kan helt enkelt vara så att resonemanget kring fosterdiagnostik i sig är "respektlöst". Och därför är ju frågan om man som ds-förälder är beredd att utsätta sig för den känslan och vad det är värt. Många tycks ju klara det galant och är säkerligen ett välkommet tillskott här inne, men så finns det de som inte riktigt fixar det.
8
Jo, jag tolkar det faktiskt som att det handlar just om att vara med i ds-klubben eller inte, för att välja ditt eget ordval. Inlägget jag svarade på tog upp fördomar mot ds. Rädslor. Och vad är man rädd för om man skriver på fosterdiagnostik? Jo, att barnet man väntar ska visa sig ha exempelvis kromosonavvikelser såsom ds. Rädsla för att träda in i klubben, om du så vill.
Jag menar att man kan ha en positiv syn på personer med ds och samtidigt vara jätterädd för att bära på ett sådant barn själv. Man kan t o m välja att göra abort trots att man har en positiv syn på personer med ds- det behöver inte vara ett tecken på bristande respekt mot alla människor med kromosonfel. Det är helt enkelt ett personligt val men det stannar ju också där. För även om man väljer att inte själv bli ds-förälder så betyder ju inte det att man tycker sämre om eller ser ner på någon som faktiskt redan är det.
Jag tycker också att det är viktigt att visa respekt, och självklart gäller det även föräldrar till ds-barn. Men man kan inte komma ifrån att det är lite av en förolämpning i sig, eller rent av kränkning, att ha bestämt sig för att med hjälp av fosterdiagnostik ta reda på om barnet man väntar har ds (exempelvis) och eventuellt vara beredd att i så fall avsluta graviditeten.
Hur respektfullt man än väljer sina ord så kan man inte komma ifrån att själva handlingen i sig kan kännas kränkande för någon med ett ds-barn. Det jag säger med min handling är ju att jag inte vill ha ett barn som ditt. Jag kan tycka att ditt barn är gulligt, jag kan tycka att ni verkar ha en fantastisk familj och ett fint liv (nu skriver jag du men menar det i generella termer, inte just du personligen)- MEN, jag vill inte ha ett barn som ditt. Är inte det lite av en förolämpning i sig? Alla reagerar olika, men sannolikt finns det någon ds-mamma som skulle kunna känna sig stött.
Förstår du vad jag menar? Ämnet som diskuteras på det här snacket är av naturen en form av kränkning mot någon som har ett barn med avvikelser och är man det minsta känslig så kan man ju ta illa upp hur väl andra skribenter än formulerar sig. Det behöver inte handla om ordval, det behöver inte handla om okunskap, felaktigheter och rädslor och det behöver inte handla om olika åsikter. Det kan helt enkelt vara så att resonemanget kring fosterdiagnostik i sig är "respektlöst". Och därför är ju frågan om man som ds-förälder är beredd att utsätta sig för den känslan och vad det är värt. Många tycks ju klara det galant och är säkerligen ett välkommet tillskott här inne, men så finns det de som inte riktigt fixar det.
Flera gånger har jag fått frågan om jag inte var rädd för att få ett handikappat barn för ALLA är det. Men nej tanken slog mig aldrig. Inte en enda gång faktiskt! Konstigt kanske för det verkar som de flesta i alla fall tänker tanken?!
Min största skräck har varit att någon av mina söner skulle bli autistiska men det hade jag helst inte skrivit till någon som har ett sånt barn. Men eftersom du inte blir ledsen över det så kan jag ju skriva det till dig! Jag däremot blir ledsen om någon skriver så till mig och förväntar mig då att folk ska respektera detta. Alltså jag menar inte att folk här inne ska veta HUR jag kommer reagera på vad de säger men vid en diskussion där jag nämner att jag blir sårad behöver man inte forsätta strida för sina åsikter! Det skulle jag själv aldrig göra! Jag blir inte ledsen eller sårad när någon skriver fula saker om invandrare eller homosexuella det berör ju inte mig MEN jag vet att det berör andra och därför försöker jag själv att inte skriva sånt som kan såra andra även om det inte sårar mig!
9
Flera gånger har jag fått frågan om jag inte var rädd för att få ett handikappat barn för ALLA är det. Men nej tanken slog mig aldrig. Inte en enda gång faktiskt! Konstigt kanske för det verkar som de flesta i alla fall tänker tanken?!
Min största skräck har varit att någon av mina söner skulle bli autistiska men det hade jag helst inte skrivit till någon som har ett sånt barn. Men eftersom du inte blir ledsen över det så kan jag ju skriva det till dig! Jag däremot blir ledsen om någon skriver så till mig och förväntar mig då att folk ska respektera detta. Alltså jag menar inte att folk här inne ska veta HUR jag kommer reagera på vad de säger men vid en diskussion där jag nämner att jag blir sårad behöver man inte forsätta strida för sina åsikter! Det skulle jag själv aldrig göra! Jag blir inte ledsen eller sårad när någon skriver fula saker om invandrare eller homosexuella det berör ju inte mig MEN jag vet att det berör andra och därför försöker jag själv att inte skriva sånt som kan såra andra även om det inte sårar mig!
nedan i en nu raderad tråd önskade annapo att fler skulle få ds-barn.
Jag säger som jag gjorde då:
Själv skulle jag önska min dotter ett liv utan extra kromosom, för det vore enklare för henne. Och den som inte önskar sitt barn att vara frisk/normal eller vad man nu väljer att kalla det är nog inne på fel spår.
Att jag skulle önska att min dotter hellre fick vara som alla andra innebär inte att jag önskar bort henne - vill jag poängtera. Det betyder att jag önskar henne ett lättare liv.
Att jag har en dotter med ds innebär inte heller att jag inte kan glädjas med någon som fått ett svar på sitt fvp att allt är ok.
Det finns faktiskt människor här som kan glädjas med andra.
12
Eh, jo nedan i en nu raderad tråd önskade annapo att fler skulle få ds-barn.
Jag säger som jag gjorde då:
Själv skulle jag önska min dotter ett liv utan extra kromosom, för det vore enklare för henne. Och den som inte önskar sitt barn att vara frisk/normal eller vad man nu väljer att kalla det är nog inne på fel spår.
Att jag skulle önska att min dotter hellre fick vara som alla andra innebär inte att jag önskar bort henne - vill jag poängtera. Det betyder att jag önskar henne ett lättare liv.
Att jag har en dotter med ds innebär inte heller att jag inte kan glädjas med någon som fått ett svar på sitt fvp att allt är ok.
Det finns faktiskt människor här som kan glädjas med andra.
Men…det är ju inte sagt att man inte skulle föredra att ens barn slapp allt det svåra som ett funktionshinder innebär. Frågan är ju om man gör rätt i att sortera bort dessa barn. För att något är svårt, är det ju inte givet att det är etiskt riktigt att undvika det till varje pris. Det är två helt olika saker.
13
Men…det är ju inte sagt att man inte skulle föredra att ens barn slapp allt det svåra som ett funktionshinder innebär. Frågan är ju om man gör rätt i att sortera bort dessa barn. För att något är svårt, är det ju inte givet att det är etiskt riktigt att undvika det till varje pris. Det är två helt olika saker.
är stolt över min dotter för att hon är hon - som vilken förälder som helst, inte för att hon har ds.
Å andra sidan skäms jag inte för det heller.
Hon är helt enkelt en bra person
14
Just jag är stolt över min dotter för att hon är hon - som vilken förälder som helst, inte för att hon har ds.
Å andra sidan skäms jag inte för det heller.
Hon är helt enkelt en bra person
Jag har inte hävdat att alla borde bli DS-föräldrar. Vad jag beskrev var hur jag upplevde diskussionen. Om någon har fått veta att det grannhuset blivit ledigt och och denne beskriver sin ENORMA skräck för att en invandrarfamilj skall flytta in, skulle förmodligen de flesta känna viss lust att försöka ta udden av den stora skräcken. Kanske allra främst de som hade många goda vänner som inte hade svenskt ursprung. Nu blir proportionerna annorlunda här, men jag menar att det är samma mekanism när man som lycklig förälder till ett barn som råkar ha funktionshinder läser om någons jättelika oro för någonting som den faktiskt inte har någon aning om vad det innebär. För så hävdar jag absolut att det är: Man har ingen aning om vad det är man väljer mellan. Man vet inte hur det skulle vara att få ett barn med funktionshinder och man vet inte heller hur det barn skulle bli som man skulle "välja till" genom att kanske först göra abort och sedan bli gravid igen, göra fvp och få veta att allt var normalt. De vi däremot vet är att långt de flesta (alla?) som blir föräldrar till ett DS-barn inte beklagar att de inte visste så att de kunde göra abort. De är lyckliga över sina barn och klarar hur bra som helst att vara föräldrar till dem. Och varför skulle man inte klara det?
Och för att svara på senare delen av ditt inlägg: Jag ser det som en väldigt viktig uppgift att delta i debatten kring fvp. Du skriver att man bör värna de barn som redan "finns", men för mig finns en människa från befruktningsögonblicket och för mig är alla de tidsgränser och marginaler som vi hela tiden bollar med i princip tagna ur luften.
Det är ett faktum att vi är på väg mot en punkt där personer med DS inte längre kommer att finnas. Ett funktionshinder som inte rimligtvis kan bedömas som "inte förenligt med liv". Vilken "åkomma" eller "defekt" skall vi sedan bestämma oss för att vi inte vill tillåta? Varför förfasar vi oss så över att man samtidigt i vissa kulturer har kön som bevekelsegrund för abort?
16
Jag har inte hävdat att alla borde bli DS-föräldrar. Vad jag beskrev var hur jag upplevde diskussionen. Om någon har fått veta att det grannhuset blivit ledigt och och denne beskriver sin ENORMA skräck för att en invandrarfamilj skall flytta in, skulle förmodligen de flesta känna viss lust att försöka ta udden av den stora skräcken. Kanske allra främst de som hade många goda vänner som inte hade svenskt ursprung. Nu blir proportionerna annorlunda här, men jag menar att det är samma mekanism när man som lycklig förälder till ett barn som råkar ha funktionshinder läser om någons jättelika oro för någonting som den faktiskt inte har någon aning om vad det innebär. För så hävdar jag absolut att det är: Man har ingen aning om vad det är man väljer mellan. Man vet inte hur det skulle vara att få ett barn med funktionshinder och man vet inte heller hur det barn skulle bli som man skulle "välja till" genom att kanske först göra abort och sedan bli gravid igen, göra fvp och få veta att allt var normalt. De vi däremot vet är att långt de flesta (alla?) som blir föräldrar till ett DS-barn inte beklagar att de inte visste så att de kunde göra abort. De är lyckliga över sina barn och klarar hur bra som helst att vara föräldrar till dem. Och varför skulle man inte klara det?
Och för att svara på senare delen av ditt inlägg: Jag ser det som en väldigt viktig uppgift att delta i debatten kring fvp. Du skriver att man bör värna de barn som redan "finns", men för mig finns en människa från befruktningsögonblicket och för mig är alla de tidsgränser och marginaler som vi hela tiden bollar med i princip tagna ur luften.
Det är ett faktum att vi är på väg mot en punkt där personer med DS inte längre kommer att finnas. Ett funktionshinder som inte rimligtvis kan bedömas som "inte förenligt med liv". Vilken "åkomma" eller "defekt" skall vi sedan bestämma oss för att vi inte vill tillåta? Varför förfasar vi oss så över att man samtidigt i vissa kulturer har kön som bevekelsegrund för abort?
Fast jag tror nog att det finns fler än du som tycker att det är fel att abortera barn med DS men som OCKSÅ kan glädja sig med andra över ett bra testresultat. Ingen tjänar på att man försöker utmåla sina meningsmotståndare som demoner, Gyril.
17
Fast jag tror nog att det finns fler än du som tycker att det är fel att abortera barn med DS men som OCKSÅ kan glädja sig med andra över ett bra testresultat. Ingen tjänar på att man försöker utmåla sina meningsmotståndare som demoner, Gyril.
Utmålat nån som en demon? Det får du gärna citera - vem du nu är.
Lite tröttsamt tycker jag däremot det är med en massa anonyma inlägg.
Och det hoppas jag verkligen att det finns fler än jag som kan glädjas med andra.
19
Och var har jag gjort det? Utmålat nån som en demon? Det får du gärna citera - vem du nu är.
Lite tröttsamt tycker jag däremot det är med en massa anonyma inlägg.
Och det hoppas jag verkligen att det finns fler än jag som kan glädjas med andra.
Jag tycker att liknelsen haltar. Om en invandrarfamilj skulle flytta in näst gårds skriver du. Det är ju lite skillnad jämfört med att ett barn med ds flyttar in i den egna familjen. En bra liknelse hade varit ett exempel där en familj med ett ds-barn flyttade in som granne. Där håller jag med om att det hade varit oerhört viktigt att utrota eventuella rädslor och fördomar.
Få föräldrar med ds-barn skulle vilja býta. Är det så konstigt? Få föräldrar skulle vilja byta barn överhuvudtaget. Det är ju personen man älskar och den blir ju inte densamme om man skulle ändra på något. Att man älskar ettbarn med kromosonavvikelser betyder väl inte att man vill att det ska flödas fler? Alla önskar väl sin ofödda barn ett långt och lyckligt liv utan hälsoproblem eller bekymmer av annan art. Det är ju bara att titta på statistik över personer med ds och jämföra med normalpersoner så ser man snabbt att den önskningen inte går i uppfyllelse om man får ett ds-barn. Eller är det en felaktighet att skriva så, något som bör rättas till?
20
Återigen: Jag tycker att liknelsen haltar. Om en invandrarfamilj skulle flytta in näst gårds skriver du. Det är ju lite skillnad jämfört med att ett barn med ds flyttar in i den egna familjen. En bra liknelse hade varit ett exempel där en familj med ett ds-barn flyttade in som granne. Där håller jag med om att det hade varit oerhört viktigt att utrota eventuella rädslor och fördomar.
Få föräldrar med ds-barn skulle vilja býta. Är det så konstigt? Få föräldrar skulle vilja byta barn överhuvudtaget. Det är ju personen man älskar och den blir ju inte densamme om man skulle ändra på något. Att man älskar ettbarn med kromosonavvikelser betyder väl inte att man vill att det ska flödas fler? Alla önskar väl sin ofödda barn ett långt och lyckligt liv utan hälsoproblem eller bekymmer av annan art. Det är ju bara att titta på statistik över personer med ds och jämföra med normalpersoner så ser man snabbt att den önskningen inte går i uppfyllelse om man får ett ds-barn. Eller är det en felaktighet att skriva så, något som bör rättas till?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
